bjornstrom.se

Jag blev positivt överraskad när personalen på Holiday Inn Parkview kände igen mig (nåja, åtminstonde i deras datorer) och hälsade mig varmt välkommen tillbaka. Precis som tidigare trollar jag med mina Priority Club poäng och betalar inte för hotellnätterna. Det bästa med detta hotell är läget precis intill Orchard Road och poolområdet på taket som är grymt najs. Kan rekommendera detta hotell för den som har barn och till den som vill ha ett fint välfungerande hotell mitt i stan. Detta hotell drivs av samma företag som driver utmärkta Holiday Inn Bangkok Silom Road och det märks på dom små detaljerna. Alltid färska blommor i fruktkorgen och stort sortiment av Té-sorter på rummet. Utmärkt service rakt igenom.

Bilder från Holiday Inn Parkview

Det tog bara 10 minuter med taxi från Doha International till Mövenpick Tower & Suites. Hotellet är helt nybyggt och öppnade i November 2006 inför Asian Games 2006 som hölls här i Doha vilket var andra gången i Mellanöstern och första gången i ett Arabland. Ni har väl koll på att Iran inte räknas som araber - dom är ju perser.

Jag fick ett rum på 24:e våningen och man hade hygglig utsikt över en massa byggarbetsplatser - jag såg fem nya skyskrapor på väg att färdigställas från mitt rum!

Mitt rum hade ett litet kök och det som förvånade mig mest var grillen (bild nedan) - vem grillar mat på ett hotellrum? Jag kan inte tänka mig en situation där jag önskat mig en grill på rummet!

Hotellet var modernt och på 26:e våningen hittade jag ett poolområde som såg schysst ut (bild nedan) - men ingen verkade utnyttja anläggningen.

Det enda jag störde mig på var att deras concierge hela tiden försökte sälja på mig limo-färder vilket kostade 5 gånger så mycket som taxi men utan någon som helst skillnad. Ok - limon var en vit Honda Accord och taxin var ljusblå Ford Mondeo. Han fick antagligen provision på det så det var väl inte jättekonstigt.

Hotellet ligger bra till endast 500 meter från Corniche Doha - strandlinjen som går längst bukten. Qatars finaste hotell Four Seasons Doha och Sheraton Hotel Doha ligger inom gångavstånd från hotellet dessutom. 

Jag har tidigare bloggat om hur jag trollat fram ett Priority Club Platinum Elite Ambassador kort på Intercontinental-kedjan (som även inkluderar Holiday Inn och Crowne Plaza kedjorna). Idag var det dags att utnyttja min Ambassador-status när jag checkade in på Intercontinental Singapore.

Shophouse delen har fönster in mot en galleria

Som Ambassador blir man automatiskt uppgraderad till “best available room” vilket i vårt fall blev en Junior suite i gamla fina shophouse-delen. När jag kom till hotellet väntade en värd på mig och hon följde med mig till rummet där alla detaljer fixades. Jag har aldrig testat in-room check-in tidigare men det kändes betydligt trevligare än att stå vid disken och slänga fram kreditkortet.

Rummet var jättefint med platt TV i både vardagsrummet och sovrummet. Trådlöst nät fanns kostnadsfritt. Stilen var Singapore - Malaysisk 1800-tal med högt i tak och detaljer som snidade fönsterluckor. I mini-baren hittade jag ett “Intimacy kit” som innehöll kådisar och glidmedel - dom har verkligen tänkt på allt!

Det var lite kul att dom använt min profil på PriorityClub.com för att matcha vilken frukt och vilka tidningar som skulle finnas på rummet! Jag som reser en del i Asien fick “Dragon Fruit” som såg väldigt spännande ut.

Bufféfrukosten var riktigt najs med en kock som gjorde omeletter och pannkakor efter beställning. En annan kock gjorde Smoothies av färsk frukt - fräscht och gott!

