bjornstrom.se

Fredag morgon och mindre än 48 timmar kvar till takeoff från Arlanda. Maria frågar mig “Du, hur gjorde du med biljetterna egentligen - jag har inte hört dig nämna dom på ett tag?”.

Lite undvikande vrider jag på mig tills Maria inser att jag inte har bokat ännu! “Jag gillar att vara flexibel” är inget argument som gick hem kan jag lova :)

När vi bestämde oss för att flytta till Australien strax innan jul började jag genast titta efter vettiga biljetter. Jag hittade en riktigt bra biljett med Qatar Airways i Business Class som var fullt flexibel med rutten Aten - Bali/Denpasar för 14.650kr. Motsvarande biljett Stockholm - Denpasar kostar ca 36.000kr så Atenbiljetten var ett riktigt kap. Men när vi diskuterade vidare kom vi fram till att en jordenrunt biljett skulle passa bäst trots allt. Möjligheten till att boka om resrutten och en helt flexibel biljett tidsmässigt var det som avgjorde.

Som ni vet har jag bokat två CRWSTAR biljetter tidigare i Business Class men idag när jag ska flyga med tjejen blev det en YRWSTAR - ekonomiklass. Vi kom fram till att pengarna skulle göra mer nytta nere i Melbourne, det kommer ju behövas en del inköp när vi ska göra nystart.

Precis som jag tipsade om i min guide för bokning av jordenrunt biljetter så började jag med att rita upp alla stopp med Great Circle Mapper. Vår biljett har max 29.000 miles så jag fick testa mig fram tills jag hittade en rutt som blev rätt: vår biljett har 28.954 miles! Sen skapade jag hela rutten med Star Alliance RTW milage calculator och skrev ut hela resrutten som en PDF. Till sist ringde jag till min kompis på SAS och mailade över PDF:en.

Från att jag mailade resrutten tills allt var bokat och betalt tog det bara 30 minuter eftersom jag gjorde hela hästjobbet själv. Dessutom fick jag precis rätt fligher, rätt bolag osv. SAS gjorde dessutom seating i förväg vilket är extra viktigt när man flyger ekonomiklass - man kan ju hamna på riktigt jobbiga säten annars.

Vår resa
14 flighter
28.952 miles
Resrutt: ARN-FRA-YTO-SFO-LAX-APW-TBU-AKL-MEL-SIN-MNL-ICN-NRT-CPH-ARN
Pris: 26.326kr inkl skatter per biljett

Stolt mailade jag över vår Itinerary till Maria och så var det fixat ännu en gång!

Igår hälsade vi våra respektive bröder Mats och Peter farväl på restaurang Kungsholmen. Det var första gången jag åt middag där och jag blev positivt förvånad över hur god mat och trevlig stämning det var. Restaurangen har ett lite annorlunda upplägg som en slags exklusiv “food court” bestående av sex eller sju olika kök så att alla kan hitta något som passar.

Jag räknar med att Mats kommer ner till Australien redan i vår eller sommar och Maria hoppas att Peter tittar förbi inom kort också. Inräknat alla löften på avskedsfesten för två veckor sedan tror jag vi har uppemot 20 personer som ska titta förbi - vi får väl se hur många det blir!

Efter avslutad middag föreslog Peter att vi skulle förflytta oss till hotell Anglais där han hade rum för natten. Det blev en väldigt lång och bubblande fest - han beställde in flaska efter flaska med bubbelvatten med allt dyrare etiketter. När jag svarade nej på frågan “har du druckit Dom Perignon” så kom naturligtvis en sådan flaska in på bordet långt framåt småtimmarna.

Idag känns det riktigt tungt i kroppen och vi ska flyttstäda hela dagen - hur ska det gå? Larmklockan är ställd på 03.45 inatt och planet lyfter vid 06.35 från Arlanda…

När klockan ringde trodde jag knappt det var sant. Vi ramlade i säng vid 01.00 efter en kraftigt försenad flyttstädning pga allt kul vi hade kvällen innan. Nu är klockan 03.45 och vi ska åka mot Arlanda.

En timme senare var alla väskor packade i vår Volvo V70 och vi var på väg mot Arlanda. Snabb incheckning i Star Alliance Gold kön och sen Fast Track mot loungen.

Jag passade på att äta en rejäl svensk frukost i loungen och plockade med mig alla svenska dagstidningar till kommande flighter.

När vi satte oss i planet kändes det lite konstigt för nu var det äntligen dags att flyga efter så mycket planerande och så mycket fixande. Vi gjorde det! Vi kom iväg! Undrar hur många som verkligen trodde att vi skulle flytta till Australien?

