bjornstrom.se

Söndag morgon och klockan är 04:00 - det är dags att stiga upp för morgonflyget mot San Francisco. Eftersom staden är full av IT-folk är alla plan fullbokade mot Silicon Valley och enda platsen jag hittade var med Uniteds dotterbolag TED som endast flyger i ekonomiklass.

Planet skall lyfta 06.40 och det känns som att jag är ute i god tid med tanke på att det fortfarande är mitt i natten när jag kommer till flygplatsen. Något förvånad inser jag att det är en enorm kö till United disken som sträcker sig över 100 meter räknat från zick-zack-kön framme vid incheckningsdisken. Jag frågar en man hur länge han har stått i kö och han svarar “mer än en halvtimme” och han hade nog minst 2/3 kvar för att lämna väskorna. CES...fel tillfälle att åka till Las Vegas tänker jag för mig själv återigen.

Av en slump frågar jag “rätt” person som tipsar mig om att United faktiskt har ytterligare en incheckning ute på trottoaren utanför dörrarna - mot en kostnad av några dollar. I praktiken innebar det 10 dollar till rätt person och väskorna var både incheckade och jag fick en plats i “Economy Plus” på planet på under 60 sekunder. Marknadsekonomi i praktiken :)

TSA står för Transport Security Administration och hanterar säkerheten av incheckat bagage och säkerhetskontrollerna på flygplatserna. Det är verkligen helt galet hur noga dom kollar alla passagerare nu på ett sätt som bara känns fånigt. Jag uppskattar att allt bagage har gått igenom kontroll och att folk inte bär pistoler på planet. Men när man får visa passet 5 gånger på en minut trots att man bara rört sig 25 meter mellan personer som hela tiden följer en med ögonen blir det absurt - det är mer frågan om att skrämma upp folk. Jag fick ta av mig skorna och datorn fick gå i en separat kontroll.

TED var trevligt att flyga - nya fräscha Airbusplan och inget att anmärka på i övrigt. På SFO lyckades jag för första gången gå vilse på väg till bagagebandet! Det har aldrig hänt mig tidigare och jag blev väldigt förvånad. Det tog mig fem minuter och en stund vid informationsdisken för att hitta rätt - otroligt nog kommer bagaget inte till en central plats utan delas upp efter flygbolag. Ingenstans framgår detta av skyltar och just Uniteds bagage levererades till en annan terminal! Suck.

Vid 09.00 kliver jag in på hotellet och sover några extra timmar. Det är söndag och 36 timmar till MacWorld Expo!

Idag 18.00 svensk tid inleder Steve Jobs mässan MacWorld Expo med sitt inledningsanförande - förväntningarna är på topp. 99mac finns på plats och tog lite bilder på mässområdet under måndagseftermiddagen i San Francisco.

I den norra mässhallen finns registreringen för den som inte köpt sin biljett i förtid. Genom ett smidigt system registrerar man sig på ett gäng Powerbooks och några sekunder senare ploppar ett entrékort ut. För den som inte utnyttjat rabatterna för förhandsregistrering kostar entrébiljetten $45 eller cirka 360 kronor men då ingår inte entré till Steve Jobs keynote....

...då krävs nämligen ett “Users conference pass” som kostar hela $315 eller cirka 2.500 kronor! I priset ingår även tillgång till David Pogues keynote under onsdagen som säkerligen kommer vara sevärt men ingen kan väl säga att det är direkt billigt att se Jobs stå på scen!

Trots den dyra entrébiljetten är man inte garanterad plats så man måste köa tidigt. Strax före 09:00 släpps besökarna in men jag fick tipset att köa redan vid 05:30… Det ser ut att bli regn imorgon och det är bara runt 10 grader varmt (kallt?) så det lär bli långa timmar - men den som väntar på något gott…

Jag lyckades faktiskt ta mig in i mässhallen genom att låna ett utställare-kort men det hjälpte inte mycket. Stora svarta skynken täcker hela Apples monter som finns i mitten av lokalen. Säkerhetsvakter finns överallt så det är bara att glömma chansen att få förhandsbilder på eventuella nylanseringar. I lokalen för Apples usergroups berättade man att säkerheten är rigorös i år och mycket tyder på att något stort lanseras idag.

Klockan 18.00 vet vi! 99mac kommer försöka följa keynote live och mer information om detta kommer senare under dagen.

Texten är tagen från 99mac: “Martin Björnström är inte den som ligger på latsidan. Efter att liverapporterat till 99macs chatt från keynoten gav han sig ut på mässgolvet med kameran i högsta hugg. Han har sammanställt de bästa bilderna i ett bildreportage.”