Vi promenerade längs imponerande Orchard Road till en liten food court in en gränd där vi beställde Black Pepper Crab, Hummer och en massa goda tilltugg. Blev en riktigt härlig middag och klart lyckat.

Därefter gick vidare till Swissotel Singapore som har en bar på 70:e våningen med utsikt över hela stan. Vi tog varsin drink och njöt av utsikten.

Vi avslutade kvällen med en Singapore Sling (alldeles för sött för mig - jag tog en Tiger Beer) på Raffles hotel Long bar som är världskänd - det var ju här drinken uppfanns en gång i tiden.

Vi vadade 30 meter i det varma vattnet upp på stranden och började “checka in”. Detta är lågsäsong så vi är bara sex gäster på hela stället som normalt rymmer 44 personer. Vårt paket kostar $250 USD per person eller 1750kr. Då ingår sex dagar / fem nätter med alla måltider och sex dyk. Extremt bra, eller hur?

Vår Bungalow ligger precis på stranden och har fläkt men ingen AC. Egen toalett men inte rinnande vatten - vi fick hälla vattnet själva med en liten skopa. Två stora tunnor med vatten - sötvatten för “dusch” och en med saltvatten för toalettbehov. Kändes lite skumt första dagarna men man vänjer sig jättesnabbt och tänkte inte mer på det.

Tänk att man satt i Stockholmskylan för bara två dagar sedan sa Magnus. Ja, visst är det konstigt höll jag med. Det kändes riktigt fint att titta på solnedgången ikväll.

Läs mer på deras hemsida:
http://www.bastianos.com/

Jag är alltid skeptisk till hotell som tydligt kallar sig själva för lyxhotell - dom riktigt feta hotellen behöver ju sällan göra det. Ritzy Hotel är bästa hotellet i Manado och vi såg fram emot en dusch, ett rum med AC och en god natts sömn inför morgondagens långresa till Cairns via Singapore och Sydney.

Hotellet kostade oss cirka 600 kronor per natt och då fick vi ett Superior room med utsikt över Sulawesi bukten med Bunaken i bakgrunden. Hotellet hade en jättefräsch “oändlig” pool med jättefin utsikt. I entrén stod ett litet band och spelade.

Två - tre dyk om dagen kombinerat med bra matvanor så börjar musklerna växa! Utsikten från rummet inkluderade ett stort bygge där stans nya köpcenter ska ligga.

När jag och Magnus stod och fotograferade vid poolen kom det fram två polismän och undrade om dom fick vara med på bilden. Självklart sa vi och resultatet ser ni på bilden - helt galet skönt foto! Dom två polismännen var störtnöjda över att få en kram av den långa svensken!

Samma sak hände när vi skulle ta en bild av horisonten - fem glada byggare hoppade, studsade och vinkade ivrigt för att komma med på bild!

Vi tog in på Bellview som är ett billigt hostel mitt i centrala Cairns. Det låg vägg-i-vägg med utestället där hela dykgänget samlades för middag och drinkar. Vi betalade 65 AUD för ett eget stort dubbelrum med AC och stor toalett med dusch vilket vi var nöjda med.

Stranden i Cairns existerar knappt utan påminner mest om sumpmark.

Istället samlas alla i lagunen alldeles intill med en jättestor publik pool och gräsmattor där man kan ligga och njuta av vädret.

Mitt bästa tips: Mint chocolatechip Milkshake från Baskin Robbins. Helt klart vanebildande.

Dags att lämna Cairns på en Qantas Dash 8 propellerkärra. Förutom dykning och turer till regnskogen i Cape Tribulation finns det inte supermycket att göra här. Vi är på väg söderut mot Hamilton Island i Whitsundays för segling!

Sista kvällen på Magnus resa och dags för en rejäl grabbkväll med lite onödig lyx. Jag bokade en natt på utmärkta Intercontinental Hotel Sydney som jag hört bra saker om.

