bjornstrom.se

Nu har flygbiljetterna kommit till sist. Två gånger! Vi fick två likadana kuvert ifrån SAS och det enda som skiljer breven ifrån varandra är att löpnumren på biljetterna skiljer sig. Får ringa dom imorgon.

Min SEB-dosa har låst sig efter att ha legat i min väska och tryckt in PIN-koden felaktigt tre gånger. Surt. Tur att det inte hände i USA - går in på banken på måndag.

Idag åkte Maria till Östersund och vi ser inte varandra förrän i mitten på Augusti när hon flyger till oss (landar i Atlanta Georgia) - kändes tråkigt att säga hejdå. Jag har hämtat “min” LS430 och ska försöka utnyttja helgen på bästa sätt.

Arvid dök upp vid 07.30 och vi ställde oss vid incheckningskön på Arlanda en timme senare. Jag var lite pirrig i magen inför flygningen som jag alltid har varit under dom senaste 3-4 åren. Allt gick bra och vi lyckades ta oss igenom säkerhetskontrollen utan problem med 2 bärbara datorer, en digitalkamera och en DV-kamera.

När det var dags att gå ombord på planet säger mannen vid gaten: “Gratulerar herr Björnström, ni sitter i Business Class idag”. Stort leende. Gunilla Johansson på SAS i Östersund lyckades betala tillbaka våra 17.000 kronor och hade trollat fram lite trevligare säten åt oss. Stor succé!

Några minuter senare sitter vi på plats 5A och 5B i det nya Airbus 330 planet. Innan takeoff får vi ett glas champagne och Mats börjar leka med alla knappar som finns på sätet och en liten fjärrkontroll monterad på sidan av sätet. Efter en kvick takeoff serveras vi mer champagne och små räksnittar som var jäkligt trevliga. Nu testar vi fälla sätena som gör att man ligger nästan raklång - en helt ny flygkänsla för mig.

Vi får lax till förrätt och Oxfilé till varmrätt. Jag väljer ett trevligt rödvin ifrån vinlistan och passande avec. Personalen är hur trevliga som helst - vi har fyra personer tillgängliga på ca 40 platser (min uppskattning) så det är rejäl uppassning. När vi klarat av efterrätten bestämmer jag mig för att sova och får en kudde och täcke - lutar tillbaka stolen till sovposition och somnar på någon minut. Vaknar av ganska kraftig turbulens när vi glid in över Newfoundland men det känns knappt när man ligger ner. Perfekt!

Sen blir det varma handdukar för att fräscha till sig före lunchen som består av Rostbiff och potatissallad samt en kall dansk öl. Sedan landar vi. Jäklar vad kort flygresan blev när allt kändes tipp-topp, jag ville knappt stiga av planet!

Landning på Newark - Manhattan skymtar i bakgrunden

SAS har sänkt servicenivån i Ekonomiklass en hel del under det senaste året - nu är det lite billigare biljetter men Snowflake/Ryanair nivå på servicen. Till och med ett glas vatten kostar pengar - därför laddade jag med en kall öl och en rejäl macka innan flighten till chockerande höga priser. Helt i onödan visade det sig.

10.50 klev jag ombord och blev uppgraderad till Business Class eftersom planet var fullt och jag har haft Eurobonus sedan 1995 (har bara det blå kortet, flyger för lite). Träffade trevliga Magnus som även han blivit uppgraderad till sätet brevid mig. Vi delade en Gin & Tonic och senare grillad kyckling med gott rödvin under dom två timmarna till London. Det visade sig att han också är på väg till Singapore, han flyger samma flygbolag och samma flight fast fyra dagar tidigare. Vi bestämde att vi skulle ses i Singapore kommande helg och köra en liten middag - kul att känna NÅGON där nere!

Väl i England tog jag flygbussen till Linus i Reading och vi körde en helkväll på stan med middag och lite väl många drinkar vilket kändes morgonen därpå…

Morgonen började med att jag hämtade min kollega Olof Hennig som ska dela första veckan av min resa i Taiwan. Vi lämnade min Golf på AVIS och hoppade på tåget till Kastrup som bara tog 20 minuter. Ett par timmar senare satt vi på en gammal MD-80 på väg mot Heathrow. Jag önskar att SAS ekonomi var lite bättre så att dom hade råd att köpa Airbus 330 eller Boeing 777:or på denna rutt som ofta har fulla plan.

