bjornstrom.se

Idag gjorde jag en endagskurs kallad Enriched Air Diver Specialist eller Nitrox Specialist som den ofta kallas. Kursen lärde mig att hantera dykning med mer luft än vanligt i tanken vilket krävde en hel del teori och specialkunskaper för att mäta och hantera flaskorna.

Normal luft innehåller 21% syre och 79% kväve. Kroppen kan bara hantera en mindre mängd kväve i blodet innan risk för tryckfallssjuka uppstår - därför är dyktiden på exempelvis 40 meter endast 8 minuter med vanlig luft. Åtta minuter är inte mycket - tänk på att det kan ta ett par minuter att komma ner till djupet, i princip är man bara nere och vänder.

Lösningen är att öka syrehalten för att minska mängden kväve som man andas in - vilket kallas för Nitrox. Det låter som en enkel lösning men skapar andra problem - exempelvis är rent syre extremt brandfarligt och det uppstår explosionsrisk om man blandar Nitrox i flaskor som normalt används för vanlig luft.

När man använder högre syrehalter uppstår även en risk för syrgasförgiftning som uppstår om man andas för mycket syre under tryck. Därför måste man alltid beräkna vilken Nitrox % man ska använda för respektive dyk. Ett dyk med Nitrox EANx 28% ger dig möjlighet att dyka djupt med dubbelt så långa dyktider på 40 meter som med vanlig luft. Om du ska hålla dig på endast 15 meter kan du använda mer syre, exempelvis Nitrox EANx 36-40% och få många timmars dyktider - perfekt om du ska undersöka ett vrak eller göra många upprepade dyk på en dag.

Med Nitrox är det oftare luftmängden i flaskan som avgör hur länge du kan vara nere istället för mängden kväve i blodet som sätter gränserna när man använder normal luft på djupa dyk.

För att vara säker på vad du har i flaskan måste du ALLTID mäta syrehalten personligen, lita aldrig på vad andra har mätt. Använder du fel flaska eller fel syrehalt kan det ge mycket allvarliga konsekvenser! Ta ner Nitrox 40% till 40 meter så hamnar du garanterat på sjukhus i bästa fall.

Först använder du en flödesmätare som mäter hur mycket luft som lämnar flaskan - för att kunna göra en exakt mätning ska inte mer än 3 liter luft per minut passera plastslangen.

Därefter ansluter man en analysator till slangen och mäter syrehalten - i detta fall 30,6% vilket vi avrundar till Nitrox EANx 31%. Perfekt för djup kring 35 meter.

Jag vill poängtera att du inte märker någon skillnad när du andas Nitrox jämfört med att andas vanlig luft. Vissa säger att man inte blir lika trött på kvällen men jag kan inte påstå att jag märkte någon direkt skillnad.

Runt Gili Trawangan ligger ett flertal utmärkta dykplatser med djup ner till 65 meter och namn som Deep Turbo, visst låter det indonesiskt? Jag passade på att utnyttja tillfället för att göra ytterligare en specialiseringskurs kallad Deep Diver Specialist.

Som nybörjare med Open Water certifiering är gränsen 18 meters djup, för Advanced Diver är gränsen 30 meter. Idag gick jag ett steg längre med Deep Diver kursen som ger ända ner till 40 meter - maximala för fritidsdykare enligt PADI. För den som andas vanlig luft finns det sällan någon mening att ens närma sig 40 meter eftersom dyktiderna blir extremt korta - 8 minuter total dyktid är inte så jättekul.

Därför är det optimalt att kombinera denna kurs med Nitrox vilket vi gjorde på dagens två djupa dyk. Med Nitrox EANx 28% i flaskan gick vi ner till 40 meter och gjorde en del övningar. Jag har fått lära mig att tömma dykvästen blixtsnabbt (ryck i övertrycksventilen) och sedan dyka vertikalt med huvudet före ner till 35 meter på 45 sekunder för att maximera dyktiden på botten. Där nere gjorde vi en del roliga övningar - exempelvis öppnade min instruktör en Coca Cola flaska och innehållet kunde inte komma ut pga trycket. Jag försökte skaka men det hände ingenting. Tog även ner en stor röd påse med jordnötter som plötsligt var svart (färgen röd tränger inte ner till detta djup) och stenhård pga det omgivande trycket. Vi gjorde ett par matematikövningar och koordinationsövningar men jag kunde inte på djupberusad hur jag än gjorde.

