bjornstrom.se

Vi steg upp tidigt och begav oss till rederiet för att köpa biljett till färjan mot Savaii. Det fanns två kassor i lokalen - en för internationella resor och en för inrikesresor. Vid varje kassa satt redan en kund och bokade biljetter så jag satte mig på väntesoffan där det redan satt några personer. När kunden var klar reste sig en kvinna blixtsnabbt från soffan och satte sig vid den lediga kassan. Jag tänkte “nästa gång ska jag vara snabb” och väntade på min tur.

En ny kund kom innanför dörren och utnyttjade den samoanska tvåstolsprincipen - han struntade i vår kösoffa och satte sig på en stol direkt bakom kunden vid kassan och kunde därmed gå förbi hela kön. Jag lade om min strategi och planerade att sätta mig på den andra stolen så fort den blev ledig för att “säkra min plats” som garanterad nummer två i kön. Då kommer ytterligare en kund in och ställer sig bakom den andra stolen. Nu har vi alltså flera separata kösystem gående för att komma fram till kassan och jag glider allt längre bak i kön…

När kunden vid kassan ställer sig upp flyttar kund nummer två från sin stol och kund nummer tre sätter sig på andrastolen. Då ser jag min chans och ställer mig bakom andrastolen. Döm om min förvåning när personalen då bär ut ytterligare en stol och introducerar ett trestolssystem där en kund ställer sig bakom mig. Det tog ungefär 45 minuter att köpa en biljett - det FINNS en poäng med kölappar :) När vi kom ut regnade det för fullt och vi satte fart mot färjan.

När vi kom ner till färjeläget ställde vi oss i kön.

Färjan var rätt gammal och sliten men eftersom resan är så kort var det inte mycket att fundera över.

Väl ombord på färjan satte vi oss på däck och njöt av utsikten i 90 minuter tills vi var framme på Savaii - den stora grannön!

När jag checkade ut från Aggie Grey’s hotel stod en svensk man 10 meter bort och gjorde samma sak. Vi hälsade på varandra och fick höra att dom var på väg till Savaii - troligen med samma färja. Mycket riktigt stötte vi på Kent även på färjan och fick en chans att prata lite mer.

Kent Olsson berättade att han var invald i riksdagen och besökte Samoa för att diskutera vänstertrafikomläggningen som Sverige genomförde 1967 - tydligen var vi det sista landet på jorden att byta vänster/höger trafik.

Samoa håller nämligen på att byta sida för trafiken just nu från högertrafik (rätt) till vänstertrafik (fel) för att möjliggöra import av billiga begagnade bilar från Australien och Nya Zealand. Nästan alla samoaner har någon släkting där som kan skicka över en gammal bil.  Vi såg en tidningsartikel i Samoa Observer där ALLA tillfrågade räknade med att få en bil skickad av sina släktingar! Idag sker bilimporten från USA vilket är betydligt längre bort så på lång sikt finns det säkert en poäng med vänstertrafik men usch vad struligt och vad jobbigt för alla som äger en bil redan idag…

När vi kom fram till Savaii köpte jag en lokaltidning - och där var ju Kent med igen! Och det var inte sista gången vi skulle stöta på Kent :)

Vi körde av färjan och satte kurs mot Savaii:s sydkust för att titta närmare på ett vattenfall vi läst om i en guidebok. När vi svängde av huvudvägen och körde in på den lilla lervägen mot vattenfallet kom det fram en man och ville ha fem Tala i inträdesavgift. När han fått sina pengar gled han tillbaka till en liten Fale och sov vidare.

Otroligt nog övergick regnet till solsken när vi kom fram!

Vattnet var verkligen kristallklart och hade varit perfekt för dykning - jag såg botten mer än 50 meter bort! Lite kyligt var det men härligt uppfriskande. Vattenfallet var ganska litet just idag men när det är full fart på regnet är det nog skillnad!

Ser inte helt fel ut va? Maria fick en liten dusch mitt ute i regnskogen.

Vägarna på Savaii kräver ett skarpt sinne och en fot ständigt förberedd på att bromsa.

Vi var vana med fritt springande hundar, katter, grisar och höns från Upolu. Savaii lade till ytterligare en dimension: hästar och kor!

På Savaii’s östkust ligger Siufaga Beach som verkligen såg ut som en söderhavsstrand med vit sand och kristallklart turkost vatten.

Sent på eftermiddagen nådde vi norra delen av ön och Le Lagoto Beach Resort. Tyvärr var alla Bungalows upptagna så vi fick ta nedervåningen på ett “standardhus” som var betydligt större än vi behövde och inte alls lika mysigt som deras lyxiga Bungalows.

När solen gått ner tände dom upp eldar runt poolområdet och det blev riktigt fint. Vi råkade ut för ännu en objuden besökare i duschen - Maria flög ut och skrekt åt mig att döda gästen med åtta ben. Jag valde att ringa receptionen istället och 45 sekunder senare kom en ung tjej till vårt rum. Hon förstod inte riktigt vad problemet var och gick direkt till duschen och plockade upp kackerlackan med fingrarna (!) och bar ut den i trädgården och trampade på den samtidigt som hon log från öra till öra. “Vilka fegisar från Europa” :)

Kvällen avslutades med jättegod middag och lite barhäng med ett Australiskt par från Melbourne som var här på bröllopsresa. Dessutom stötte vi på Kent Olsson igen som också bodde på hotellet.

