bjornstrom.se

Klockan 07.30 ringer alarmet på min mobiltelefon och jag sätter fart. Målet är en busshållplats cirka 3 kilometer bort där en direktbuss ifrån Singapore till Mersing i Malaysia går klockan 09.00. Jag hinner dit efter en kilometers språngmarch med dubbla ryggsäckar som gjorde mig l-i-t-e svettig. Tyvärr är bussen fullbokad! Succe!

Jag får lite tips om att det går bussar ifrån Jahor Bahru som är gränsstaden på andra sidan bron in i Malaysia som dessutom är mycket billigare. Jag bestämmer mig för ett försök och tar en taxi till gränsen. Efter att ha fått en liten utresestämpel vandrar jag över bron tillsammans med två malaysier. Översta bilden är en sista titt på tryggheten i Singapore.

Bron är 1.5 kilometer och sedan kommer en gränsstation som jag råkade vandra igenom av misstag, inte direkt samma koll här som på andra sidan bron! Jag fick gå tillbaka och korsa alla filer för att gå in i en kontroll för resande utan bil. 10 minuter senare var jag i Malaysia och man fick direkt se hur stor skillnad det är mellan länderna, mer eller mindre kaotiskt, slitet och smutsigt. En massa taxisnubbar försökte lura mig men jag hittade en taxi på ett bättre ställe lite längre in i byn som körde mig till buss-stationen för 14 kronor. Det var tydligen 4 kronor för mycket men det kändes som att färden på 6 kilometer var värd pengarna ändå!

Jag kommer fram till den minst sagt ruffiga stationen i Johor Bahru och börjar leta efter rätt buss mot Mersing. Några skumma gubbar vill övertyga mig om att ta en riktigt risig buss mitt ut i ingenstans eftersom alla andra bussar till Mersing är fulla. Jag väljer att inte lita på dom men tyvärr har dom rätt - det finns inte en ledig plats.

Jag sätter mig lite halvt motvilligt på den risigaste buss jag någonsin åkt med mot en liten stad som heter Kota Tinggi cirka 4 mil norrut. Det går faktiskt riktigt bra även om jag sticker ut lite mot den övriga publiken på bussen. Resan kostar 4.50kr för en timmes resa!

Väl framme i Kota Tinggi är jag ensam västerlänning inom sikte med en publik av cirka 150 personer som väntar på olika bussar i denna muslimska stad. Min lokalbuss mot Mersing ska gå 45 minuter senare så jag köper lite CocaCola och Pringleschips till lunch, trots att jag handlar en hel påse full med grejer kostar det bara 14 spänn. Efter en tio minuter glider en skön taxichaffis fram och erbjuder taxiresa direkt till Mersing vilket sparar mig minst en timme. Jag blir lite tveksam men ser att två andra ska åka med och väljer att följa med. Resan är nio mil och det ska kosta mig 20 ringgit - cirka 40 kronor. Överkomligt känns det som.

Jag glider ner i baksätet och vi puttrar iväg i vår Toyota Crown norrut mot Mersing. Mina Pringles mättar magen och jag lutar mig tillbaka när chaffisen drar på 50 Cent på högsta volym. Lite skum känsla att glida genom landskapet som mest består av djungel och lyssna på “fifty”. En timme senare är vi framme och resan var väldigt odramatisk även om det här med vägregler, heldragna linjer, omkörning i kurvor med skymd sikt osv inte är något som berör folk här nere. Med en liten buddhasymbol i framrutan kan väl inget gå fel?

Jag lägger med en karta så att ni bättre hajar avstånden och var alla orter ligger. Malaysia har två delar varav ena biten ligger söder om Thailand på denna halvö och den andra delen ligger på norra Borneo men dit hade jag inte tänkt åka på denna resa.

Singapore utgör sydspetsen och är ett eget land sedan 1965. Jag åkte över gränsen till Johor Bahru, vidare till Kota Tinggi mot Mersing på östkusten. Därefter vidare mot Pulau Tioman (Pulau betyder ö) som är kvällens mål. Från Singapore till nordöstra hörnet är det cirka 35 mil fågelvägen och tvärsöver ön är det cirka 22 mil. Inga jätteavstånd och vägarna är faktiskt riktigt bra.

