bjornstrom.se

Livet på båten blev väldigt mycket trevligare när alla dagsresenärer lämnat oss för kvällen. Varje morgon kommer en båt fullastad med dykare som gör två dyk och åker tillbaka mot fastlandet på eftermiddagen. Vi som sov på båten fick ett morgondyk kring 07.30 och ett sent eftermiddagsdyk alternativt nattdyk - totalt 4 dyk per dag eller 11 dyk på 3 dagar.

Jag och Maria fick en av två fronthytter som var lite större med något som påminner om en dubbelsäng. Man har sovit bekvämare men dagens aktiviteter gjorde att man somnade på nolltid ändå.

Vi hade runt 32 grader i luften och 28 grader i vattnet hela tiden med god till mycket god sikt i vattnet. Morgondyket var bäst för det var färre dykare i vattnet och fler djur tittade fram. Jag är inte en nattdyksfantast och tyckte inte det gav alls lika mycket som ett dyk på dagen.

Efter våra tre dagar på Similans hade jag totalt 38 loggade dyk och Maria cirka 25 - inte så illa med tanke på att vi bara har nio respektive fem månader som certifierade dykare! Jag känner mig relativt erfaren nu och är sugen på att börja med lite mer avancerade grejer - semiclosed rebreather kurs vore tufft och kanske advanced nitrox / trimixkurs.

Min Suunto Cobra dykdator. Du ser just nu att jag är på 30.3 meters djup och att jag varit nere på maximalt 31.1 meter under detta dyk. Airtime 19 minuter visar att på detta djup med nuvarande andning räcker luften i 19 minuter - tänk på att du andas fyra gånger så snabbt på 30 meter som vid ytan. Deco-tiden är 11 minuter och visar graden av kväve i blodet - jag får inte nå noll minuter för då krävs det säkerhetsstopp innan jag får gå upp och jag överskrider gränserna för PADI fritidsdyk även om det inte är något farligt. 174 bar i tanken är hur mycket luft som finns kvar - 200 bar är en full tank. Divetime är 4 minuter och antalet minuter sedan jag dök från ytan.

Förutom detta håller den koll på dagens alla dyk inkl kvävehalten, min dykprofil, vattentemperaturen, tid för dyk och återgång till ytan och mycket mer - sparat i en elektronisk loggbok.

Under vårt sista dyk mötte vi denna haj - gjord i plast såklart :D

Varken jag eller Maria har firat nyårsafton utan våra familjer tidigare så vi gjorde några samtal hemåt för att hälsa vänner och bekanta innan vi gav oss ut på stan.

Thailändsk tradition är att skicka iväg sina sorger och bekymmer i dessa ljuslyktor gjorda i rispapper. Vi tände varsin och skickade iväg dom och snart var horisonten full av tusentals lyktor. Tyvärr svårt att fotografera men väldigt vackert!

Vi tog in på ett hyggligt hotell nära stranden och vandrade längs stranden i solnedgången. Känns verkligen inte som vinter eller nyår när man är här nere. För ett par dagar sedan var årsdagen av Tsunamikatastrofen och stora högtidligheter hölls på just denna strand. Känns väldigt främmande att något så hemskt kan hända på en plats som denna.

Gott nytt 2006! Vi beställde in hummer och en flaska Opera bubbelvatten för att fira in det nya året. Dånet från stranden var enormt då tusentals Thailändare tände alla smällare dom kunde komma över på en gång. Vi vandrade genom folkmyllret hemåt alldeles tagna av denna annorlunda nyårsupplevelse. 2005 präglades av att vi bott 1700 mil från varandra men det ska vi ändra på i år!

Dags för etapp två av min resa. Jag kramade Maria hejdå nere i Phuket och tog en flight med lågprisbolaget Air Asia till Bangkok kvällen den 2:a Januari som landade 00.30. Min bokade bil från hotellet kom aldrig till flygplatsen för att hämta upp mig trots att jag ringde och receptionen svarade “vänta vid gatan så kommer den snart”. Fick en ursäkt av hotellchefen senare dagen därpå men bara 4.5 timmes sömn.

Som ni vet har alla mina bokningar skett i sista sekunden och det höll på att straffa sig rejält. Nyår i Thailand innebär enormt mycket turister och det var nära att jag inte hittade en enda flygstol mellan Phuket och Bangkok. Kan vara värt att tänka på om du ska göra någonting liknande i jul & nyårstider.

Vid 09.00 dagen därpå kliver jag in på Bangkoks flygplats för att testa om det verkligen går att bara kliva in och hoppa på nästa plan - och dessutom flyga till en annan ort än den jag bokat. Mest för att se hur det fungerar i praktiken och för att samla material inför en kommande sajt som jag ska bygga: BusinessClass.se. Låter lite konstigt men ett bra sätt att få praktisk erfarenhet av sista-sekunden-ändringar som är så vanligt bland affärsresenärer.