Dagens andra dyk gjorde jag med Emma - en brittisk dykinstruktör. Vi testade att göra ett förlängt säkerhetsstopp på åtta minuter med en extraflaska som sänktes ner till 6 meter av båten ovanför. Jag hängde där och andades vanlig luft i evigheter kändes det som. På bilden till höger finns även Sheryl som jag gjorde DPV-dyket med.

Efter detta dyk har jag klarat av mina två specialiseringar - två nya plastkort i plånboken! Nu har jag valet att fortsätta med ytterligare tre specialiseringar för att bli Master Scuba Diver - högsta PADI-nivån för fritidsdykare. Ett annat alternativ är att göra en 2-4 veckors Divemaster utbildning där man jobbar på en dykfirma och får dyka minst två gånger om dagen för att få erfarenhet - 60 dyk är minimum för att bli Divemaster.

Ett tredje (och mer spännande) alternativ är att gå en DSAT TecDiver kurs där man får lära sig mer om extremare dykning bortom 40 meter. Då använder man flera flaskor, 2 eller fler regulatorer etc. Perfekt om man ska vara nere på djupet ganska länge vid ett vrak etc. Vikten för utrustningen varierar mellan 55kg och 110kg så det är nog dags för lite styrketräning när jag kommer hem!

Frida och Lina gjorde ett fun dive och såg en massa roliga fiskar, ett par hajar och någon sköldpadda. Av någon anledning blir jag mer intresserad av extremare saker än att bara glida runt - tror det beror på att jag sällan går runt i skogen och kollar på bär och fåglar. Roligare med crossmotorcykel!

Dykningen i Indonesien är verkligen i världsklass. Flera av instruktörerna och divemasters som jobbar på Manta Dive kommer ifrån Australien eller har jobbat på barriärrevet som ska vara betydligt sämre i jämförelse. Jag har fått dessa tips ifrån folk som är vana dykare, mitt mål är att besöka dom allihopa inom en femårsperiod om tid och pengar finns!

Några tips för dig som vill ha bra dykning i Asien:

- Komodo Island och Flores i Indonesien. Runt Komodo ser du alltid stora Manta Rays på upp till sex meter! Åk båt ifrån Bali via Gili - tar fyra dagar och då får du även se Komodo Dragons som äter människor. Världens största ödlor!

- Sipadan Island i nordöstra Malaysiska Borneo. Gränsar till Indonesien. Grymt mycket hajar av olika typer inkl hammarhaj. På ett dyk kan man se fler än femtio hajar enligt historier jag hört.

- Norra Sulawesi i Indonesien har grymt bra dykning säger flera personer jag talat med - flyg till Manado och dyk på reven.

- Similan Islands i Thailand erbjuder mycket hajar och bra dykning. Det finns “live aboard” båtar som ligger ankrade året runt där - åk med speedboat ifrån Phuket på ett par timmar.

- Gili Trawangan där jag precis spenderat några dagar. Gott om revhajar och stora sköldpaddor. Sikten är 25-50 meter och det finns djup långt bortom 40 meter inkl ett vrak i närheten.

Vi bokade en 3 dagars dykresa på en live-aboard båt på Similan Islands cirka 70km norr om Phuket. Bussfärden till båtbryggan vill jag inte ens tala om - Michael Schumacher hade varit åkrädd :)

South Siam Divers har tre stora dykbåtar ute vid Similans men dom två fina båtarna var fullbokade så vi fick nöja oss med en något äldre båt. Vägen ut var händelselös ombord en fullpackad speedboat - jag somnade faktiskt i en halvtimme.

Vi fick en snabb briefing och sen var det dags att hoppa i - härligt! Tyvärr var båten riktigt full med folk så det blev lite kaotiskt i början. Kul att använda undervattenshuset för första gången - tog en stund att vänja sig vid att ha en stor klump att simma runt med men samtidigt kul att fotografera och föreviga upplevelsen.

