Idag gjorde jag min fjärde flyglektion hos Tristar Aviation och tredje timmen i Diamond DA40-180. Vilken skillnad mot för en vecka sedan! I torsdags flög jag trafikvarv runt Moorabbin i skymningen och fick sex landningar varav fyra i mörker. Då fick jag prata mycket radio och gå igenom rutinerna för start och landning många gånger så att det inte längre är något att fundera över. När saker föll på plats steg-för-steg kändes det jättebra och jag gjorde fina landningar så jag fick beröm av min instruktör.
Idag gick jag ut själv till planet och gjorde pre-flight inspection och förberedde allt innan instruktören kom ut. Det var verkligen massor av flygplan på marken - båda motoruppkörningsplatserna var fulla med sex plan i vardera och vi fick köa för en bra stund innan vi kunde lyfta.
Moorabbin är verkligen något helt annat än Bromma. Här sker 395.000 starter/landningar årligen (JFK i New York har 440.000) och det finns fem startbanor i tre olika riktningar plus ett myller av taxibanor. Under träning i trafikvarvet (man startar och flyger runt flygplatsen och landar igen) pågår parallella varv medsols och motsols med uppemot 15 plan aktiva samtidigt så det man lägga lite koncentration på att följa trafiken. Kort sagt: bra träning!
Vi lyfte och styrde västerut och korsade strandlinjen ut över Port Philip Bay. På Brighton Beach kan man se dom små färgglada strandhytterna som är så populära på sommaren. Därefter gjorde vi en stor sväng och flög längs med stranden så nära Melbourne CBD vi kunde komma. Tyvärr hade vi låga moln idag vilket gjorde att vi inte fick flyga in över staden. På bilden ovan ser man faktiskt vårt hus om man vet vad man ska titta efter. Nästa gång ska jag försöka komma närmare.
Trots att vi flyger i cirka 120 knop (ca 220km/h) så tar det nästan en halvtimme att flyga från CBD mot ytterförorterna - det säger en hel del om hur stor denna stad är! Man ser oändliga rader med radhus och villor ända till horisonten från 1000 meters höjd. “The Australian dream” är ju att ha ett eget hus så befolkningstätheten är relativt låg eftersom det i princip inte finns höghus i förorterna som i Sverige.
Vi avslutade lektionen med några landningar och när vi taxat in mot vår parkeringsplats kändes det jättebra. Instruktören tyckte också att vi putsat på detaljerna så mycket att vi är redo att gå vidare med instrumentträning nästa helg och sen börja med ett par långa Navigationspass. Efter lektionen hade jag 29,2 timmar och 88 landningar i loggboken.
Upplägget för PPL (Private Pilot License) skiljer sig lite mellan Australien och Sverige. I båda länderna krävs elevtillstånd, utfört teoriprov, uppflygning, medical klass 2 (läkarundersökning) och 45 timmar i loggboken. I Sverige pluggade jag kvällslektioner från Augusti till Januari hos FlygTeoriskolan och skrev totalt nio prov för Luftfartsstyrelsen. I Australien skriver man två prov: BAK (Basic Air Knowledge) och PPL teory. För PPL teori krävs 70% rätt på 50 multiple-choice frågor.
En praktisk skillnad är upplägget på flygningen med stort fokus på Navigation. Anledningen är att Australien har ett begränsat antal radiofyrar och andra hjälpmedel i detta enormt stora land och därför är det extra viktigt att man inte råkar flyga fel. Vi ska göra totalt 8 NAV lektioner på 2,5 till 4 timmar vardera. Ett kul sätt att se mer av staten Victoria!
Jag skickade in min SPL (Student Pilot License) ansökan idag och det kommer ta cirka en månad innan jag får elevtillståndet i handen. Ansökningsformuläret var relativt omfattande och jag fick uppge mina bostadsadresser under dom senaste tio åren som en punkt.
När jag fått mitt SPL ska jag genomgå en GFPT (General Flying Practice Test) som normalt görs efter ca 15 timmar i loggboken. Efter avklarat GFPT får jag flyga solo (kallas för EK i Sverige - jag fick mitt EK certifikat i Januari) och jag får även ta med mig en passagerare så länge jag befinner mig i träningsområdet. Det är en stor skillnad mot hemma. Undrar om Maria vill flyga med mig innan jag har mitt cert?