Ombokning av datum och tider för RTW biljetter kostar ingenting och kräver egentligen inte ens en bokning utan det räcker att man går till incheckningen och kliver på planet förutsatt att det finns en stol ledig - det är väldigt smidigt och perfekt för mig som inte gillar att planera. Ombokning av flygrutt (så kallad rerouting) på en RTW kostar 125 USD plus flygskatter till den ort man ska flyga.

Eftersom min jorden-runt biljett har 4000 miles och mer än 10 flighter “över” blev jag övertygad att ta en liten avstickare till CGK - Jakarta i Indonesien. Varför då undrar ni? Det kallas för “milage run” och går bara ut på att flyga extra långt så man får så många poäng som möjligt. Jag behöver ju 70.000 poäng för att bli Guldmedlem så varje “oflugen mile” är ju en bortkastad poäng.

Ombokningen tog 30 minuter eftersom biljettkontoret måste räkna om miles och flygskatter på hela resan och sedan debitera mig mellanskillnaden. Därefter checkade jag in och fick gå genom VIP-kön i passkontrollen för att hinna med planet: jag checkade in mitt bagage 18 minuter innan planet skulle lyfta! 

Innan jag lämnade Sverige hade jag och Carina krigat med Singapore Airlines för att jag skulle få plats 17A på sträckan Frankfurt - Singapore som jag läst var “bäst på planet”. Carina satte texten “Must, must seat 17A” på min PNR eller bokningstext och jag fick ju min drömplats till slut. Jag hade inte tänkt på att texten skulle finnas med på samtliga följande flighter!

När jag checkade in i sista sekunden och sprang mot gaten i Bangkok hann ett par uppmärksamma Singapore Girls inse att jag fått “fel säte” och när jag skulle gå ombord fick jag ett nytt boardingkort med platsen 17A! Jag blev väldigt förvånad och det var först senare jag förstod hur det gått till. Vilken service!

Singapore Airlines flyger Boeing 777 även på korta sträckor vilket jag fullkomligen älskar. Det är ju stor skillnad att flyga stora plan med bättre benutrymme och lite “luftigare” kabin. Tänk om flygbolagen i USA och Europa kunde flyga lite rejäla kärror (Airbus 330 eller Boeing 777) även på kortdistans så man fick sträcka på benen!

På bilden ser ni Singapore Airlines Ultimo stolar som används på regionala flighter inom Sydostasien - alla dagens flighter använde likadana plan. Stolarna går inte att fälla till sängar som en SpaceBed men är väldigt sköna och går att luta rejält. Benutrymmet är 60” vilket motsvarar två rader i ekonomiklass. Trots att detta var en tvåtimmars flight fick vi en trerätters lunch med fördrink.

Handkontrollen till KrisWorld systemet är av äldre modell (nåja, fem år iallafall) med möjlighet att spela Nintendo etc.

Efter min ombokning tidigare idag ska jag flyga Bangkok - Singapore - Jakarta - Singapore i sträck med endast 40 minuter mellan flighterna. Jag åt lunch på första flighten men sen var jag proppmätt och lutade mig tillbaka med en tidning. Vilket sätt att spendera en dag!

När jag landade i Singapore fick jag halvspringa för att hinna med planet till Jakarta - flighten hade redan status “Final Call”. Bagaget hann med utan problem - dom är effektiva på Changi Airport. 

Vi lyfte från Singapore med destination Jakarta ombord en Boeing 777 med Ultimo stolar. Jag satt på plats 17A som vanligt och tvingades tacka nej till lunchen men tackade ja till lite champagne.

Flygresan till Jakarta tog bara 1.5 timme och väl framme gick jag av planet och vandrade mot transitdisken. Eftersom Indonesien kräver visum för Svenskar (vilket jag inte hade) kunde jag inte gå genom passkontrollen.

En mycket förbryllad Indonesier fixade ett nytt boardingkort för resan tillbaka till Singapore (han sa faktiskt: om du nu skulle till Singapore - kunde du inte stannat där för 1.5 timme sedan?) och följde mig till loungen. Han sa hejdå och skakade på huvudet.
Jag åt lite het Chili i loungen och läste Jakarta Post i en halvtimme innan det var dags att flyga tillbaka igen.

Flygvärdinnorna på planet såg väldigt förvånade ut när jag satte mig i 17A igen - det var nämligen samma besättning tilbaka till Singapore. Jag skojade och sa att jag flygit hit bara för att smaka på den goda Chilin. Dom skrattade med mig men skakade samtidigt på huvudet - vad är det här för snubbe egentligen?

På vägen tillbaka till Singapore blev det full trerätters middag! Det var ett tufft uppdrag men jag lyckades faktiskt avsluta mitt tredje varma mål för dagen.

