bjornstrom.se

Höjdpunkten på MacWorld Expo var en träff med David Pogue - tidigare skribent för amerikanska MacWorld som numera skriver för New York Times. Han är riktigt rolig och har en massa roliga tankar och idéer.

Normalt sett tar David 4000 dollar för sitt seminarium “10 nya tekniker som förändrar världen” när han framträder på mässor och som inhyrd talare på konferenser - men idag uppträder han gratis för oss MUG-ansvariga i Boston.

Vi fick höra en massa intressanta grejer och skrattade gott - han berättade exempelvis när han var i New York och behövde få tag på internetanslutning. Efter en halvtimmes sökande efter internetcafé var han redo att ge upp när han öppnade locket på sin Powerbook och hittade 10-15 öppna WiFi-nät som olika privatpersoner lämnat öppna avsiktligt eller oavsiktligt.
Plötsligt hittade han ett nät som definitivt tillhör en Macanvändare - nätet hette “My little Airport” :)

Enligt vår ursprungliga planering skulle vi åka norrut till Montreal efter vårt besök i Boston men vi valde en annan väg och igår kväll valde vi att sova i Brattleboro, Vermont som ligger cirka 25 mil väster om Boston. Vår lilla turné i New England har inneburit en mängd nya stater att pricka av i listorna:

Conneticut, Rhode Island, Massachussets, New Hampshire, Maine och till sist Vermont. Martin ligger fortfarande före Mats med 20 besökta stater mot 14. Resan går vidare!

Efter ytterligare 45 mil västerut har vi passerat genom i stort sett hela staten New York (som är större än man kan tro) och städer som Albany, Syrachuse och Buffalo för att nå fram till Niagara Falls som ligger precis på gränsen till Kanada. Staden med samma namn var riktigt sunkig och inte en plats jag skulle vilja åka till på smekmånad (vilket många jänkare gör).

Själva vattenfallen var imponerande stora - men man ser mest ifrån Kanadensiska sidan faktiskt. Vi åkte till tullen och snackade lite om möjligheterna att korsa gränsen, efter en liten diskussion där vi försäkrade oss om att vi kan komma tillbaka till USA körde vi över gränsbron och möttes av en väldigt vacker Kanadensiska i gränskontrollen som tog ungefär 20 sekunder.

Kanada kändes genast trevligare än USA faktiskt. Vi växlade pengar till Kanada dollars och satte fart norrut mot Toronto som ligger ca 10 mil ifrån gränsen. Vi kom inte hela vägen utan stannade på ett schysst motel i förorterna ca 60km söder om Toronto.

Vi gjorde ett obligatorisk besök på “The Beer Store” som är en Kanadensisk version av Systembolaget - fast endast med öl. Det går inte att köpa öl någon annanstans, inte ens “folköl”. Öl är rejält mycket dyrare här än i USA dessutom.

Toronto är fjärde största stad i Nordamerika efter Mexico City, New York och Los Angeles - trots det är det väldigt hemtrevligt och det känns tryggt hela tiden även på kvällen. En gigantisk småstad skulle man kunna säga.

När man kommer till Toronto upptäcker man CN Tower som är världens högsta fristående byggnad - hela 533 meter eller nästan 4x Kaknästornet…

Utsikten uppifrån är enorm - man ser till Niagara Falls och ännu längre. På nedervåningen finns ett glasgolv som är helt genomskinligt, det krävs en del för att kliva ut i tomma intet på den här höjden.

Brevid CN Tower ligger hockeyarenan för Toronto Maple Leafs där bland annat Mats Sundin spelar. Vi bestämde oss ganska omedelbart för att stanna ett par dagar i Toronto - fint väder och väldigt trevligt helt enkelt.

Nere vid vattnet inne i centrala Toronto finns ett stort pariserhjul - när vi kom närmare upptäckte vi att dom traditionella vagnarna var ersatta av tre stycken Saab 9-2X. Betala 5 dollar så får du provsitta bilen på ett väldigt okonventionellt sätt - 30 meter uppe i luften!

Saab 9-2X är en ny modell som inte kommer säljas i Sverige, den baseras på Subaru Impreza och har i Aero-versionen samma motor som Subaru Impreza WRX.

Normalt sett fungerar pariserhjulet som ett “drive-in wheel” så att du kan köra in din egen bil för några minuters snurrande med fin utsikt. Ovanligt och kul koncept!

Efter att ha tillbringat lite tid i Toronto har vi kommit fram till att det här är en riktig toppenstad. Kanada känns både trevligare och säkrare än USA och ändå “finns allt” här. Det är dessutom väldigt billigt vilket gör det ännu bättre såklart. En kanadensisk dollar motsvarar ungefär 5.70 kronor i dagens valutakurs.

