bjornstrom.se

Jag har varit i USA tretton gånger men aldrig tidigare i Australien så kvällens flygning ska bli spännande. Jag åkte ut tidigt till Changi och utnyttjade gratis internetanslutning (se tidigare bloginlägg) och käkade middag.

När jag checkade in testade jag en “fuling” som fungerade. Planet lyfte 23.40 och flighten varar i strax över sju timmar. Jag hade redan checkat in via Singapore Airlines hemsida och hade valt en rad där jag hade tre egna stolar. När jag lämnade bagaget visade det sig att någon annan satt sig brevid mig. Jag frågade killen vid incheckningen om det fanns en ledig rad med fönsterplats flyttade han mig några rader bakåt så att jag hade tre stolar i bredd. Därefter bad jag honom att blocka dom andra stolarna eftersom jag hade två polare som skulle checka in senare och ville sitta brevid mig - vilket inte var något problem.

Några timmar senare satte jag mig i min stol och mycket riktigt hade jag fått tre stolar i bredd vilket jag var ensam om i ekonomiklass. Efter middag somnade jag liggande över alla tre stolar. Tyvärr är inte 140cm tillräckligt för en snubbe på 190cm så jag sov ganska dåligt - en fyrsätesrad är bättre men det finns inte på Boeing 777, bara på 747 (jumbo).

Jag landade i Melbourne klockan 08.30 lokal tid efter bara 6,5 timmes flygning - vi hade 230km/h medvind hela vägen vilket kortade flygtiden med 45 minuter. Normalt sett är det ju jätteskönt men det innebar att jag bara fick tre timmars sömn.

Ett tips till alla som flyger till Australien: du måste ha ett visum för att komma in! Det låter kanske självklart men jag upptäckte det på Bali för två dagar sedan! Som tur är kan man ansöka om visum via en hemsida och man får svar inom 30 sekunder - ruskigt smidigt. Därefter är det bara att glida igenom tull och passkontroll. I Melbourne hade dom en extra kontroll med röntgen innan man fick lämna flygplatsen - dom vill inte att man importerar mat eller farmprodukter in i Australien.

Maria pluggar på University of Melbourne som är stadens bästa skola och rankas som 22:a bästa skolan i världen enligt en färsk studie som skolan gärna visar för nya studenter. Hon läser tre olika kurser parallellt och får slita rejält för att hänga med har jag märkt - det blir många sena nätter framför böckerna. Normalt kostar ett studieår 135.000kr men Maria hade tur (nåja, hon hade ju 90% VG under dom första sex terminerna i Uppsala) att få en utbytesplats och fick skolavgiften kostnadsfritt.

Maria delar lägenhet med Cecilia, en 22 årig tjej ifrån Borlänge som pluggar på Deakin University på andra sidan stan. Lägenheten var jättefräsch och låg oväntat centralt intill en stor park. Jag tyckte det var jättesmidigt att åka spårvagn i 7 minuter för att komma ner till gågatorna i city. Hon bor granne med Pizza Hut men otroligt nog hade hon aldrig ätit där. Det ändrade jag på redan andra kvällen :)

Jag förväntade mig 40 graders hetta, öken, flygande doktorer, kängurus, Fosters öl och hundratals brudar som såg ut som Kylie Minouge. Jag kan härmed bekräfta att inget av ovanstående stämmer på Melbourne!

Min timing var ju perfekt - jag börjar med Asien där det varit 30-38 grader varje dag och sedan flyger jag till Melbourne precis i tid för vintern. Första kvällen var det 12 grader ute och min kortärmade tröja kändes plötsligt lite tunn. Vi gick från Marias lägenhet mot en närliggande Thailändsk restaurang genom en park. I parken finns gott om “Possums” som springer runt nattetid.

Som ni ser på bilden är dom inte så rädda för människor, den här mamman med barn kom fram och ville kolla närmare på oss. Dom är ganska söta rackare, eller hur?

Det blev en rejäl thailändsk middag som smakade lika bra som i Thailand faktiskt. Fantastiskt nog serveras inte Fosters öl någonstans vilket är lite fascinerande, däremot finns det gott om lokala varianter som smakade lika illa allihopa - jag är mer “Miller” än “Bitter” om ni förstår vad jag menar. Jag var ganska sliten av sömnbrist så det blev en tidig kväll för herr Björnström. Bättre att sova och vara fräsch inför morgondagens sightseeing!