Milage run innebär alltså att man flyger en sträcka endast med målet att generera poäng på sitt bonuskort. I mitt fall fick jag 2100 poäng för min returresa till Jakarta förutom ett par varma måltider, champagne och en kul upplevelse. Kostnaden var ju minimal eftersom jag kunde klämma in flighten inom gränserna för min CRWSTAR1 biljett.

Milage runs är vanligast i slutet av en intjäningsperiod för exempelvis Eurobonus. För att behålla Guldstatus på ett flygbolag krävs det ett visst antal miles per år och det kan “löna” sig att ta en onödig flight bara för att fylla på med poäng så att man inte blir av med sin status.

I mitt fall kan man klassa dagens flygningar även som PPS runs. PPS står för Priority Passenger Service och finns endast hos Singapore Airlines. Som PPS får man julklappar, födelsedagspresenter och får checka in i First Class oavsett vilken klass man flyger med. Det “enda” som krävs är att man samlar 25 sektorer i Business eller First med dom under ett år. Jag räknade ut att mina flygningar kommer generera 18 sektorer och min extraflygning till Jakarta gav 2 till. Så nära PPS att man får försöka klämma in lite fler flighter senare i år!

Uppdatering: Den 31:a Mars försökte jag flyga in dom sista PPS sektorerna med Singapore Airlines mellan Zürich - Manchester tur/retur - läs mer här

Singapore Airlines erbjuder världens två längsta non-stop flighter från Singapore till New York respektive Los Angeles. Jag har anmält mig som frivillig för flight SQ20 till L.A. - en flight på 16 timmar och 20 minuter. För detta krävs en Airbus 340-500 utrustad med endast 181 stolar (normalt närmare 350) varav 64 stolar i Business Class.

Loungen på Changi (flygplasten i Singapore) var riktigt trevlig med massor av alternativ att äta och dricka - sköna fåtöljer och lite lugn & ro. Lite Häagen-Dazs glass och Satay var precis vad jag behövde. Väl ombord satte jag mig i min SpaceBed med fönsterplats. Jag köpte två tidningar och en bok på Changi för säkerhets skull - denna flight har nämligen inte internetaccess och 16 timmar är rätt mycket trots allt :)

Jag hade jättetrevligt sällskap och massor av filmer att titta på. Innan flighten hade jag använt “Book the cook” - möjligheten att beställa den mat jag vill ha på planet i förväg från Singapore Airlines. Ska man till USA är det stek som gäller - blev en 8oz steak med mashed potatoes: medium/well såklart!

SpaceBed på Airbus 345 har en 10.4” bildskärm och ett utökat KrisWorld sortiment med extra många tv-serier och filmer så jag brände några timmar på nolltid. Till sist var det dags för några timmars sömn - 4 timmar var ganska optimalt sa flygvärdinnorna men det blev 8.5 timme vilket jag skulle få lida för senare.

När jag vaknade såg vi redan kusten norr om Los Angeles och jag blev uppriktigt förvånad över hur snabbt det hade gått - jag hade inte ens hunnit kolla in baren längst bak i planet! Vi hade över 200km/h medvind vilket gav en markhastighet långt över 1000km/h och flygtiden blev bara 14 timmar 40 minuter. Samma flight i United ekonomiklass hade nog varit en riktig mardrömsresa…

Vi landade 16.00 i Los Angeles och jag var på mitt hotell en halvtimme senare efter att ha lämnat fingeravtryck i passkontrollen. Tanken var att hålla mig uppe till 22.30 och sedan sova en vanlig nattsömn för att undvika jetlag. Jag sov inom 45 från att jag kommit till hotellet...vaknade vid 22 och var jättepigg. Blev middag på TacoBell i närheten och sedan uppe hela natten. Perfekt inför morgondagen!

Morgonflight med America West som just blivit uppköpta av US Airways och därmed är en del av Star Alliance. Schyssta små flygplan men flygvärdinnorna var ett skämt.

När alla tagit sina platser med få undantag reste sig ett par i ekonomiklass och krävde att få sitta i Business class eftersom det fanns ett par lediga platser och dom hade minsann betalt för “first class”. En stund senare blev dom flyttade framåt och deras platser intill nödutgångarna blev tomma vilket inte är tillåtet så flygvärdinnan flyttar dit två personer.

Därefter är det dags för säkerhetsgenomgång där alla som sitter intill nödutgångarna måste säga “yes” för att bekräfta att man uppfattat instruktionerna för nödutrymning av planet. Då visar det sig att sex av totalt nio personer är japaner och förstår inte ett ord engelska. Flygvärdinnan kräver då att dom ska flytta bakåt och lyckas få fram sex nya personer intill nödutgångarna - minst sagt kaotiskt i det relativt lilla planet.

