bjornstrom.se

Jag hade lågt ställda förväntningar på Swiss men dom lyckades imponera på mig med utmärkt service och god mat. Planet var en Airbus 330 som inte genomgått uppgradering av stolarna i Business Class och hade ganska dålig IFE (inflight entertainment). Men det gjorde ingenting när flygvärdinnan var jättetrevlig och bjöd på Schweizisk choklad och ett leende.

Vid min sida hade jag en före detta purser på Swiss som kände kaptenen ombord. Han satt rätt mycket i cockpit men vi fick en chans att snacka några timmar och det var jätteintressant att höra hans historier. Fick veta att han kände besättningen på Swissair 111 som kraschade utanför New York bland annat.

Christian satt “bakom skynket” men hade fått fyra stolar i bredd på denna flight som var ganska tom i ekonomiklass. Jag försökte uppgradera honom genom ivrigt flirtande men det dröjde ända till Nairobi innan det fanns plats för honom.

Sista timmen åt vi choklad och drack skumpa ihop - tillbakalutade och lite spända på vad som väntade i Dar es Salaam.

Det är lätt att tro att Lufthansa är officiellt flygbolag för fotbolls-VM 2006 i Tyskland. Många flygplan har fått nosen målade som fotbollar och allt från maten som serveras till enorma mängder promotionmaterial går i fotbollstema. Men tittar du noga ser du att Lufthansa bara sponsrar tyska landslaget - det är Emirates från Dubai som är huvudsponsor. Och araberna är inte så jätteglada över att dom flesta helt missat detta faktum.

Vår Airbus 320 erbjöd inte mycket benutrymme men mittensätet är blockerat för att ge lite mer svängrum för armarna. Måltiden var trevlig och fotbollarna i vit choklad var lite roliga!

Jag landade i Frankfurt strax före halvfyra och ANA lyfter inte förrän 20.45 mot Tokyo. Som Eurobonus Guldmedlem får jag besöka Lufthansa Senator Lounge som normalt sett är avsett för First Class passagerare. Jag passade på att ta mig en rejäl dusch och kände mig mycket fräschare efteråt - natten tillbringades ju på en kall & fuktig båt i sovsäck.

I loungen finns en buffé med delikatesser, Gulaschsoppa, Chili, efterrätter och smågodis. Till detta servereras alla former av drycker men inte några ädla champagner som i Singapore Airlines lounge i Singpore. Jag sjönk ner i en stor skinnfåtölj och läste tidningar. Tyvärr erbjuds inte fritt internet men det fanns små arbetsrum där man kunde göra klart viktiga offerter eller slösurfa via Vodafones dyra internetabonnemang.

Vid incheckningen berättade personalen att planet minsann var helt fullt idag. Normalt sett är alltid Business Class och First Class fullbokade men idag var även ekonomiklassen utsålt till sista sätet. Carina på SAS hade lyckats knipa plats 82K vilket är den mest optimala platsen på detta flygplan - nödutgång på övervåningen med fönsterplats. Fyra meter benutrymme räcker ganska långt - jag hade kunnat ta med mig en Toyota Yaris på planet :)

Övervåningen har 18 platser på denna Jumbo och alla säten går att konvertera till sängar när det är dags att sova. Flighten är “bara” 10 timmar och 50 minuter och inleds med en sexrätters (!) Japansk middag som var helt annorlunda från något jag tidigare ätit på ett plan. Rökt Ål i teriyakisås var bara en rätt på menyn (klicka för hela listan) som avslutades med en jättegod chokladmousse.

Med mat i magen var det dags att somna in så jag tog fram mitt täcke och kudde. Åtta timmar senare vaknar jag och missade nästan frukosten. Slog på lite ryggmassage innan landning så man kände sig fräsch. ANA påminner mycket om tyska Lufthansa - det är precision i alla delar men inte överdådig lyx som på Singapore Airlines. Jag steg av planet väldigt nöjd och resan gick fruktansvärt kvickt - precis vad man kan begära i Business Class. Nu är jag i Japan!

Japans två stora flygbolag ANA och Japan Airlines tillhör allianserna Star Alliance respektive Oneworld och har följdaktligen jobbat för att samla sina partners i egna terminaler. Jag är på väg till Taiwan med United Airlines och fick chansen att se nya Narita terminal 1 som öppnade för bara några dagar sedan. Olof flög med China Airways och hamnade på en helt annan terminal - där försvann våra chanser att lounga ihop!