Melbourne har ingen tunnelbana, här är det ett smidigt system av spårvagnar som gäller. Staden har ungefär 3,5 miljoner innevånare så det är inte en liten stad - citykärnan har gott om skyskrapor och i Australien anses denna stad vara landets shopping-huvudstad.

Melbourne är känt för sina stora evenemang - Olympiska Spelen genomfördes här 1956, F1 säsongen börjar alltid här i mars, Australian Open spelas i Januari och på hösten är det motorcykel Grand Prix som exempel. Mitt i stan finns en stor AFL-arena där man spelar Australian Football som är en slags skum blandning av vanlig fotboll, rugby och amerikansk fotboll. Ser jäkligt hårt ut och det händer mycket även om jag inte förstår reglerna.

Idag var det holländska nationaldagen så en massa folk gick runt i orange kläder, träskor (kolla skorna på killen till höger!) och dom sålde tulpaner på stan.

Känner ni igen logotypen? Visst är det Burger King som bytt namn till Hungry Jack’s här nere.

Stadens grundare heter faktiskt Batman! Gissa om utbytesturisterna kör många dåliga skämt med lokalbefolkningen: “Kunde ni inte döpt staden till Gotham City” osv…

Jag ville se alla skumma australiensiska djur som Maria berättat om (hon har rest runt i Australien och campat ute i bushen) så vi tog spårvagnen till Melbourne Zoo. Många av dom “vanliga” djuren har man ju sett tidigare så jag var mest intresserad av koalabjörnarna, markattor, kängurus, platypus (ser helt galet ut) osv.

Detta är en Echidna som påminner om en korsning av en myrslok och en gigantisk igelkott. Detta är ett däggdjur som lägger ägg - en ovanlig kombination. Läs mer om Echidna här

Vi gick in i ett område där Kängurus hoppade runt fritt och ett par kom fram till oss och kollade in dom svenska besökarna. Ser ju lite roligt ut när dom studsar runt.

En emu ser mest ut som en vilsen struts, den här blev riktigt närgången så vi backade lite - dom där jättelika klorna till fötter såg lite otäcka ut.

Krokodiler finns det gott om i vissa områden - det hade varit kul att åka upp till Brisbane Zoo och se Steve Irwin brottas med krokodiler någon gång!

Maria har fullt upp i skolan så jag har hängt på stan och kollat vad staden har att erbjuda. Jag kan definitivt rekommendera “hot grilled chicken tenderloins” på Nando’s Chicken som verkar vara en brittisk kedja med många restauranger i Australien. Det är så starkt att jag inte kunde sluta äta - man blir ju alldeles beroende av det.

I stadens tekniska bokhandel fanns det en massa streetracingfilmer att köpa - hittade bland annat svenska Getaway Stockholm som tydligen tillhörde storsäljarna.

På grund av kombinationen vinterväder och för lite kläder har jag blivit förkyld och håller på att tappa rösten! Kör med tre lager tröjor på mig nu - 15 grader är ju tio grader mindre än A/C:n på hotellet i Indonesien :)

Canberra imponerade inte speciellt mycket trots goda förutsättningar. Här bor ungefär 300.000 innevånare idag, en kvarts miljon fler än för fyrtio år sedan. Staden är en av två huvudstäder i världen som planerats från grunden och gatnätet bildar faktiskt ett assymetriskt mönster med parlamentet i centrum.

Parlamentsbyggnaden nedan byggdes 1988 och skall vara väldigt fascinerande enligt guideboken. Jag drog runt ett par varv och åkte vidare. I bergen bortom Canberra finns NASA Deep Space Center med enorma parabolantenner och ett litet museum. Det är där radiosignalerna från månlandningen togs emot och skickades vidare till tv-tittare över hela världen. Jag är erkänt duktig på att hitta, speciellt om jag får en karta. Trots 2,5 timmes bilkörning hittade jag inte rätt väg från Canberra till NASA-centret - minst sagt frustrerad bestämde jag mig för att åka raka vägen till Melbourne.

640 kilometer till Melbourne och i stort sett ingenting att se längs vägen. En stor skillnad mellan roadtripping i Australien och USA är att här finns det inte mycket människobyggda attraktioner - det är naturen som gör resan. En känd australier slog nytt rekord i fortkörningsböter samma dag som jag åkte längs denna väg - han körde 231km/h med sin Bentley Continental. Få ställen på jorden passar så bra för fortkörning - här finns varken poliser, trafik eller snäva kurvor.

