bjornstrom.se

I Melbourne är Moorabbin Airport stadens motsvarighet till Bromma flygplats fast väldigt mycket större. Moorabbin ligger cirka 30 minuter sydöst om CBD med bil och cirka 50 minuter med tåg/buss. Jag åkte runt och besökte några flygskolor förra helgen - det finns totalt nio flygskolor och 400 privatplan här! Till sist fastnade jag för Tristar Aviation som var ensamma om att flyga Diamond DA40 med Garmin 1000 cockpit i Melbourne.

Det var tre månader sedan jag flög min senaste lektion på Airways på Bromma och det känns som att man tappat lite av rutinerna som satt i ryggraden då. Min tanke är att avsluta min PPL privatflygarutbildning här nere och sen konvertera licensen i sverige så jag får dubbla certifikat.

När jag kom till Tristar tänkte jag att “det här blir lite nytt men i grunden samma saker som tidigare” men jag hade fel!

När man flyger används alltid Zulu-tid, dvs GMT eller Greenwich Mean Time. I Sverige skiljer det en eller två timmar beroende på säsong men här i Melbourne skiljer det tio timmar! Känns lite konstigt att skriva 00:30 takeoff time i loggboken när man flyger på dagen!

Redan när vi kommit ut till planet och tittade in i cockpit insåg jag att det saknades en del grejer och att några nya knappar & spakar tillkommit. Planet är en Diamond DA40-180 med 5.9 liters 4-cylinders bensinmotor och 180hk. Jag är van att flyga Diamond DA40D med 2.0 liters 4-cylinders Dieselmotor och 135hk. Mer hästkrafter nu alltså men också ett nytt sätt att flyga planet.

När vi började med checklistan märkte jag att ungefär halva listan skiljde sig från det jag är van vid och kunde inte ens starta planet själv. Istället för en gasreglare finns tre reglare: gas, propeller rpm och mixture och dom två nya spakarna hade jag ingen aning om vad jag skulle göra med. När vi började taxa ut mot startbanan krävdes ingen klarering från tornet, motoruppkörningen var helt annorlunda och det var massor av flygplan på taxibanorna så vi fick stanna och väja ett par gånger.

När vi kom fram till banan ropade jag:
“Moorabbin Tower, Diamond Echo November Delta, at Runway three five left, dual for training area, recieved papa, ready” vilket var första gången jag talade engelska på flygradion. “Echo November Delta, cleared for immediate take off” kom svaret och då var det bara att rulla ut snabbt på banan och sen full gas och lyfta. Det är så himla mycket plan på väg in för landing att allt måste gå blixtsnabbt och inte lika lugnt & planerat som man är van vid från Bromma.

Under min 45 minuters flygning insåg jag att det blir en liten nystart med flygutbildning i Australien och några snäpp vassare än att flyga från Bromma. När vi landat gjorde vi en liten genomgång och bestämde att jag skulle testa flyga Cessna 172 imorgon. Dels för att få erfarenhet av Cessna som är väldigt vanliga hyr-flygplan och dels för att jag faktiskt inte har stenkoll på deras DA40 så att jag likaväl kan lära om på Cessna och spara $100 AUD per flygtimme.

PS. Vad tycker ni om registreringsskyltarna här nere i Melbourne? Victoria - the place to be. Kan inte göra annat än hålla med :)

Tillbaka på Tristar och dags att testa Cessna 172. När vi kom ut till planet blev jag lite förskräckt - detta är ett gammalt plan. En snabb inspektion av planet gav mig en halv A4 sida med anmärkningar men min instruktör sa att det där inte var något att fundera över. Planet jag flög på Bromma (SE-LYO) var bara 1.5 månad gammal när jag började flyga henne så jag är lite bortskämd med nya flygplan.

En titt inuti cockpit gjorde mig ännu mer osäker. Jag är van med Garmin 1000 instrumentpanel med två 10.4” LCD bildskärmar och datorstyrning av allt från instrument, navigation inkl GPS och radio till själva motorinstrumenten. Här var det analoga snurror för allt. 

Shane (min instruktör) guidade mig igenom motorstart och vi rullade iväg mot motoruppställningen. Fem minuter senare var vi i luften och jag fick testa Cessna upplevelsen. Faktum är att planet flyger väldigt stabilt och är väldigt trevligt i luften. Vi gjorde lite stallövningar och jag fick känna på hur planet kändes i luften med branta svängar. Jag kunde inte riktigt vänja mig vid den analoga instrumenteringen och många andra små skillnader.

Hade detta varit en ny Cessna 172 med Garmin 1000 cockpit skulle jag gärna bytt från Diamond men detta plan är nästan 30 år gammalt och kändes risigt helt enkelt. Prisskillnaden mot Diamond är trots allt bara $100 AUD per timme. Om du gick till en biluthyrning och fick välja mellan en ny Lexus med all extrautrustning och GPS för 1800kr/dag eller en Volvo 140 från 1976 för 1300kr/dag - vad skulle du välja?

