bjornstrom.se

Det är dags för en ny resa österut - femte Asienresan på ett år faktiskt. Denna gång ska jag utforska tre nya länder: Japan, Filippinerna och Korea. Resan har varit grovt planerad sedan förra årets lyckade affärsresa till Taiwan och Kina då jag besökte Computex-mässan tillsammans med min kollega Olof.

Jag har valt en CRWSTAR1 biljett som tar mig jorden runt i Business Class och som är ombokningsbar på alla möjliga sätt. Det passar mig som gillar att ändra på resplanerna i sista sekunden. Jag har känt lite resfeber dom sista dagarna trots att jag är så van att röra på mig - både härligt och lite nervöst. Beror nog mest på att jag har ett par saker som måste fixas i sommar och jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop schemat. “Du kan ju alltid flyga tillbaka till Sverige” sa Maria och det är ju så sant - om jag måste jobba är det bara att sätta sig på ett plan tillbaka. SAS erbjuder dubbla poäng på sträckan SIN-BKK-CPH i sommar vilket lockar lite…

Idag är det lördag och jag sitter i Scandinavian Lounge på Arlanda. Känner mig lite sliten efter nattens svensexa och jag har inte duschat ännu. Om någon timme kommer Lufthansa ta mig ner till Frankfurt. 

Det är lätt att tro att Lufthansa är officiellt flygbolag för fotbolls-VM 2006 i Tyskland. Många flygplan har fått nosen målade som fotbollar och allt från maten som serveras till enorma mängder promotionmaterial går i fotbollstema. Men tittar du noga ser du att Lufthansa bara sponsrar tyska landslaget - det är Emirates från Dubai som är huvudsponsor. Och araberna är inte så jätteglada över att dom flesta helt missat detta faktum.

Vår Airbus 320 erbjöd inte mycket benutrymme men mittensätet är blockerat för att ge lite mer svängrum för armarna. Måltiden var trevlig och fotbollarna i vit choklad var lite roliga!

Jag landade i Frankfurt strax före halvfyra och ANA lyfter inte förrän 20.45 mot Tokyo. Som Eurobonus Guldmedlem får jag besöka Lufthansa Senator Lounge som normalt sett är avsett för First Class passagerare. Jag passade på att ta mig en rejäl dusch och kände mig mycket fräschare efteråt - natten tillbringades ju på en kall & fuktig båt i sovsäck.

I loungen finns en buffé med delikatesser, Gulaschsoppa, Chili, efterrätter och smågodis. Till detta servereras alla former av drycker men inte några ädla champagner som i Singapore Airlines lounge i Singpore. Jag sjönk ner i en stor skinnfåtölj och läste tidningar. Tyvärr erbjuds inte fritt internet men det fanns små arbetsrum där man kunde göra klart viktiga offerter eller slösurfa via Vodafones dyra internetabonnemang.

Vid incheckningen berättade personalen att planet minsann var helt fullt idag. Normalt sett är alltid Business Class och First Class fullbokade men idag var även ekonomiklassen utsålt till sista sätet. Carina på SAS hade lyckats knipa plats 82K vilket är den mest optimala platsen på detta flygplan - nödutgång på övervåningen med fönsterplats. Fyra meter benutrymme räcker ganska långt - jag hade kunnat ta med mig en Toyota Yaris på planet :)

Övervåningen har 18 platser på denna Jumbo och alla säten går att konvertera till sängar när det är dags att sova. Flighten är “bara” 10 timmar och 50 minuter och inleds med en sexrätters (!) Japansk middag som var helt annorlunda från något jag tidigare ätit på ett plan. Rökt Ål i teriyakisås var bara en rätt på menyn (klicka för hela listan) som avslutades med en jättegod chokladmousse.

Med mat i magen var det dags att somna in så jag tog fram mitt täcke och kudde. Åtta timmar senare vaknar jag och missade nästan frukosten. Slog på lite ryggmassage innan landning så man kände sig fräsch. ANA påminner mycket om tyska Lufthansa - det är precision i alla delar men inte överdådig lyx som på Singapore Airlines. Jag steg av planet väldigt nöjd och resan gick fruktansvärt kvickt - precis vad man kan begära i Business Class. Nu är jag i Japan!

