bjornstrom.se

För många amerikaner är flygresan till Las Vegas smidig och händelserik - du får se hela världen på ett ställe. Tänk vad skönt att inte behöva lämna landet för att se Eiffeltornet! Trots att jag besökt Las Vegas tidigare - senast 1998 - blir man förskräckt / imponerad / förvånad (välj själv!) över allt som erbjuds. Jag spelar varken poker, roulette, tärning eller “enarmad bandit” så för mig är det mest wow-upplevelsen som lockar (förutom CES i detta fall då).

Japp - bilden föreställer Marcusplatsen i Venedig och är tagen inomhus! Förutom att äta god italiensk mat i “autentisk miljö” kan du även åka gondol i kanalerna inuti hotellet. Om du ska till Las Vegas kan jag rekommendera ett par nätter på The Venetian.

Länk till The Venetian Casino - Las Vegas

Vi hittade ett skönt Steakhouse med härlig countrymusik och bestämde oss för en enkel middag. Visst brukar man få mycket mat i USA men det här var väl i rekordklass? Gott men alldeles för mycket även för ett par stadiga killar som vi!

Om du kommer till Kalifornien, Nevada eller Arizona måste du testa In & Out Burger - en riktig favoritkedja. Kedjan bildades redan 1948 men har inte blivit lika stor & världskänd som exempelvis McDonalds eller Burger King. Allting känns fräscht och du kan faktiskt se personalen göra pommes frites från stora potatisar bakom kassan - ovanligt bra!

Menyn är enkel - det finns endast tre olika hamburgare att välja mellan och endast pommes frites som tillbehör. Sen finns en hemlig meny! Det går att beställa mer än det som syns på menyn och det har kultförklarat kedjan!
Wikipedia har en lista över hemliga menyalternativ.

Läs mer på in & out hemsidan

Peters kompis Matt kom över vid 10-tiden för att låna vårt kök. I eftermiddag är det Football Sunday med slutspel inför SuperBowl.

Jag hjälpte till att fritera kyckling och göra hemlagat potatismos i ett par timmar och när allt var klart kurrade magen.

Perfekt måltid för ett gäng hungriga grabbar! Vi serverade maten samma sekund som Indianapolis Colts och Seattle Mariners hade avspark

Miller High Life - Champagne of beers. Rätt cool slogan även om ölet kanske inte riktigt lever upp till namnet.

Jag landade i New York och bytte terminal från United till den internationella terminalen. Det var riktigt kallt och jag hade ingen vinterjacka. Singapore Airlines använder sig av Swiss loungen på JFK och jag kom lite försent för att få någon varm mat. Det var väldigt få i loungen eftersom det sista Swiss planet redan lämnat flygplatsen. Hade jag haft ett PPS-kort eller flygit First Class hade jag fått testa Virgin Atlantic loungen som är ökänd för att vara riktigt trevlig.

Kvällens flygning är bara sju timmar på en Boeing 747-400. Jag lyckades boka rad 17 vilket är övervåning med nödutgång men ändrade mig i sista sekund till rad 18 för att slippa sitta brevid någon. Kvällens flygning är ganska tom och det är skönt att ha det lite luftigt runt sig. Detta är ju exakt samma plan som jag flög till Singapore för några veckor sedan!

Stolarna i Raffles Class är standard SpaceBed som går att fälla till sängar. Min söta flygvärdinna frågade om hon fick kalla mig “Mr Martin” för att slippa mitt krångliga efternamn, och det gick fint i utbyte mot ett glas champagne.

Övervåningen på Boeing 747 känns riktigt mysig med fyra stolar i bredd och totalt 22 stolar fördelade på 6,5 rader. Det är tyst och man känns ganska frånkopplad själva flighten här uppe. Min absoluta favoritplats i luften! Dörrarna du ser i änden på korridoren går till planets cockpit.

Menyn är minst sagt omfattande - här ser ni tolv sorters té och tre olika typer av kaffebönor som används i den kaffedryck du vill ha!

Vi serverades fem rätter bestående av Caesar sallad till förrätt, Stir fried Chicken med chili och grönsaker till varmrätt. Därefter ostar följt av Häagen Dasz glass och till sist lite praliner till kaffet.

Någonstans mitt i flygningen upplevde jag riktig lycka. Livet kändes oförskämt bra och flighten var riktigt klockren. Satt i tjugo minuter och bara sög i mig känslan. Kanske får jag aldrig mer testa Singapore Airlines övervåning igen så det var läge att göra det bästa av situationen. Om flighten ändå varit fem timmar längre… När vi landade i Frankfurt låg snön på marken och det kändes uppriktigt trist att behöva kliva av planet - jag antar att det innebär högsta betyg!

