bjornstrom.se

Flygplatser är ett stort stressmoment för många - köande, dåligt med sittplatser, dyrt och allmänt struligt måste vara vanliga ord för att beskriva upplevelsen. Även för den som är Guldmedlem och/eller flyger Business Class har ofta samma problem - jag har väntat över en timme på incheckning på Kastrup i “rätt kö”. Undrar hur länge det tog för dom som stod i den 250 meter långa kön (runt korvkiosken) för att åka SAS ekonomiklass?

Qatar Airways Premium Terminal på Doha International satte ett helt nytt perspektiv på flygplatser!

Stressfri incheckning

Min bil stannar utanför terminalen. Precis som på ett hotell kommer en kille och hämtar mina väskor och en annan följer mig till incheckningen. Jag presenterar min biljett och bonuskortet och på 30 sekunder har jag ett boardingpass i min hand. Därefter väntar passkontroll och säkerhetskontroll (som nästan var lite väl enkel att passera) vilket inte tog mer än 2 minuter.

Personligt bemötande

Därefter passerar jag upp för en rulltrappa och möts av söta Leila på Qatar Airways. Hon hälsar mig välkommen och dubbelkollar vilken flight jag ska åka med. Därefter presenterar hon Loungen och önskar mig en trevlig stund.

Avslappnat och fräscht

Loungen är helt nybyggd och designad i arabisk stil med palmer och vattenfall. Jag slår mig ner i en skinnfåtölj och sparkar igång min iBook.

Middagsbuffé

Fräsch sparrissoppa med färskt bröd och hummos till förrätt. Sen chilimarinerad kyckling med grönsaker. Efterrättsbuffén hade nog min flickvän gillat. För den som ville ha drinkar fanns det en bar.

När det var dags att hoppa på flighten till Singapore kom en söt värdinna och hämtade mig. Jag åkte ner för rulltrappan och svängde vänster för att kliva på en liten buss till planet.

Jag blev helt såld på konceptet - tänk om det var så här smidigt och enkelt på alla flygplatser. Jag ser fram emot nästa gång jag besöker Premium Terminal i Doha!

Klockan blev 01.00 och jag klev ombord på Qatar Airways QR638 med sikte på Singapore. Flighten är sju timmar vilket faktiskt är lite struligt - när jag landar är klockan redan 14.00 så en stor del av min nattsömn försvinner. Jag föredrar egentilgen en non-stop från exempelvis Frankfurt så man får en hel natts sömn i sträck.

I Doha finns inte några gater utan boardar alltid från buss med trappa. Här är ju vädret förlåtande året om så jag tänkte inte mycket på det - hade inte varit lika kul på Arlanda i minus 13 grader såklart.

På denna Airbus 330-200 fanns ingen First Class och inte heller några lounger. Stolarna var identiska mot min tidigare flygning från London till Doha men kändes äldre och “insuttna”. Middag och champagne var lika bra som på förra flighten men servicen var ett par snäpp sämre faktiskt. Jag gissar London-flighten är deras paradgren och att flygbolaget satsar lite extra där. Det måste vara svårt att få jämn kvalitet med ett så snabbt växande bolag.

Ingen pyjamas på denna flight och jag hann faktiskt dra igenom det mesta av TV & filmutbudet vilket var lite irriterande.

Hemma i Singapore. Även här är det ordning & reda!

Framme i Singapore hade jag bestämt mig för att Singapore Airlines skulle få tillbaka platsen som “Björnströms favoritbolag” med QR som god tvåa.

Vi lyfte från Manado med SilkAir vid 13.50 med 3.5 flygtimmar till Singapore. Där checkade vi in bagaget igen inför flighten till Sydney som avgick 00.20. Vi passade på att besöka Silverkris Lounge för att få tillgång till internet och lite fika.

Loungen är delad i två delar - Raffles Class (Business) och First Class. Den är endast öppen för resenärer som flyger med Singapore Airlines - vanliga Star Alliance Guldmedlemmar får nöja sig med SATS loungen som ligger en bit bort.

Vi satte oss vid varsin arbetsplats för att kolla mailen och surfa lite. Jag hade lovat Magnus en frys full av Haägen-Dasz glass men det hade dom slutat med - endast i First Class numera. Även om allt var najs hade mitt besök till Qatar Airways Premium Terminal i Doha gjort att jag inte var lika imponerad längre.

På väg mot planet hittade jag en butik som sålde Singapore Girl uniformer - perfekt för den som vill ha upplevelsen i hemmamiljö. Gissa om jag köpte en uniform?

Jag var bokad på övervåningen på Singapore Airlines 747-400 ner till Sydney. Om inte Airbus A380 varit försenad hade just denna flight använt det nya planet istället. Även om allt var jättenajs i Raffles Class så har man blivit så bortskämd att man tänkte tankar som “var är Loungen” och “det hade varit fräschare med mörkt trägolv”. Är det inte hemskt hur fort man höjer sina förväntningar?

Stolarna kallas för SpaceBed och det här var faktiskt tredje gången jag testade övervåningen så upplevelsen var inte överväldigande. På bilden har jag fällt stolen till sovläge som ger en flat sovyta men något framåtlutande vilket tar ett tag att vänja sig vid. Flyger man First Class är sätet helt horisontellt och då ingår pyjamas och riktiga lakan & kuddar.

Redan när jag satte mig på planet kände jag mig trött men också lite spänd i magen. Jag valde att äta en snabb middag bestående av Sushi men kunde bara äta hälften innan magen satte stopp. Jag drack en kopp té och försökte sen sova eftersom flighten bara är sju timmar och landar på förmiddagen.

Jag låg oroligt i nästan två timmar innan jag bestämde mig för att gå på toaletten. På vägen dit höll jag på att svimma! Jag var alldeles kallsvettig och kände mig yr. Efter toalettbesöket visste jag att någon form av magsjuka var på gång och gick bort till flygvärdinnornas utrymme.

Dom såg direkt att något var fel på mig eftersom jag var likblek. På någon minut hade dom fixat en plats att sätta mig ner och fick syrgas ur en stor tub. Dom tog tempen på mig och ställde lite frågor ur en checklista i förbandslådan. Jag sa att jag inte behövde någon läkare eftersom jag inte kände mig så illa trots allt.

Kaptenen blev informerad och dom började fylla i lite papper. Tydligen får man inte komma in i Australien om man har hög feber och/eller diarée som kan tyda på virusinfektioner. Tio minuter senare stod jag på knä inne på toaletten och tömde magen - där stannade jag i nästan två timmar. Sjukt jobbigt. Hade totalt fem Singapore Girls och två överordnade som tog hand om mig så det kändes lite bättre.

Jag fick ett nytt säte på nedervåningen där jag hade nära till toaletten och blev nerbäddad under filtar eftersom jag skakade av en feberattack. Dom gav mig immodium för att stoppa magen och varmt vatten med citron som skulle ge vätska för att undvika uttorkning.

När jag låg där i min stol tänkte jag på den där jäkla hummern från kvällen innan: “Skrattar bäst som skrattar sist” måste han sagt när vi pekade ut honom i hummertanken på väg in i köket för tillagning…

Jag mådde lite bättre när vi landade i Sydney men var extremt trött. Nu väntar fyra timmars väntande innan nästa tretimmarsflight till Cairns. Pust.