Jag fick en ny erfarenhet och lärde mig några nya grejer men dagen slutade med att jag bestämt mig för att endast flyga Diamond DA40 framöver. Nästa lektion bokad på torsdag!

Idag gjorde jag min fjärde flyglektion hos Tristar Aviation och tredje timmen i Diamond DA40-180. Vilken skillnad mot för en vecka sedan! I torsdags flög jag trafikvarv runt Moorabbin i skymningen och fick sex landningar varav fyra i mörker. Då fick jag prata mycket radio och gå igenom rutinerna för start och landning många gånger så att det inte längre är något att fundera över. När saker föll på plats steg-för-steg kändes det jättebra och jag gjorde fina landningar så jag fick beröm av min instruktör.

Idag gick jag ut själv till planet och gjorde pre-flight inspection och förberedde allt innan instruktören kom ut. Det var verkligen massor av flygplan på marken - båda motoruppkörningsplatserna var fulla med sex plan i vardera och vi fick köa för en bra stund innan vi kunde lyfta.

Moorabbin är verkligen något helt annat än Bromma. Här sker 395.000 starter/landningar årligen (JFK i New York har 440.000) och det finns fem startbanor i tre olika riktningar plus ett myller av taxibanor. Under träning i trafikvarvet (man startar och flyger runt flygplatsen och landar igen) pågår parallella varv medsols och motsols med uppemot 15 plan aktiva samtidigt så det man lägga lite koncentration på att följa trafiken. Kort sagt: bra träning!

Vi lyfte och styrde västerut och korsade strandlinjen ut över Port Philip Bay. På Brighton Beach kan man se dom små färgglada strandhytterna som är så populära på sommaren. Därefter gjorde vi en stor sväng och flög längs med stranden så nära Melbourne CBD vi kunde komma. Tyvärr hade vi låga moln idag vilket gjorde att vi inte fick flyga in över staden. På bilden ovan ser man faktiskt vårt hus om man vet vad man ska titta efter. Nästa gång ska jag försöka komma närmare.

Trots att vi flyger i cirka 120 knop (ca 220km/h) så tar det nästan en halvtimme att flyga från CBD mot ytterförorterna - det säger en hel del om hur stor denna stad är! Man ser oändliga rader med radhus och villor ända till horisonten från 1000 meters höjd. “The Australian dream” är ju att ha ett eget hus så befolkningstätheten är relativt låg eftersom det i princip inte finns höghus i förorterna som i Sverige.

Vi avslutade lektionen med några landningar och när vi taxat in mot vår parkeringsplats kändes det jättebra. Instruktören tyckte också att vi putsat på detaljerna så mycket att vi är redo att gå vidare med instrumentträning nästa helg och sen börja med ett par långa Navigationspass. Efter lektionen hade jag 29,2 timmar och 88 landningar i loggboken.

Upplägget för PPL (Private Pilot License) skiljer sig lite mellan Australien och Sverige. I båda länderna krävs elevtillstånd, utfört teoriprov, uppflygning, medical klass 2 (läkarundersökning) och 45 timmar i loggboken. I Sverige pluggade jag kvällslektioner från Augusti till Januari hos FlygTeoriskolan och skrev totalt nio prov för Luftfartsstyrelsen. I Australien skriver man två prov: BAK (Basic Air Knowledge) och PPL teory. För PPL teori krävs 70% rätt på 50 multiple-choice frågor.

En praktisk skillnad är upplägget på flygningen med stort fokus på Navigation. Anledningen är att Australien har ett begränsat antal radiofyrar och andra hjälpmedel i detta enormt stora land och därför är det extra viktigt att man inte råkar flyga fel. Vi ska göra totalt 8 NAV lektioner på 2,5 till 4 timmar vardera. Ett kul sätt att se mer av staten Victoria!

Jag skickade in min SPL (Student Pilot License) ansökan idag och det kommer ta cirka en månad innan jag får elevtillståndet i handen. Ansökningsformuläret var relativt omfattande och jag fick uppge mina bostadsadresser under dom senaste tio åren som en punkt.

När jag fått mitt SPL ska jag genomgå en GFPT (General Flying Practice Test) som normalt görs efter ca 15 timmar i loggboken. Efter avklarat GFPT får jag flyga solo (kallas för EK i Sverige - jag fick mitt EK certifikat i Januari) och jag får även ta med mig en passagerare så länge jag befinner mig i träningsområdet. Det är en stor skillnad mot hemma. Undrar om Maria vill flyga med mig innan jag har mitt cert?