Som jämförelse kan jag säga att en öl på restauranger oftast kostar $2.50 och att vi åt på en jättebra asiatisk restaurang som var av det finare slaget: Thai Green Curry kostade $5.90 och jag åt skivad Oxfilé i Teriyaki sås (supergott) för $15.90 vilket var dyrast på hela menyn. Omräknat till svenska blir det 14 kronor för en öl, 34kr för green curry och 94kr för min Oxfilé - inte riktigt svenska priser eller hur?

Jag kollade på lägenheter i centrala Toronto också - man måste ju bo någonstans i höst...och hittade flera feta ställen till bra priser jämfört med Stockholm. Intressant!

Den nedersta bilden togs på Harvey’s - en lokal hamburgerkedja där vi träffade en rolig kanadensare som bjöd på drycker och käk efter att ha berättat som Sverige och vår RoadTrip. Bra burgare och bra priser - en slags blandning av Sibylla och Burger King.

Alla har väl sett dessa stressade familjer i sina Volvo 745:or med husvagn under semestertider. Det finns alternativ - kolla på den här familjen som glider runt i sin jätte-RV med shoppingbilen monterad som släp: en Hummer H2.

Det här sammanfattar väl den amerikanska mentaliteten? :D

Vi är tillbaka i USA igen och vi fick inga problem med gränsvakterna även om dom ställde lite frågor. Bron mellan Kanada och Port Huron Michigan var full av trafik som skulle passera gränsen och det tog ungefär 2 timmar att komma fram till själva gränsen.

När du landar i USA utan Visa får du ett sk Visa waiver som i princip ger dig 90 dagar i USA utan några som helst rättigheter. Endast ett fåtal länder får komma till USA under Visa waiver avtalet, Sverige är ett av dom. När du åker ifrån USA till Kanada förlängs inte dina 90 dagar utan dom tickar vidare precis som om du vore kvar i staterna, åtminstonde och du passserar gränsen med bil. Om du flyger är jag ganska säker på att ditt Visa waiver slutar gälla och du måste få ett nytt när du återvänder till USA.

När vi talade med gränsvakten frågade han mig: “So you are travelling through the USA with you wife?” - jag svarade: “He´s actually my brother” :D

Ungefär samma sak hände när vi passerade in i Kanada. Den snygga gränsvakten frågade “When will you go back to Switzerland?” - vi svarade “Hopefully never - we’re from Sweden"…

Idag åkte vi ifrån Toronto till gränsen (ca 20 mil) och sedan vidare genom Michigan: Detroit - Ann Arbor för att slutligen sova i Battle Creek ca 25 mil ifrån Chicago som är morgondagens mål.

Vi passerade Detroit på vägen ifrån Toronto till Chicago. Dom flesta känner till staden som centrum för USA:s biltillverkning med huvudkontoren för Ford, GM och Chrysler i området.

På 1950-talet bodde cirka 2 miljoner människor här men staden minskar hela tiden och idag bor ungefär 1 miljon kvar. Staden har fått stora problem pga detta och idag bor huvudsakligen svarta människor kvar (strax över 80%).

Vi åkte igenom staden men valde att aldrig kliva ur bilen faktiskt - jag har aldrig sett en så nedgången plats tidigare - utan vi åkte ner till Downtown för en snabb sväng förbi GM:s huvudkontor (se bild) och sedan vidare mot Chicago.

Överallt finns övergivna byggnader med krossade rutor och på vissa ställen hela industriområden som står tomma. 1998 stängde Detroit sin turistinformation eftersom så få turister valde att komma hit, inte konstigt.

På vägen till Battle Creek blev vi omkörda av tre Ford GT med registreringsskyltar ifrån tillverkaren Ford - dom var jäkligt feta och väldigt låga. Vi hade lite problem att haka på över 100 mph med vår Chevy Impala dock :)

Läs mer om snygga Ford GT här: http://www.fordvehicles.com/fordgt/

Chicago är rejält stort - storstadskänslan påminner mest om New York faktiskt - och det finns en hel del att titta på. Mats kompis Mike bor centralt och har en jättefräsch lägenhet i ett hus som nyligen konverterats ifrån kontorsbyggnad till bostäder. Det innebär 4 meter i takhöjd och väldigt stora korridorer.

Vi hittar hem till Mike utan problem och får direkt träffa hans livskamrat Tristan - en jättesöt Jack Russell Terrier - som är minst sagt hyperaktiv och jätteglad att vi kommer på besök.

Mike visar oss stan och drar med oss till en grym japansk restaurang som är det bästa jag testat inom denna kategori - urvalet av maträtter är enormt och maten smakar gudomligt. Han gillar inte att vara med på bilder på internet dock, därav den något mörka bilden.

Efter middagen åker vi tillbaka till hans lägenhet och går upp på taket som ligger på 12:e våningen - därifrån ser man hela stan. Riktigt grymt att stå däruppe (dom har löparbana, festlokal och solstolar däruppe oxå) och se stan på natten.

klicka här för högupplöst version