Min plan just nu är att göra Tioman först, sedan vidare på Kuala Lumpur, upp till Pulau Perhentian i nordöst och sedan tvärsöver till Langkawi i nordväst innan jag glider in i Thailand. Man ska inte passera gränsen i nordöst eftersom det är relativt oroligt i området pga muslimska separatister.

Väl framme i Mersing på östkusten skulle jag betala för min taxifärd och plötsligt hade priset minskat från 20 till 12 ringgit - 24 kronor alltså. Helt ok för nio mil!

Jag köpte en biljett med nästa speedboat över till Tioman islands för 70 kronor och bokade samtidigt två nätter på “Johan’s resort” vilket kostade 150 kronor per natt för en Chalet med airconditioning. Min tanke var att testa två dagar med AC och sedan två dagar utan för att se hur stor skillnad det var, om man nöjer sig med fläkt och myggnät kostade det vara 50kr per natt(!)

Vår lilla båt är utrustad med inte mindre än tre stycken 200 hästars Yamaha utombordare så det går undan när kapteten drar på. Jag träffar lite glada svenskar ombord som rest i 1.5 månad redan i Indonesien och Filippinerna. Det sistnämnda landet verkar vara ett jäkla ställe där man verkligen får passa sig för diverse otrevligheter som väpnade rån och folk som snor dina grejer på bussarna osv.

Tioman Islands ligger granne med Tenga - ön där man spelade in första omgångens Robinson på. Resan tog iallafall en timme och sedan gled båten fram mellan en mängd bryggor på ön tills vi kom fram till ABC Batang där jag klev av.

Tioman islands är fortfarande väldigt oexploaterat och “äkta” jämfört med många andra öar i Malaysia och Thailand. Jag blev lite förvånad att bara cirka 70 personer bodde på hela den här sidan av ön förutom mig - man lärde känna folk på nolltid. Det var helt makalöst fint och exotiskt att kliva i land och gå mot min Chalet. Vattnet är turkost, djungeln täcker kullarna som är upp till 1000 meter höga som mest, ljumma vindar från havet och trevliga människor.

Tur att man inte är muslim iallafall. Om dom köper en öl eller ens säljer en öl till en turist väntar upp till 10.000kr i böter, tre års fängelse och upp till sex piskrapp. Inte gottis om vi säger så. Trots att Malaysia är muslimskt finns ändå alkohol att köpa, i en taxfree shop på Tioman fanns 1L Absolut för 95 kronor men jag köpte en liter Jim Beam istället för 83 kronor.

Mitt “hotell” heter Johan’s place vilket låter svenskt men det finns tydligen ingen känd koppling till någon svensk. När jag checkade in visade det sig dock att ungefär 1/3 av gästerna är svenskar, dom flesta är par som rest till ön för romantiska kvällar i solnedgången.

Jag promenerade upp mot mitt Chalet när jag möter två apor med skägg som springer förbi - jag blev så förvånad att jag inte hann ta en bild! Ovan ser du bild ifrån min veranda och mitt rum med airconditioning på väggen. Jag hade tre bäddar och separat badrum.

Det är svårt att vara stressad på den här ön. Jag solade, snorklade över korallrevet, käkade goda måltider på två restauranger längs vattnet och gick på långpromenad till öns flygfält en halvmil längre bort. Av någon anledning hade jag glömt att köpa solskydd och det kändes som att ett inköp var motiverat med tanke på hur stark solen är här nere.

Upptäckte också hur svårt det är att smörja in hela ryggen när man inte har hjälpande händer - fick en skön liten röd rand på ryggen som bevis. Ska nog ta med mig någon snygg tjej nästa gång jag åker hit ;)

I guideboken finns en väg tydligt markerad men som man ser på bilden ovan är den inte speciellt bred och när det bli möte med alla dessa mopeder är det trångt! Det finns några bilar på ön - alla verkar köra Mitsubishi Pajero 4x4 - men dom flesta fräser förbi på sina mopeder. Malaysiska myndigheter har godkänt en utbyggnad av vägnätet på ön så några turister kommenterade att en nedräkning pågår innan en massa resorts öppnar på ön och dess unika charm försvinner. Tyvärr har dom nog rätt.

