bjornstrom.se

Klockan är halv åtta när jag vaknar av att någon bankar på fönstret. Tar mig trettio sekunder innan jag inser att det är min taxi som undrar var tusan jag tagit vägen. Redan en timme försenad! Packar ihop blixtsnabbt, är fortfarande inte helt nykter inser jag. Är ute i taxin på fem minuter och vi sätter fart mot flygplatsen. Inser senare att jag glömt laddaren till kameran inklusive ett batteri, för sent att vända.

Kvällen innan hade jag gått till en trevlig tant som agerade “fixare”. Hon bokade normalt lite sightseeingturer, dykbåtar osv men när jag frågade om hon kunde fixa en flygbiljett till Bangkok svarade hon att det var inga problem. Hon hade inga möjligheter att själv skriva ut biljetter men hon kunde fixa fram en biljett med mopedtaxi inom en timme - vilken entreprenör! Jag tyckte hon hade skön stil så jag slog till på en enkel flygbiljett med Thai. Economy class kostade 400kr och Business Class 550kr, jag valde det senare alternativet för det är fan inte ofta man flyger bizniz.

På flygplatsen väntade en trevlig lounge där jag satt ensam med en gubbe i andra hörnet. En liten buffé fanns serverad så jag drog i mig lite kaffe och ananasjuice för att vakna till. Kollade i dagstidningen och såg att muslimska terrorister hade sprängt en bomb på flygplatsen och ett köpcenter i Hat Yai där jag var förra veckan! Det är ett jäkla liv om dom muslimska extremisterna i södra Thailand på TV och i dagstidningarna, verkar vara allvarligare än jag förstått tidigare.

Vi flög en Airbus 330 som var minst sagt tom i Business Class - eller Royal Executive Class som dom kallar det för. Jag hade ett par stolsrader själv men det räckte med min elstol som gick att konvertera till säng. Synd att flighten bara var en timme!

När vi landade hade jag fortfarande inte riktigt piggnat till - snarare tvärtom. Regnet forsade ner och en trevlig ung man med paraply täckte den oss ifrån trappan till bussen som väntade. Jag längtade efter en skön säng och såg fram emot en lugn taxifärd in till centrala Bangkok, en dusch och en nybäddad säng.  Det blev inte riktigt så lungt som jag hoppats på!

Jag landade i New York och bytte terminal från United till den internationella terminalen. Det var riktigt kallt och jag hade ingen vinterjacka. Singapore Airlines använder sig av Swiss loungen på JFK och jag kom lite försent för att få någon varm mat. Det var väldigt få i loungen eftersom det sista Swiss planet redan lämnat flygplatsen. Hade jag haft ett PPS-kort eller flygit First Class hade jag fått testa Virgin Atlantic loungen som är ökänd för att vara riktigt trevlig.

Kvällens flygning är bara sju timmar på en Boeing 747-400. Jag lyckades boka rad 17 vilket är övervåning med nödutgång men ändrade mig i sista sekund till rad 18 för att slippa sitta brevid någon. Kvällens flygning är ganska tom och det är skönt att ha det lite luftigt runt sig. Detta är ju exakt samma plan som jag flög till Singapore för några veckor sedan!

Stolarna i Raffles Class är standard SpaceBed som går att fälla till sängar. Min söta flygvärdinna frågade om hon fick kalla mig “Mr Martin” för att slippa mitt krångliga efternamn, och det gick fint i utbyte mot ett glas champagne.

Övervåningen på Boeing 747 känns riktigt mysig med fyra stolar i bredd och totalt 22 stolar fördelade på 6,5 rader. Det är tyst och man känns ganska frånkopplad själva flighten här uppe. Min absoluta favoritplats i luften! Dörrarna du ser i änden på korridoren går till planets cockpit.

Menyn är minst sagt omfattande - här ser ni tolv sorters té och tre olika typer av kaffebönor som används i den kaffedryck du vill ha!

Vi serverades fem rätter bestående av Caesar sallad till förrätt, Stir fried Chicken med chili och grönsaker till varmrätt. Därefter ostar följt av Häagen Dasz glass och till sist lite praliner till kaffet.

