bjornstrom.se

Söndag morgon och klockan är 04:00 - det är dags att stiga upp för morgonflyget mot San Francisco. Eftersom staden är full av IT-folk är alla plan fullbokade mot Silicon Valley och enda platsen jag hittade var med Uniteds dotterbolag TED som endast flyger i ekonomiklass.

Planet skall lyfta 06.40 och det känns som att jag är ute i god tid med tanke på att det fortfarande är mitt i natten när jag kommer till flygplatsen. Något förvånad inser jag att det är en enorm kö till United disken som sträcker sig över 100 meter räknat från zick-zack-kön framme vid incheckningsdisken. Jag frågar en man hur länge han har stått i kö och han svarar “mer än en halvtimme” och han hade nog minst 2/3 kvar för att lämna väskorna. CES...fel tillfälle att åka till Las Vegas tänker jag för mig själv återigen.

Av en slump frågar jag “rätt” person som tipsar mig om att United faktiskt har ytterligare en incheckning ute på trottoaren utanför dörrarna - mot en kostnad av några dollar. I praktiken innebar det 10 dollar till rätt person och väskorna var både incheckade och jag fick en plats i “Economy Plus” på planet på under 60 sekunder. Marknadsekonomi i praktiken :)

TSA står för Transport Security Administration och hanterar säkerheten av incheckat bagage och säkerhetskontrollerna på flygplatserna. Det är verkligen helt galet hur noga dom kollar alla passagerare nu på ett sätt som bara känns fånigt. Jag uppskattar att allt bagage har gått igenom kontroll och att folk inte bär pistoler på planet. Men när man får visa passet 5 gånger på en minut trots att man bara rört sig 25 meter mellan personer som hela tiden följer en med ögonen blir det absurt - det är mer frågan om att skrämma upp folk. Jag fick ta av mig skorna och datorn fick gå i en separat kontroll.

TED var trevligt att flyga - nya fräscha Airbusplan och inget att anmärka på i övrigt. På SFO lyckades jag för första gången gå vilse på väg till bagagebandet! Det har aldrig hänt mig tidigare och jag blev väldigt förvånad. Det tog mig fem minuter och en stund vid informationsdisken för att hitta rätt - otroligt nog kommer bagaget inte till en central plats utan delas upp efter flygbolag. Ingenstans framgår detta av skyltar och just Uniteds bagage levererades till en annan terminal! Suck.

Vid 09.00 kliver jag in på hotellet och sover några extra timmar. Det är söndag och 36 timmar till MacWorld Expo!

Jag lämnade Santa Barbara vid 07.00 i god tid inför min 11.30 flight. Med lite tur skulle jag vara på LAX redan vid 9-tiden. Allt gick perfekt fram till Ventura där en lastbil vält över vägen. Först förstod jag inte omfattningen men när trafikreportern på radion bad folk att “åk hem igen - ni kommer inte kunna köra till Los Angeles idag” och “vi räknar med cirka 7 timmar för att röja bort lastbilen innan motorvägen öppnar igen” kändes allt jobbigt.

Efter en smått historisk körning lyckades jag ta mig runt Ventura på småvägar och hinna till flygplatsen 36 minuter innan avgång. Hade jag kommit några minuter senare hade det varit försent. Pust! Jag beställde en öl i United Red Carpet Club loungen och fick betala 5 dollar - sånt är inte gratis i amerikanska lounger!

United PS står för Premium Service och flyger endast mellan JFK och San Francisco alternativt Los Angeles med Boeing 757. Planen har tre klasser: Premium Economy, Business Class och First Class.

Så här ser stolarna ut i Business Class. Något ålderstigna men förvånansvärt sköna och med möjlighet att verkligen luta sig tillbaka. Ingen IFE (InFlight Entertainment) monterad i stolarna men man kunde få låna bärbara DVD-spelare vilket kändes lite budget i sammanhanget.

Jag blev väldigt förvånad över stolskontrollerna som var pneumatiska (luftstyrda) istället för elektriska. För att luta stolen trycker jag in knappen och pressar ryggstödet bakåt med ryggen. För att resa det upp måste jag själv rycka det med händerna. Knapparna låser bara inställningen - jag måste alltså själv justera stolen med muskelkraft. Ovanlig lösning.

