bjornstrom.se

Ikväll flyger jag med Singapore Airlines SQ319 från Heathrow till Singapore. Dom har en Jumbojet där varje säte har 500 tv-kanaler och trådlöst bredband, ska bli intressant. Se till att vara online ikväll så kanske jag dyker upp på ICQ/MSN. Bilder utlovas!

SQ319 blev både bättre och sämre än väntat. Ingen internetanslutning på planet kan jag leva med även om Singaporeair.com hade antytt att det fanns på denna flight, det visade sig gälla SQ320 och 321 ifrån London (samma sträcka, annan tid).

Planet var en Boeing 747-400 Jumbojet som hade blivit lite gammal, uppskattar att planet var ifrån 1993-1996 (ovanligt gammalt för SA som har en snittålder på 5 år på sina plan). Min stol hade en halvtrasig bricka och ryggstödets fjäder fungerade inte så man fick resa stolen med handkraft. Tyvärr har SA vanliga 32” säten även på långflygningar som denna (12.5 timme) när fler och fler börjat köra med 34” säten med mer benutrymme. En snubbe på 190cm som jag uppskattar sånt.

Till det positiva är den personliga och utmärkta servicen ombord. Jättesnygga flygvärdinnor hälsade mig välkommen och verkade mena det för ovanlighetens skull. Vi fick varsitt “amenity kit” och varma handdukar innan start. Servicen var utmärkt med hyperaktiva drinkbrickor under hela flighten.

Helt ok mat med glass till efterrätt, har jag nog aldrig ätit på ett plan tidigare tror jag. Dom serverade även min favoritwhiskey Jim Beam Black vilket måste vara ganska ovanligt.

Det inbyggda IFE (inflight entertainment system) kallas för Wiseman 3000 och var säkert supernajs när det lanserades i mitten på 90-talet. Idag kändes det lite långsamt ibland och grafiken skulle gå att styra upp - funktionaliteten går inte att klaga på iallafall. Varje stol har en egen skärm och en liten handkontroll där man kan välja mellan 60 långfilmer (med möjlighet att pausa och spola filmen), 65 olika Nintendospel och oändligt med andra filmer, musik osv. Totalt ca 500 valmöjligheter vilket är mycket mer än man hinner med.

Jag blev lite småstressad och såg en hel långfilm och spolade igenom en annan, ville ju försöka sova så mycket som möjligt. Lånade en stol vid en nödutgång vilket gav mig fem meter benutrymme - somnade på nolltid och sov sju timmar. Trots 12.5 flygning kände jag mig utvilad och fräsch, hade inte ens hunnit bli uttråkad. Måste väl vara ett bra betyg? Ska bli intressant att åka vidare till Australien med lite nyare flygplan.

Om ni tycker jag kör mycket branschuttryck beror det på att jag fastnat för ett par nya internetforum som handlar om flygning, kan vara värda att kolla in:

http://www.airliners.net
http://www.airlinequality.com

Bangkoks flygplats inte är speciellt rolig även om jag inte hade några direkta problem med incheckning eller att få tillbaka mina momspengar. Turister får tillbaka 7% av priset på dyrare produkter köpta i Thailand när man passerar tullen på flygplatsen. Allt som behövs är ett VAT-refund kvitto ifrån din butik (ta med pass!) så får du tillbaka momsen kontant på flygplatsen.

Mycket folk, mycket affärer men inte bra priser är en bra sammanfattning av taxfree-shoppingen här. Bra priser jämfört med Sverige utan tvekan men inte jämfört med vad du hittar inne i Bangkok. Bara för att det är taxfree (priser utan 7% moms) betyder det ju inte att priserna automatiskt är låga, något som många missar.

Framförallt vill jag varna för att växla pengar här, åtminstonde om det gäller Malaysiska Ringgit och Indonesiska Rupiah. Växelkurserna var bortom oförskämda - minst 30% sämre än den officella kursen! Jag sparade många sköna kronor på att växla på Changi istället.

Jag hittade den här sköna skylten med 21 tips på hur du lever ett bra liv. Några punkter var väl rätt bra?

Singapore Airlines flyger Boeing 777:or på dom flesta sträckorna förutom Singapore - London verkar det som. Jag åkte 777-300 till Singapore och sedan 777-200 till/från Bali.