På Heathrow checkade vi in vårt bagage hos Cathay Pacific och tog en matbit på en Irländsk pub i avgångshallen. Jag hade höga förväntningar på Cathay som utsetts till “Airline of the year 2005” och är en av fyra flygbolag med fem stjärnor (Malaysia Airlines är nybliven 5:a, tidigare fanns det bara tre).

Vi flög en Boeing 747-400 till Hong Kong som är hemmabas (hub) för Cathay. Planet var fem år gammalt och lite slitet, min bricka satt löst som exempel. Inredningen i planet går i samma fula gröna färg som deras logotyp vilket gjorde att planet genast såg ytterligare tio år äldre. Flygvärdinnorna var trevliga men jag kan lova att det inte var några “Singapore Girls” som serverade oss. Flighten blev kortare än väntat tack vare medvind och jag lyckades sova hela sju timmar av elva så det kändes inte farligt. Missade till och med frukosten - jag vaknade när vi skulle landa.

På Hong Kongs flygplats bytte vi till en Airbus 330-300 till Taipei och 1.5 timme senare landade vi på Taiwanesisk mark. Flygplatsen kändes riktigt gammal, minst 30 år sedan den renoverades/byggdes. På väg mot passkontrollen gick vi genom denna infraröda kamera som dubbelkollade vår kroppstemperatur!

Den som har mer än 38 graders feber är inte direkt välkommen till Taiwan, här är rädslan för SARS fortfarande något att räkna med. Vi klarade oss dock utan problem - bilden blev suddig pga min odugliga kamera. Egentligen är den ganska ok men jag blir så irriterad över att den behöver blixt för inomhusbruk.

Olof poserar vid välkomstskylten - detta var hans absolut längsta flight och allt hade gått fint. Skönt med fötterna på jorden återigen, nu ska vi bara hitta till hotellet!

Sedan en tid tillbaka tillbringar jag någon timme om dagen på FlyerTalk.com som är världens största sajt för “Frequent Flyers” eller folk som reser mycket. Fokus är poäng/miles och olika smarta sätt att resa billigare, bättre och roligare. Jag har lärt mig enormt mycket och reser betydligt smartare (25 flighter i Business Class senaste året - aldrig någonsin före 2004) och är numera Guldmedlem här och Platinum där.

SAS fick upp ögonen för Flyertalk när en medlem hittade ett hål i ett bokningssystem som gjorde att man kunde boka Köpenhamn - Shanghai/Peking i Business Class för mindre än 1500kr istället för sisådär 30-40.000kr. Totalt cirka 180 medlemmar hann boka biljetterna innan felet upptäcktes. Resultatet blev många glada medlemmar men också en etablerad relation med SAS och en inbjudan till Arlanda! Totalt var vi 23 personer från Sverige, Danmark, Norge, Japan, Estland, Tyskland och Storbritannien som fanns på plats.

Luftfartsverket & SAS gav oss en tretimmars rundtur av hela Arlanda inklusive flygledartornet, trafikledningen, VIP-Service samt SAS Flight Academy med flygsimulatorer och lunch med SAS VD. På bilden nedan sitter jag och kramas med Malin från SAS Customer Service i kungens egen soffa ute på Arlanda!

SAS Flight Academy har 12 simulatorer för olika flygplanstyper och helikoptrar. Piloter från hela världen flyger hit för att träna olika typer av situationer - en timme kostar cirka 7500 kronor plus moms. Vi fick testa både MD-80, Boeing 767 och helikopter vilket var ruskigt tufft.

Kolla in bildreportaget här:
Flyertalk Eurobonus träff med SAS på Arlanda

Dagen börjar med ett samtal till jättetrevliga Carina Finneran på SAS bokning uppe i Örnsköldsvik. Man kan boka en Star Alliance RTW med vilken resebyrå som helst men SAS erbjuder dygnet-runt-service för den som reser i Business Class vilket är värt en hel del så jag struntade i att det kostade 500kr i bokningsavgift.