Lufthansa flög oss ner till Frankfurt på två timmar i en Airbus 321. Vi flög ekonomiklass och det finns inte mycket att berätta om flighten - jag åt en ostmacka och sov 90% av tiden. Vaknade när hjulen studsade i marken och då var det bråttom för vi landade 30 minuter försent.

Frankfurts flygplats är riktigt hemskt när det är bråttom för det kan vara riktigt långt mellan terminaler och gater. Idag fick göra en rask språngmarsch från Terminal A till B för att hinna med Air Canada flighten mot Toronto. 

Idag lägger jag till ett nytt flygbolag på listan: Air Canada. Vi ska till Toronto och jag valde att flyga Air Canada via Frankfurt för att få testa deras splitternya Boeing 777-300ER.

Air Canada har en snygg ljusblå färg på planen och troligen en av flygvärldens snyggaste logotyper: Maple Leaf i rött. Kolla in den där GE90-115B motorn på vingen - det är världens starkaste flygmotor alla kategorier. Du ser den lilla mannen och hans folkabuss i vänsterkanten som jämförelse, motorn är STOR!

Vi flyger ekonomiklass och jag tyckte inte det var värt besväret att ta bilder på flygstolarna - här bak ser alla stolar ungefär likadana ut. En trevlig nyhet var Air Canada Enroute systemet med widescreen skärmar vid varje säte.

Enroute hade en mängd olika TV-serier, filmer, musik och annat att välja mellan och var nog ett av dom allra bästa IFE (Inflight Entertainment) systemet jag har sett.

Jag brukar ta bilder på flygplansmat men det var verkligen inget speciellt på denna flight även om Maria tyckte maten smakade mums! Kort sammanfattning är att Air Canada följer sina systerbolag från USA i upplägg och matalternativ. Vi fick pizza innan vi landade i Toronto.

Har någon tänkt fel här? Varje säte har ett 110v uttag vilket är superbra om man ska jobba med sin bärbara. Men hur många har inte testat plugga in hörlurarna i uttaget? Jag vågade inte testa men jag gissar att man får rätt cool frisyr om man testar :)

Flighten var strax över åtta timmar och jag somnade direkt efter maten, landade lagom till lunchen innan landning.

Det var inte varmt i Stockholm när vi åkte men det var betydligt kallare i Toronto. Cirka fem minusgrader är nog en bra uppskattning och varken jag eller Maria hade med oss vinterjackor...vi ska ju åka mot värmen!

Jätteglada över att äntligen har kommit iväg - kramas i baksätet på en Lincoln TownCar taxi.

Vi har så mycket väskor med oss att en ryggsäck fick åka i framsätet…

Söndag kväll i Toronto och Maria klättrar i snödrivorna. Det är ett par meter snö på plogade parkeringsplatser och hela stan är vit. Jag kör sneakers och en fodrad huvtröja så man söker sig gärna till inomhusgallerior en dag som denna!

Ni som följt bloggen vet att vi passerade förbi Niagara Falls på vår stora USA roadtrip 2004. Då var det sommar - idag är det minusgrader och hela vattenfallet är täckt av is vilket förvånade mig lite eftersom rörligt vatten inte brukar frysa så lätt.

Vi åt på Sheraton Niagara Falls på 13e våningen och kunde spana på vattenfallen samtidigt som vi fick en oväntat billig lunch. Precis som i Las Vegas lever orten på Kasinoverksamhet vilket brukar innebära billiga måltider och starka drinkar.

Utsikten över Niagara Falls på vintern från Kanadensiska sidan. Till höger på bilden är det stora “hästskofallet”. Som ni ser går det inte att åka den klassiska “Lady of the Mist” turen med båt fram till själva fallet för det var flera meter tjock is.

Det är fascinerande att stå precis vid kanten och se vattnet accelerera för att falla 55 meter. En tunn kall dimma sprider sig över området - FZDZ som min Meteorologilärare Anders skulle ha sagt!

Niagara Falls är kul att se men området är alldeles för exploaterat för att man ska vilja stanna här länge. Tanken att många amerikaner kommer hit för att gifta sig känns absurd faktiskt.

Jag hade tänkt köra bil till Diamond Aircraft fabriken i London, Ontario för att göra en factory tour och se hur flygplanen tillverkas - men det var 20 mil enkel väg och nu är vi ju på parsemester så det får vänta till nästa gång!

Marias favoritskådespelare är Matt Damon som gjorde succé i filmen Good Will Hunting. Den filmen innehåller en scen som utspelar sig i en traditionell Boston bar men som i praktiken ligger i Toronto och heter Upfront Bar. Scenen jag tänker på är när Will Hunting träffar Skylar - tjejen spelad av Minnie Driver - för första gången och dom blir kära.

