bjornstrom.se

IKEA har två varuhus i Melbourne och ett av dom ligger relativt nära Marias lägenhet. Vi gjorde ett besök för att köpa lite smågrejer och för att äta svenska köttbullar!

Observera att Maria numera har ett rejält bandage för att hålla tummen ovanför hjärtat. Tydligen ska det minska cirkulationen och risken för spridning av infektionen. Jag går runt med bandage på tårna och Maria har armen i bandage - vilket gäng!

Alla IKEA-produkter har samma namn runt om i världen och jag kan tänka mig att många undrar hur tusan man kan döpa en produkt till “Börje”, “Säffle” eller “Örjan”. Efter en snabb sväng siktade vi mot restaurangen och hittade dom berömda köttbullarna.

Jag valde att börja med en svensk specialtallrik med sill, potatis, lax, rostbiff, knäckebröd och lite andra grejer. Köttbullar till varmrätt. Till min stora förvåning kunde jag även köpa en Norrlands Guld till maten!

På bottenvåningen finns “Swedish Food Market” där man hittar många svenska produkter. Tunnbröd, sill, knäckebröd, hundra sorters godis, kakor, kaviar osv. Dessutom fanns alla olika varianter av Absolut till salu - på IKEA av alla ställen.

När du ska ut i Outback och köra längre sträckor kan det vara bra med en extratank full av bensin. Denna Nissan Patrol har dubbla bensintankar som standard - något jag aldrig sett tidigare. En liten knapp kallad “sub tank” gör att bensinen flödar ifrån en 32 liters extratank till huvudtanken som är på hela 95 liter. Totalt 127 liter gör att man kan köra ganska länge mellan stoppen.

På bilden ovan har jag börjat tömma extratanken så att huvudtankens gick ifrån noll till 1/4 full ungefär.

Dubbla tankar ger dubbla tanklock - tog några minuter extra på bensinmacken.

Jag förknippar Australien med RoadTrains - enormt långa lastbilar som ersätter tågtransporter tvärsöver landet. Tyvärr såg vi inte några riktigt feta rackare - denna Ford lastbil på 33,5 meter var det längsta jag såg.

Tänk dig ett konferensrum hos en stor läkemedelstillverkare. Marknadsavdelningen träffar högsta ledningen och ska presentera sina senaste förslag. “Vi har kommit på ett väldigt bra namn för vår senaste konsumentprodukt. Istället för krångliga namn som antibiotika elller penicillin har vi valt namnet Flucloxacillin. Kommer sälja som smör!”

Testa säg namnet tre gånger i rad. Helt omöjligt. Ingen slump att företaget heter Flopen :D

Maria läser en kurs kallad “Global History since 1945” på University of Melbourne. Kurslitteraturen utgörs bland annat av boken “One World Divisible - A global history since 1945” av David Reynolds. Jag började läsa ett kapitel och fastnade - snart sträckläste jag boken som är 920 sidor tjock (jag hann nog inte mer än 400 sidor dock).

Kan verkligen rekommendera denna bok som garanterat kommer ge dig en mängd “aha!” upplevelser och betydligt bättre koll på bakgrunden till många av dom konflikter som pågår än i dag. Allmänbildningen får en rejäl skjuts och dessutom är boken faktiskt både spännande och kul. Jag tror du får ge ett par hundra men det är något du får igen genom att imponera på vänner och bekanta med uttryck som “Israel-Palestina konflikten har egentligen sina ursprung i Ottomanska rikets sönderfall. Britterna annekterade området men hade inte råd att understödja kolonierna efter andra världskriget, ett annat exempel är ju Indien/Pakistan-konflikten som faktiskt har liknande drag”.

Om du ägnar några kvällar framför tv-apparaten kommer du snabbt inse att “Footie” är himla stort i denna stad. Föreställ dig att ingen diskuterar V75, stryktipset, bandy, handboll eller fotboll. Allt handlar om Footie - Australian Rules Football.

Marias kompis Jeff bjöd in oss till Kangaroos hemmamatch på Telstra Arena - en jättearena med 50.000 platser. Ikväll var det “bara” 32.500 personer på plats för att se matchen mot Bulldogs.

Det första man upptäcker är att spelplanen är enormt stor. Fantastiskt nog är inte storleken på planen fastställd utan kan variera rätt mycket mellan olika arenor. Den är dock alltid oval och 135-185 meter lång och 110-155 meter bred. 18 man spelar för vardera laget så det finns en jäkla massa spelare på planen hela tiden och då har vi inte ens räknat dom sju domarna.

Spelet präglas av dess snabbhet och fria rörlighet av bollen - offside existerar inte. Spelarna springer med bollen men måste studsa den i marken var 10:e meter. Varje fot-passning längre än femton meter ger automatiskt en frispark. Du måste alltså sparka bollen till din medspelare för att få frispark, kastar du bollen fortsätter spelet som vanligt.

