bjornstrom.se

Kuta beach är stranden där allt började. Efter andra världskriget flyttade ett amerikanskt par hit och byggde några bungalows längs stranden. Sedan dess har det hänt en hel del men Kuta är fortfarande i centrum för turismen på Bali.

Från flygplatsen tar det inte mer än 10-15 minuter med taxi till Kuta och här hittar du gott om affärer, restauranger och uteliv i dom trånga gränserna På stranden finns alltid ett hundratal surfare - från nybörjare till dom riktiga proffsen.

Turismen innebär också att det finns gott om jobbiga försäljare på stranden och på andra ställen där rika besökare befinner sig. Jag har fått massor av erbjudanden om att köpa diverse rökbara naturprodukter trots att import av knark innebär obligatoriskt dödsstraff. Dessutom kan man få både massage av “beautyful Balinese women” och även “one hour Jiggy-Jig”. Plötsligt insåg jag vad alla dessa t-shirts med Jiggy-Jig innebar!

Trafiken i Kuta är lika kaotisk som i Bangkok men här finns bara enkelriktade smala gränder. Trots det har jag många gånger mött fordon i mötande riktning som kör på trottoarerna!

Om du är sugen på Quicksilver, Ripcurl, Billabong, Roxy eller andra surfingmärken är detta rätt ställe - priserna är ungefär 40-50% lägre än i Australien. Alla typer av märkeskläder går att köpa till ruskigt låga priser - en Polo Pikétröja kostade bara en hundralapp i en riktig Polo Ralph Lauren butik.

På stranden ligger Hard Rock café och Hard Rock Hotel som inte imponerade. Jag var rejält hungrig en kväll och tog en burgare och ett par öl i baren - det var inte mycket folk och priserna var jämförelsevis skyhöga. Det är nämligen inga problem att äta en god middag för under tio kronor på många restauranger!

Jag lyckades hitta ett hål i Marias skolschema och bokade 10 dagar på Bali för en romantisk vecka ihop. Hon flög Air Paradise från Melbourne och jag flög Thai via Bangkok. Vi hade det jättebra ihop och utforskade hela ön tillsammans med vrakdykning på Tulamben och såg Mola-Mola (Klumpfisk) när vi dök på Nusa Lembongan. Jag stannade ett par dagar extra och vi tänkte fira Marias sista kväll på Bali med en god middag i Kuta. Vi var båda trötta efter mycket dykning och somnade några timmar på eftermiddagen. Sen satte vi oss i en taxi och åkte in mot Kuta Square.

När vi är 500 meter från målet stannar taxin för att tala med upprörda Balineser som säger att en bomb precis exploderat. Vi kliver ur taxin och börjar gå bort från centrala Kuta. Jag stannar vid ett internetcafé och dubbelkollar Reuters samt TT men ingenting finns uppe. Då drar jag slutsatsen att det inte är fråga om en bomb utan kanske en gasläcka. Vi går bort från Kuta mot Legian någon kilometer norrut för att undvika trafikerade gator. Vid bombningarna 2002 small det två gånger - en liten bomb lockade ut folk på gatorna och en 1000kg bomb utplånade sen folkmassan i en stor smäll. Därför ville jag bort från potentiella bombplatser så fort som möjligt. Läs mer om bombningen 2002 här: Bomberna på Bali (2002)

Vi åt middag och därefter fick vi höra att det rörde sig om tre explosioner. Tre självmordsbombare hade vandrat in på ett Café vid Kuta Square och på strandserveringar i Jimbaran bara några kilometer söderut. Vi blev chockade över att vara mitt i allt detta. Jag ringde TT för att berätta att vi fanns på plats och det visade sig att jag var den enda svensk som rapporterade direkt från Bali.