Någonstans mitt i flygningen upplevde jag riktig lycka. Livet kändes oförskämt bra och flighten var riktigt klockren. Satt i tjugo minuter och bara sög i mig känslan. Kanske får jag aldrig mer testa Singapore Airlines övervåning igen så det var läge att göra det bästa av situationen. Om flighten ändå varit fem timmar längre… När vi landade i Frankfurt låg snön på marken och det kändes uppriktigt trist att behöva kliva av planet - jag antar att det innebär högsta betyg!

Jag har börjat irritera resebyråer och telefonbokningen på SAS med att kunna det mesta om biljetter, regler, destinationer och flighter. Så blir det oundvikligen när min hobby är deras jobb. Ni som följt min round-the-world blog vet att jag tidigare köpt en CRWSTAR1 som ger totalt 29.000 miles och den “tog slut” i Frankfurt på vägen hem från USA. Därför besökte jag Lufthansa kontoret på FRA och uppgraderade med ytterligare 10.000 miles för cirka 13.000 kronor. Det ger mig tillräckligt med miles för att flyga ner till Dar es Salaam i Tanzania och poäng över till en romantisk helg med flickvännen senare i vår.

Detta är alltså i Business Class och som jämförelse kostar en vanlig tur-retur biljett med LX (Swiss) över 30.000 kronor. Swiss går med i Star Alliance den 1:a April men det går att boka RTW-biljetter redan nu tack vare dess samarbete med Lufthansa.

Incheckningen på Kastrup var ruskigt strulig på grund av datorstopp i SAS system. Trots att jag var fjärde man i incheckningskön tog det 45 minuter och jag gissar att många missade sina plan. 2 timmar senare var jag i Zürich och tog in på Intercontinental. Christian landade fyra timmar senare. Med lite tur och ett Elite Platinum kort i fickan blev vi uppgraderade till en svit eftersom dom trott att vi var ett par (Christina?).

06.30 var det uppstigning och avfärd mot flygplatsen. I loungen drack vi Espresso och laddade inför 10 timmar på LX292 till Dar es Salaam med mellanlandning i Nairobi, Kenya.

Mitt plan mot Manchester (och hela min dagsplanering) hade lyft 07.30 från Zürich. När vi landade jätteförsenade strax efter 10.00 blev jag hänvisad till Swiss transferdesk där en käck liten tant glatt förklarade att jag var ombokad på nästa Swissflight till Manchester. Jag var inte speciellt intresserad av att sätta mig på ett liten pytteplan tvärsöver Europa när det var Singapore Airlines och PPS-poäng jag var ute efter. Swiss kunde inte på något sätt hjälpa mig att komma med nästa SIA-flight eller ändra min resrutt. Jag ringde till Maria och Christian och var allmänt trött på situationen men i slutändan var det bara att acceptera deras råd - gör det bästa av situationen. Mot Manchester!

Flygvärdinnorna på vår lilla 72 stolars AVRO blev lite förvånade över att jag skulle åka tillbaka med samma plan till Zürich men efter att ha förklarat min situation och nattens äventyr var dom jättegulliga mot mig och jag fick absolut bästa service. Faktum är att jag sov nästan hela vägen till Manchester.

På MAN väntade en man på mig för att ge VIP-transfer genom flygplatsen på kortast möjliga tid eftersom boarding på planet började 5 minuter efter att vi landat. Det tog inte många minuter innan jag gled upp vid gaten igen och blev framvinkad av personalen som ropade i en liten radio “yes, he’s here now”. Jag var ensam om att flyga i Business Class så planet hade bara en rad framför skynket, dom andra måste undrat vad jag var för snubbe när flygvärdinnorna ropade “hej igen - du sitter på rad 1 som vanligt” :)

Lunchen var utmärkt och jag hade i princip en egen flygvärdinna som jag hängde med. Två timmar senare landar vi i Zürich igen och självklart är vi försenade! Jag går till transfer desk igen och dom känner igen mig. När tanten inser att jag missat min andra flight för dagen blev det lite pinsamt henne. Jag blir hänvisad till Swiss loungen i 1.5 timme i väntan på nästa plan. Lyckas hitta världens längsta Loungebar iallafall :)

Jag var ganska mätt på andra resan mot Storbritannien och dagens tredje flight. Flygvärdinnorna bjöd på god Champagne och Lindt choklad som jag inte kunde säga nej till. Naturligtvis är även detta plan försenat och jag landar på London City 45 minuter efter schemat. Jag och Linus drack ett par öl och jag fick se hans nya lägenhet i London City som var riktigt trevlig med utsikt över “the Gurkhin” i Finansdistriktet.