Ombord väntar som vanligt bra service och ett enormt utbud av filmer. Jag kollar mest på kanal 61 (tv-serier: komedi) och 62 (tv-serier: action). Här ser ni vad som erbjuds på en av dom 500 kanaler som är tillgängliga: Friends, Joey, Frasier, Will & Grace, Two & a half men, Everybody loves Raymond, The king of Queens osv. På 62:an var det mycket CSI som jag tycker är bra.

Det bästa med mitt besök i Australien var naturligtvis att få spendera två veckor med Maria. Inga koalabjörnar eller pingviner slår det! Hon kommer plugga på andra sidan jorden fram till jul och sedan åka ut på backpacking i Asien under några månader. Det känns såklart tungt att åka härifrån utan att veta när vi ses igen men samtidigt är man ju glad att man har någon som man tycker om så mycket.

Australien uppfyllde inte mina förväntningar men det kan bero på att jag besökte kontinenten på vintern - jag gillar värme och låga priser. Jag är glad över att ha upplevt ett par veckor här men jag är inte alls säker på att jag skulle åka tillbaka om jag inte haft Maria här nu. Flera personer har sagt att östkusten är riktigt najs - särskilt Fraser Island. Samtidigt känns det som att både bad och dykning är ett par snäpp fetare i Indonesien - och till 1/3 av priset. Det finns så många sköna ställen att åka till att nästa besök kommer dröja om inte längtan efter Maria blir för stor :)

Många brukar säga att USA är så extremt tuffa i tull och passkontrollerna. Australien är ett snäpp värre. Först och främst krävs visum för att komma hit, svenskar behöver inte visum för att komma in i USA. För det andra gör dom en extra röntgenkontroll av allt bagage efter att man har gått igenom tullkontrollen på väg in i Australien på jakt efter mat och annat som kan skada den ekologiska balansen. För det tredje måste man fylla i ett formulär när man ska lämna Australien också! Som medborgare måste man tala om vart man ska och hur länge - jag behövde bara tala om att jag lämnar landet, var jag varit och vart jag ska. Hursomhelst några snäpp värre än något jag sett tidigare.

Jag planerade denna flygning lite dåligt och hoppade på planet klockan 10.00 vilket innebär 7,5 timmars dagflygning utan sömn. Jag lyckades somna ändå till sist och det blev inte så farligt. Singapore Airlines och Boeing 777 börjar kännas som standard nu - inget speciellt liksom. Det straffade sig på Heathrow när jag skulle flyga SAS och Boeing 737. Usch vad hemskt dåligt det var i jämförelse.

Jag fick min plats vid vingen som vanligt - lyckades ändå se Ayers Rock mitt i vildmarken. Nu slipper jag köra bil i 500 mil för att se en stor sten iallafall :)

Väckarklockan ringde strax efter 06 på morgonen och en halvtimme senare satt jag i en taxi på väg mot Changi igen. Det regnade och var väldigt fuktigt i luften - mina glasögon immade igen när jag kom ut ur hotellet.

Jag hade lyckats göra en snygg internet-checkin och hade tre lediga säten i bredd även på denna flight. Vi flög Boeing 747 jumbo till Heathrow och flighten var relativt händelselös. Jag käkade lunch 11.600 meter ovanför Afghanistan och jag tänkte på hur det måste vara där nere samtidigt som drack ett glas vin till kycklingen.

Väl framme på Heathrow kändes det inte lika kul. Det är ganska kaotiskt och personalen på TGI Friday’s var inte direkt asien-trevliga. Jag reflekterade över skillnaden mellan dessa två skyltar. Den övre bilden är tagen på Heathrow, den nedre på Melbournes flygplats i Australien. Ser du skillnaden?

Den pir som SAS använder är under ombyggnad och var rejält stökig. Personalen vid gaten var inte speciellt roliga och den Boeing 737:a kändes pytteliten i jämförelse med dom 747:or och 777:or jag åkte med i Asien. Planet var fullpackat och jag satt inklämd mellan dom trånga stolsraderna.

Jag flög ekonomiklass vilket numera innebär att du inte är värt ett ruttet lingon. Efter att vi flygit mer än halva sträckan kom en flygvärdinna fram och frågade om vi ville köpa ett glas vatten eller något annat. Även om femtio spänn för en macka inte är jättedyrt kändes det bara så sjukt risigt mot Singapore Airlines. Man har blivit bortskämd!

