bjornstrom.se

Jag var positivt förvånad över hur välorganiserad dyktrippen var. Det finns rutiner för alla händelser och teamet jobbade väldigt effektivt med oss dykare. Med 32 grader i luften och 29 grader i vattnet var det dags för dagens första dyk vid Cod Hole. Sikten var cirka 15-20 meter vilket inte är jättebra men ni ser ju själva hur trevligt vi hade det.

Detta är den klart största fisk jag någonsin klappat. En enorm Potato Cod på sisådär 1.5 meter gled upp brevid oss och tittade närmare på alla bubblande besökare. Helt orädd fick vi klappa honom vilket kändes både konstigt och otroligt på en gång!

Maten var väldigt bra ombord på m/s Taka - vi hade alltid två-tre olika rätter att välja mellan i buffén plus sallad, bröd och andra tilltugg. Det är relativt krävande att köra 3-4 dyk om dagen så maten gick ner utan problem. Jag hade ju inte ätit så mycket efter illamåendet på planet så jag laddade för fullt.

Kvällens nattdyk skedde i månsken vilket hjälper lite när gruppen ska samlas på ytan innan och efter dyket. Alla hade kemiska ljus i form av små illgröna stavar som monteras på tanken - ett sätt att hålla koll på varandra där nere.

Jag tycker personligen att nattdyk inte är så givande men det är verkligen en upplevelse som kan vara lite skrämmande om något börjar strula. Om ficklampan slutar fungera och man tappar kontakten med gruppen blir det snabbt lite jobbigt. Vad är upp och vad är neråt? I bland finns det saker ovanför så man kan inte direkt stiga upp till ytan. Utan lyse är det också svårt att kommunicera om man får problem. 

Vid 06.50 är det uppstigning och tio minuter senare börjar frukosten. 07.40 är det dive brief där man går igenom dyket och våra dykdatorer registrerade oftast nedstigning vid 08.30. Ibland använde vi Zodiac båtar för att kunna hoppa i på rätt ställe i strömt vatten. En timme senare satt man på båten igen.

10.30 är det dags att hoppa i igen så man hinner duscha lagom till lunchen 12.00. Två och en halv timme senare var man i vattnet igen för dagens tredje dyk.

Mellan dyken läste jag min nya bok av Tom Clancy: “Without Remorse” som var minst sagt beroendeframkallande. Fika fanns alltid att hämta.

Middagen serverades vid 18.00 och då var man rejält hungrig.

Solen gick ner vid 18.45 och då satt man med en kall öl i solnedgången och diskuterade dagens händelser. Men bara om man hoppade över nattdyken - annars var det alkoholfritt som gällde. Nattdyken började oftast vid 19.45 ungefär.

Under natten hade vi lämnat Barriärrevets skydd och passerat ut i Korallhavet (Coral Sea). Åtta timmar tog passagen till Osprey Reef - ett rev som ligger några meter under ytan och som är känt för mängden hajar som hänger här ute.

Vi gjorde ett morgondyk från gummibåt där man rullar över baklänges ner i vattnet på bestämd signal. Vattnet var strömt men sikten var bra och vi hade ett härligt dyk. Detta var uppvärmningen inför resans höjdpunkt.

Sharkfeed innebär att besättningen gör iordning en stor kista fylld med tonfiskhuvuden - tydligen något som alla hajar älskar. Alla dykare går ner och sätter sig på en utvald plats på botten där korallerna inte är levande. När alla givit klartecken öppnas kistan och ett stort antal hajar kommer för att äta och vi får en riktig show. Avståndet från oss till maten är 3-5 meter beroende på var man sätter sig och inget hindrar hajarna från att äta oss till efterrätt. Hajburar är för fegisar!

Jag tog med mig två extra kilo blyvikter så att jag säkert skulle kunna sitta på botten och hoppade i. Vi satte oss längs en klippvägg som bildade en naturlig amfiteater under vattnet. Instruktörerna dubbelkollade att alla givit klartecken för att rulla igång och kistan med mat hissades ner i vattnet.