Då kommer två affärsmän in i planet och vill ha sina säten som precis blivit upptagna av paret med “First class” biljetter. Dom tvingas tillbaka till ekonomi och kräver då sina platser intill nödutgångarna vilket startar en ny kedjeeffekt av personer som får byta säten. Folk skrattade högt åt kaoset som uppstod och planet lyfte tio minuter försenat. Galet! Go America West!

Las Vegas ligger bara 45 minuter från Los Angeles med flyg. När jag landat och hämtat bagaget började jakten efter en taxi. Sökandet försvårades av att det fanns en enorm kö av människor tvärsöver hela flygplatsen - efter tio minuter insåg jag att detta är taxikön! En timme tog det att köa genom flygplatsen och ut på trottoaren och då såg jag detta (bilden nedan): en kö som ringlade sig i fem led mot taxibilarna - flera hundra meter! Totalt tog det 2.5 timme att få en taxi - välkommen till Vegas! Tips: Ska du till Las Vegas under CES eller andra tidpunkter med mycket besökare - se till att ha pickup bokad…

På Hilton Las Vegas väntade Tommy som jag känner från Flyertalk forumet. Hans fru jobbade på mässområdet och fixade både entrebiljett som utställare (!) och Keynote-biljett till Larry Page från Google. Vi hittade ovanstående iPod-automat med komplett utbud av iPod & PSP samt tillbehör - bara att stoppa i kreditkortet och shoppa!

Las Vegas är som ingen annan stad på jorden. Var annars hittar du Triumfbågen, Eiffeltornet, Egyptiska pyramider, Empire State building och Venedigs kanaler inom några hundra meter från varandra? Bilden ovan är tagen inuti hotellet “The Venetian” - är det inte galet?

Jag besökte USA:s största mässa för konsumentelektronik: CES 2006 i Las Vegas. Titta närmare på allt från bilstereo och tv-apparater till mobiltelefoner och datorer samlade under ett tak. 135.000 besökare och allt det senaste på prylmarknaden - perfekt för oss prylnördar!

Här hittar du alla bilder:
CES 2006 i Las Vegas

Min kompis Peter Löwenhielm känner jag sedan Friberga högstadium i Danderyd - den gamla goda tiden som man säger. Jag flyttade ner till Kalmar och vi tappade kontakten i tio år men nu hänger vi precis som förr och har jättekul. Peter är numera doktor i Polymerkemi vid KTH och jobbar nu som Post-Doc på UCSB, University of California in Santa Barbara.

Peter körde sin utmärkta Toyota Corolla (han kallas för Corollaguy vilket han inte uppskattar) till Vegas för att hänga ihop över helgen. Han körde mig till Hilton för att se på Larry Page keynote.

Som inledning snurrade en stor jordglob där man kunde se inkommande sökningar i Googles sökmotor och strålar från dom platser där sökningarna kommer från. Europa och USA var väldigt överrepresenterat - Afrika var helt mörkt.

Det är omöjligt att återberätta våra två timmar med Larry och Robin på scen men jag kan säga att det här var nog ett par snäpp vassare än Steve Jobs keynotes - och det betyder mycket bra! Fullt tempo med Robin på scen och ruskigt roligt. Publiken skrattade hysteriskt med jämna mellanrum - smart att ta upp en komiker i programmet!

Larry introducerade ett par nya tjänster inklusive möjligheten att sälja sina egna videofilmer genom Google Video vilket är väldigt tufft. Det är alltså möjligt att starta ett litet mini-filmbolag och låta Google sköta marknadsföring och betalningar - tänk på möjligheterna…

Jag håller på att läsa boken om Google så denna keynote satte verkligen fart på tankarna. Tänk vad dom har lyckats med på så kort tid - hundratusentals företag är beroende av deras tjänster och Mantaray är ett av dom. 99mac får 25-50% av trafiken från Google och utan deras index hade vi aldrig kunnat växa så snabbt. Googles Adsense ger oss intäkter som höjer kvaliteten på våra tjänster. Det är därför företaget värderas så högt - sökmotorn skapar enorma möjligheter för både användare och annonsörer.

Fem mil sydöst om Las Vegas ligger Hoover dam som även utgör gränsen mot Arizona. Dammen är döpt efter Herbert Hoover som var president 1929 till 1933. Dammen började byggas 1931 och var klar fyra år senare - idag levererar den över 2000MW elektricitet till Las Vegas och Los Angeles området.

Dammen är rejält hög: 221 meter är betydligt mer än Kaknästornet och det finns inga staket som skyddar dig från att hoppa över kanten (som dessutom är hyggligt låg). För någon med respekt för höjder pirrar det rejält när man sticker ut huvudet utanför kanten!

Om du åker till Las Vegas tycker jag att några timmars hyrbilsfärd är värt pengarna för att se Hoover Dam.

Läs mer om Hoover Dam på Wikipedia