Livet på båten blev väldigt mycket trevligare när alla dagsresenärer lämnat oss för kvällen. Varje morgon kommer en båt fullastad med dykare som gör två dyk och åker tillbaka mot fastlandet på eftermiddagen. Vi som sov på båten fick ett morgondyk kring 07.30 och ett sent eftermiddagsdyk alternativt nattdyk - totalt 4 dyk per dag eller 11 dyk på 3 dagar.

Jag och Maria fick en av två fronthytter som var lite större med något som påminner om en dubbelsäng. Man har sovit bekvämare men dagens aktiviteter gjorde att man somnade på nolltid ändå.

Vi hade runt 32 grader i luften och 28 grader i vattnet hela tiden med god till mycket god sikt i vattnet. Morgondyket var bäst för det var färre dykare i vattnet och fler djur tittade fram. Jag är inte en nattdyksfantast och tyckte inte det gav alls lika mycket som ett dyk på dagen.

Efter våra tre dagar på Similans hade jag totalt 38 loggade dyk och Maria cirka 25 - inte så illa med tanke på att vi bara har nio respektive fem månader som certifierade dykare! Jag känner mig relativt erfaren nu och är sugen på att börja med lite mer avancerade grejer - semiclosed rebreather kurs vore tufft och kanske advanced nitrox / trimixkurs.

Min Suunto Cobra dykdator. Du ser just nu att jag är på 30.3 meters djup och att jag varit nere på maximalt 31.1 meter under detta dyk. Airtime 19 minuter visar att på detta djup med nuvarande andning räcker luften i 19 minuter - tänk på att du andas fyra gånger så snabbt på 30 meter som vid ytan. Deco-tiden är 11 minuter och visar graden av kväve i blodet - jag får inte nå noll minuter för då krävs det säkerhetsstopp innan jag får gå upp och jag överskrider gränserna för PADI fritidsdyk även om det inte är något farligt. 174 bar i tanken är hur mycket luft som finns kvar - 200 bar är en full tank. Divetime är 4 minuter och antalet minuter sedan jag dök från ytan.

Förutom detta håller den koll på dagens alla dyk inkl kvävehalten, min dykprofil, vattentemperaturen, tid för dyk och återgång till ytan och mycket mer - sparat i en elektronisk loggbok.

Under vårt sista dyk mötte vi denna haj - gjord i plast såklart :D

Vi åt frukost vid 08.00 och en timme senare satt vi i dykbåten på väg ut från Bunaken. Eftersom varken jag eller Magnus dykt på nästan ett år var det dags för ett repetitionsdyk bara för att komma in i vanorna igen.

Jag hade lite problem med öronen när vi droppade ner så jag tog det ganska försiktigt i början men efter tio minuter var vi nere på runt 30 meter och kollade in livet under ytan.

Två jättesköldpaddor tog det lugnt och tittade lika mycket på oss som vi tittade på dom. Härlig känsla att dyka sida-vid-sida och bara glida fram försiktigt.

Vi gjorde två dyk á cirka 1 timme vardera och framåt 16-tiden satt vi med en kall öl och varvade ner. Vi var båda riktigt trötta och somnade på soffan i någon timme innan det var dags för middag.

Solen sken när vi steg upp och gick mot frukosten. En timme senare spöregnade det lagom till avfärd mot Barracuda Point. Vi var först lite tveksamma men bestämde oss för att puttra iväg till havs trots allt.

Vi lärde känna Matt & Linda - ett amerikanskt par som luffat runt i snart tjugo år tillsammans. Dom tillbringar minst tre-fyra månader per år som backpackers och hade både sett & gjort det mesta. Vad sägs om att ha trekkat upp till Mount Everest Basecamp dom senaste fem åren?

Jag har en Canon Powershot S70 med undervattenshus som fungerat fint fram tills nu. “Error E18” verkar betyda att den inte kan fokusera längre och jag kunde inte använda kameran under dyket. Trist. Tur att Magnus också har en kamera med sig så man får lite minnen och blogmaterial!

Vid slutet av vårt dyk låg vi på cirka 10 meter i väldigt strömt vatten och följde det här jättestimmet av Barracuda - det var väldigt mäktigt att ligga bara någon meter från dom.