Ganska snart cirklade cirka 30 hajar runt oss när dom kände smaken av mat i kistan. När locket ryktes bort fanns en boj som sträckte en lina vertikalt med tonfiskhuvuden fastknutna. Hajarna blev jättesugna och showen var igång!

Det kändes först som att titta på en hajshow på ett akvarium - sen insåg jag att hajarna “var på riktigt” och att dom börjat cirkla några meter från mitt huvud!

En av våra israeliska dykvänner hittade hajtänder på botten efter matningen - kul minne!

Missa inte filmen från dyket!!
Film: Otroligt Shark Feed dive på Osprey Reef

Här kommer en filmsnutt på cirka sju minuter från vårt otroliga dyk på Osprey Reef. Filmen börjar lite lugnt men sen kommer själva hajmatningen. Det blev väldigt intensivt när hajarna gick in i “feeding frenzy” och började slita tonfiskhuvuden i bitar bara några meter ifrån oss!

Om du har bra bredband har jag en något bättre version att ladda ner - 19MB stor:
Shark Feed at Osprey Reef

Under natten färdades vi tillbaka över Korallhavet mot Barriärrevet. Det började blåsa upp och vågorna var större än tidigare. Man känner sig ganska liten när man inser havets och vindarnas krafter - jag är glad att vi slapp en cyklon som hade svängt av söderut ett par dagar tidigare.

Under dykgenomgången berättade Chris att denna dykplats var en av instruktörernas absoluta favoriter - Steve’s Bommie. Den är döpt efter en dykare (antagligen hette han Steve) som hade denna plats som sin absoluta favorit och fick en plakett till hans minne på botten.

Vi blev verkligen bortskämda på detta dyk för det fanns bokstavligen hundratusentals fiskar som cirklade runt denna piedestal som reste sig cirka 30 meter från botten med överdelen bara någon meter under ytan.

Det går inte att fånga upplevelsen på bild men det var fantastiskt att glida runt och se så många arter och så mycket djurliv på ett dyk.

Jag hängde med ett gäng röda storögda fiskar i säkert tio minuter. Dom låg i ett stort stim och jag närmade mig dom bakifrån. Till slut låg jag mitt i stimmet och jag hade ett gäng polare runt mig åt alla håll. Dom låg bara 20-30 cm från mig och tittade storögt - ganska snabbt blev jag accepterad och vi gled runt tillsammans.

Nemo och hans polare bodde i en anemon här!

Vi var extremt nöjda med dykresan som sträckte sig över fem dagar och fyra nätter. Bortsett från en krånglande airconditioning i vårt rum så var det verkligen perfekt och det verkar som alla på båten kände likadant. Även om resan är dyr så är dykupplevelserna svårslagna och man får verkligen valuta för pengarna.

Många väljer att lägga runt 400-500 dollar för en kortare resa närmare Cairns och dykningen där går inte att jämföra med norra Barriärrevet och Osprey Reef. Vi gjorde våra två sista dyk ungefär 5 båttimmar från Cairns och där var sikten betydligt sämre och djurlivet inte alls i nivå med vad vi sett tidigare under resan.

Båten m/s Taka har rum med två eller fyra bäddar och ett stort allrum på mellanvåningen. Där serveras måltiderna och två stora kylar fyllda med drycker finns alltid tillgängliga liksom fika mellan dyken. På bilden serveras båtbakade muffins med färsk frukt.

Två stora plasmaskärmar användes för att visa dykfilmen som varje dag blev längre och längre i takt med att båtens fotograf samlat på sig mer material.

Till sist stod vi i Cairns hamn igen och äventyret var slut. Vi hade lärt känna många nya vänner och en skulle vi möta fler gånger - Ted Brissman från Stockholm.