Jag landade fräsch och utvilad runt tretiden på söndagseftermiddagen. Olof landade vid 21-tiden igår kväll så mitt första uppdrag var att tag mig till Crowne Plaza Metropolitan i Ikebukuro. Flygplatsen var ovanligt fräsch och det berodde på att denna terminal hade premiär för två dagar sedan (!). Jag var lite orolig att min japanska inte skulle räcka till men det var inga problem - några söta tjejer sålde en flygbussbiljett (Airport Limousine) för 3000 Yen direkt till mitt hotell. 15 Yen är 1 spänn grovt räknat så 200kr kostade resan som tog 80 minuter. Jag sov faktiskt större delen av vägen.

Jag har en gammal hederlig SonyEricsson K750 mobiltelefon och den fungerade inte alls i Japan - här används inte så gammal teknik. Endast 3G! På hotellet fanns ingen Olof så jag sparkade igång en Powerbook och fick några polare hemma att skicka SMS till Olof som kom till rummet 30 minuter senare. Vi drog ner till Shinjuku (världens största tågstation) och gick runt i lite butiker. Förvånansvärt vettiga priser på tunnelbana, mat och elektronik - jag trodde allt skulle vara jättedyrt. Billigare än Sverige känns det som men å andra sidan är det ju bara första kvällen.

Folk talar engelska även om det är mer eller mindre begränsat. Tunnelbanan har skyltar på engelska. Vi hade faktiskt inga större problem att åka runt på stan även om mycket är så väldigt annorlunda mot omvärlden. Men man vänjer sig snabbt med alla dessa nya grejer.

Vi fick ett par drinkbiljetter vid incheckningen som utnyttjades på hotellets toppvåning i baren. Utsikten från 25:e våningen var bra men vi bodde ju på 22:a våningen så det var inte jättestor skillnad. Jag somnade gott och kände inte av någon Jetlag överhuvudtaget. Skönt!

Tunnelbaneskyltarna är tydligt markerade på engelska - vi hade få problem att hitta.

Snyggast ätpinnar är viktigt. Utbudet är relativt omfattande.

Det här måste väl vara avdragsgillt?

Låsbara paraplyställ utanför restaurangen så att du slipper bära runt på det inomhus. Smart!

Det absolut bästa sättet att förflytta sig i Tokyo är den utmärkta tunnelbanan. Jag hade hört att alla skyltar var på Japanska men det stämmer inte - det finns gott om skyltar på engelska både på stationerna och i själva tågen. Bli inte avskräckt av antalet stationer - det upplevs inte så illa när man väl ska ut och åka! Det är inte dyrt att åka heller - en normal biljett kostar 160-190 yen vilket motsvarar 10-13 kronor.

Tunnelbanan har flera olika operatörer. JR står för Japan Railways - deras motsvarighet till SJ. JR line är en loop som gör en cirkel runt centrala Tokyo och är väldigt populär i rusningstid. Vi åkte huvudsakligen med denna linje för att ta oss runt i stan. Förutom JR finns även ett par privatal tunnelbanelinjer men man märker inte någon direkt skillnad förutom att biljetterna inte går att använda på mer än den linje man åker på för tillfället.

Nedan två biljettautomater - den översta är den inhemska äldre versionen och den nedre är en datoriserad nyare version som även fungerar på engelska.

I tunnelbanetågen finns denna smidiga skylt som visar namnen på stationerna och hur många minuter som återstår till ankomst. Precision!

Nissan Cube är en liten fyrkantig bil perfekt anpassad för Tokyos trafikerade gator, trånga gränder och små parkeringsplatser. Vi såg ett antal olika modeller byggda efter samma koncept - visst är dom lite tuffa?

Det är jobbigt med fobier - jag har valt att tackla min höjdrädsla genom att pressa gränserna och det fungerar faktiskt ganska bra. Idag var det dags för världens högsta pariserhjul och jag var riktigt kaxig när jag satte mig i den lilla korgen. Efter någon minut började det bli ganska högt och då insåg jag att vi ännu inte nått en fjärdedel av topphöjden på 113 meter - nästan som Kaknästornet. Lovar att ett torn byggt i betong känns mycket mer betryggande än en liten gungande korg gjord i plast!

Inga fel på utskikten iallafall - något trist väder dock.

Kläm inte svansen! Japanska tunnelbaneskyltar håller Mangastil.

Lite annorlunda klocka sponsrad av Seiko som vi hittade i Ginza.

Japp - du ser rätt. Japanerna har en egen frihetsgudinna i Tokyo Bay!

Jag är grymt imponerad över den japanska jetdrivna handtorkaren. Använder troligen lika mycket energi som en svensk bajsfläkt men mycket mer effektiv - en liten vägg av strömmande luft torkar händerna på nolltid. Bara att börja importera!

Vad sägs om USB minnen i bästa Sushi stil? Blir det mer japanskt?