Måndag kväll är “Wing night 2-for-1” så det blev 1 pound (ca 500 gram) kycklingvingar med Honey/Garlic och Medium Hot glaze. Upfront bar låg bara 500 meter från vårt hotell så vi tog en kort promenad hem genom vintervädret och somnade tidigt även ikväll.

Förra gången jag var här under varma sommaren 2004 fick jag ett jättebra intryck av staden. Jag skrev till och med att Toronto var en ny favoritstad. Idag är det ungefär 40 grader kallare sist och det påverkar såklart intrycket precis som Stockholm gör sig allra bäst på sommaren.

Spårvagnarna är moderna och är ett trevligt sätt att ta sig fram i stadskärnan när det är lite varmare utomhus. På vintern har dom något mycket smidigare!

Toronto PATH är världens längsta underjordiska shoppingkomplex enligt Guiness rekordbok. Totalt 27 kilometer underjordiska gångar kopplar ihop stora delar av stadskärnan så man slipper gå ut i kylan eller i hettan på sommaren! Dessutom är det byggt på ett ganska mysigt sätt så man behöver inte vara orolig för att bli rånad. Bilderna ovan visar delar av systemet - överst ser ni stora gallerian på Yonge Street, underst är en bild från bottenvåningen på en skyskrapa. Tuff arkitektur va? Känns lite som taget ur filmen Matrix på den sista bilden :)

Toronto har en vild blandning av restauranger av alla sorter - en avbild av stadens blandade befolkning. Min lunch bestod av Pad Thai på utmärkta restaurangen Springrolls som erbjöd ett modernt asiatiskt kök för den lilla plånboken. Vita linnedukar och bordsservice - ändå kostade min lunch ca 65kr inkl förrätt!

Vi hittade en mindre kopia av kända Flatiron Building från New York. Samma byggteknik och lika smal byggnad.

Hockey Hall of Fame är något för alla hockeyälskare. Här hittar du bilder, filmer och troféer - till och med Stanley Cup bucklan! Det finns en massa aktiviteter som att provskjuta puckar mot virtuella målvakter och en rejäl butik med NHL prylar. 

Toronto Maple Leaf har en populär svensk lagkapten - Mats Sundin. Självklart var vi tvungna att försöka få tag i biljetter men det var inte helt enkelt. Varken jag eller Maria är direkta hockeyfanatiker och går aldrig på hockey i Sverige men en NHL match måste man ju ha sett!

Alla hemmamatcher för Maple Leafs är i princip slutsålda. Vi började kolla på Ticketmaster.com redan tre veckor innan matchen men det fanns inte en enda biljett att tillgå. När vi landade i Toronto fick vi tipset att befinna oss utanför arenan innan matchstart för att köpa biljett på andrahandsmarknaden - det finns alltid folk utanför som försöker tjäna en slant genom att sälja sina biljetter dyrt.

Imorse sa Maria: “Ska du inte kolla Ticketmaster igen om det finns något” och jag tänkte först säga att det knappast var värt tiden men jag gjorde ett försök - och det fanns biljetter! Först tvekade jag när jag såg priset men samtidigt blev totalsumman troligen lägre än vad vi skulle få betala för andrahandsbiljetter så jag tog ett sekundbeslut och klickade på “köp”.

You purchased 2 tickets to:

Thanks again for using Ticketmaster.

Totalpriset blev strax under 400 Kanada dollar eller ca 2.500kr. Matchen börjar om några timmar…

Jag har besökt några av världens högsta byggnader tidigare - bland annat Taipei 101 som är 508 meter hög. CN Tower är dock världens högsta fristående byggnad och har den allra högsta obervationsplatsen på 447 meters höjd (konstigt nog verkar allting i Kanada vara “världens största/bästa/längsta” etc, har dom mindervärdeskomplex mot storebror USA kanske?). På bilden nedan markerad med “space deck”:

Det är helt absurt högt - sätt Kaknästornet ovanpå Eifeltornet och det räcker ändå inte riktigt. Mina bilder gör inte tornet rättvisa utan du måste faktiskt åka hit och testa Skypod själv. Läs mer om SkyPod och CN Tower här.

Ta en titt på byggnaderna nedanför. Husen längst till vänster på bilden har mellan 30 till 40 våningar - mer än några hus jag känner till i Stockholmstrakten. Ändå ser dom ut som byggda för myror långt, långt där nere.

Skypod är en rund utsiktspunkt ca 100 meter längre upp i tornet än den vanliga utsiktsplatsen där restaurangen finns. Utsikten är enorm och på en solig molnfri dag ser man ända till Niagarafallen. På bilden ovan ser du att glaset lutar inåt så man verkligen ska kunna uppleva höjden rakt nedåt.