Bara några hundra meter från Le Lagoto Beach resort ligger Satoalepai där man kan titta närmare på jättesköldpaddor.

Intill en sjö har en klyftig familj byggt ett litet sköldpaddereservat som var förvånansvärt ambitiöst med tanke på hur folk faktiskt lever och bor här.

Ett tjugotal sköldpaddor fanns här och verkade ha det hyggligt bra även om dom hör hemma fria i havet. Vi var med vid en av dom två dagliga matningarna och sköldpaddorna gled upp graciöst och parkerade framför tjejen med färsk mango.

Förutom mango verkade dom flesta växter duga som lunch för dom här rackarna. Man kan simma och snorkla med sköldpaddorna men vi tyckte att det var bättre att låta dom smälta maten ifred.

Kolla in den lilla filmen jag gjorde:

Vi blev tipsade av ett kandensiskt gäng att vi måste se Alofaaga Blowholes på sydvästkusten. När vågorna slår in från havet bildas övertryck under klipporna och jetstrålar skjuter mer än 50 meter upp i luften.

Jag visste vad som väntade men blev förvånad över vilket tryck som bildades - som en raket sköt vattnet upp. Skulle man sticka ner huvudet i hålet när strålen kom så skulle man få en jäkla resa!

En smart gammal gubbe hade räknat ut årets knep. Han plockade kokosnötter och kastade ner i hålet vid exakt rätt tillfälle. PANG så flög nötterna långt upp i luften och ut till havs - vilken show! 10 Tala kostade hans lilla tricks men det var det värt! När jag tog den här bilden ville jag vänta på en raketstråle i bakgrunden men Maria ville att jag skulle ta bilden så snabbt som möjligt. Efteråt berättade hon att gubben hade nog duschat senast hösten 1986…

Kolla in trycket och försök följa kokosnötterna!

Att köra bil på Savaii innebär att man får en chans att se hur folk verkligen lever eftersom väldigt många bor precis intill vägen - det finns inte många meter obebyggd mark längs vägen runt ön.

Förutom ett oändligt antal Fales finns det gott om kyrkor - och där har man inte sparat på slantarna. Det ser nästan overkligt ut med kyrkor som detta bland alla palmbladshyddoor.

Nuu black sand beach är alltså exakt det man kan tro- en strand med svart vulkansand. Kontrasten mot det vita skummet i vågorna gav ett väldigt trevligt fototillfälle men det är svårt att se hur svart stranden faktiskt är.

Jag försökte få fram kontrasten genom att ta en bild på en grön frukt i den svarta sanden.

Vi tillbringade natten i en bungalow på Savaii och när vi vaknade var det fredag morgon och dags för en kort sprint mot färjan tillbaka till Upolu. Vädret var toppen och ett par timmar senare rullade vi i land och åkte direkt till Aggie Grey’s Beach Resort & Spa.

Hotellet öppnade 2006 och har inte mycket gemensamt med 70 år gamla Aggie Grey’s inne i Apia. Vi ville ha ett par sköna dagar vid poolen innan det var slut på äventyret i paradiset - på söndag åker vi mot Nya Zealand.

Även om det är jättehärligt med stora pooler, barpool, beachvolleyboll, ett par konstgjorda sandstränder, frukostbuféer och 5-6 restauranger så tappar man ändå känslan av Samoa. Denna resort skulle ju egentligen kunnat ligga på Kanarieöarna…

På rummet väntade färska blommor på sängarna och i badrummet. Vi lade oss vid poolen och spelade volleyboll mot andra gäster. På kvällen stötte vi ihop med Kent Olsson och hans fru igen! Slutade med att vi delade en flaska rödvin och satt halva kvällen i restaurangen och snackade. Kent berättade om livet i riksdagen och som moderatpolitiker - det var jätteintressant att få en inblick “bakom kulisserna”. Vi berättade om våra Australienplaner och vår resa. När vi skiljdes för kvällen bad jag Kent hälsa Fredrik (Reinfeldt) från mig :)

Söndag lunch var det slut på solandet & badandet. Vi hoppade på hotellets buss mot flygplatsen som bara ligger ett par kilometer från Aggie Grey’s Resort.

Vid incheckningen visade våra väskor 88,5 kilo (ser ni hur ilsket rött den lyser) och kvinnan börjar tala om övervikt. Men reglerna för våra biljetter säger tydligt att maximal vikt är 2 väskor á 32kg per person PLUS 20kg extra för mig som är Star Alliance Guldmedlem. Efter ett par minuters diskussioner om IATA regler så lugnade hon ner sig :)

Air New Zealand flyger Airbus 320 hit och planet var fullt. Dom flesta flighter till Samoa sker på konstiga tider mitt i natten och det här var en av få flighter som gick dagtid.

Bara för att utmana ödet tittade vi på Lost säsong 3 på flighten. För dig som inte följer Lost kan jag tipsa om att den handlar om en flight i Söderhavet som kraschar någonstans runt Fiji - dvs där vi är nu :)

Vi tog ett glas vin på flighten och när vi sett två Lostavsnitt var det nästan dags att landa så det gick väldigt kvickt. Air New Zealand tycker jag tillhör ett av dom bästa bolagen inom Star Alliance med trevlig personal och hygglig servicenivå.