Maria åkte till Melbourne dagen därpå och jag tog många bilder som jag skickade till svensk press via TT. Nu i efterhand inser jag att det var mitt sätt att hantera situationen bäst - ensam mitt i ett bombområde är inte så jättekul. Bilden längst ner från flygplatsen hamnade faktiskt på både löpsedeln och förstasidan i Svenska Dagbladet vilket jag är lite stolt över. Mina bilder publicerades i SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, Göteborgsposten, Sydsvenska Dagbladet, Barometern, Östersundsposten mfl och jag blev intervjuad av TV4 per telefon också.

Se reportaget från Kuta Square och Jimbaran Beach

Vi hade köpt jättebilliga flygbiljetter med Silk Air - Singapore Airlines regionala flygbolag - till Manado på norra Sulawesi i Indonesien. För 1200kr per person fick vi flyga 3.5 timmar tvärsöver Borneo nästan rakt österut. Flighten gick fint och vi sov nästan hela vägen. Vår flygvärdinna var enormt söt och hon var samtalsämnet i flera dagar efteråt :)

Vi mötte en trevlig “resesäljare” som fixade skjuts ner till Manado från flygplatsen och hjälpte oss hitta en bra dykfirma och båt över till Palau Bunaken som ligger cirka 15 kilometer utanför kusten med underbar dykning. Det tog bara någon timme så satt vi på en enkel träbåt i solskenet på väg ut till ön - förvånansvärt smidigt och billigt dessutom!

Vi blev tipsade om Bunaken av min polare Gabbe som just nu bor i Perth dit han flyttade nyligen som utbytesstudent. Han är en riktig Backpacker och Asienkännare. Kolla in hans blogg: www.gabbe.nu

Wikipedia: Manado

Wikipedia: Palau Bunaken

Vi vadade 30 meter i det varma vattnet upp på stranden och började “checka in”. Detta är lågsäsong så vi är bara sex gäster på hela stället som normalt rymmer 44 personer. Vårt paket kostar $250 USD per person eller 1750kr. Då ingår sex dagar / fem nätter med alla måltider och sex dyk. Extremt bra, eller hur?

Vår Bungalow ligger precis på stranden och har fläkt men ingen AC. Egen toalett men inte rinnande vatten - vi fick hälla vattnet själva med en liten skopa. Två stora tunnor med vatten - sötvatten för “dusch” och en med saltvatten för toalettbehov. Kändes lite skumt första dagarna men man vänjer sig jättesnabbt och tänkte inte mer på det.

Tänk att man satt i Stockholmskylan för bara två dagar sedan sa Magnus. Ja, visst är det konstigt höll jag med. Det kändes riktigt fint att titta på solnedgången ikväll.

Läs mer på deras hemsida:
http://www.bastianos.com/

Jag vaknade vid 04.30 av ett skrapande ljud utanför vår Bungalow. Något djur försökte hitta en väg in till oss. Jag låg och lyssnade ett tag och sen bestämde jag mig för att väcka Magnus. Han var rejält trött och tyckte mest att vi skulle somna om. Jag tände ficklampan och då blev det aktivitet längs golvet - djuret måste alltså redan vara inne i rummet!

En snabb genomsökning gav resultat - en stor krabba sprang runt på golvet! Hans klor skrapade längs trägolvet!

Vi jagade in honom i badrummen där han kilade fast sig i en springa i väggen. Han var för stor för att rymma men vi fick inte loss honom hur vi än försökte.

Till slut lyckades Magnus få ner honom i avloppet - troligen den väg han hittat in - och kvällens äventyr var över. Pust - vilken överraskning!

Vi åt frukost vid 08.00 och en timme senare satt vi i dykbåten på väg ut från Bunaken. Eftersom varken jag eller Magnus dykt på nästan ett år var det dags för ett repetitionsdyk bara för att komma in i vanorna igen.

Jag hade lite problem med öronen när vi droppade ner så jag tog det ganska försiktigt i början men efter tio minuter var vi nere på runt 30 meter och kollade in livet under ytan.

Två jättesköldpaddor tog det lugnt och tittade lika mycket på oss som vi tittade på dom. Härlig känsla att dyka sida-vid-sida och bara glida fram försiktigt.