Kir Royale består av Crême de Cassis och Champagne - ett roligt alternativ på menyn tyckte jag. Maten var ganska bra men typiskt amerikansk - jag fick en grillad kalkonsmörgås till lunch.

Detta är United ensamma om och jag älskar det! Channel nine gör att du hör radiotrafiken runt planet. Jäkligt tufft att höra “United six - cleared for takeoff from runway 18”. Är man flygnörd…

Som sammanfattning erbjuder United PS en enklare Business Class service som inte alls är i nivå med dom asiatiska bolagen. Du blir mätt och du får luta dig tillbaka i mjuka skinnfåtöljer på amerikanskt vis.

Läs mer på United PS hemsidan

Jag hann med min New York flight i sista sekunden. Tyvärr kan man inte säga samma sak om mina väskor! United lastade aldrig väskorna i Los Angeles och följdaktligen hade inte Singapore Airlines möjlighet att ge mig några väskor när jag landade i Frankfurt.

Lite snopet lämnade jag flygplatsen med endast mitt handbagage och detta kuvert med en “Property Irregularity Report” och en liten svart påse från Star Alliance. Det var minus åtta grader i Frankfurt och allt jag hade på mig var en kavaj och skjorta. Ingen jacka, ingen mössa.

Denna svarta påse innehåller nödartiklar när väskorna försvunnit.

Innehållet i påsen. T-shirt, tandborste + tandkräm, engångshyvel med skum, deodorant, kam, engångsservetter och munskölj. Tyvärr inget som håller mig varm ikväll och klockan är redan för mycket för att hinna köpa en jacka.

Jag har flygit United i Business tidigare (United Premium Service inrikes mellan LAX-JFK i julas på Boeing 757) och var inte imponerad efter att ha blivit bortskämd med Singapore Airlines. Idag ska jag flyga en internationell sträcka med deras Boeing 777. Redan när jag kom till gaten såg jag att planet var gammalt och inte följer deras nya färgschema.

Vid gaten finns två gångar till planet - en för First/Business och en separat för Ekonomi. När jag kommer till planet står ingen och möter mig så jag går till min plats som är längst fram i Business kabinen och lägger upp väskan. Får övertala en flygvärdinna att ta min kavaj och sätter mig. Efter en liten stund kommer en annan flygvärdinna fram och undrar vem jag är och vill se mitt Boarding pass. Förklarar att hennes kollega redan hängt bort min kavaj och hon nöjer sig med det. Inget direkt välkomnande eller något bubblande att dricka.

Stolarna är sköna och går att luta rejält för att få sovställning. Tyvärr är dom inte elektriska utan pneumatiska vilket tog en liten stund att förstå. Stolarna är utrustade med dom minsta skärmar jag sett (se nedan). Jag satt i främre Business kabinen med endast två rader - längre bak finns cirka 10 rader till. Trots det kändes inte omgivningen speciellt exklusiv och vi hade skrikande barn i raden bakom.

Enda höjdpunkten på denna resa var maten som faktiskt var riktigt hygglig. Inte lika exklusiv känsla som på Singapore och Swiss men rejäla portioner och oftast en stek som huvudrätt. Avslutade med chokladtårta. United erbjuder även “channel 9” i hörlurarna där man kan följa trafikledning & piloter i deras radiotrafik - kul för en flygsnubbe som jag.

När vi landat får jag tillbaka min kavaj och mitt boarding pass. Tydligen har flygvärdinnorna sökt igenom min kavaj utan att fråga mig om det var ok - kändes ju lite oförskämt. Med stressade amerikanska flygvärdinnor kanske man inte ska bli förvånad.

Det vore ok att flyga United om biljetterna kostade betydligt mindre än deras Asiatiska konkurrenter men så är det ju inte - speciellt inte på en RTW biljett. Ska göra mitt bästa för att undvika UA i fortsättningen.

Flygningen tog 3.5 timme och i Taipei fick jag gå igenom denna FLIR (infraröd) kamera som avslöjer eventuell feber och SARS risk. Olof väntade på mig i terminalen och vi satte oss i en bil på väg mot hotellet.