bjornstrom.se

Jag är alltid skeptisk till hotell som tydligt kallar sig själva för lyxhotell - dom riktigt feta hotellen behöver ju sällan göra det. Ritzy Hotel är bästa hotellet i Manado och vi såg fram emot en dusch, ett rum med AC och en god natts sömn inför morgondagens långresa till Cairns via Singapore och Sydney.

Hotellet kostade oss cirka 600 kronor per natt och då fick vi ett Superior room med utsikt över Sulawesi bukten med Bunaken i bakgrunden. Hotellet hade en jättefräsch “oändlig” pool med jättefin utsikt. I entrén stod ett litet band och spelade.

Två - tre dyk om dagen kombinerat med bra matvanor så börjar musklerna växa! Utsikten från rummet inkluderade ett stort bygge där stans nya köpcenter ska ligga.

När jag och Magnus stod och fotograferade vid poolen kom det fram två polismän och undrade om dom fick vara med på bilden. Självklart sa vi och resultatet ser ni på bilden - helt galet skönt foto! Dom två polismännen var störtnöjda över att få en kram av den långa svensken!

Samma sak hände när vi skulle ta en bild av horisonten - fem glada byggare hoppade, studsade och vinkade ivrigt för att komma med på bild!

Vi såg McDonalds flaggorna vaja lite varstans i Manado och blev förvånade när vi insåg att dom inte tillhörde den amerikanska hamburgerkedjan utan stadens största köpcenter Megamas.

Till och med den privata brandkåren åkte runt med McDonalds logo!

Vi gick runt på stan i några timmar och kände oss som Pamela Andersson på besök hos värnpliktiga. Varenda tjej följde oss med blicken och vi skapade uppståndelse när vi klev in på stadens motsvarighet till NK. Uppenbarligen kan det inte vara alltför många västerlänningar som besöker Manado. Jag blev generad av uppmärksamheten men Magnus tyckte bara det var kul.

Vid 19-tiden tog vi en Mikrolet - en ljusblå liten minibuss som går i linjetrafik - till Wisata Bahari för att äta middag med Indri, Matt och Linda. Vi hade bestämt oss för att slå på stort för att fira våra lyckade dagar på Bunaken.

Magnus fick lyfta upp en enorm kokosnöts krabba. Den såg inte så snäll ut och man hade nog tappat ett finger om man utmanat ödet och pillat på klorna.

Vi började med Satay - kycklingspett grillade i en söt soyasås.

Därefter tog vi in krabba och två sådana här 500 grams hummer. Hade jag lyssnat noga hade jag hört den viska: “Martin, vi ses snart igen...”

Kvällen avslutades på stans största nattklubb “Score” - vi skrattade gott åt det uppenbara namnet. Matt och Magnus drack brinnande blå drinkar.