Jag träffade på två glada svenskar som var erfarna jordenrunt-glidare. Jonas och Daniel har bland annat rest med rosa bussarna i Sydamerika under flera månader och hade många sköna historier. Vi käkade frukost ihop innan dom drog på hiking genom djungeln till andra sidan ön. Jag la mig på stranden och började bygga lite solbränna, jag var blekare än en död person när jag kom hit. Kombinera det med 196cm (med Timberlands), blond stubb och Oakleys så har du en ovanlig snubbe kan jag lova - dom inhemska öborna kollade fler än en gång.

Tioman består till absolut största delen av djungel och alla hus ligger inom 100 meter ifrån vattnet. Ön har ett mycket rikt djurliv som är svårt att inte lägga märke till. Jag är ju inte riktigt van vid allt detta ännu så det uppstod en hel del situationer under första dygnet.

Till att börja med upptäckte jag att familjen ödla flyttat in hos mig. Lillebror Gecko delade sovrum med mig men det hade jag inga problem med - tvärtom gör dom stor nytta eftersom insekterna får någon att se upp för. Storebror Gecko fanns i badrummet och var ganska stor - cirka 3dm gissar jag men han var så snabb att jag inte hann plåta. Inte heller något att oroa sig för.

I trädgårn sprang farbror Varan omkring och var förvånansvärt snabb trots cirka 1.5 meters längd. Han bodde under ett hus och sprang ut i solen när ingen fanns i närheten. Trots att jag var förberedd med kameran påslagen hann jag inte ta en bättre bild än så här - han måste ha sprungit 20 meter på ett par sekunder kändes det som iallafall.

Efter att storebror ödla hälsat på i badrummet såg jag till att alla fönster var stängda, alla dörrar stängda och toalettlocket var stängt. Döm om min riktiga förvåning när denna groda på något sätt hittat ett väg in och stod mitt på golvet och kollade lika förvånat på mig! Han var jättesöt men jag hade lite jobb med att få ut honom.

Ibland hörde man ett jäkla liv i trädgården - någon betedde sig som apor kort sagt. När dom började klättra i elkablar och på taket vaknade men till kan jag lova. En av grannarna kastade en apelsin till dom och då skalade apan snabbt och började käka - såg roligt ut.

Förutom dessa positiva mötet med naturen fanns det ju mindre roliga grejer också för en “Asia-light” snubbe som mig. Vi satt ute på verandan på kvällen när det började flyga en massa fladdermöss runt våra huvuden. Ett par stora gröna syrsor hoppade upp på väggen och blev genast jagade av Geckoödlorna och det blev en jäkla kalablik när alla jagade alla, jag försökte mest slippa få en fladdermus eller syrsa innanför tröjan.

Värst var ändå dom flygande skalbaggarna som var mutant-stora. Dom hade lite dålig kontroll på flygandet så dom kunde ju landa varsomhelst. När man hade ljuset påslaget inomhus flög dom gladeligen i Mach 1.5 rätt in i fönsterrutan och small det som fan. Det konstiga var att samma bagge upprepade proceduren sisådär 150 gånger innan dom gav upp, lite irriterande när man ska försöka sova. Tyvärr hittade två av dessa svarta monster in i min lägenhet och då tyckte jag inte det var så kul längre, hur fan dödar man en flygande skalbagge med en kropp som är ca 50% större än en femkrona? 

Vi åt en rejäl middag på Nazaris place där dom grillade färsk fisk på verandan. Jag åt grillad Kingfish som var riktigt najs. Efter några Carlsberg (är det inte otroligt att dom är marknadledande i både Malaysia och Thailand?) och sköna historier var det dags för lite Jim Beam på verandan.

