bjornstrom.se

Morgonen började med att jag hämtade min kollega Olof Hennig som ska dela första veckan av min resa i Taiwan. Vi lämnade min Golf på AVIS och hoppade på tåget till Kastrup som bara tog 20 minuter. Ett par timmar senare satt vi på en gammal MD-80 på väg mot Heathrow. Jag önskar att SAS ekonomi var lite bättre så att dom hade råd att köpa Airbus 330 eller Boeing 777:or på denna rutt som ofta har fulla plan.

På Heathrow checkade vi in vårt bagage hos Cathay Pacific och tog en matbit på en Irländsk pub i avgångshallen. Jag hade höga förväntningar på Cathay som utsetts till “Airline of the year 2005” och är en av fyra flygbolag med fem stjärnor (Malaysia Airlines är nybliven 5:a, tidigare fanns det bara tre).

Vi flög en Boeing 747-400 till Hong Kong som är hemmabas (hub) för Cathay. Planet var fem år gammalt och lite slitet, min bricka satt löst som exempel. Inredningen i planet går i samma fula gröna färg som deras logotyp vilket gjorde att planet genast såg ytterligare tio år äldre. Flygvärdinnorna var trevliga men jag kan lova att det inte var några “Singapore Girls” som serverade oss. Flighten blev kortare än väntat tack vare medvind och jag lyckades sova hela sju timmar av elva så det kändes inte farligt. Missade till och med frukosten - jag vaknade när vi skulle landa.

På Hong Kongs flygplats bytte vi till en Airbus 330-300 till Taipei och 1.5 timme senare landade vi på Taiwanesisk mark. Flygplatsen kändes riktigt gammal, minst 30 år sedan den renoverades/byggdes. På väg mot passkontrollen gick vi genom denna infraröda kamera som dubbelkollade vår kroppstemperatur!

Den som har mer än 38 graders feber är inte direkt välkommen till Taiwan, här är rädslan för SARS fortfarande något att räkna med. Vi klarade oss dock utan problem - bilden blev suddig pga min odugliga kamera. Egentligen är den ganska ok men jag blir så irriterad över att den behöver blixt för inomhusbruk.

Olof poserar vid välkomstskylten - detta var hans absolut längsta flight och allt hade gått fint. Skönt med fötterna på jorden återigen, nu ska vi bara hitta till hotellet!

Taiwan visade omedelbart att detta inte är en turistdestination. Vi hade glömt skriva ut vouchern till hotellet och visste inte vart vi skulle åka inne i Taipei. Turistinformationen talade minst sagt halvtaskig engelska och det fanns inte någon internetanslutning på flygplatsen. Med tanke på att Taiwan är hemmaland för en stor del av världens nätverkstillverkare hade man kunnat tro att just internetanslutning borde varit en självklarhet.

Efter lite efterforskning och en promenad till avgångshallen hittade vi ett internetcafé där vi till sist lyckades skriva ut våra PDF-filer (kinesiskt tangentbord och Windows XP på kinesiska är en riktig killer-kombination!). Fem minuter senare satt vi i en Limo på väg till Taipei som ligger 5 mil från flygplatsen.

Några av er känner igen inredningen - visst är det en Lexus LS430!

Jag har bara kört LS430 tidigare men aldrig njutit av komforten i baksätet. Delat baksäte som kan justeras och lutas elektriskt, kylskåp med kalla drycker, ryggmassage, elgardiner och en mängd andra knappar gjorde resan till hotellet angenäm.

Jag är en av få som verkligen gillar Lexus, hade man råd skulle det bli en 3 år gammal LS430 från Tyskland den dag man blir bofast i Sverige igen.

Hotellpersonalen på Sunny Inn hotel tittade förvånade på oss när vi gled in i entrén och ville ha vårt rum. Bokningen av rummet hade vi gjort hos Resfeber.se och vi hade med oss en nyutskriven voucher - trots det fanns ingen bokning i vårt namn. Bristande kunskaper i någon form av gemensamt språk gjorde att vi stod och diskuterade frågan i tio minuter innan vi fick genidraget att ringa till Resfeber. Samtidigt som Olof börjar tala med kundtjänsten upptäcker jag att vår hotellbokning är gjord på rätt dag men fel år! Bokningen är gjord för sista maj 2006…

Situationen löser sig ändå och vi får vårt hotellrum som visar sig ha bredbandsanslutning. Fem minuter senare har Olof konfigurerat sin Airport Express och vi är online igen. Men vi är inte här för att surfa - dusch, ombyte och ut på stan!

Femhundra meter från hotellet hittar vi Core Pacific Plaza som visar sig vara ett enormt shoppingscenter. Kolla in rulltrappan som glider in i något som påminner om dödsstjärnan i Star Wars.

Köpcentret var 15 våningar (!) högt och det fanns enormt mycket att titta på. Jag blev mycket förvånad över prisnivåerna som ligger cirka 15% lägre än i Sverige men långt högre än i Thailand. Olof hade inte med sig en kostym så vi gled runt bland butikerna i jakt på en schysst deal.

