Tre gånger tyngdkraften i Vertol
Thursday, 13 April, 2006
Min kompis Joakim är helikopterpilot i marinen numera baserad på helikopterflottiljen i Linköping - Malmslätt (flyttat sedan Berga örlogsbas lades ner). Han är instruktör för nya piloter och idag tränar dom nedsättning av kommandotrupp med deras Vertolhelikoptrar. Du känner säkert igen utseendet från otaliga filmer - “bananhelikopter” säger många men det riktiga namnet är HKP4 eller Boeing Vertol 107. Amerikanska marinkåren flyger samma helikoptrar under namnet CH-46 Sea Knight. Idag har jag turen att få följa med på ett träningspass!
Dagen börjar med en briefing där vi går igenom vädret och uppdraget som skall utföras. Idag är vi totalt fyra personer i helikoptern: två piloter och en färdmekaniker som bland annat ansvarar för nedsättning av trupp förutom den dagliga genomgången av helikoptern. “Det känns bra att mekanikern tvingas flyga med” sa Joakim och menade att då uppstår aldrig något slarv. Helikoptern är rejält stor och det finns plats för femton soldater i full stridsmundering. Jag väljer en sittplats intill ett globfönster som ger mig god utsikt. Mitt headset har en mikrofon så jag kan kommunicera med besättningen om jag har frågor. Efter en snabb säkerhetsgenomgång vet jag var alla nödutgångar finns och vi är redo för takeoff.
Min första reaktion är att färden är betydligt lugnare än jag föreställt mig. Vi glider fram över landskapet på några hundra meters höjd och tack vare mitt headset är det inte ens högljutt. Vi har 17 minuter på oss att flyga längs den förutbestämda rutten till vårt mål - en container på ett fält mitt ute i skogen. Där ska vi simulera nedsättning av sex jägarsoldater.
När vi har en minut kvar till målet öppnar färdmekanikern sidodörren för att spana mot platsen där vi ska hovra. “Kontakt” ropar han med 20 sekunder kvar till målet. Genom att ge order om “fem meter fram, två meter vänster” står vi snart rakt ovanför målet och han kastar ut linan. Därefter lämnar soldaterna helikoptern en-efter-en i ett simulerat stridstempo. Det tar ungefär en minut innan vi återigen sätter fart bort från fältet och första övningen är klar. Denna övning gör vi totalt åtta gånger på ett par timmar och jag får en god insyn i hur allt fungerar. Under sista timmen sitter jag i cockpit och får lära mig hur det mesta fungerar.
När vi landat på basen igen är det dags för åtta vaktsoldater att få sin muckarresa. “Ni har väl spypåsarna med er?” frågar Joakim och nu förstår jag att lite tuffare flygning väntar. Dessa unga värnpliktiga har aldrig tidigare flygit helikopter och nu ska dom få se vad man kan göra med en Vertol. Både sidodörren och akterrampen är öppen och det fläktar rejält när vi drar iväg. Snart dyker vi över sjön Roxen och flyger på 15 meters höjd i över 200 km/h vilket ger en rejäl fartkänsla! Därefter drar han hårt i spakarna och vi stiger kraftigt - hade man haft en lös kameraväska skulle den trillat ut genom akterrampen. Vi får testa “gungan” där helikopter stiger kraftigt med nosen uppåt och stannar i luften innan den vrider sig runt sin egen axel och vänder nedåt igen - snacka om berg-och-dal-bana!
Till sist testar vi en 360 graders sväng med 60-70 graders lutning som ger oss mellan 2.5 - 3G och jag kan inte ens lyfta kameran för att ta en bild (den är tung redan vid 1G). Jag tittar bakåt och ser hur dom värnpliktiga håller i sig med vita knogar. Tio minuter senare står vi på marken och får se en Jas 39 Gripen lyfta. Riktigt lyckad dag och en upplevelse jag aldrig glömmer!
