bjornstrom.se

När klockan ringde trodde jag knappt det var sant. Vi ramlade i säng vid 01.00 efter en kraftigt försenad flyttstädning pga allt kul vi hade kvällen innan. Nu är klockan 03.45 och vi ska åka mot Arlanda.

En timme senare var alla väskor packade i vår Volvo V70 och vi var på väg mot Arlanda. Snabb incheckning i Star Alliance Gold kön och sen Fast Track mot loungen.

Jag passade på att äta en rejäl svensk frukost i loungen och plockade med mig alla svenska dagstidningar till kommande flighter.

När vi satte oss i planet kändes det lite konstigt för nu var det äntligen dags att flyga efter så mycket planerande och så mycket fixande. Vi gjorde det! Vi kom iväg! Undrar hur många som verkligen trodde att vi skulle flytta till Australien?

Lufthansa flög oss ner till Frankfurt på två timmar i en Airbus 321. Vi flög ekonomiklass och det finns inte mycket att berätta om flighten - jag åt en ostmacka och sov 90% av tiden. Vaknade när hjulen studsade i marken och då var det bråttom för vi landade 30 minuter försent.

Frankfurts flygplats är riktigt hemskt när det är bråttom för det kan vara riktigt långt mellan terminaler och gater. Idag fick göra en rask språngmarsch från Terminal A till B för att hinna med Air Canada flighten mot Toronto. 

Morgonflighten med Air Canada var planerad till 08.30 som planerat trots snökaos i hela Toronto och hundratals inställda flighter. Vår hotellportier uppmanade oss att lämna hotellet redan 05.30 för att vara säkra på att komma ut i tid - risken för stopp på motorvägarna var alldeles för stor.

Vi hade dock inga problem alls och kunde checka in i god tid och fick 1.5 timme i Air Canada Maple Leaf lounge på flygplatsen.

Vår Airbus A319 var helt full och vi hamnade långt bak i planet. Flighten var planerad till 5.5 timme men på grund av av-isning blev allt försenat och vi stod på marken i mer än en timme innan vi lyfte. Trots det landade vi bara 40 minuter sent i San Francisco.

Vi blev ganska förvånade när den amerikanska immigrationskontrollen och tullen låg i...Toronto! Allt det där struliga var redan klart när vi gick ombord på planet och när vi landade i San Francisco räknades vår flight som en inrikesflight.

Flighten var inget vidare. Ganska trångt (jag är 190cm) och ingen service ombord utöver möjligheten att köpa snackboxar - dock endast med Kanadensiska kontanter...som vi hade i princip slut på! Jag somnade tio minuter efter vi gått ombord och vaknade när servicevagnen kom. Sen åt jag en halv macka (allt vi hade råd med) och somnade om när vi skulle landa - något mör i i kroppen.

Otroligt nog fungerade Star Alliance Priority-taggarna (som man får när man flyger Business Class eller är Guldmedlem) helt perfekt och våra väskor kom allra först på bandet och vi hann långt innan någon annan ens fått en väska.

30 minuter senare rullade vi väg med vår Cadillac från AVIS!

Redan på vägen mot LAX - Los Angeles International - anade jag att kvällens flight skulle bli ganska jobbig. 10 timmars flighter är normalt inget problem för mig men i fullpackad ekonomiklass på en nästan 20 år gammal Boeing 767 finns det potential för problem.

Det började betydligt bättre än väntat! När vi lämnade vår Cadillac på AVIS erbjöd sig personalen att köra oss till terminalen - i vår egen bil! Det har jag aldrig varit med om tidigare och ingen annan verkade få samma service men vi tackade naturligtvis ja. Fem minuter senare stod vi med bagaget vid terminalen utan att vi hade behövt bära väskorna till en AVIS buss osv.

Överraskning nummer två var Air New Zealand Koru Club loungen på LAX som var väldigt bra med mycket mat och drycker. Vi frossade i ädelostar, färskt bröd med hummus och goda rödviner. Personalen i loungen eskorterade oss till flighten när det var dags att flyga.

Väl ombord bekräftades mina föraningar. Jag testade en NZ 767 för ett år sedan mellan Sydney och Auckland - då i Business Class - och insåg hur mycket bättre planen blivit senaste kvartsseklet. Underhållningen på denna flight bestod av takmonterade videoprojektorer och maten var faktiskt riktigt dålig, bland det sämsta jag ätit någonsin på en flight. Jag smakade lite av maten men bestämde mig för att stå över - jag hade ju ätit så mycket i loungen att det faktiskt inte spelade så stor roll.

Jag somnade innan flygvärdinnorna tagit min bricka och vaknade inte förrän det var dags att fälla upp stolarna inför landning - perfekt timing!

Tullen på Samoa var riktigt sköna. Jag kryssade i “JA” på två rutor i tulldeklarationen och fick gå på rött för att tala med tjänstemännen. Dom var enormt avslappnade och ville mest vara ifred (vi landade 05.20 på morgonen) så det gick väldigt kvickt att lämna terminalen. Utanför väntade vår transferbuss och en timme senare var vi på hotellet.