bjornstrom.se

Efter Miami fortsatte vi söderut till Florida Keys, en ökedja som sträcker sig cirka tjugo mil södväst med Key West som ändpunkt. Vi hittade ett hotell i Marathon ungefär i mitten av ökedjan. På grund av den evakuering som tvingade alla turister att lämna ökedjan bara fem dagar tidigare fanns det gott om hotellrum till bra priser.

Brevid hotellet låg en båtuthyrning där man kunde hyra båtar för att åka ut till dom fina korallrev som ligger bara några kilometer ut. Vi blev förvånade över dom jättelika (nåja, över en meter långa) gröna Iguanaödlor som sprang runt vilda. Ett fyrtiotal bodde på ön och ägnade dagarna åt solbadande.

Läs mer om den gröna Iguanan

Tioman består till absolut största delen av djungel och alla hus ligger inom 100 meter ifrån vattnet. Ön har ett mycket rikt djurliv som är svårt att inte lägga märke till. Jag är ju inte riktigt van vid allt detta ännu så det uppstod en hel del situationer under första dygnet.

Till att börja med upptäckte jag att familjen ödla flyttat in hos mig. Lillebror Gecko delade sovrum med mig men det hade jag inga problem med - tvärtom gör dom stor nytta eftersom insekterna får någon att se upp för. Storebror Gecko fanns i badrummet och var ganska stor - cirka 3dm gissar jag men han var så snabb att jag inte hann plåta. Inte heller något att oroa sig för.

I trädgårn sprang farbror Varan omkring och var förvånansvärt snabb trots cirka 1.5 meters längd. Han bodde under ett hus och sprang ut i solen när ingen fanns i närheten. Trots att jag var förberedd med kameran påslagen hann jag inte ta en bättre bild än så här - han måste ha sprungit 20 meter på ett par sekunder kändes det som iallafall.

Efter att storebror ödla hälsat på i badrummet såg jag till att alla fönster var stängda, alla dörrar stängda och toalettlocket var stängt. Döm om min riktiga förvåning när denna groda på något sätt hittat ett väg in och stod mitt på golvet och kollade lika förvånat på mig! Han var jättesöt men jag hade lite jobb med att få ut honom.

Ibland hörde man ett jäkla liv i trädgården - någon betedde sig som apor kort sagt. När dom började klättra i elkablar och på taket vaknade men till kan jag lova. En av grannarna kastade en apelsin till dom och då skalade apan snabbt och började käka - såg roligt ut.

Förutom dessa positiva mötet med naturen fanns det ju mindre roliga grejer också för en “Asia-light” snubbe som mig. Vi satt ute på verandan på kvällen när det började flyga en massa fladdermöss runt våra huvuden. Ett par stora gröna syrsor hoppade upp på väggen och blev genast jagade av Geckoödlorna och det blev en jäkla kalablik när alla jagade alla, jag försökte mest slippa få en fladdermus eller syrsa innanför tröjan.

Värst var ändå dom flygande skalbaggarna som var mutant-stora. Dom hade lite dålig kontroll på flygandet så dom kunde ju landa varsomhelst. När man hade ljuset påslaget inomhus flög dom gladeligen i Mach 1.5 rätt in i fönsterrutan och small det som fan. Det konstiga var att samma bagge upprepade proceduren sisådär 150 gånger innan dom gav upp, lite irriterande när man ska försöka sova. Tyvärr hittade två av dessa svarta monster in i min lägenhet och då tyckte jag inte det var så kul längre, hur fan dödar man en flygande skalbagge med en kropp som är ca 50% större än en femkrona? 

Imorgon bitti åker jag äntligen till Ko Chang efter elva dagar i Bangkok - betydligt mer än jag planerat. Tacka Indonesiska ambassaden och alla dessa helgdagar för det (och en viss brist på planering ifrån herr Björnström såklart!).

Tog en liten kvällspromenad ner mot Trade Center för att käka middag och mötte denna elefant på övergångsstället. I Stockholm har man väl sett lite coola motorcyklar och bilar, galna hundar och fulla gubbar längs gatorna men sällan möter man elefanter som glider förbi.

Ett par hundra meter senare kommer jag till en gångbro där det står ytterligare en elefant och tigger mat ifrån förbipasserande. För några kronor får man köpa jordnötter av en säljare för att mata elefanten som lydigt niger och tackar för maten. Även om det varit lite kul att mata en elefant så ska man inte uppmuntra detta - elefanterna hör inte hemma i downtown Bangkok. Läste senare att en elefant dog förra året när den råkade fastna med foten i en avloppsbrunn mitt i stan. 

Den mest berömda attraktionen på Philip Island är pingvinerna som kommer iland vid solnedgången på samma ställe varje kväll. Idag finns en anläggning där man köper biljett och får sitta inom två inhängnade områden och vänta på solnedgången.

Vi var på plats före 17.00 och fick bra platser längst fram. Det blåste och var ganska kallt så jag köpte en fleecefilt som vi värmde oss med. Vid kvart i sex dök den första pingvinen upp och ställde sig på stranden. Dom var bara 2-3 decimeter höga - pyttesmå! Han stod där ett tag och skrek lite på sina kompisar och efter några minuter var dom 20-30 stycken samlade i grupp. När dom blivit tillräckligt många sprang dom från vattnet över stranden in i buskaget som gav dom skydd. Samma procedur upprepade sig många gånger och flera hundra pingviner sprang över stranden - ruskigt söta var dom.