Vad tror ni om den här massagestolen för 37.000 kronor? Den såg väldigt skön ut och Olof somnade nästan direkt. En panel ger dig ett tiotal olika valmöjligheter för att justera stolen, massagetyp och styrkan. Jag blev lite tveksam över fästena som låser fast händerna i stolen, påminde mer om tortyrredskap men han intygade att det var skönt.

Första intrycket av Taiwan? Knepigaste landet jag besökt hittills! Även om jag rest runt i flera Asiatiska länder tidigare har dom varit betydligt mer turistvänliga vilket underlättat en del. Här talar inte folk engelska och dom flesta skyltarna har bara kinesiska tecken. Det är ganska dyrt - vår middag kostade 250 kronor för en thaimiddag med två öl. Mycket trafik, enormt mycket scooters.

Jag vill påstå att övergångsställena symboliserar den taiwanesiska synen på god design. Svenska designers överdriver nästan det enkla, rena utseendet. Här ska det gärna blinka och “more is more”. Kolla in hur “Herr Gårman” ser ut i Taiwan: Film 1MB AVI

Jakten på kostym till Olof drog igång tidigt - målet var att besöka Computex efter lunch. Vi gjorde en rejäl promenad mot det vi uppfattade som centrum. 32 grader varmt och ganska fuktigt gjorde att jag trivdes och Olof svettades.

Trots att vi är på andra sidan jordklotet finns det mycket vi har gemensamt. Darth Vader visar sin styrka på Burger King (visst verkar han lite slak?). Precis som i Thailand, Malaysia och Singapore finns det väldigt gott om Starbucks och dom andra amerikanska kedjorna.

Lokaltrafiken verkar vara rejält utbyggd här men vi lyckades inte haja vart bussen gick, kanske kan ni ge några ledtrådar?

I Taiwans motsvarighet till ElGiganten hittade jag det här kylskåpet som skulle passa fint i mitt nästa kök. Förutom ismaskin och juicepress fanns även TV och radio inbyggt! Hur kan man leva utan det?

Computex har blivit världens näst största IT-mässa efter tyska Cebit. Här finns det möjlighet att träffa även mindre Taiwanesiska tillverkare och det är ett av våra mål - att hitta nya roliga produkter som vi kan erbjuda till svenska kunder. Jag håller på att sammanställa ett bildreportage av det roligaste vi hittade som kommer inom kort.

Granne med mässområdet ligger fantastiska Taipei 101 som precis blivit färdigbyggt. 520 meter högt och lite ovanlig pagoda-design gjorde tornet oemotståndligt. Visst måste en höjdrädd snubbe som jag åka upp dit?

I bottenvåningen på Taipei 101 hittade vi en utmärkt asiatisk foodcourt och vi hamnade på ett japanskt teppanyaki-stället där kockarna tillagade maten framför oss. Supergott med biff, jätteräkor och någon slags fisk - syns det på min glada min?

Taiwan beer imponerade! Burken är kanske inte den bäst designade (Olof klagade på mellanrummet mellan bokstäverna) men ölen var det sannerligen inte något fel på. Rekommenderas!

Taiwan bestämde sig för att bygga världens högsta hus och resultatet är Taipei 101 som är 508 meter högt. Dom flesta experter är överens om att huset kommer vara nummer ett i ungefär fem år innan Shanghai eller Dubai har gått om, eventuellt kommer New York hinna före.

Taipei 101 har 106 våningar (!) men fem av dom är under jord så dom räknas inte. Taket finns på 448 meters höjd och högsta våningen med kontor är på 438 meter.

När det var dags att åka upp kändes plötsligt huset ganska högt. Eiffel är ju bara 300 meter och lilla kaknäs bara 155 meter!

37 sekunder hissfärd var allt som krävdes för att färdas hela vägen upp till toppen. Huset är toppmodernt (färdigbyggt oktober 2003) och man kände knappt att hissen rörde sig trots 600 meter per minut vertikalhastighet.

Konstigt nog kände jag mig inte höjdrädd där uppe så nu måste jag väl ändå stryka det från listan över svagheter. Har man varit högst upp i världens högsta hus kan man inte vara höjdrädd, punkt slut.

Det här stora klotet väger 660 ton (!) och finns på 400 meters höjd för att stabilisera tornet vid eventuella jordbävningar. Tack vare fjädringen kommer klotet minska vibrationerna med nästa 50%.

Under byggnaden av tornet slog en jordbävning av 7.6 styrka på richterskalan i Taiwan men tornet klarade sig utan problem, kranen rasade dock av vibrationerna. När jag läste det insåg jag att Taiwan faktiskt ligger i ett jordbävningsområde. Blev lite angelägen att ta hissen 400 meter neråt eftersom en jordbävning på denna höjd troligen skulle vara tidernas resa. Men en jordbävning kan väl knappast slå till just när vi är här? (hade vi åkt upp i tornet fem timmar senare....läs mer i nästa inlägg!)