22.30 landade jag på Arlanda och blev rejält förvånad när Arvid kört ända ut hit bara för att hämta mig - kändes väldigt schysst för en trött snubbe som mig. Det var sju grader utomhus och fortfarande ljust - två saker som förvånade mig (i Melbourne gick solen ner 17.30). Jag började tänka på städtanten från mitt hotell på Bali som sagt “mister Martin - this is too cold, you will get sick!” när jag sänkt AC:n till 24 grader. Det var 35 utomhus :)

Efter att ha blivit besviken på Lufthansa och Frankfurts flygplats är det dags för den riktiga showen - mina förväntningar på Singapore Airlines SQ25 var så uppskruvade att jag var rädd för att bli besviken här också. Jag fick verkligen “kriga” för att få plats 17A vilket är andra våningen på denna Boeing 747 vid nödutgång - en flygstol som jag fått tips om att försöka boka eftersom den är “bäst på planet” enligt grabbarna som flyger mycket.

När det var dags för boarding fanns det dubbla gångar till planet - en för Business/First och en separat för ekonomiklass. Väl ombord tog jag trappan upp till övervåningen som kändes väldigt mysig och liten - som en privatjet ungefär. Endast 18 platser finns här uppe och alla är rejäla SpaceBed säten som går att fälla till sängar. Jag satte mig i stolen brevid Björn - en svensk som flyttat till Singapore för att jobba inom rederibranschen. Han var PPS vilket är snäppet över guldnivå och van att flyga så här fräscht - vi drack champagne och hade det trevligt.

Från våra platser var det nästan tre meter till nästa rad - det kändes som om man kunde ha parkerat en Toyota Yaris mellan raderna. Singapore Airlines har världens bästa AVOD (Audio / Video on Demand) system med 500 olika valmöjligheter. Bland annat 60 långfilmer och 120 tv-kanaler med möjlighet att starta, stoppa och pausa vilket är jättesmidigt när man ska på herrarnas eller när det är dags för mat.

På tal om mat - vår femrättersmeny var välsmakande och nu i efterhand inser jag att man inte behöver följa grannens råd om både champagne, drinkar, vin till maten, portvin till osten och därefter whiskey. Kul för stunden men det kändes i huvudet när jag landat!

Flighten var “bara” 12 timmar så jag hann bara se en film: Wedding crashers (skrattade oavbrutet) och hann surfa en timme också. Planet var utrustat med Boeing Connexion - trådlöst internet på planet med god hastighet. Snacka om att folk blev förvånade när jag gick online på MSN, ICQ och iChat sisådär 11.000 meter ovanför Irak. Björn lånade min Powerbook och kollade sin mail också.

Det tog mig en stund innan jag förstod hur stolen fungerade - det fanns alldeles för många knappar att trycka på. Björn visade mig en stor lysande knapp som underlättande övergången från stol till säng och fem minuter senare låg jag under täcket och sov.

Trots höga förväntningar lyckades SIA imponera stort på mig - tiden “flyger iväg” och man var lätt besviken när det var dags för landning. Jag har flygit Business med SAS tidigare och det är en rejäl klasskillnad - betänk då att SIA har en nivå ytterligare: First!

Innan jag lämnade Sverige hade jag och Carina krigat med Singapore Airlines för att jag skulle få plats 17A på sträckan Frankfurt - Singapore som jag läst var “bäst på planet”. Carina satte texten “Must, must seat 17A” på min PNR eller bokningstext och jag fick ju min drömplats till slut. Jag hade inte tänkt på att texten skulle finnas med på samtliga följande flighter!

När jag checkade in i sista sekunden och sprang mot gaten i Bangkok hann ett par uppmärksamma Singapore Girls inse att jag fått “fel säte” och när jag skulle gå ombord fick jag ett nytt boardingkort med platsen 17A! Jag blev väldigt förvånad och det var först senare jag förstod hur det gått till. Vilken service!

Singapore Airlines flyger Boeing 777 även på korta sträckor vilket jag fullkomligen älskar. Det är ju stor skillnad att flyga stora plan med bättre benutrymme och lite “luftigare” kabin. Tänk om flygbolagen i USA och Europa kunde flyga lite rejäla kärror (Airbus 330 eller Boeing 777) även på kortdistans så man fick sträcka på benen!