Tyvärr var fotografering strikt förbjudet eftersom man inte vill skrämma pingvinerna, risken finns ju att dom inte kommer tillbaka - detta är ju helt vilda djur. En tjej som satt framför mig tog en bild och genast var en park ranger där och tog kameran - hon fick tillbaka den inplastad en stund senare. Därför har jag inte några bilder på detta - åk hit själv och kolla!

Ngorongoro består av en fd vulkan som exploderat och sjunkit ihop till en Caldera med 200-600 meter höga kraterkanter. Här bor tiotusentals djur av alla sorter - vi såg i princip allting förutom Leopard och Giraffer här. Dom sistnämnda har lite knepigt att ta sig ner hit och det finns få höga träd att äta från. Nedan finns en modell över området och den gula pricken till höger på kraterkanten är Sopa Lodge där vi sov inatt - enda stället där man kan följa solnedgången.

Det går inte att fånga Ngorongoro på en bild som gör platsen rättvisa - det måste upplevas. Jag har besökt Grand Canyon och andra imponerande platser men detta tar priset - särskilt eftersom livet pågår för fullt där nere med rovdjur och tusentals Gnuer, Zebror, Gaseller, Elefanter, Flamingos etc.

Aporna är inte dumma. Dom är rädda för chaufförerna men helt orädda för turister - vi skulle ju aldrig slå en apa. När Robbie gick på toaletten passade en apa på att hoppa in i vår bil och började gå igenom väskorna. När försökte jaga ut honom visade han tänderna så vi backade. 30 sekunder senare satt han uppe i trädet och käkade choklad och flinade åt oss. Robbie skrattade så han kiknade!

Sopa Lodge erbjud all-inclusive koncept med utsikt över kratern från hotellrummet. Vi drack en drink i solnedgången och njöt av fyrarätters middag på hotellet innan det var dags att ladda krafterna inför morgondagen: Serengeti!

Se alla bilder från Ngorongoro här: http://www.ngorongoro.se

Vi började dagen tidigt och åkte längs kraterkanten i Ngorogoro mot slätterna på Serengeti. Ju närmare vi kom desto plattare blev det och till sist stod vi ute på savannen med Gnuer och Zebror till horisonten åt alla håll!

Jag försökte fånga detta på bild men gav snabbt upp. Just nu är det regnsäsong vilket innebär att ungefär en miljon Gnuer (!) och 200.000 Zebror förflyttar sig över slätterna i jakt på bra gräs. För Lejon, Leopard och Gepard innebär det gott om käk så dom tog det väldigt lugnt och rörde sig sällan. Vi spenderade hela dagen på savannen och såg så mycket djur att man nästan blev lite mättad. Mitt favoritdjur är Giraffen som både är kul, ståtlig och fridfull.

Den här Babianbebisen var precis nyfödd och saknade helt päls. Om någon vecka är hela huden täckt av hår som skydd för solen och klimatet.

Kvällen spenderade vi på Sopa Lodge Serengeti vilket var lika lyxigt som igår. Kvällsdrink och fyrarättersmiddag innan sovdags vid 21.30. I Afrika stiger man upp tidigt och lägger sig tidigt för att utnyttja solen, slippa värmen och spara el. Kolla in bilderna:

http://www.serengeti.se/

Dag tre inleds med att vi färdas genom Serengeti tillbaka mot Lake Manyara som vi passerat första dagen på väg mot Ngorogoro - totalt 32 mil på vägar som knappt existerar. Vi ser mycket längs vägen - bland annat enorma hordar med Zebror som samlats i tiotusental.

Detta är alltså Lake Manyara som främst består av skog och sankmark runt sjön. Med jämna mellanrum översvämmas området när sjön växer över alla breddar och djuren har lärt anpassat sig till detta - vi hade turen att få se Lejon som klättrat upp i träd vilket är väldigt ovanligt. Större bild över Lake Manyara

Vi denna park såg vi massor av elefanter, giraffer, antiloper och apor. Närmast sjön såg vi ett par flodhästar och några lejon som slumrat till i eftermiddagssolen. När dagen närmade sig sitt slut var man alltid lycklig!

Se hela bildgalleriet från Lake Manyara!

Längst ner hittar ni min värsta fiende - “Africa Dungbeetle”. Det framgår inte hur enorm denna skalbagge är. Tänk dig en skalbagge som är närmare en SonyEricsson mobiltelefon i storlek än en femkrona. 13 cm mellan vingspetsarna. Japp - du läste rätt! Den flyger! Jag tror inte ni förstår hur fort jag kan förflytta mig 30 meter när en Dungbeetle bestämde sig för att landa på mig vid bardisken. Den låter ungefär som en radiostyrd helikopter så man får några sekunder förvarning när dom är på väg in!
Incooooomiiiiing!

Bara några hundra meter från Le Lagoto Beach resort ligger Satoalepai där man kan titta närmare på jättesköldpaddor.

Intill en sjö har en klyftig familj byggt ett litet sköldpaddereservat som var förvånansvärt ambitiöst med tanke på hur folk faktiskt lever och bor här.

Ett tjugotal sköldpaddor fanns här och verkade ha det hyggligt bra även om dom hör hemma fria i havet. Vi var med vid en av dom två dagliga matningarna och sköldpaddorna gled upp graciöst och parkerade framför tjejen med färsk mango.

Förutom mango verkade dom flesta växter duga som lunch för dom här rackarna. Man kan simma och snorkla med sköldpaddorna men vi tyckte att det var bättre att låta dom smälta maten ifred.

Kolla in den lilla filmen jag gjorde: