bjornstrom.se

Tanzania ligger på Afrikas östkust precis söder om Ekvatorn. I norr ligger Kenya, nordväst Uganda, i väst ligger Rwanda, Burundi och Kongo, sydväst Zambia, Malawi och i syd ligger Mozambique. Swahili är det officiella språket men ganska många kan knackig engelska - åtminstonde i områden som besöks av turister.

Landet är lite mer än dubbelt så stort som Sverige och har strax under 40 miljoner i befolkning med en befolkningsökning som är mer än tio gånger så kraftig som vi är vana med i norr. I snitt blir folk bara 45 år mot 80 år i Sverige - vilket delvis beror på att 9% är smittade med HIV idag. Tanzania är ett av världens fattigaste länder med endast $700 per person i BNP - bara 2% av siffran för Sverige eller en tiondel av motsvarande siffra för Thailand.

Nu vet ni förutsättningarna! Vi har inte ens en bild av hur vår resa kommer bli eller hur det kommer se ut när vi kliver av planet. Spännande!

CIA Factbook om Tanzania

Det var runt 30 grader varmt när vi landade och procedurerna för att få ett inresevisum á 50 dollar tog nästan en timme. Anders mötte oss på flygplatsen och det kändes lite surrealistiskt att faktiskt vara i Afrika för första gången. Mörka gator mötte oss längs rutten mot hotellet men efter en halvtimme satt vi i baren och fick lära oss vad begreppet “Kili-time” innebär. Kilimanjaro beer är riktigt bra.

Filmregissören Kjell Sundvall hade lagt beslag på våra sängar hemma hos Anders så vi fick bo på hotell under två nätter. Jag utnyttjade mina poäng (vi har diskuterat poäng-trix i all oändlighet så jag tar inte upp det igen) för två gratisnätter på Holiday Inn.

Jag blev både glad och förvånad över att hotellchefen lämnat ett handskrivet brev på vårt rum där han hälsade oss välkomna - “allt är möjligt” var hans motto. Tänk vad ett litet Platinumkort kan göra susen! :)

Morgonen började med regn så vi höll oss på hotellet i några timmar. Tack vare trådlös internetanslutning flög timmarna förbi och snart sken solen igen. Vi var båda blekare än våra sänglakan på hotellet vilket säkert uppmärksammades när vi lämnade säkerheten på Holiday Inn och vandrade ut på stan. I Lonely Planet Tanzania hade vi hittat en rekommenderad vandringstur runt Dar es Salaam som vi tänkte följa - första stoppet var vid fiskmarknaden.

Det tog inte många sekunder innan en trevlig men påstridig ung afrikansk man bestämt sig för att följa med oss på vandring. Jag försökte bli av med honom på alla sätt men han ville absolut vara en del av vår vandringstur. Senare visade det sig vara ett lyckodrag eftersom hans närvaro gjorde att vi blev lämnade i fred av alla gatusäljare.

Fiskmarknaden var ganska rörig och vi var garanterat enda vita människorna inom synhåll. Totalt såg vi 2-3 vita under hela vår dag på stan. Jag hittade det här ståndet som sålde fina snäckor och skal men bedömde att det var lite knepigt att ta med sig hem.

Vi kunde inte klaga på varken värmen eller luftfuktigheten efter regnet - snart var det “Kili-time” och vi satte oss på en liten restaurang vid vattnet. Vår afrikanske vän hade inte ätit på ett tag så vi bjöd honom på lunch och diskuterade livets stora frågor.

Dalla-Dalla kallas bussarna för och utgör lokaltrafiken här. Bussarna är väl avsedda för nio personer i Sverige men här kan dom pressa in ungefär dubbelt så många har jag sett - lite galet men billigt.

På bilden under sitter en man och målar reklam längs ett plåtstaket. När en målning är klar flyttar han sig tio meter i sidled och börjar på nästa!

Byggnaden nedan är en del av regeringsbyggnaderna - här sitter vice-presidenten och hans personal. Bilden under är tagen inuti en katedral längs strandpromenaden som vi tyckte var fin. 30% av befolkningen är kristna, 35% muslimer och resten tillhör andra lokala religioner.

Christian stoltserar utanför börshuset i Dar es Salaam. Inte lika pampigt som NYSE i New York!

Namnet Zanzibar känner många till men väldigt få kan säga var ön ligger på kartan eller vilket land den tillhör. Flera har trott att det är ett eget land faktiskt. Tanzania består av orden “Tanganyika” och “Zanzibar” och är en fedration av dessa två stater. Ön består till 99% av muslimer och det har uppstått konflikter med jämna mellanrum men i det stora hela är det väldigt lugnt här.

Zanzibar ligger cirka 60 kilometer utanför kusten och båtfärden tar bara två timmar från hamnen i Dar es Salaam. Anders chaufför körde oss till hamnen och efter att ha blivit lurade på 5 dollar fick vi våra biljetter och var på väg. Biljetterna kostade $40 per person - ungefär 300 kronor med andra ord. För lokalbefolkningen är priset 75% lägre. En stund senare satt vi på däck och njöt av vädret.

Vi hade bokat hotellet via telefon och en chaufför väntade på oss vid det minst sagt kaotiska färjeläget i Zanzibar Town. Upptäckte att minibussen bakom vår hade klistermärket “Estrad Musik” på framrutan - en musikbutik i Stockholm!

Resan mot Kendwa beach på nordvästra ön tog 1.5 timme och vägarna var tidvis enormt dåliga - sista kilometern skulle definitivt räknas som offroad med svenska mått och jag var inte helt säker på att vi skulle komma fram överhuvudtaget :)

Zanzibar mötte oss med underbara milsvida vita stränder och turkosa varma vatten. Vårt hotell var inte speciellt roligt men när omgivningen var så vacker kunde man inte klaga. Jag kände mig riktigt exotisk som hamnat här och blev ruskigt förvånad när vi checkade in och fick veta att 12 av 16 bäddar var upptagna av svenskar! Vi hade hamnat på samma plats som ett gäng läkarstudenter från Linköping. Liten värld…

Stranden var nästan tom på folk och tempot är nedskruvat till slowmotion. Solen står i zenit så här nära ekvatorn och det bränner verkligen i huden på nolltid. En mysig restaurang på stranden serverar god mat och kalla Kilimanjaro beer. Inga fula parasoller eller störande barn här. Väldigt få och väldigt trevliga försäljare. God mat och hyggliga priser. Skulle säga att detta är perfekt för smekmånaden! Synd bara att jag fått med mig herr Åhs istället för någon vacker brunett :)

Det är bara några dagar sedan vi lämnade ett iskallt och stressigt Stockholm och det är nästan svårt att förstå varför man utsätter sig själv för allt det där tråkiga när man kan ha det så bra här?

På stranden ligger Kendwa rocks med ett par volleybollplaner och goda middagar. Jag läste ett par böcker som jag länge velat “ta tag i” och körde så mycket tid i solen som man vågade. Det tar ett par dagar att varva ner och rida ut koffein-beroendet…

Varje eftermiddag samlades vi på volleybollplanen för att göra av med all energi man byggt upp under dagen. Halvfemtiden var ganska optimal eftersom det hunnit bli lite svalare och ungefär två timmar innan det mörkret fallit över vår strand.

Jag är inte någon stjärna på volleyboll - det kan jag intyga utan några omsvep. Ganska kvickt insåg jag att laget tjänade mest på att hålla mig framme vid nät. 190 cm höjd är användbart när det är dags att putta bollen över till motståndarlaget!

Vi bestämde oss för en snorklingstur till ön Mnemba som ligger på östkusten cirka 2 timmars båtfärd bort. Solen tog rejält ute till havs och man var ganska sugen på skugga redan efter någon timmes båtfärd. Snorklingen var halvintressant nu när man vant sig vid dykning - känns så fånigt att inte kunna andas under vatten.