Själva lokalen i Moscone Center dit folk köade i timmar för att komma in. Martin var där utanför 06.50 och kom precis in.

En detaljbild på den nya kontakten MacSafe som använder magnetism för att hålla kvar kontakten. På så sätt drar man inte datorn i golvet om man skulle snubbla på sladden.

Detta var bara ett urplock av alla bilder, se hela reportaget här: 99mac @ MacWorld Expo 2006 keynote

Guy Kawasaki var ansvarig för marknadsföringen av Macintosh från 1984 och är allmänt känd som grundaren av evangelismen kring Mac. Han jobbar inte längre på Apple men var inbjuden till keynote tillsammans med David Pogue - skribent på New York Times och välkänd inom Macbranschen.

Tillsammans genomförde dom en riktigt rolig show under ett par timmar där bland Nitrozac och Snaggy från Joy of Tech fanns med och tecknade en seriesnutt live för publiken.

David Pogue lärde ut en massa knep för att ställa till med kaos på kontoret. Genom fem enkla inställningar i Mac OS X kan man få den mest inbitna macanvändaren tokig genom att “allt” slutar fungera. Jag testade med en kollega på jobbet och mycket riktigt blev han irriterad när datorn bytte teckenuppsättning varje gång han sparade dokument :)

Kolla på bilder från denna keynote

Läs mer om Guy Kawasaki

Idag hämtade jag en hyrbil på flygplatsen och satte fart söderut. Genom lite specialknep lyckades jag få 40% rabatt på hyrbilspriset - fascinerande vad som går att göra när man är medlem på FlyerTalk.

Första stoppet blev Apples högkvarter på 1 Infinite Loop, Cupertino, Kalifornien, USA. Deras lilla butik är alltid kul att besöka och jag köpte med mig lite merchandise hem till 99mac.

För att se alla bilder och läsa lite mer om det, följ länken nedan.

Länk: 99mac @ Apple Campus Cupertino

Morgonflighten med Air Canada var planerad till 08.30 som planerat trots snökaos i hela Toronto och hundratals inställda flighter. Vår hotellportier uppmanade oss att lämna hotellet redan 05.30 för att vara säkra på att komma ut i tid - risken för stopp på motorvägarna var alldeles för stor.

Vi hade dock inga problem alls och kunde checka in i god tid och fick 1.5 timme i Air Canada Maple Leaf lounge på flygplatsen.

Vår Airbus A319 var helt full och vi hamnade långt bak i planet. Flighten var planerad till 5.5 timme men på grund av av-isning blev allt försenat och vi stod på marken i mer än en timme innan vi lyfte. Trots det landade vi bara 40 minuter sent i San Francisco.

Vi blev ganska förvånade när den amerikanska immigrationskontrollen och tullen låg i...Toronto! Allt det där struliga var redan klart när vi gick ombord på planet och när vi landade i San Francisco räknades vår flight som en inrikesflight.

Flighten var inget vidare. Ganska trångt (jag är 190cm) och ingen service ombord utöver möjligheten att köpa snackboxar - dock endast med Kanadensiska kontanter...som vi hade i princip slut på! Jag somnade tio minuter efter vi gått ombord och vaknade när servicevagnen kom. Sen åt jag en halv macka (allt vi hade råd med) och somnade om när vi skulle landa - något mör i i kroppen.

Otroligt nog fungerade Star Alliance Priority-taggarna (som man får när man flyger Business Class eller är Guldmedlem) helt perfekt och våra väskor kom allra först på bandet och vi hann långt innan någon annan ens fått en väska.

30 minuter senare rullade vi väg med vår Cadillac från AVIS!

Solen sken och temperaturen låg runt 20 grader när vi landade i Kalifornien. Kändes helt underbart efter snöstormen i Toronto. Många hotell var fullbokade i stan och vi var ganska sena med att välja hotell så det slutade med Crowne Plaza hotell (ingår i Intercontinental gruppen där jag är medlem) nära flygplatsen. Bra hotell men en bit bort från stan.

När vi kom till hotellet såg jag dom största kvinnobröst jag någonsin har sett. En typisk Rock’n’Roll kille med läderbyxor och långt hår checkade in samtidigt som vi - hans flickvän måste jobba i porrfilmsbranschen för hon hade fyllt på så makalöst mycket silikon att två basketbollar var små i jämförelse. Groteskt så man knappt trodde ögonen!

