Jag var bokad på övervåningen på Singapore Airlines 747-400 ner till Sydney. Om inte Airbus A380 varit försenad hade just denna flight använt det nya planet istället. Även om allt var jättenajs i Raffles Class så har man blivit så bortskämd att man tänkte tankar som “var är Loungen” och “det hade varit fräschare med mörkt trägolv”. Är det inte hemskt hur fort man höjer sina förväntningar?
Stolarna kallas för SpaceBed och det här var faktiskt tredje gången jag testade övervåningen så upplevelsen var inte överväldigande. På bilden har jag fällt stolen till sovläge som ger en flat sovyta men något framåtlutande vilket tar ett tag att vänja sig vid. Flyger man First Class är sätet helt horisontellt och då ingår pyjamas och riktiga lakan & kuddar.
Redan när jag satte mig på planet kände jag mig trött men också lite spänd i magen. Jag valde att äta en snabb middag bestående av Sushi men kunde bara äta hälften innan magen satte stopp. Jag drack en kopp té och försökte sen sova eftersom flighten bara är sju timmar och landar på förmiddagen.
Jag låg oroligt i nästan två timmar innan jag bestämde mig för att gå på toaletten. På vägen dit höll jag på att svimma! Jag var alldeles kallsvettig och kände mig yr. Efter toalettbesöket visste jag att någon form av magsjuka var på gång och gick bort till flygvärdinnornas utrymme.
Dom såg direkt att något var fel på mig eftersom jag var likblek. På någon minut hade dom fixat en plats att sätta mig ner och fick syrgas ur en stor tub. Dom tog tempen på mig och ställde lite frågor ur en checklista i förbandslådan. Jag sa att jag inte behövde någon läkare eftersom jag inte kände mig så illa trots allt.
Kaptenen blev informerad och dom började fylla i lite papper. Tydligen får man inte komma in i Australien om man har hög feber och/eller diarée som kan tyda på virusinfektioner. Tio minuter senare stod jag på knä inne på toaletten och tömde magen - där stannade jag i nästan två timmar. Sjukt jobbigt. Hade totalt fem Singapore Girls och två överordnade som tog hand om mig så det kändes lite bättre.
Jag fick ett nytt säte på nedervåningen där jag hade nära till toaletten och blev nerbäddad under filtar eftersom jag skakade av en feberattack. Dom gav mig immodium för att stoppa magen och varmt vatten med citron som skulle ge vätska för att undvika uttorkning.
När jag låg där i min stol tänkte jag på den där jäkla hummern från kvällen innan: “Skrattar bäst som skrattar sist” måste han sagt när vi pekade ut honom i hummertanken på väg in i köket för tillagning…
Jag mådde lite bättre när vi landade i Sydney men var extremt trött. Nu väntar fyra timmars väntande innan nästa tretimmarsflight till Cairns. Pust.