bjornstrom.se

Mitt hotell är 28 våningar högt och det är nog högre än något hotell i Sverige gissar jag (rätt mig om jag har fel). Ändå känns det som ingenting när Baiyoke Sky Hotel är 306 meter högt och dominerar vyn över Bangkok. Det är dubbelt så högt som Kaknästornet i Stockholm och lite högre än Eiffeltornet i Paris.

Som jag skrivit tidigare i min blog är jag ganska höjdrädd men fast angelägen om bota min rädsla snarast precis som jag fixade min flygrädsla. Därför bestämde jag mig för att åka längst upp och ta en öl. För dig som inte är höjdrädd låter detta säkert supernajs, för en spindelrädd är det lika kul som att klappa en hårig fågelspindel. Men vafan, hur illa kan det gå? (famous last words!)

Jag glider in på hotellet och åker upp till lobbyn som ligger på 18:e våningen (!). För 30 kronor får jag en biljett som ger mig en gratis drink däruppe. Hoppar in i hissen och trycker på knapp nummer 83.

Hissen var supermjuk och förutom att det tog nästan 1,5 minut att komma upp och den där skylten som hela tiden visade högre siffror var det inga problem.

Problemet med höjdrädsla att man blir snurrig och balanssinnet rubbas - många säger att man “dras mot kanten” och att golvet gungar även om det naturligtvis inte är så. Så fort som hissdörrarna öppnades och jag insåg att jag var så högt upp kände jag hur det blev lite snurrigt men jag tog några raska steg mot några stolar och satte mig ett tag. Mitt mål var att ta det lite lugnt och bryta ner det långsamt genom att den logiska sidan av mig övervinner mina konstiga höjdrädsletankar. Efter en kvart kändes det betydligt bättre och jag tog en fåtölj vid fönstren (som sträcker sig ner till golvet).

Min värdinna såg att jag inte riktigt uppskattade utsikten så hon satte sig brevid mig och snackade. Då tappade jag koncentrationen på höjden - klockrent! Det var inte så mycket folk i baren denna kväll så antalet värdinnor var ungefär lika många som gästerna. Efter ett par Singha och en timme på 83:an kände jag att jag övervunnit min rädsla och bestämde mig för att återkomma varje kväll i ett par dagar, det borde ju ge permanenta resultat.

Jag blir generad över hur artiga och trevliga värdinnorna är här - när det var dags att gå tillbaka mot hotellet passade jag på att dricksa lite eftersom jag fått så mycket stöd under min utmanande kvart. Tjejerna går ner på knä framför stolen och bugar med händerna ihop pekandes mot hakan precis som när man ber (jag förstår att några av er får konstiga tankar nu - sååå bra service var det inte!).

Taiwan bestämde sig för att bygga världens högsta hus och resultatet är Taipei 101 som är 508 meter högt. Dom flesta experter är överens om att huset kommer vara nummer ett i ungefär fem år innan Shanghai eller Dubai har gått om, eventuellt kommer New York hinna före.

Taipei 101 har 106 våningar (!) men fem av dom är under jord så dom räknas inte. Taket finns på 448 meters höjd och högsta våningen med kontor är på 438 meter.

När det var dags att åka upp kändes plötsligt huset ganska högt. Eiffel är ju bara 300 meter och lilla kaknäs bara 155 meter!

37 sekunder hissfärd var allt som krävdes för att färdas hela vägen upp till toppen. Huset är toppmodernt (färdigbyggt oktober 2003) och man kände knappt att hissen rörde sig trots 600 meter per minut vertikalhastighet.

Konstigt nog kände jag mig inte höjdrädd där uppe så nu måste jag väl ändå stryka det från listan över svagheter. Har man varit högst upp i världens högsta hus kan man inte vara höjdrädd, punkt slut.

Det här stora klotet väger 660 ton (!) och finns på 400 meters höjd för att stabilisera tornet vid eventuella jordbävningar. Tack vare fjädringen kommer klotet minska vibrationerna med nästa 50%.

Under byggnaden av tornet slog en jordbävning av 7.6 styrka på richterskalan i Taiwan men tornet klarade sig utan problem, kranen rasade dock av vibrationerna. När jag läste det insåg jag att Taiwan faktiskt ligger i ett jordbävningsområde. Blev lite angelägen att ta hissen 400 meter neråt eftersom en jordbävning på denna höjd troligen skulle vara tidernas resa. Men en jordbävning kan väl knappast slå till just när vi är här? (hade vi åkt upp i tornet fem timmar senare....läs mer i nästa inlägg!)

Film: Häng med i hissen upp - 37 sekunder! (6MB .AVI)

Bättre bild från Skyscrapers.com

Läs mer om Taipei 101

Det är jobbigt med fobier - jag har valt att tackla min höjdrädsla genom att pressa gränserna och det fungerar faktiskt ganska bra. Idag var det dags för världens högsta pariserhjul och jag var riktigt kaxig när jag satte mig i den lilla korgen. Efter någon minut började det bli ganska högt och då insåg jag att vi ännu inte nått en fjärdedel av topphöjden på 113 meter - nästan som Kaknästornet. Lovar att ett torn byggt i betong känns mycket mer betryggande än en liten gungande korg gjord i plast!

Inga fel på utskikten iallafall - något trist väder dock.

Vi besökte Taipei 101 förra året också men då var inte takvåningen öppen. Nu kan höjdrädda verkligen få känna vindarna dra i kroppen uppe på toppen - huset är 508 meter högt. Förra året skakades Taipei av en jordbävning bara fem timmar efter vi varit uppe i huset - det fanns med i bakhuvudet när vi åkte upp denna gång. Skulle inte vilja testa en 7.0 på Richterskalan längst uppe i detta hus även om det ska klara alla möjliga jordbävningar utan problem.

Otroligt nog kände jag inte av svindelkänslorna denna gång. Var ganska nöjd där uppe på toppen!