Från flygplatsen är det bara att hoppa upp på Highway 101 - även kallad “Screamin’ Eagles Highway” efter 101st Airborne Division - och rulla in mot stan i ungefär 20 minuter. Jag tror många blir förvånade när dom ser San Francisco skylten och texten ”population 744.041” - stan känns mycket större än så!

Upp och ner - ingen amerikansk stad har så många fantastiska backar. Tänk dig en enda dag av blixthalka här när vissa backar lutar 20% och är ett par kilometer långa. Det skulle bli en massaker av sällan skådat slag.

Cadillac DTS har blivit en liten favoritbil - det är tredje gången jag hyr en DTS senaste halvåret och jag börjar trivas med enormt bagage, V8, massor av utrustning och skönt glid. Jo jag vet - det är en bil för män med hatt men den är faktiskt rätt bra när man ska åka långt och har två gigantiska Samsonite väskor, två Haglöfs 60L ryggsäckar, en Tumi carry-on bag och en liten ryggsäck. 

Jag undrar om det finns någon bro i hela världen som är så känd som Golden Gate bridge i San Francisco? Bron öppnades 1937 och var då världens längsta hängbro. Alla fartyg från Stilla Havet på väg in i San Francisco Bay måste passera under bron. Lägg fem minuter och äs mer om Golden Gate på Wikipedia!

Vi åkte upp till kullarna strax norr om bron vid Sausalito och tog dessa bilder. Det är vackert som i ett vykort här uppe men lite blåsigt.

San Francisco i bakgrunden. Av någon anledning går jag runt med en liten, liten tanke i bakhuvudet: “Tänk om den där 8.5 jordbävningen kom precis nu när jag står här...”. Jag tänkte så lite då och då faktiskt. Tror det går över om man är här länge för folk är så vana med att det skakar lite nästan dagligen.

1906 skakade en 7.8 jordbävning staden som på många sätt raderades från ytan - fler än 500 kvarter brann ner i efterföljande bränder. Läs mer på Wikipedia här.

Kolla in den här väldigt högupplösta bilden av an Francisco i ruiner 1906

Fisherman’s Wharf är väl ungefär så turistigt som det kan bli i San Francisco men det är ändå lite trevligt med alla restauranger som serverar färska krabbor, räkor och fisk. Vi tittade in på Joe’s Crab Shack som hade en snygg neonskylt - eller hur?

Inredningen var inget speciellt men ser du att det hänger en Jetski i taket?

Maria åt deras fried coconut shrimp, jag testade deras Crab Cakes vilket var början på en ny kärlek!

Morgonen började med att vi parkerade bilen i ett garage nere vid Market street och hoppade på en spårvagn ner mot Fishermans Wharf.

Spårvagnarna (cable cars) drivs av en kabel i marken (som ligger i spåret på bilden) och för att driva vagnen framåt har chauffören två spakar. Ena spaken kniper åt kabeln så att vagnen börjar åka - eller släpper kabeln så att vagnen kan stå till. Den andra spaken är en handbroms. Det innebär att chaffören hela tiden drar och släpper i dessa två spakar för att åka upp och ner för backarna och för att stanna i gatukorsningarna. Ingen automatik här inte!

Även om det nog främst är turister som åker spårvagnarna så är det faktiskt riktigt trevligt - det tyckte Maria också. Och det är en upplevelse att sitta längst fram eller hänga längs handtagen på sidorna när vagnen börjar rulla nerför en riktigt brant backe.

Lombard Street är världens kurvigaste backe och ett riktigt populärt ställe att besöka.

Det är knepigt att få fram lutningen och hur kurvig backen är på en bild. Varje år anordnas en tävling kallad BYOBW (Bring Your Own Big Wheels) eller “Ta med din egen trehjuling” där hundratals deltagare kör race ner för backen - helt galet. Jag filmade faktiskt förra årets race:

Nere i Fishermans Wharf gick vi till klassiska Boudin’s och åt färsk Clam Chowder (musselsoppa i nybakat bröd) och Crab Cakes. Det var riktigt bra, blir hungrig när jag skriver det här :)

Den här bankomaten förtjänar att nämnas. Jänkarna är ju lite efterblivna med sitt banksystem och använder fortfarande checkar i stor omfattning, särskilt för att betala räkningar och hyra etc. Tydligen är det så att man inte kan överföra pengar mellan olika banker utan man skickar en check istället.

Många får dessutom sin lön som en check istället för insatt på kontot - och då kommer den här bankomaten in i bilden. Nere i högra hörnet kan man nämligen stoppa in checkar som sen scannas och pengarna sätts in på kontot! På insättningskvittot får man en förminskad bild av checken man deponerat i maskinen.