I vardera ände av planen finns fyra stolpar. Sparkar du bollen mellan dom mittersta stolparna får du sex poäng. Sparkar du den innan för dom andra stolparna får du en poäng. Oavsett vilka stolp-par du kastar bollen igenom får du en poäng. Det blir en massa mål och det gör spelet roligt - under vår match gjordes 58 mål!

Matchen varar i fyra perioder á 20 minuter med en liten paus mellan perioderna. Flest mål vinner. En rolig detalj är att spelare inte kan bli utvisade och att alla spelare saknar skydd. Det blir rätt tuffa tag ibland :)

Den som ser på hockey käkar varmkorv. I Australien äter man meat pie! Jag köpte en liten köttfärspaj och en öl och njöt av spelet. Smakade fint!

Det sköna med Footy är att man tagit regler ifrån lite olika sporter och skapat en ny publikfriande sport med mycket action. Jag tillhör iofs inte typen som gillar matcher i Allsvenskan mellan Öster-Elfsborg som slutar 1-0 efter 90 minuter. Kanske skulle vi sparka igång Footy i Sverige? Jänkarna har redan skapat en serie upptäckte jag när jag sökte på nätet.

Även om jag inte hejade på något av lagen tyckte jag att denna kväll var en av dom bästa under min resa i Australien - jag har sökt något typiskt australiensiskt annorlunda och äntligen hittat det!

Maria hade jättekul på matchen trots jättetummen. Lär dig mer om Australian Rules Football på Wikipedia

Maria hade sett Koalabjörnar tidigare men dom hade sovit hela tiden. Faktum är att dom tillbringar inte mindre än 20 timmar per dygn åt att sova, resten av tiden sitter dom still och äter. Att se en Koala röra sig verkar vara mycket ovanligt - vi hade tur denna dag.

På vägen in i detta Koala preservation camp som låg på Philip Island såg jag denna skylt som varnade för ormar: “...home to such things as the CopperHead snake - Yep It’ll kill ya!”

Den här snubben är äldst i gänget och tog en liten promenad på räcket vilket japanerna älskade. Han hade hittat ett träd på andra sidan med massor av gröna löv, tyvärr hittade han inte en väg dit. Efter en stunds försök kom en park ranger och la en pinne mellan dom två räckena så han kunde klättra över till andra sidan. Sedan hoppade han upp i trädet och satte sig på en gren där han började käka.

Den här mamman med barn var väldigt söta - kolla in minen på ungen. Det är inte en slump att dessa djur är förebilden för nallebjörnarna.

Den mest berömda attraktionen på Philip Island är pingvinerna som kommer iland vid solnedgången på samma ställe varje kväll. Idag finns en anläggning där man köper biljett och får sitta inom två inhängnade områden och vänta på solnedgången.

Vi var på plats före 17.00 och fick bra platser längst fram. Det blåste och var ganska kallt så jag köpte en fleecefilt som vi värmde oss med. Vid kvart i sex dök den första pingvinen upp och ställde sig på stranden. Dom var bara 2-3 decimeter höga - pyttesmå! Han stod där ett tag och skrek lite på sina kompisar och efter några minuter var dom 20-30 stycken samlade i grupp. När dom blivit tillräckligt många sprang dom från vattnet över stranden in i buskaget som gav dom skydd. Samma procedur upprepade sig många gånger och flera hundra pingviner sprang över stranden - ruskigt söta var dom.

Tyvärr var fotografering strikt förbjudet eftersom man inte vill skrämma pingvinerna, risken finns ju att dom inte kommer tillbaka - detta är ju helt vilda djur. En tjej som satt framför mig tog en bild och genast var en park ranger där och tog kameran - hon fick tillbaka den inplastad en stund senare. Därför har jag inte några bilder på detta - åk hit själv och kolla!

Ett smart tips för dig som reser med e-ticket. Ofta frågar dom efter din bokningsreferens - ta en bild med din mobilkamera så har du numret sparat enkelt och lätt tillgängligt utan att behöva släpa på en massa papper!

JetStar hade en silverfärgad Airbus A320 parkerad på Ballina strax söder om Byron Bay. En stund senare satte vi fart mot sydväst och Melbourne.

Solnedgången gick i chockrosa även om bilden inte riktigt förmedlar känslan. Fint!

“Eftersom klockan är 18.30 serverar vi inte middag” tyckte jag lät rent idiotiskt. Blev nudlar, nötter och bubbelvatten. Ovanlig men helt godkänd blandning om man är hungrig.

I Melbourne hoppade jag på flygbussen och sen en kort taxifärd hem till Carro som hade en jättefin lägenhet mitt i stan. Kolla in hennes Australienblog här: www.venividi.se

Jag fick låna soffan hos Carro och hade inte några problem att somna. Tjejgänget (4st) som delar lägenheten verkar verkligen leva livet och det var jättekul att höra alla historier. “Så många killar och så lite tid” är väl en bra sammanfattning!