Incheckningen gick supersmidigt eftersom dom delat upp diskarna efter olika klasser: Ekonomi, Business Class och First hade egna köer - och Star Alliance Gold medlemmar hade en helt egen incheckning. Där var jag helt ensam så incheckningen gick blixtsnabbt och sen var det raka vägen till den nyöppnade ANA loungen. Den var ovanligt stor och fräsch med trådlöst nät, Sakébar, Noodlebar, små kontorsbås om man behövde jobba och stora Plasmaskärmar med internationella tv-program.

På vägen mot planet gled jag förbi United Red Carpet Club loungen mest för att ta en bild på nedanstående ölmaskin som diskuterats hejvilt på Flyertalk. Man stoppar in glaset på en liten hylla och trycker på ölknappen så fylls glaset med perfekt mängd öl & skum. Smidigt med självservering!

Jag har flygit United i Business tidigare (United Premium Service inrikes mellan LAX-JFK i julas på Boeing 757) och var inte imponerad efter att ha blivit bortskämd med Singapore Airlines. Idag ska jag flyga en internationell sträcka med deras Boeing 777. Redan när jag kom till gaten såg jag att planet var gammalt och inte följer deras nya färgschema.

Vid gaten finns två gångar till planet - en för First/Business och en separat för Ekonomi. När jag kommer till planet står ingen och möter mig så jag går till min plats som är längst fram i Business kabinen och lägger upp väskan. Får övertala en flygvärdinna att ta min kavaj och sätter mig. Efter en liten stund kommer en annan flygvärdinna fram och undrar vem jag är och vill se mitt Boarding pass. Förklarar att hennes kollega redan hängt bort min kavaj och hon nöjer sig med det. Inget direkt välkomnande eller något bubblande att dricka.

Stolarna är sköna och går att luta rejält för att få sovställning. Tyvärr är dom inte elektriska utan pneumatiska vilket tog en liten stund att förstå. Stolarna är utrustade med dom minsta skärmar jag sett (se nedan). Jag satt i främre Business kabinen med endast två rader - längre bak finns cirka 10 rader till. Trots det kändes inte omgivningen speciellt exklusiv och vi hade skrikande barn i raden bakom.

Enda höjdpunkten på denna resa var maten som faktiskt var riktigt hygglig. Inte lika exklusiv känsla som på Singapore och Swiss men rejäla portioner och oftast en stek som huvudrätt. Avslutade med chokladtårta. United erbjuder även “channel 9” i hörlurarna där man kan följa trafikledning & piloter i deras radiotrafik - kul för en flygsnubbe som jag.

När vi landat får jag tillbaka min kavaj och mitt boarding pass. Tydligen har flygvärdinnorna sökt igenom min kavaj utan att fråga mig om det var ok - kändes ju lite oförskämt. Med stressade amerikanska flygvärdinnor kanske man inte ska bli förvånad.

Det vore ok att flyga United om biljetterna kostade betydligt mindre än deras Asiatiska konkurrenter men så är det ju inte - speciellt inte på en RTW biljett. Ska göra mitt bästa för att undvika UA i fortsättningen.

Flygningen tog 3.5 timme och i Taipei fick jag gå igenom denna FLIR (infraröd) kamera som avslöjer eventuell feber och SARS risk. Olof väntade på mig i terminalen och vi satte oss i en bil på väg mot hotellet.

Jag checkade in på Singapore Airlines och gick mot Raffles loungen. Där pågick ombyggnad så alla fick använda First Class loungen som var riktigt trevlig. Tyvärr hade dom tagit bort all Dom Perignon och andra läckerheter för oss simpla Business-resenärer men jag klagade inte ändå. En som definitivt inte klagade var Olof som skulle vänta sex timmar på sin flight. Här fanns god mat, alla drycker du kan tänka dig och små rum med sängar (!) där man kunde slappna av. Naturligtvis fanns dusch, tv-apparater och trådlöst nät. Olof led inte.

Missnöjd med United flighten några dagar tidigare gick jag förväntansfull mot Singapore Airlines Boeing 777 som skall ta mig till Singapore strax under 4 timmar bort. Vid dörren står tre Singapore Girls och hälsar mig varmt välkommen - dom kallar mig mr Bjornstrom och inte “du i 8A”.  Kavajen hänger i garderoben och jag har ett glas Piper Heidseck i handen på nolltid. Senior Supervisorn kommer fram och hälsar mig välkommen till denna flight och går snabbt igenom vad som väntar, visar kvällens meny och ber mig återkomma om jag har några som helst önskemål.