Jag bokade ett Club room vilket egentligen är ett helt vanligt rum fast med tillgång till Club Floor längst upp i hotellet. På många hotell är detta inte så jättespännande men i Sydney finns Club Intercontinental med fria drinkar, fria förätter, snacks, trådlöst nät och framförallt fönster från golv till tak med otroligt fin utsikt samt takterass med teakmöbler.

Rummet hade också rätt schysst utsikt med Harbour Bridge till vänster och till höger ser man delar av taket till Operahuset.

Toaletten hade en ovanlig finess - en liten lucka i frostat glas som gick att öppna från båda hållen. Perfekt om man vill tjuvkika på tjejen i duschen eller när polaren sitter på toa.

På rummet låg inte mindre än tre olika personliga välkomstbrev - bland annat detta med min “welcome gift” i form av handgjord australisk choklad. Jag sparade chokladen i min lilla ryggsäck för att ge den till Maria när vi ses. Sen tog jag med ryggsäcken till stranden. Där är det 45 grader i solen. Nu smakar mitt pass och mina flygbiljetter choklad!

Jag och Magnus tillbringade mycket tid på Club Intercontinental. Tyvärr var vädret inte lämpat för drinkar på terassen (regn, regn och blåst) men vi surfade, käkade och hade det fint.

Jag tog en panoramabild över utsikten (stor!)

Magnus gjorde en liten film över utsikten från terassen

Jag mötte Ted Brissman på busstationen i Brisbane och vi satte oss på en Greyhound buss ner till Surfers Paradise - en resa på 1.5 timme.

Lonely Planet tipsade om tre hostels och det enda lediga var Surfers Paradise Backpackers Resort som hämtade oss på busstationen.

Vi lämnade våra väskor i ett 5-bäddsrum som såg ganska sunkigt ut men hade egen toalett & dusch. Ingen AC i rummet men en stor fläkt i taket iallafall. Eftersom stället fanns med i LP utgick vi ifrån att det skulle bli helt ok.

Vi drog ner på stan och vandrade längs stranden som var fin men alla dessa höghus drog ju ner intrycket en hel del. Påminner mycket om Daytona Beach i Florida! Det blev middag på en surfklubb där Teds polare Anders var medlem. Han pluggade på universitetet och kombinerade studierna med surfande varje morgon vid 06.00 då vågorna var som bäst. Lät rätt ok!

På vägen hem tog vi en promenad genom city och tog den obligatoriska turistbilden under metallskylten.

När vi kom tillbaka till vårt hostel vid 23.00 hade vi fyra gäster på rummet. Två brittiska tjejer och en snubbe. Dessutom en kackerlacka på toaletten som satt på min tandborste när Ted gick in! Det var extremt varmt i rummet och det stank av hud & svett. Tjejerna hade flyttat sina madrasser till golvet för att kunna ligga under fläkten.

Jag och Ted tittade på varandra när vi lämnat rummet och kom fram till att det här var det värsta vi sett. Skulle vi dricka 10 öl för att kunna somna eller hitta något annat? 

Vi packade våra väskor och lämnade vårt otrevliga hostel. På ett internetcafé loggade jag in på Priorityclub.com/ för att utnyttja lite poäng. Med lite tur hittade jag en svit på Holiday Inn som låg tvärsöver gatan och bokade den som “reward night”.

Fem minuter senare hade vi ett 55m2 rum med havsutsikt på 16e våningen.

Varsin dubbelsäng och AC kändes riktigt fint efter alla nätter på hostel och Fraser Island.

Vi satt och skrattade åt hela kvällen med ett glas vin på balkongen. Snacka om kontraster! Utsikten var rätt trevlig även om Surfers Paradise inte riktigt lever upp till namnet om ni frågar mig. Imorgon rullar vi vidare mot Byron Bay som ska vara flera snäpp trevligare.

Frukostbuffé där kocken tillagade omeletten efter mina önskemål.

Självklart några timmar i solen med en svalkande Jacuzzi. Det känns mycket härligare om man blandar halvbra hostels med lyxboende på resan!