Film: Häng med i hissen upp - 37 sekunder! (6MB .AVI)

Bättre bild från Skyscrapers.com

Läs mer om Taipei 101

Vi drog tillbaka till hotellet och släckte lampan strax efter midnatt. Tidig frukost och Computex väntar. Tjugo minuter senare börjar det skaka i rummet. Först tänker jag att Olof är engagerad i extraordinära aktiviteter men så jäkla våldsamt kan det väl inte vara? Ungefär samtidigt säger vi till varandra i mörket: Jordbävning!!

Den varade bara i tio sekunder och skakade om rummet ganska mycket men inte så att första tanken var att springa ut på gatorna. Vårt rum låg på sjätte våningen och det lät inte som någon annan reagerade - tyst i korridorerna. Vi var definitivt klarvakna iallafall och började omedelbart kolla nätet efter information. Olof gick in på USGS - United States Geological Survey som har en hemsida med alla jordbävningar det senaste dygnet. Han rapporterade vad vi känt och någon timme senare dök “vår” jordbävning upp på deras sajt:

5.4 på Richterskalan med epicentrum 70 km sydöst om Taipei, på 63 kilometers djup.

Dagen därpå berättade vi om jordbävningen för våra Taiwanesiska kollegor på Computex och dom skrattade högt, en 5.4:a diskuterar man inte ens här nere. När det går uppemot 6.5 brukar TV ta upp det i nyhetssändningarna, under det är det inte värt att nämnas. I snitt har man två jordbävningar varje kvartal här och om det inte skakar rejält reagerar inte folk. För en ovan svensk var det en “omskakande” upplevelse iallafall.

Alla jordbävningar senaste veckan på USGS

Du jobbar på marknadsavdelningen för lastbilstillverkaren FUSO. En ny lastbil ska lanseras och den är verkligen jättebra, vad ska vi döpa den till? FUSO gjorde det enkelt för sig - dom döpte den till Super Great. Rakt på sak! :D

Jag hittade ingen handduk på toaletten - däremot fanns en Mitsubishi JetTowel. Stoppa handen mellan dom två plattorna så drar en jetvind förbi och torkar handen på nolltid. Lite ovanlig och cool lösning!

Vid slutet av dagens Computexbesök träffade vi Oscar som är en gammal vän till mig, han är min kontaktperson på företaget som tillverkar hårddiskchassin åt Speedmania. Vi drog vidare till en närliggande restaurang där det blev femrättersmiddag som smakade ypperligt.

Därefter åkte vi vidare till en taiwanesisk nattmarknad som öppnade när solen gick ner. På bilden nedan står Olof och Oscar utanför ett stort tempel som var väldigt vackert.

Oscar bjöd oss på en taiwanesisk specialitet som främst bestod av té, kall mjölk, socker och dom här svarta klumparna. Man får drycken serverad som en milkshake med ett extra grovt sugrör för att man ska kunna suga upp plupparna. Efter att ha tuggat i mig några klumpar frågade jag vad det var för något - Oscar svarade “det är gigantiska grodägg”. För en stund funderade jag över mina möjligheter men insåg snabbt att han skojade med oss - det var någon slags rot eller frukt som är både god och erbjuder lite tuggmotstånd.

Olof och jag utmanade varandra i detta spel som går ut på att man ska skjuta kulor i en bana och placera kulorna i olika fack. Ju fler olika fack man lyckas fylla med en kula desto mer poäng får man. Jag lyckades samla sju kulor i ett fack och vann ingenting men jag fick ett tuggummi som tröstpris :)

Olof testade det senaste modet och lyckades verkligen ta fram sina bästa sidor, vad tycker ni?

Morgonen började med att vi bytte hotell. Computex gör att alla stora hotellkedjor är totalt fullbokade och vi lyckades inte få rum på Holiday Inn förrän den 3:e. Det nya hotellet låg i ett köpcenter kallat Asia World och här fanns det mycket att titta på. Vi började dagen med frukost på Starbucks - Vanilla Frapuccino är min favorit men den var inte bra här i Taiwan så jag nöjde mig med en Vanilla Latte.

På bottenvåningen fanns IKEA och vi var naturligtvis tvungna att köra ett varv även om vi inte såg något jättespännande. Ingen “Swedish Food Store” här tyvärr och vi hade redan ätit frukost så köttbullarna lockade inte.

Efter ytterligare en dag på Computex hamnade vi på vårt Teppanyaki-ställe igen, maten var så bra att vi ville passa på. Principen för Teppanyaki är ganska enkel - gästerna sitter på stolar runt tre stora stekbord där kockarna tillagar maten framför dig och du har möjlighet att på verka hur ditt kött ska stekas, kryddas och vilka grönsaker du vill ha. Du kan vara säker på att du får bra ingredienser och att maten är nystekt!