Carina ringde tillbaka vid 13.30 och bekräftade att allt var klart. Bara att komma och hämta biljetten från SAS biljettkontor på Arlanda. Flighten mot Frankfurt lyfter 18.50 - lite coolt att boka biljetten samma dag men det var ju en del av poängen med att flyga Business Class.

Det här får du för ett par månadslöner - en liten bunt papper

15.30 sitter jag i taxin på väg till Arlanda när jag inser att jag inte vet var passet finns! Alla känner väl till dom fyra P:na? Pengar, pass, piljetter och p-piller. Det sistnämnda klarar jag mig utan men passet är ganska nödvändigt för att kliva på planet!

16.04 är jag tillbaka hos Arvid igen och börjar gå igenom mina grejer men hittar inte passet. Ringer till Pappa som ringer tillbaka efter fem minuter och bekräftar att passet ligger i min bil som han har lånat. Han är nu i Göteborg!

16.20 har jag talat med SAS och bokat om flygbiljetten. Ny ETD (Estimated Time of Departure) är imorgon bitti 07.15 från Göteborg. Jag har även bokat en flygbiljett Arlanda - Landvetter som går 19.20. Tillbaka mot Arlanda!

På Arlanda hämtade jag ovanstående bunt flygbiljetter (se bild) och personalen i biljettkassan skrattade gott åt min pass-historia - sved lite i visakortet när jag fick kvittot. Flyget till Göteborg var kort och jag somnade sött i pappas lägenhet före 23. Imorgon gäller det!!

Jag var på Landvetter i god tid och fick en timme i SAS loungen. Tog ett par smörgåsar, apelsinjuice och en Latte till frukost samtidigt som jag svepte igenom ett par morgontidningar. 07.15 klev jag på Lufthansa flighten till Frankfurt - en Airbus 320 med endast 12 säten i J. Vi fick en lätt frukost som inte var något speciellt - det enda som skvallrar om att man åker dyr biljett är att man har skinnsäten och pyttelite mer plats för benen.

Väl framme i Frankfurt kollade jag lite snabbt på taxfree-affärerna innan jag gick mot Lufthansa Business Class loung som var en riktig besvikelse. Påminde mest om ett rökigt Autobahnfik - grått och slitet var det första intrycket. Det fanns en del arbetsplatser, möjlighet att duscha och en del tv-apparater men inte gratis internet. Begränsat med mat och fika - det enda roliga var ett par ölpumpar med god tysk öl. I efterhand har jag förstått att den “fina” loungen heter Lufthansa Senator Lounge och kräver Guldkort - exempelvis Eurobonus Guld.

Jag frågade om detta verkligen var det bästa som fanns att tillgå och fick svaret: Japp, trist för dig. Att flyga Business Class inom Europa handlar inte om lyx eller upplevelse - bara om att få en flexibel flygbiljett där du kan ändra dig i sista sekund. Klar besvikelse för en som trodde att det var bättre än så här!

Idag är det alltså fem veckor sedan jag lämnade Göteborg på väg mot Singapore.

Sista flighten blev Frankfurt - Köpenhamn med SAS Airbus 321. Business Class innebär bara att mittensätet är ledigt och att man blir serverad mat.

Vi fick en pastasallad och lite att dricka. Saltförpackningen tycker jag är finurlig och kändes “Skandinaviskt fräsch” om ni förstår vad jag menar med det. Jag landade på Kastrup och satte mig på tåget mot Malmö.

Lite coolt att ha flygit ett varv runt jorden även om det inte var så häpnadsväckande som jag förväntade mig som barn. Jag önskar att det funnits mer tid att utforska världen men kunderna väntar och framförallt Maria väntar sig besök på födelsedagen i övermorgon.

Nästa långresa går till Afrika: Martin åker till Tanzania

Mitt plan mot Manchester (och hela min dagsplanering) hade lyft 07.30 från Zürich. När vi landade jätteförsenade strax efter 10.00 blev jag hänvisad till Swiss transferdesk där en käck liten tant glatt förklarade att jag var ombokad på nästa Swissflight till Manchester. Jag var inte speciellt intresserad av att sätta mig på ett liten pytteplan tvärsöver Europa när det var Singapore Airlines och PPS-poäng jag var ute efter. Swiss kunde inte på något sätt hjälpa mig att komma med nästa SIA-flight eller ändra min resrutt. Jag ringde till Maria och Christian och var allmänt trött på situationen men i slutändan var det bara att acceptera deras råd - gör det bästa av situationen. Mot Manchester!