Den här varningsskylten var så söt att jag var tvungen att stanna bilen och ta en bild.

Resan tog bara sju timmar varav en timme i bilkö inne i Melbourne. Tyvärr hade jag inte någon nyckel till Marias lägenhet, hon var inte hemma och min mobiltelefon hade slut på batteri. Jag hade inte hennes nummer sparat någonstans förutom i min webbmail. Internetcaféet i kvarteret hade stängt för kvällen. Tog 1,5 timme att hitta ett internetcafé med möjlighet till parkering, hitta numret, ringa Maria och träffas. Somnade tidigt…

Idag fick jag chansen att glida runt i Melbourne med bil och såg stadsdelar bortom gångavstånd. Dagen började med ett besök hos en urmakare som gjorde service och polerat min klocka. Varje fjärde år måste jag lämna in den för service och vartannat år polerar jag stålklockan - den blir som ny varje gång.

Det är smidigt med bil men ännu smidigare med spårvagn. Melbourne har ett omfattande nät av spårvagnslinjer och med ett veckokort kan du enkelt resa runt i denna storstad. Staden är väldigt utbredd och har flera olika stadsdelar med egna centrum och stil. Trivs du inte i city är det bara att åka ner till St Kilda, Chapel Street eller något annat område.

Maria vaknade med ont i tummen. Den hade oförklarligt svullnat och blev snart dubbelt så stor som motsvarigheten på andra handen. Hon bokade in ett besök hos doktorn nästföljande dag.

1955 lanserades Skyline ALSI-1 av Prince Motor Company i Japan, första generationen av en populär bilmodell. 1967 bytte biltillverkaren namn till Nissan och Nissan Skyline var född.

Dagens toppmodell har det enkla namnet Nissan Skyline R34 GT-R V-Spec. Officellt har bilen 280 hästkrafter eftersom japansk lag förbjuder bilar med högre toppeffekt. Sanningen är att minst femtio hästkrafter ytterligare gömmer sig under huven för standardversionen och toppmodellen har närmare 500 hästkrafter.

Tack vare fyrhjulsdrift når bilen 100km/h på under fem sekunder och stoppar tre meter snabbare än en Porsche GT3 från 120km/h. Då talar vi fortfarande om standardexemplar - Skyline är främst känd för dess trimvänlighet. Genom att uppgradera vissa komponenter finns det bilar med över 1000hk och den har fått namnet Godzilla inom sportbilskretsar.

Alla Skyline är vänsterstyrda och bilen har endast sålts i Japan. Ett fåtal exemplar har hamnat i Storbritannien och ett tjugotal bilar finns faktiskt i Sverige idag, främst äldre modeller. Du får betala Ferraripriser för en ny R34 levererad i Europa. I Australien fanns det gott om Skylines och Maria tröttnade snabbt på att jag ropade Skyline varje gång vi såg en bil köra förbi.

Läs mer om Nissan Skyline R34

Jag har alltid gillat tekniska prylar så ett besök till Royal Australian Airforce Museum strax utan för Melbourne var ett givet besök. En grymt avslappnad gubbe vaktade området som fortfarande är en officiell Australiensisk flygbas där dom tränar piloter.

Detta museum är inte speciellt stort - ett större showroom och två mindre hangarer plus en informationsrunda där man får lära sig mer om historia och teknik. Många känner inte till att Australien faktiskt är USA:s främsta allierade sedan andra världskriget. Storbritannien hade ingen möjlighet att försvara Australien från japanskt anfall när det hotade som mest 1942 - det var USA som kom till räddningen. Sedan dess har Australien varit en trogen partner i alla större konflikter inklusive Koreakriget, Vietnam, Irak och Afghanistan. RAAF använder nästan uteslutande amerikanska flygplan och helikoptrar idag dessutom.

På bilden ovan bygger två man en De Havilland Mosquito - ett attackplan från 1940-talet. Dom började med en träram och om ett par år kommer den flyga återigen.

Det var ett intressant besök men flygmuséer har svårt att imponera på mig nuförtiden. Efter vårt besök på USAF museum i Dayton Ohio är jag nog förstörd för alltid - ingen kan matcha deras utställning.