bjornstrom.se

Jag lyckades kliva upp tidigt, gick igenom packningen och åkte upp 49 våningar med hissen till 76:e våningen för att äta frukost. Höjdrädslan har verkligen minskat rejält genom att åka upp hit så ofta.

En stund senare sitter jag i en taxi genom stadens tomma gator. Det är helgdag (Songkran) och många har lämnat staden för några dagars semester. Här har man ju inte direkt fem veckors semester som i Sverige så folk passar på att sticka så ofta det finns en chans.

Bussen österut mot Trat avgick en halvtimma efter att jag anlänt till Ekamai bus station - den östra busstationen i Bangkok. Det tog lite mer än fem timmar att komma fram till Trat som ligger endast 25 kilometer ifrån gränsen mot Cambodia. På bussen träffade jag Daniel och Jannika ifrån Falun som också var på väg mot Ko Chang. Vi delade en Tuk Tuk mot färjeläget i vansinnestempo och några minuter senare satt vi på en långsam färja över sunden till Ko Chang. Med en speedboat hade man nog varit över på tio minuter men det tog en timme för oss.

Regnmolnen täckte bergen på Ko Chang när vi anlände. Ett helt gäng med Toyota pickups mötte oss och erbjöd billig transport till hotellen som ligger på öns västra sida. Sedan 2001 finns en asfaltsväg på ön vilket underlättar en hel del även om det också innebär att turismen är under utveckling med alla dess bieffekter. Daniel och Jannika undrade om vi skulle dela på mitt hotellrum eftersom det var lite ont om rum just denna helg och det var ju ett bra sätt att spara lite pengar.

Senare samma kväll inser jag att jag lämnat min mobiltelefon på bussen i Trat. Jag ringer till telefonen men ingen svarar. Dagen därpå är mitt SIM-kort inte längre aktivt och någon thailändare har fått en fin SonyEricsson K700i att leka med.

Jag hittade en dykfirma som erbjöd dagstripper med två dyk och lunch vilket lät alldeles utmärkt. 08.30 hämtade dom upp mig på hotellet och någon timme senare satt jag i en ganska långsam träbåt på väg ut mot dagens första dyk.

Dagen innan hade dom ställt in båtfärden eftersom vädret varit för dåligt med regn och relativt höga vågor. Idag var det lite bättre även om det gungade ganska friskt. Jag har inte upplevt sjösjuka men en av min tyska dykkollegor mådde inte bra - han satt vid relingen och försöka hålla sig i form.

Även om dagens två dyk inte såg ut att vara något speciellt var det ändå intressanta erfarenheter för mig. Fram till idag hade jag ju bara dykt med samma instruktör på Phi Phi och använt samma utrustning. Idag fick jag en annorlunda utrustning och testade min dykdator för första gången. Att dyka ifrån öppet hav med 1.5 meters vågor var också något nytt för mig. Dykdatorn gav mig cirka 20 bar mindre luft än vanligt, den verkar ha en säkerhetsmarginal i mätningen av lufttrycket som gjorde att jag fick slut på luft betydligt tidigare än jag var van vid.

Sikten var bara 10 meter på första dyket och 2 meter (!) på andra dyket och vi såg inget jätteintressant. Ko Chang verkar inte vara så jättenajs för dykning vilket jag även fått bekräftat ifrån andra som dykt här. Vår divemaster missade min markering för 100 bar (påstod han) vilket skapade lite strul när jag nådde 50 bar eftersom vi då var nästan en kilometer ifrån båten som hade ankrat och inte ville hämta oss. Det slutade med att jag fick simma 750 meter vid ytan med rätt stora vågor vilket var ganska jobbigt - benen var rätt slut när jag kom upp i båten.

Som dykupplevelse var inte själva dykplatserna speciellt roliga men för mig var det ändå intressanta upplevelser och erfarenheter. Jag loggade dyk 12 och 13 i min loggbok.

Vårt hotell heter Chang Park Hotel och ligger på sydvästra Ko Chang. Hotellrummen var ganska små men fräscha med aircon och en schysst balkong.
Entrén till hotellet har fem stora vita elefanter - Chang betyder ju elefant på thailändska. Trädgården var täckt av höga palmer och poolområdet låg nära en privat strand.

Jag bestämde mig för att testa en timmes thailändsk oljemassage för 120 kronor som var helt fantastiskt skönt och avslappnande. Tidigare har jag varit lite skeptisk till alla som erbjuder massage men det var väldigt bra och något jag rekommenderar.

Senare på eftermiddagen hyrde vi två mopeder och åkte till ett närliggande vattenfall som dock inte var så imponerande i brist på vatten. Ironiskt nog började det regna i tropiska dimensioner på vägen tillbaka så jag var helt genomdränkt när vi väl kom fram till hotellet.

Eftersom dykningen inte imponerat bestämde jag mig för att ligga en heldag vid poolen och ta det lugnt. På kvällen var det dags för Tacokväll hos Veronica och Arty - ett lesbiskt par som driver svenskrestaurang på Ko Chang. Veronica ifrån Gävle träffade thailändska Arty via internet och åkte ner till Bangkok för att träffas. Dom blev kära och flyttade till Ko Chang där dom nu driver en liten restaurang som är väldigt populär bland svenska turister.

Favoriträtten är Pappa Bengts burgare som inspirerats av Veronicas pappa som älskar att resa till Grekland - burgaren har fetaost och tzatziki under huven.

Här träffade jag ett gäng Stockholmare som rest runt i Sydostasien i ett några månader och fick en massa tips på vad jag skulle hitta på nere i Indonesien. Vi spelade biljard och kvällen blev ganska lång. Precis som på många andra ställen jag besökt erbjöd barpersonalen även utökade tjänster vilket gjorde att antalet tjejer som serverade drinkar minskade alltmer längs kvällen. Till slut var det bara två tjejer kvar!

På vägen tillbaka till Bangkok träffade jag en trevlig australiensisk diamanthandlare som var på väg till en lokal marknad för att handla insmugglade stenar ifrån Cambodja, snacka om att man träffar olika typer av människor på en resa! Han berättade en massa om vad man ska tänka på när det är dags att köpa en fin ring, verkar vara betydligt mer avancerat än jag föreställt mig.

På busstationen i Bangkok stod en massa taxibilar som ville ha 250 baht (40 kronor) för att köra mig till hotellet - jag visste bättre än så och vandrade ut på Sukhumvit Road och fick en taxi med taxameter. Notan slutade på under 80 baht eller 13 spänn. Skönt att känna sig lite mer erfaren i denna kaotiska stad.

Jag checkade återigen in på Baiyoke Sky Hotel, denna gång på 70:e våningen! Otroligt nog kände jag mig inte höjdrädd när jag kollade ut ur fönstret i mitt rum, undrar om jag kommer känna mig lika säker på andra höga byggnader? Kan det vara så att jag lärt mig att just DETTA hus är väldigt stabilt?

Det blev en trevlig japansk middag på en restaurang vid World Trade Center - till priser man bara kan drömma om i Sverige. Jag avslutade kvällen med att gå igenom min packning, slängde en massa strunt jag samlat på mig och gjorde klart för avresa mot flygplatsen. 11.05 imorgon bitti avgår planet mot Bali med mellanlandning i Singapore.