Flygvärdinnorna på vår lilla 72 stolars AVRO blev lite förvånade över att jag skulle åka tillbaka med samma plan till Zürich men efter att ha förklarat min situation och nattens äventyr var dom jättegulliga mot mig och jag fick absolut bästa service. Faktum är att jag sov nästan hela vägen till Manchester.

På MAN väntade en man på mig för att ge VIP-transfer genom flygplatsen på kortast möjliga tid eftersom boarding på planet började 5 minuter efter att vi landat. Det tog inte många minuter innan jag gled upp vid gaten igen och blev framvinkad av personalen som ropade i en liten radio “yes, he’s here now”. Jag var ensam om att flyga i Business Class så planet hade bara en rad framför skynket, dom andra måste undrat vad jag var för snubbe när flygvärdinnorna ropade “hej igen - du sitter på rad 1 som vanligt” :)

Lunchen var utmärkt och jag hade i princip en egen flygvärdinna som jag hängde med. Två timmar senare landar vi i Zürich igen och självklart är vi försenade! Jag går till transfer desk igen och dom känner igen mig. När tanten inser att jag missat min andra flight för dagen blev det lite pinsamt henne. Jag blir hänvisad till Swiss loungen i 1.5 timme i väntan på nästa plan. Lyckas hitta världens längsta Loungebar iallafall :)

Jag var ganska mätt på andra resan mot Storbritannien och dagens tredje flight. Flygvärdinnorna bjöd på god Champagne och Lindt choklad som jag inte kunde säga nej till. Naturligtvis är även detta plan försenat och jag landar på London City 45 minuter efter schemat. Jag och Linus drack ett par öl och jag fick se hans nya lägenhet i London City som var riktigt trevlig med utsikt över “the Gurkhin” i Finansdistriktet.

Morgonen därpå var det dags för AVRO för fjärde gången på kort tid - denna gång med SAS till Arlanda. Deras plan och service är inte i nivå med Swiss men jag fick en ganska schysst lunch - otroligt bra för att vara SAS i dessa tider av “vatten kostar 5kr”.

När jag landade på Arlanda var mitt Afrikaäventyr över och även min CRWSTAR3 som jag använt sedan 19:e December. Jag hoppas att ni som följt mina två bloggar tycker innehållet varit hyggligt intressant och att jag inte babblat för mycket om flygplatskoder och biljett-typer. Tipsa gärna andra om mina reseberättelser - jag tycker det är kul att få frågor och kommentarer här.

Det känns inte helt kul att vara tillbaka kan jag lova. I fortsättningen hänvisar jag er till min Dagbok där ni kan följa vad som är aktuellt just nu. Köpet av min CRWSTAR biljett var nog det bästa köp jag någonsin gjort - vilken investering i själ, sinne och allmänbildning!
Martin har komma-hem-ångest

Det är dags för en ny resa österut - femte Asienresan på ett år faktiskt. Denna gång ska jag utforska tre nya länder: Japan, Filippinerna och Korea. Resan har varit grovt planerad sedan förra årets lyckade affärsresa till Taiwan och Kina då jag besökte Computex-mässan tillsammans med min kollega Olof.

Jag har valt en CRWSTAR1 biljett som tar mig jorden runt i Business Class och som är ombokningsbar på alla möjliga sätt. Det passar mig som gillar att ändra på resplanerna i sista sekunden. Jag har känt lite resfeber dom sista dagarna trots att jag är så van att röra på mig - både härligt och lite nervöst. Beror nog mest på att jag har ett par saker som måste fixas i sommar och jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop schemat. “Du kan ju alltid flyga tillbaka till Sverige” sa Maria och det är ju så sant - om jag måste jobba är det bara att sätta sig på ett plan tillbaka. SAS erbjuder dubbla poäng på sträckan SIN-BKK-CPH i sommar vilket lockar lite…

Idag är det lördag och jag sitter i Scandinavian Lounge på Arlanda. Känner mig lite sliten efter nattens svensexa och jag har inte duschat ännu. Om någon timme kommer Lufthansa ta mig ner till Frankfurt.