Vi gjorde två dyk á cirka 1 timme vardera och framåt 16-tiden satt vi med en kall öl och varvade ner. Vi var båda riktigt trötta och somnade på soffan i någon timme innan det var dags för middag.

Solen sken när vi steg upp och gick mot frukosten. En timme senare spöregnade det lagom till avfärd mot Barracuda Point. Vi var först lite tveksamma men bestämde oss för att puttra iväg till havs trots allt.

Vi lärde känna Matt & Linda - ett amerikanskt par som luffat runt i snart tjugo år tillsammans. Dom tillbringar minst tre-fyra månader per år som backpackers och hade både sett & gjort det mesta. Vad sägs om att ha trekkat upp till Mount Everest Basecamp dom senaste fem åren?

Jag har en Canon Powershot S70 med undervattenshus som fungerat fint fram tills nu. “Error E18” verkar betyda att den inte kan fokusera längre och jag kunde inte använda kameran under dyket. Trist. Tur att Magnus också har en kamera med sig så man får lite minnen och blogmaterial!

Vid slutet av vårt dyk låg vi på cirka 10 meter i väldigt strömt vatten och följde det här jättestimmet av Barracuda - det var väldigt mäktigt att ligga bara någon meter från dom.

Man kan verkligen se hur skönt det är att duscha av saltvattnet efter en lång dags dykning - eller hur?

Vi hittade en liten artikel i Jakarta Post med bild över snöovädret som dragit in över södra Sverige och Danmark. Kändes väldigt avlägset ikväll!

Matt tog fram sin gitarr och spelade Blues för oss - han var riktigt duktig. Ett gäng Malaysier från ett hotell på fastlandet hade tagit båten över till Bunaken och diggade tillsammans med oss. Vi fick nygrillad färsk fisk och drack några Bintang i den varma natten.

Magnus imponerade på tjejerna genom att försöka lära sig lite lokala danser till musiken. Det var inte alltid i takt men han charmade alla med sina försök runt elden på stranden. “Vilken kväll!” sa vi till varandra innan vi somnade helt utslagna i vår Bungalow.

Morgonen började med strålande solsken och en snabb frukost. Sen hoppade vi på dykbåten och gav oss iväg mot Manado. I hamnen ligger ett gammalt japanskt fraktfartyg som sänktes av amerikanska flottan 1943.

Sikten var riktigt dålig idag - bara 5 meter vid ytan och cirka 15 meter på botten. Vi har haft runt 20-25 meters sikt på alla tidigare dyk men inatt har det regnat och dessutom befinner vi oss nära Manado med utsläpp och nedsmutsning.

Tigerfish är väldigt vackra men man ska inte klappa dom. Längs ryggraden ligger en rad av giftiga spetsar som ger dig en riktigt dålig vecka om du råkar få giftet i dig.

En jättesköldpadda låg och softade på ungefär 15 meters djup. Kolla in fiskarna som sugit sig fast - dom hjälper till att hålla parasiter borta.

En ovanligt stor svart sjöhäst lyckades Magnus fånga på bild - djupet vara bara någon meter vilket gav fina färger på fotot.

Jag och Magnus har verkligen varit nöjda över förväntan med våra dagar här på Palau Bunaken. Bastianos har varit billigt och vi har ätit gott och fått 6-7 bra dyk runt ön. Ölräkningen slutade på 498.000 (!) men det är ungefär 450 kronor fördelat på fem dagar och två personer - inget att gråta över.

Högsäsongen börjar i slutet av Mars och inför dess har man börjat förbättra flera bungalows med rinnande vatten, toaletter och dusch. Då har man verkligen inget att klaga över.

Det känns lite trist att vi lämnar Indonesien imorgon men samtidigt är detta bara vårt andra gemensamma stopp för mig och Magnus. Om ett par dagar sitter vi på en liveaboard dykbåt nere i Cairns, Australien.

Om du ska till Manado och Palau Bunaken rekommenderar jag:
http://www.bastianos.com/