Observera min “Dolph Lundgren” frisyr pga att vaxet smälter i värmen och i princip inte fungerar. Imorgon rakar jag mig igen så att jag slipper kleta med produkter i håret. Solen tog rätt bra trots att jag bara var ett par timmar på stranden - jag är inte speciellt orolig för att jag ska vara blek när jag drar till Australien.

Jag hade egentligen tänkt åka vidare till nästa strand på Tioman som heter Salang. Där finns två dykcenter där jag tänkte ta PADI Open Water. Grabbarna hade dock redan testat deras utrustning som inte alls var i nivå med vad man kan använda i Thailand - en tub hade till och med lossnat under dykning ett par dagar tidigare. Det i kombination med diverse flygande skalbaggar och Tiomans inriktning mot resande par gjorde att jag bokade in mig på 08:00 färjan tillbaka till Mersing.

Dykningen får vänta till Ko Tao i Thailand om någon vecka istället.

Jag lyckades komma upp vid 07.15 trots att dom där flygande skalbaggarna hållt mig vaken. Det regnade på natten och det satte rejält med fart på djurlivet. 08.00 hoppade jag på båten tillbaka till Mersing och några minuter senare upptäckte jag att jag glömt min Lonely Planet Malaysia-bok i rummet, trist. Får köpa en ny imorgon för den är svår att vara utan.

Jag köpte en biljett med Transnasional som kör feta Volvobussar. När jag bokade sa dom att “biljetterna är dyra” så jag förväntade mig en rejäl prislapp för dessa lyxbussar men det kostade bara 38 kronor för sex timmars åkande. Inget att tveka på med andra ord. Kom fram 18.30 och lyckades hitta en trevlig taxichaffis som körde mig till hotellet jag valt ut sedan tidigare (första kriterium: Wifi!)

Bilden ovan tog jag nyss - när jag skriver detta sitter jag på hotell Coronade i Golden Triangle, KL. Ingen säger nämligen Kuala Lumpur här utan ordet är KL (key - ell). Observera Petronas Twin Towers i bakgrunden till höger!

Det intryck av kaos som jag fick när jag landade igår kväll var som bortblåst morgonen därpå. Mitt första mål var KLCC och Petronas Twin Towers där jag visste att det fanns en stor bokhandel - tänkte köpa in ett nytt exemplar av Lonely Planet Malaysia eftersom den gamla boken ligger kvar på Tioman.

Testade åka Monorail vilket var riktigt coolt - se seprata bloginlägg om det. En kvart senare var jag framme vid tornen som är väldigt imponerande med en höjd av 452 meter. Dom blev världens högsta byggnader under 1900-talet men nu är Taipei 101 i Taiwan ännu högre med över 500 meter. En glasgång förbinder dom två tornen på ca 170 meters höjd men det var svårt att få en biljett - endast 800 biljetter om dagen erbjuds och nu är hela stan i F1-stämning med massor av turister (100.000 besökare på F1 förra året!).

Ena tornen används av Petronas vilket är Malaysias oljeföretag, landet är faktiskt självförsörjande med egen oljeproduktion vilket bidragit rejält till utvecklingen här. Bensinen kostar 1,40kr per liter enligt taxichaffisen, då har man ju råd att åka SUV till och med :)

Under tornen ligger ett jättestort köpcenter på fem våningar fylld med märkesbutiker och restauranger. Jag har faktiskt blivit rejält förvånad över hur feta shoppingcenter som finns här och hur många västerländska kedjor som finns etablerade - på många sätt är ju Kuala Lumpur långt före Stockholm i utvecklingen, något som jag inte förväntade mig. Gallerian, Sturegallerian och Biblioteksgatan är ju pinsamt att jämföra med dom shoppingcenter jag sett här och på Orchard Road, Singapore.

Jag hittade min bok för 200 spänn och efter en snabb titt på kartorna insåg jag att gårdagens taxifärd ifrån busshållplatsen till hotellet inte var längre än typ 600 meter! Iofs var det sjukt mycket trafik och närmare 40 grader varmt så det var ändå värt den tjugolapp det kostade.