Morgonen därpå var det dags för AVRO för fjärde gången på kort tid - denna gång med SAS till Arlanda. Deras plan och service är inte i nivå med Swiss men jag fick en ganska schysst lunch - otroligt bra för att vara SAS i dessa tider av “vatten kostar 5kr”.

När jag landade på Arlanda var mitt Afrikaäventyr över och även min CRWSTAR3 som jag använt sedan 19:e December. Jag hoppas att ni som följt mina två bloggar tycker innehållet varit hyggligt intressant och att jag inte babblat för mycket om flygplatskoder och biljett-typer. Tipsa gärna andra om mina reseberättelser - jag tycker det är kul att få frågor och kommentarer här.

Det känns inte helt kul att vara tillbaka kan jag lova. I fortsättningen hänvisar jag er till min Dagbok där ni kan följa vad som är aktuellt just nu. Köpet av min CRWSTAR biljett var nog det bästa köp jag någonsin gjort - vilken investering i själ, sinne och allmänbildning!
Martin har komma-hem-ångest

Jag landade i Frankfurt strax före halvfyra och ANA lyfter inte förrän 20.45 mot Tokyo. Som Eurobonus Guldmedlem får jag besöka Lufthansa Senator Lounge som normalt sett är avsett för First Class passagerare. Jag passade på att ta mig en rejäl dusch och kände mig mycket fräschare efteråt - natten tillbringades ju på en kall & fuktig båt i sovsäck.

I loungen finns en buffé med delikatesser, Gulaschsoppa, Chili, efterrätter och smågodis. Till detta servereras alla former av drycker men inte några ädla champagner som i Singapore Airlines lounge i Singpore. Jag sjönk ner i en stor skinnfåtölj och läste tidningar. Tyvärr erbjuds inte fritt internet men det fanns små arbetsrum där man kunde göra klart viktiga offerter eller slösurfa via Vodafones dyra internetabonnemang.

Japans två stora flygbolag ANA och Japan Airlines tillhör allianserna Star Alliance respektive Oneworld och har följdaktligen jobbat för att samla sina partners i egna terminaler. Jag är på väg till Taiwan med United Airlines och fick chansen att se nya Narita terminal 1 som öppnade för bara några dagar sedan. Olof flög med China Airways och hamnade på en helt annan terminal - där försvann våra chanser att lounga ihop!

Incheckningen gick supersmidigt eftersom dom delat upp diskarna efter olika klasser: Ekonomi, Business Class och First hade egna köer - och Star Alliance Gold medlemmar hade en helt egen incheckning. Där var jag helt ensam så incheckningen gick blixtsnabbt och sen var det raka vägen till den nyöppnade ANA loungen. Den var ovanligt stor och fräsch med trådlöst nät, Sakébar, Noodlebar, små kontorsbås om man behövde jobba och stora Plasmaskärmar med internationella tv-program.

På vägen mot planet gled jag förbi United Red Carpet Club loungen mest för att ta en bild på nedanstående ölmaskin som diskuterats hejvilt på Flyertalk. Man stoppar in glaset på en liten hylla och trycker på ölknappen så fylls glaset med perfekt mängd öl & skum. Smidigt med självservering!

Jag checkade in på Singapore Airlines och gick mot Raffles loungen. Där pågick ombyggnad så alla fick använda First Class loungen som var riktigt trevlig. Tyvärr hade dom tagit bort all Dom Perignon och andra läckerheter för oss simpla Business-resenärer men jag klagade inte ändå. En som definitivt inte klagade var Olof som skulle vänta sex timmar på sin flight. Här fanns god mat, alla drycker du kan tänka dig och små rum med sängar (!) där man kunde slappna av. Naturligtvis fanns dusch, tv-apparater och trådlöst nät. Olof led inte.