Menyn har fem rätter på denna regionalflight och stolarna är deras Ultimo seats som används på kortare flighter. Efter Satay spett och Lax till förrätt väntar Tournedous till varmrätt. Därefter ostar och efterrätt. Té och praliner avslutar. Allt detta med en vacker solnedgång utanför mitt fönster i en tyst, lugn kabin.

Det tog någon timme att avsluta middagen. Jag kollade på “the Office” under tiden och sen började ögonlocken bli tunga. Somnade rätt nöjd med livet.

Visst det kan bli bättre än så här. Men inte så jättemycket bättre.
LynxJet har bättre servicenivå trots allt :)

För tre månader sedan skrev jag om min polare DL som hade svensexa i skärgården. Nu är det dags för allvaret - imorgon gifter han sig med Vanessa nere i Zaragoza mellan Madrid och Barcelona.

Vi bokade superbilliga Business Avant biljetter med Spanair för endast €143 (1300kr) tur och retur plus flygskatter. Flighten avgick redan vid sjutiden på morgonen men vi hann med lite frukost i Scandinavian loungen på Arlanda.

Stolarna var vanliga ekonomiklass säten med mittensätet outnyttjat.

Före avfärd serverades Freixenet Cordon Negro Cava - en exklusiv bubbeldryck som kostar sisådär 15 kronor på Systembolaget. Kändes lite trist men man kanske inte ska klaga när biljetterna var så billiga?

Frukosten var inget speciellt men vi landade nöjda och belåtna i Madrid redo för bilresan mot Zaragoza iallafall. Det är tydligt att Spanair inte vänder sig till affärsresenärer utan snarare mot turister som vill ha “lite extra” till låg kostnad.

Det kostar inte alls mycket att uppgradera till Business Avant:
Läs mer om uppgradering till Business Avant från Ekonomi

Jag går ombord på Qatar Airways helt nya Airbus 340-600 och blir direkt imponerad. Entrén är i själva verket en Business Class lounge och golvet är i mörkt trä - tror inte jag sett trägolv tidigare på ett flygplan!

Stolarna är av senaste modell och styrs elektriskt till “angled flatbed” som på dom flesta moderna flygbolag nuförtiden - en säng som lutar något neråt. Imponerande stora bildskärmar i 15” eller 17” såg riktigt najs ut - självklart med AVOD (Audio/Video on Demand) där man själv styr vad som ska visas. Ett amenity kit med det vanligate stod vid varje stol och jag fick en grå pyjamas att byta om till (vilket jag inte gjorde - men stoppade den i väskan).

På nolltid hade den trevliga flygvärdinnan trollat bort min kavaj och trollat fram ett glas Laurent Perrier Champagne till mig. Jag sjönk ner i min stol och njöt av upplevelsen samtidigt som jag testade alla olika massagelägen i stolen. Vi fick hörlurar med aktiv brusdämpning som trollade bort flygplansljudet.

Strax efter takeoff fick jag titta närmare på kvällens meny. Förutom en liten aptitretare enligt libanensisk meze-stil var det tre rätter som väntade och jag fick välja mellan tre alternativ per rätt. Till förrätt blev det Lobster Bisque som smakade perfekt - hummern kändes färsk och bra tillagad med lite sting i smaken. Varmrätten var orientaliska kycklingspett med grillad sparris - också väldigt gott. Som avslutning Häagen Dazs vaniljglass med färska bär. Jag tog det lugnt och drack ett par glas champagne och lite té efter maten - detta är ju bara en 6 timmars flygning. Jag fick en liten låda Godiva choklad att avsluta måltiden med - kändes grymt fint när man låg där tillbakalutad efter en jättegod måltid som platsat på en 500kr meny i Stockholm.

Lutade tillbaka stolen och satte på en film. Livet kändes fin-fint!

När filmen var klar gick jag runt lite i planet och checkade in dom två Loungerna som fanns ombord. Är det inte grymt tufft med två soffhörnor med ljusa skinnsoffor, ett litet bibliotek och en bar med bartender? Har inte sett något liknande förut och var helt stormförtjust över att barhänga lite på 10.500 meters höjd!