På bilden ser ni Singapore Airlines Ultimo stolar som används på regionala flighter inom Sydostasien - alla dagens flighter använde likadana plan. Stolarna går inte att fälla till sängar som en SpaceBed men är väldigt sköna och går att luta rejält. Benutrymmet är 60” vilket motsvarar två rader i ekonomiklass. Trots att detta var en tvåtimmars flight fick vi en trerätters lunch med fördrink.

Handkontrollen till KrisWorld systemet är av äldre modell (nåja, fem år iallafall) med möjlighet att spela Nintendo etc.

Efter min ombokning tidigare idag ska jag flyga Bangkok - Singapore - Jakarta - Singapore i sträck med endast 40 minuter mellan flighterna. Jag åt lunch på första flighten men sen var jag proppmätt och lutade mig tillbaka med en tidning. Vilket sätt att spendera en dag!

När jag landade i Singapore fick jag halvspringa för att hinna med planet till Jakarta - flighten hade redan status “Final Call”. Bagaget hann med utan problem - dom är effektiva på Changi Airport. 

Vi lyfte från Singapore med destination Jakarta ombord en Boeing 777 med Ultimo stolar. Jag satt på plats 17A som vanligt och tvingades tacka nej till lunchen men tackade ja till lite champagne.

Flygresan till Jakarta tog bara 1.5 timme och väl framme gick jag av planet och vandrade mot transitdisken. Eftersom Indonesien kräver visum för Svenskar (vilket jag inte hade) kunde jag inte gå genom passkontrollen.

En mycket förbryllad Indonesier fixade ett nytt boardingkort för resan tillbaka till Singapore (han sa faktiskt: om du nu skulle till Singapore - kunde du inte stannat där för 1.5 timme sedan?) och följde mig till loungen. Han sa hejdå och skakade på huvudet.
Jag åt lite het Chili i loungen och läste Jakarta Post i en halvtimme innan det var dags att flyga tillbaka igen.

Flygvärdinnorna på planet såg väldigt förvånade ut när jag satte mig i 17A igen - det var nämligen samma besättning tilbaka till Singapore. Jag skojade och sa att jag flygit hit bara för att smaka på den goda Chilin. Dom skrattade med mig men skakade samtidigt på huvudet - vad är det här för snubbe egentligen?

På vägen tillbaka till Singapore blev det full trerätters middag! Det var ett tufft uppdrag men jag lyckades faktiskt avsluta mitt tredje varma mål för dagen.

Milage run innebär alltså att man flyger en sträcka endast med målet att generera poäng på sitt bonuskort. I mitt fall fick jag 2100 poäng för min returresa till Jakarta förutom ett par varma måltider, champagne och en kul upplevelse. Kostnaden var ju minimal eftersom jag kunde klämma in flighten inom gränserna för min CRWSTAR1 biljett.

Milage runs är vanligast i slutet av en intjäningsperiod för exempelvis Eurobonus. För att behålla Guldstatus på ett flygbolag krävs det ett visst antal miles per år och det kan “löna” sig att ta en onödig flight bara för att fylla på med poäng så att man inte blir av med sin status.

I mitt fall kan man klassa dagens flygningar även som PPS runs. PPS står för Priority Passenger Service och finns endast hos Singapore Airlines. Som PPS får man julklappar, födelsedagspresenter och får checka in i First Class oavsett vilken klass man flyger med. Det “enda” som krävs är att man samlar 25 sektorer i Business eller First med dom under ett år. Jag räknade ut att mina flygningar kommer generera 18 sektorer och min extraflygning till Jakarta gav 2 till. Så nära PPS att man får försöka klämma in lite fler flighter senare i år!

Uppdatering: Den 31:a Mars försökte jag flyga in dom sista PPS sektorerna med Singapore Airlines mellan Zürich - Manchester tur/retur - läs mer här

Singapore Airlines erbjuder världens två längsta non-stop flighter från Singapore till New York respektive Los Angeles. Jag har anmält mig som frivillig för flight SQ20 till L.A. - en flight på 16 timmar och 20 minuter. För detta krävs en Airbus 340-500 utrustad med endast 181 stolar (normalt närmare 350) varav 64 stolar i Business Class.