Jag lyckades kvalificera mig för diplomatrabatt på hotellet vilket ändå inte var superbilligt men Anders hade varmt rekommenderat hotell SeaCliff där han bodde med familjen när dom först landat i Tanzania. Min ensamma helg förvandlades till en avslappnad lyxhelg där jag varvade tid vid poolen med att sitta och bygga denna blog du just nu besöker. Trådlöst internet på rummet, platt LCD-TV med BBC och CNN, underbar utsikt över havet från poolområdet och Champagne (!) vid frukostbuffén. Galet!

SeaCliff är ett helt område i västerländsk stil och på helgkvällarna är det packat med ungdomar precis som i en amerikansk mall. Deras feta Lexus och Mercedes SUV:ar står parkerade utanför och ställen som Sydafrikanska Coral Ridge Spur är fullpackade. Jag bestämmer mig för att glida in och se vad dom erbjuder.

Jag testar deras “Hot Stone” meny som visar sig vara riktigt ovanlig. Man får in en träbricka med en glödhet stenplatta där man tillagar sitt kött själv. Jag fick in en jätte-oxfilé med bakad potatis och två goda såser och började steka köttet. Tyvärr var jag lite långsam och stenen kallnade efter en stund - då fick jag en ny bricka och ny potatis. Det var ett kul koncept som säkert tilltalar många. Personligen insåg jag att det finns en anledning till att man betalar en kock att tillaga maten - det blir bäst så :)

Vid incheckningen berättade personalen att planet minsann var helt fullt idag. Normalt sett är alltid Business Class och First Class fullbokade men idag var även ekonomiklassen utsålt till sista sätet. Carina på SAS hade lyckats knipa plats 82K vilket är den mest optimala platsen på detta flygplan - nödutgång på övervåningen med fönsterplats. Fyra meter benutrymme räcker ganska långt - jag hade kunnat ta med mig en Toyota Yaris på planet :)

Övervåningen har 18 platser på denna Jumbo och alla säten går att konvertera till sängar när det är dags att sova. Flighten är “bara” 10 timmar och 50 minuter och inleds med en sexrätters (!) Japansk middag som var helt annorlunda från något jag tidigare ätit på ett plan. Rökt Ål i teriyakisås var bara en rätt på menyn (klicka för hela listan) som avslutades med en jättegod chokladmousse.

Med mat i magen var det dags att somna in så jag tog fram mitt täcke och kudde. Åtta timmar senare vaknar jag och missade nästan frukosten. Slog på lite ryggmassage innan landning så man kände sig fräsch. ANA påminner mycket om tyska Lufthansa - det är precision i alla delar men inte överdådig lyx som på Singapore Airlines. Jag steg av planet väldigt nöjd och resan gick fruktansvärt kvickt - precis vad man kan begära i Business Class. Nu är jag i Japan!

Är man i Japan måste man äta Sushi - vi gled in på ett litet lunchhak på Shinjuku där en kock gjorde sushin framför våra ögon när vi pekade på ingredienserna. Riktigt fräscht och billigare än i Sverige. Jag åt 12-14 bitar för strax under 80 kronor. Utbudet av fiskar, skaldjur och andra varelser från havet var relativt omfattande. Som feg svensk kändes lax och räkor ofarligt…

Efter en hård dags jakt på nya spännande produkter var det dags för middag. På vägen till en lokal restaurang hittade vi denna butik - Olof var helnöjd över att äntligen hittat ett land där varorna håller rätt storlek ;)

Rusningstrafiken på JR line var brutal - lite kul att ha fått uppleva dock!

Yakitori erbjöds i ett tjugotal olika varianter - mitt favoritspett var baconlindade sparrisspett!

Ikebukuro är fullt av spelhallar och vi lyckades faktiskt spela igenom tre olika skjutspel från början till slut på ett par timmar. Kolla in Olofs koncentrerade min.

Det blev en utmärkt kväll med strax över 30 grader och Fotbolls-VM live på storbild vid hotell Meredien. Jag beställde nationalrätten Black Pepper Crab som är något av det absolut bästa jag ätit. Ur en rejäl korg valde jag ut en rackare som fick sätta livet till. Ingen liten snubbe - eller hur? Jag kände mig lite skyldig när jag såg honom inne i köket på väg att rymma ut ur metallskålen men tio minuter sedan bröt jag honom i småbitar med tång och njöt!

Place de Republique ligger i nordöstra Paris innanför Peripherique - den stora motorvägen som utgör en cirkel runt city. Tunnelbanestationen fanns precis utanför dörren så det var smidigt att förflytta sig dit vi ville.

Några hundra meter från hotellet låg Brasserie Alsacienne som vi blivit rekommenderade av hotellpersonalen. Vi blev lite förvånade över menyn - öl, surkål och bratwurst dominerade - tills vi insåg att Alsace är en del av Frankrike som gränsar till Tyskland.