När man ska sova över hos ett gäng backpackers förväntar man sig knappast en 4:a på 16:e våningen, toppenutsikt, concierge i entrén, pool, jacuzzi, tennisbana och Plasma TV i vardagsrummet. Dagens ungdom…

Morgonen började inte så kul. Vi såg att det pågick något i motorvägstunneln utanför fönstret. Slog på TV:n och fick höra om en jättekrock med tre lastbilar, explosioner och en stor brand. Senare fick vi veta att tre personer dog den morgonen i tunneln.

Vi hade runt 30 grader på förmiddagen och jag gjorde en kvick stadsvandring för att friska upp minnena av staden. Ni som hängt med här i bloggen ett tag minns säkert att min flickvän Maria bodde här under hela 2005 så jag har varit här förut.

Favoritlunch på Nandos! Hot Hot chicken tenderloins med chips och corn. Oj vad hett men också oj vad gott.

Hämtade upp vrålåket ovan på AVIS. En ny röd Toyota Camry av senaste modell. Nu ska vi ut och roadtrippa!!

Jag upptäckte att Australian International Airshow 2007 pågick i Melbourne samma dagar som jag var i stan. På programmet fanns flyguppvisningar av bland annat USAF F-15, F-16, F-18, C-17 och en B-52 så jag var tvungen att åka!

Carro fick en liten överraskning när jag drog fram biljetterna. Jag räknade med att göra en snabb titt på någon timme innan hon skulle tröttna. När ett par timmar hade gått övertalade hon mig att stanna tills showen stängde för att få se avslutningsshowen!

Första gången jag sett en F-35 på en flygmässa - detta plan har inte ens börjat levereras ännu.

Australien har precis köpt in 24st F-18 Super Hornet till sitt flygvapen och jänkarna var här för att visa vad planet går för. Efter en imponerande uppvisning gled piloten framför publiken och möttes av applåder. Han vinkade tillbaka!

Film: F-18 Super Hornet vinkar till publiken

Australien visade upp sitt flygvapen med bland annat F/A-18 Hornet, C-17 Globemaster, P-3 Orion. På bilden ovan sitter jag i en Blackhawk helikopter.

Kombinera en lastbil från 1950-talet med en Rolls Royce Spey jetmotor så blir det show. När han drog igång efterbrännkammaren på raksträckan var det otrolig acceleration som såg minst sagt livsfarlig ut.

Bilderna visar egentligen inte det som var mest imponerande - alla flyguppvisningar och framförallt “Boeing Night” efter solen gått ner då två F-18 och en F-111 gjorde ett simulerat flyganfall på låg höjd mot Avalon. Kombinera ett par stridsflygplan med efterbrännkammare på 100 meters höjd med ett gigantiskt fyrverkeri så blir det show!  Film: Avslutningsbomb

När jag och Carro kom till flygmässan i Avalon följde vi anvisningarna och hamnade till sist på ett stort gräsfält där vi parkerade bilen cirka 50 meter till vänster om infartsleden. Jag noterade att vi var cirka 400 meter från inträdesporten till mässan så att jag lätt skulle hitta tillbaka.

Det sista jag sa innan vi lämnade bilen var “ta en titt på bilen nu innan vi går för det är lätt att glömma bort hur hyrbilen ser ut när man ska hitta den några timmar senare”.

Ni förstår säkert vad som hände. Några timmar senare var det mörkt och alla 30.000 besökare ska lämna flygmässan samtidigt. Då upptäcker jag att det finns tre infartsleder istället för en och att det står typ 10.000 bilar på parkeringen nu. Vi gissar att vår bil står cirka 50 meter vänster om den närmaste infartsleden och börjar gå bortåt.

Det är mörkt och svårt att urskilja bilarna. Jag har en liten larmknapp på nyckelknippan som gör att billarmet ska dra igång men inget händer - bilen är utanför räckvidden. Vi går allt längre bort från inträdesporten och efter att ha gått 400-500 meter har vi inte hittat någonting.

Femton minuter senare börjar jag inse att vi gjort ett enormt misstag. Känner mig som en idiot - parkeringen är tio gånger så stor som en normal ICA Maxi parkering, den är helt full och det är mörkt ute!

Vi byter infartsled och börjar vandra längs denna i jakt på bilen. Jag börjar tänka tankar som “det kommer bli en lång, lång kväll”. Fem minuter senare hör vi en bil säga “blipp blipp” och blinka med blinkers. Är det vår bil? Jaa! Jag blev så jäkla glad att jag kramade om Carro och pussade bilen på motorhuven!

Nästa gång ska jag göra lite annorlunda…