Loungen på Changi (flygplasten i Singapore) var riktigt trevlig med massor av alternativ att äta och dricka - sköna fåtöljer och lite lugn & ro. Lite Häagen-Dazs glass och Satay var precis vad jag behövde. Väl ombord satte jag mig i min SpaceBed med fönsterplats. Jag köpte två tidningar och en bok på Changi för säkerhets skull - denna flight har nämligen inte internetaccess och 16 timmar är rätt mycket trots allt :)

Jag hade jättetrevligt sällskap och massor av filmer att titta på. Innan flighten hade jag använt “Book the cook” - möjligheten att beställa den mat jag vill ha på planet i förväg från Singapore Airlines. Ska man till USA är det stek som gäller - blev en 8oz steak med mashed potatoes: medium/well såklart!

SpaceBed på Airbus 345 har en 10.4” bildskärm och ett utökat KrisWorld sortiment med extra många tv-serier och filmer så jag brände några timmar på nolltid. Till sist var det dags för några timmars sömn - 4 timmar var ganska optimalt sa flygvärdinnorna men det blev 8.5 timme vilket jag skulle få lida för senare.

När jag vaknade såg vi redan kusten norr om Los Angeles och jag blev uppriktigt förvånad över hur snabbt det hade gått - jag hade inte ens hunnit kolla in baren längst bak i planet! Vi hade över 200km/h medvind vilket gav en markhastighet långt över 1000km/h och flygtiden blev bara 14 timmar 40 minuter. Samma flight i United ekonomiklass hade nog varit en riktig mardrömsresa…

Vi landade 16.00 i Los Angeles och jag var på mitt hotell en halvtimme senare efter att ha lämnat fingeravtryck i passkontrollen. Tanken var att hålla mig uppe till 22.30 och sedan sova en vanlig nattsömn för att undvika jetlag. Jag sov inom 45 från att jag kommit till hotellet...vaknade vid 22 och var jättepigg. Blev middag på TacoBell i närheten och sedan uppe hela natten. Perfekt inför morgondagen!

Jag landade i New York och bytte terminal från United till den internationella terminalen. Det var riktigt kallt och jag hade ingen vinterjacka. Singapore Airlines använder sig av Swiss loungen på JFK och jag kom lite försent för att få någon varm mat. Det var väldigt få i loungen eftersom det sista Swiss planet redan lämnat flygplatsen. Hade jag haft ett PPS-kort eller flygit First Class hade jag fått testa Virgin Atlantic loungen som är ökänd för att vara riktigt trevlig.

Kvällens flygning är bara sju timmar på en Boeing 747-400. Jag lyckades boka rad 17 vilket är övervåning med nödutgång men ändrade mig i sista sekund till rad 18 för att slippa sitta brevid någon. Kvällens flygning är ganska tom och det är skönt att ha det lite luftigt runt sig. Detta är ju exakt samma plan som jag flög till Singapore för några veckor sedan!

Stolarna i Raffles Class är standard SpaceBed som går att fälla till sängar. Min söta flygvärdinna frågade om hon fick kalla mig “Mr Martin” för att slippa mitt krångliga efternamn, och det gick fint i utbyte mot ett glas champagne.

Övervåningen på Boeing 747 känns riktigt mysig med fyra stolar i bredd och totalt 22 stolar fördelade på 6,5 rader. Det är tyst och man känns ganska frånkopplad själva flighten här uppe. Min absoluta favoritplats i luften! Dörrarna du ser i änden på korridoren går till planets cockpit.

Menyn är minst sagt omfattande - här ser ni tolv sorters té och tre olika typer av kaffebönor som används i den kaffedryck du vill ha!

Vi serverades fem rätter bestående av Caesar sallad till förrätt, Stir fried Chicken med chili och grönsaker till varmrätt. Därefter ostar följt av Häagen Dasz glass och till sist lite praliner till kaffet.

Någonstans mitt i flygningen upplevde jag riktig lycka. Livet kändes oförskämt bra och flighten var riktigt klockren. Satt i tjugo minuter och bara sög i mig känslan. Kanske får jag aldrig mer testa Singapore Airlines övervåning igen så det var läge att göra det bästa av situationen. Om flighten ändå varit fem timmar längre… När vi landade i Frankfurt låg snön på marken och det kändes uppriktigt trist att behöva kliva av planet - jag antar att det innebär högsta betyg!