Mnemba verkade riktigt underbart men vi fick aldrig gå iland eftersom detta är en rent privat ö. Det är inte helt gratis att ta in på Mnemba Island resort - officiella prislistan (se länk nedan) visar $880 per natt per person i dubbelrum: 14.000kr natten!

Mnemba Island resort

Näst sista kvällen på Zanzibar var det dags för födelsedagsfest - Iman fyllde 23 år och alla var samlade. Förutom rejäl middag blev det tårta med allsång och traditionell dans av en Masaikrigare vid bordet. Senare på kvällen satt vi på stranden under en helt klar stjärnhimmel och såg tusentals stjärnor - magisk stämning på något sätt. Kände mig riktigt nöjd med kvällen när jag somnade under mitt myggnät.

Linus, Malin, Iman, Ida, Anna, Martin. I bakgrunden David & Christian

Simon, Daniel, Sara, Anna och Björn

Jag visste inte mycket om Malaria innan vi åkte mot Afrika förutom att man ska undvika att bli stucken av myggor och att om man käkar piller så är allt ok. Jag besökte smittskyddskliniken vid Umeå Universitet och fick välja mellan två profylax: Lariam eller Malarone med följande skillnader:

- Lariam tar man en gång i veckan med början en vecka innan resan och fyra veckor efter resan. Är känt för att ge biverkningar som feber, sömnsvårigheter, yrsel, munsår men även allvarligare saker. I ett fall har en person blivit så påverkad av Lariam att han hamnade på psyket efter hemresan sa läkaren till Christian men jag vet inte om det är sant. Priset för åtta veckor (räcker till 3v semester) är cirka 550 kronor på Apoteket och kräver recept från en läkare.

- Malarone tar man varje dag med början en dag innan resan och en vecka efter resan. Dyrare och färre biverkningar sa läkaren till mig och jag valde Malarone eftersom jag skulle dyka på Zanzibar. Jag betalade 1027,50 för tre lådor á 12 piller.

Både jag och Christian fick biverkningar av våra Malariatabletter. Christian hade svårt att sova och drömde konstiga grejer. Jag var dum nog att inte följa rådet att “inta tabletterna tillsammans med fet mat eller mjölk” vid ett par tillfällen då jag glömde bort tabletterna - då tog jag min tablett precis innan jag skulle somna och fick känna på biverkningar. Jag drömde jättemycket och hade allmänt konstig sömn, huvudvärk, aptitlöshet och diarré.

Vi utgick ifrån att vi var immuna från Malaria tack vare våra tabletter - tills vi mötte läkarna från Linköping. Av tolv ditresta läkare på missionsstationen i centrala Tanzania fick sex Malariasymptom! Detta trots Malariaprofylax, myggnät runt sängen och god kännedom om hur man ska undvika Malaria. Sara på bilden ovan gick längst utan behandling och fick svåra besvär - under något dygn låg hon medvetslös samtidigt som läkarna gav Kinin intravenöst för att bekämpa Malarian. Nu mår hon fint som tidigare men var jätterädd för vad som skulle hända när det var som värst.

Vad gör man om man får Malaria? Kinin är effektivt men är en väldigt kraftig kur som man helst vill slippa. Genom att köpa ett eget reseapotek kan du ha rätt grejer klara för behandling om du blir smittad. Ju tidigare du börjar med dessa tabletter desto mindre effekt får Malarian på din kropp.

- Amodiaquin är billigt (kostade några kronor i Tanzania) men ger biverkningar under behandlingen.
- Artemesin kostade 40 kr för sex tabletter och skall vara det bästa motmedlet.

Under början av resan gick vi självsäkert runt och sa “Äh, lite Malaria har ingen dött av” men vi vet bättre nu. Se till att undvika myggorna, ta med myggstick, bär inte kortärmat eller shorts i områden där det finns mygg och ät malariaprofylax. Att ha med sig ett paket Artemesin är inte en dum idé om du har otur.