För tre månader sedan skrev jag om min polare DL som hade svensexa i skärgården. Nu är det dags för allvaret - imorgon gifter han sig med Vanessa nere i Zaragoza mellan Madrid och Barcelona.

Vi bokade superbilliga Business Avant biljetter med Spanair för endast €143 (1300kr) tur och retur plus flygskatter. Flighten avgick redan vid sjutiden på morgonen men vi hann med lite frukost i Scandinavian loungen på Arlanda.

Stolarna var vanliga ekonomiklass säten med mittensätet outnyttjat.

Före avfärd serverades Freixenet Cordon Negro Cava - en exklusiv bubbeldryck som kostar sisådär 15 kronor på Systembolaget. Kändes lite trist men man kanske inte ska klaga när biljetterna var så billiga?

Frukosten var inget speciellt men vi landade nöjda och belåtna i Madrid redo för bilresan mot Zaragoza iallafall. Det är tydligt att Spanair inte vänder sig till affärsresenärer utan snarare mot turister som vill ha “lite extra” till låg kostnad.

Det kostar inte alls mycket att uppgradera till Business Avant:
Läs mer om uppgradering till Business Avant från Ekonomi

Flygplatser är ett stort stressmoment för många - köande, dåligt med sittplatser, dyrt och allmänt struligt måste vara vanliga ord för att beskriva upplevelsen. Även för den som är Guldmedlem och/eller flyger Business Class har ofta samma problem - jag har väntat över en timme på incheckning på Kastrup i “rätt kö”. Undrar hur länge det tog för dom som stod i den 250 meter långa kön (runt korvkiosken) för att åka SAS ekonomiklass?

Qatar Airways Premium Terminal på Doha International satte ett helt nytt perspektiv på flygplatser!

Stressfri incheckning

Min bil stannar utanför terminalen. Precis som på ett hotell kommer en kille och hämtar mina väskor och en annan följer mig till incheckningen. Jag presenterar min biljett och bonuskortet och på 30 sekunder har jag ett boardingpass i min hand. Därefter väntar passkontroll och säkerhetskontroll (som nästan var lite väl enkel att passera) vilket inte tog mer än 2 minuter.

Personligt bemötande

Därefter passerar jag upp för en rulltrappa och möts av söta Leila på Qatar Airways. Hon hälsar mig välkommen och dubbelkollar vilken flight jag ska åka med. Därefter presenterar hon Loungen och önskar mig en trevlig stund.

Avslappnat och fräscht

Loungen är helt nybyggd och designad i arabisk stil med palmer och vattenfall. Jag slår mig ner i en skinnfåtölj och sparkar igång min iBook.

Middagsbuffé

Fräsch sparrissoppa med färskt bröd och hummos till förrätt. Sen chilimarinerad kyckling med grönsaker. Efterrättsbuffén hade nog min flickvän gillat. För den som ville ha drinkar fanns det en bar.

När det var dags att hoppa på flighten till Singapore kom en söt värdinna och hämtade mig. Jag åkte ner för rulltrappan och svängde vänster för att kliva på en liten buss till planet.

Jag blev helt såld på konceptet - tänk om det var så här smidigt och enkelt på alla flygplatser. Jag ser fram emot nästa gång jag besöker Premium Terminal i Doha!

Vi lyfte från Manado med SilkAir vid 13.50 med 3.5 flygtimmar till Singapore. Där checkade vi in bagaget igen inför flighten till Sydney som avgick 00.20. Vi passade på att besöka Silverkris Lounge för att få tillgång till internet och lite fika.

Loungen är delad i två delar - Raffles Class (Business) och First Class. Den är endast öppen för resenärer som flyger med Singapore Airlines - vanliga Star Alliance Guldmedlemmar får nöja sig med SATS loungen som ligger en bit bort.

Vi satte oss vid varsin arbetsplats för att kolla mailen och surfa lite. Jag hade lovat Magnus en frys full av Haägen-Dasz glass men det hade dom slutat med - endast i First Class numera. Även om allt var najs hade mitt besök till Qatar Airways Premium Terminal i Doha gjort att jag inte var lika imponerad längre.

På väg mot planet hittade jag en butik som sålde Singapore Girl uniformer - perfekt för den som vill ha upplevelsen i hemmamiljö. Gissa om jag köpte en uniform?