bjornstrom.se

SAS har sänkt servicenivån i Ekonomiklass en hel del under det senaste året - nu är det lite billigare biljetter men Snowflake/Ryanair nivå på servicen. Till och med ett glas vatten kostar pengar - därför laddade jag med en kall öl och en rejäl macka innan flighten till chockerande höga priser. Helt i onödan visade det sig.

10.50 klev jag ombord och blev uppgraderad till Business Class eftersom planet var fullt och jag har haft Eurobonus sedan 1995 (har bara det blå kortet, flyger för lite). Träffade trevliga Magnus som även han blivit uppgraderad till sätet brevid mig. Vi delade en Gin & Tonic och senare grillad kyckling med gott rödvin under dom två timmarna till London. Det visade sig att han också är på väg till Singapore, han flyger samma flygbolag och samma flight fast fyra dagar tidigare. Vi bestämde att vi skulle ses i Singapore kommande helg och köra en liten middag - kul att känna NÅGON där nere!

Väl i England tog jag flygbussen till Linus i Reading och vi körde en helkväll på stan med middag och lite väl många drinkar vilket kändes morgonen därpå…

Pappa har kommit till London för att gå på kurs hos EMC. Jag passade på att utnyttja hotellrummet och vi checkade in på Holiday Inn Kensington Forum som ligger i sydvästra delen av citykärnan. Vi fick ett vanligt dubbelrum på 11:e våningen och här tänkte jag mest göra klart lite internetjobb innan resan. Det finns Wifi i hotell-lobbyn (och en massa flygvärdinnor ifrån Qantas, American och JAL) så det sitter alltid 5-20 personer med bärbara datorer bland fåtöljerna.

Imorgon ska jag ta ett varv på stan och plocka upp lite reseguider inför onsdagens flight. Ser inte så mysigt ut därute - grått och ungefär nollgradigt.

Ps. Med lyxhotell menar jag mest att det kostar som ett lyxhotell, det är inte speciell flashigt alls faktiskt. Kaffekokare på rummet är ju najs men inget bredband :/

Vi lyckades hitta “Texas Lone Star - famous for ribs” bara 200 meter ifrån hotellet. Pappas arbetskamrater ifrån Unisys följde med och det blev fajitas, ribs och chili fördelat över bordet. Ovanligt bra service med tre servitriser gjorde kvällen lyckad.

Jag har ett par kedjor jag alltid besöker när jag är i London, varför kan dom inte komma till Sverige?

Borders är en bokhandel på steroider. Här finns väldigt mycket att titta på till bra priser men det bästa är att du kan läsa vad du vill hur länge du vill. Jag brukar läsa igenom ungefär alla tidningar jag är intresserad av i deras Starbucks Café, snacka om service! Det går naturligtvis bra att ta en trevlig bok och läsa den i någon mysig fåtölj där inne. Ok - vi har bibliotek i Sverige men det är inte samma sak.

Muji är en japansk kedja som nyligen mini-lanserades i Sverige på vissa Åhlénsvaruhus. Inget slår dom egna butikerna dock som har ett mycket större sortiment av designade och minimalistiska prylar och kläder. Här är det aluminium, plexiglas och trä som gäller, mycket snygga saker till låga priser.

Jag tittade in på Apple Store Regent Street och gjorde ett litet bildreportage till 99mac.

Här hittar du bilderna

Jag var inte så kaxig när jag vaknade dagen efter Helfwetesfesten. 13.20 stod jag på Halmstad C fortfarande lite skakig i benen. Öresundståget till Kastrup tog ungefär tre timmar. Den danska stekrestaurangen A Hereford Beefstouw räddade dagen. Efter en biff och en kall dansk öl kändes livet mycket lättare. Några timmar senare hade jag landat på Heathrow och tagit tunnelbanan till Linus som bor nära Aldgate East tunnelbanestationen.

Det var fruktansvärt varmt i London - 33 grader i skuggan är olidligt i deras tunnelbana som saknar AC. Värmerekordet för denna del av England sattes för bara någon vecka sedan och Linus lägenhet ligger längst upp i huset med svart tjärtak.

Den här söta bilen hade jag aldrig sett tidigare. Först trodde jag att det var en modell från 1960-talet men instrumentpanelen var alldeles för modern. Nissan Figaro heter modellen som är direktimporterad från Japan. Snygg eller hur?

Väggmålning som imponerade på mig. 

Linus ville besöka British International Auto Show 2006 - en bilsalong som återkommer varannat år växelvis med Paris bilmässa. Vi tog Docklands Light Railway österut mot Docklands Excel som är ett jättelikt mässområde.

Volvo och Land Rover hade byggt upp en hinderbana där hugade spekulanter fick testa bilarnas klättringsförmågor. Den där backen ser rätt hårig ut - full fart uppåt för att nå toppen och sedan låååångsamt neråt. Tanken är att demonstrera bilarnas “Hill Descent Control” som automatiskt sköter bromsarna under kontroll hela vägen ner.

TV-programmet Top Gear hade förstås en monter och här hittade jag Miatan från favoritfilmen “Cars”.  Känner ni igen den?

Det är olidligt varmt i London och vi behövde kyla ner oss med några kalla öl. Linus bor nära Tower Bridge så vi tog en skön promenad tvärsöver bron till ett jättebra Tapasställe. På vägen hem fick vi se en broöppning som ser väldigt dramatiskt ut med alla strålkastare och skuggor.

Bron är 244 meter lång med 65 meter höga bropelare och började användas 1894. Den är en av Londons mest kända turistattraktioner.

Läs mer om Tower Bridge på Wikipedia