Man kan verkligen se hur skönt det är att duscha av saltvattnet efter en lång dags dykning - eller hur?

Morgonen började med strålande solsken och en snabb frukost. Sen hoppade vi på dykbåten och gav oss iväg mot Manado. I hamnen ligger ett gammalt japanskt fraktfartyg som sänktes av amerikanska flottan 1943.

Sikten var riktigt dålig idag - bara 5 meter vid ytan och cirka 15 meter på botten. Vi har haft runt 20-25 meters sikt på alla tidigare dyk men inatt har det regnat och dessutom befinner vi oss nära Manado med utsläpp och nedsmutsning.

Tigerfish är väldigt vackra men man ska inte klappa dom. Längs ryggraden ligger en rad av giftiga spetsar som ger dig en riktigt dålig vecka om du råkar få giftet i dig.

En jättesköldpadda låg och softade på ungefär 15 meters djup. Kolla in fiskarna som sugit sig fast - dom hjälper till att hålla parasiter borta.

En ovanligt stor svart sjöhäst lyckades Magnus fånga på bild - djupet vara bara någon meter vilket gav fina färger på fotot.

Jag och Magnus har verkligen varit nöjda över förväntan med våra dagar här på Palau Bunaken. Bastianos har varit billigt och vi har ätit gott och fått 6-7 bra dyk runt ön. Ölräkningen slutade på 498.000 (!) men det är ungefär 450 kronor fördelat på fem dagar och två personer - inget att gråta över.

Högsäsongen börjar i slutet av Mars och inför dess har man börjat förbättra flera bungalows med rinnande vatten, toaletter och dusch. Då har man verkligen inget att klaga över.

Det känns lite trist att vi lämnar Indonesien imorgon men samtidigt är detta bara vårt andra gemensamma stopp för mig och Magnus. Om ett par dagar sitter vi på en liveaboard dykbåt nere i Cairns, Australien.

Om du ska till Manado och Palau Bunaken rekommenderar jag:
http://www.bastianos.com/

Resans höjdpunkt - en femdagars dykresa till yttre barriärrevet och Osprey Reef - hade vi bokat en månad innan vi landade i Cairns. Väl på plats hade både jag och Magnus kraftiga symptom av magförgiftning och började tveka till att gå ombord på båten. Särskilt eftersom en tropisk cyklon var på väg mot oss och vi kunde förvänta oss 30 m/s och 4 meters vågor.

Vi besökte en läkare som gav oss lite rejäla piller och gav klartecken att åka. Två timmar senare stod vi på kajen och var rejält laddade inför äventyret.

M/S Taka byggdes 2003 och är direkt avsedd för att vara oceangående - många andra dykföretag har mindre båtar som bara kan färdas innanför barriärrevet där vattnen är lite lugnare. Vår resrutt går långt norrut till Cod Hole i norra barriärrevet innan vi ger oss ut till havs till Osprey Reef som är känt för hajdykningen.

Resan kostade A$1150 för fem dagar, fyra nätter inklusive alla måltider, egen hytt och all dykning. En fördel med att välja denna dykresa är också att man slipper alla nybörjardykare och dags-dykare som förekommer på båtarna som ligger närmare Cairns. Ingen på vår båt hade färre än 25 dyk och dom flesta låg på mellan 45-75 dyk precis som vi.

Jag och Magnus fick en jättefin egen hytt med toalett, dusch, AC och TV/DVD. Direkt efter ombordstigning fick vi göra klart vår dykutrustning inför morgonens första dyk vid 08.30. Rummet kostade egentligen A$100 mer än vi betalt men eftersom båten var full hade vi blivit uppgraderade på något sätt.

Vår “trippie” Chris var en jäkligt bra ledare och han fick igång humöret på oss 26 dykare och tio i besättningen. Vi käkade en utmärkt middag och därefter satte vi oss uppe på däck och såg på solnedgången med en kall öl i handen. Jäklar vad det kändes najs med varma vindar, lätta vågor och ett kul gäng på båten!

Läs mer om TAKA här:
http://www.taka.com.au