bjornstrom.se

Nere vid vattnet inne i centrala Toronto finns ett stort pariserhjul - när vi kom närmare upptäckte vi att dom traditionella vagnarna var ersatta av tre stycken Saab 9-2X. Betala 5 dollar så får du provsitta bilen på ett väldigt okonventionellt sätt - 30 meter uppe i luften!

Saab 9-2X är en ny modell som inte kommer säljas i Sverige, den baseras på Subaru Impreza och har i Aero-versionen samma motor som Subaru Impreza WRX.

Normalt sett fungerar pariserhjulet som ett “drive-in wheel” så att du kan köra in din egen bil för några minuters snurrande med fin utsikt. Ovanligt och kul koncept!

Alla har väl sett dessa stressade familjer i sina Volvo 745:or med husvagn under semestertider. Det finns alternativ - kolla på den här familjen som glider runt i sin jätte-RV med shoppingbilen monterad som släp: en Hummer H2.

Det här sammanfattar väl den amerikanska mentaliteten? :D

På vägen till Battle Creek blev vi omkörda av tre Ford GT med registreringsskyltar ifrån tillverkaren Ford - dom var jäkligt feta och väldigt låga. Vi hade lite problem att haka på över 100 mph med vår Chevy Impala dock :)

Läs mer om snygga Ford GT här: http://www.fordvehicles.com/fordgt/

Efter våra dagar med Mike i Chicago fortsatte vi söderut mot racerbanan Indianapolis Race Track i staden med samma namn i staten Indiana. Resan tog några timmar och vi passade på att stanna på ett lokalt truckerhak längs vägen där dom aldrig sett europeer tidigare.

I USA är Indianapolis 500 (siffran kommer ifrån antalet varv man gör runt banan i cirka 300-350km/h) jättestort. En enda svensk har vunnit loppet: Kenny Bräck vann 1999. Få svenskar hajar hur stort det är.

Vi även tog en massa bilder ifrån Indianapolis Motor Speedway.

Staden Bowling Green har ett dubbelnamn: Vetteville. Här tillverkas Chevrolet Corvette - USA:s enda riktiga sportbil - sedan 1984. Redan 1953 hade denna modell premiär och idag har man nått till generation 6 kallad just C6. När vi kommer till fabriken har man bara tillverkat C6 i en vecka och dom första exemplaren levereras just nu till handlare och nya ägare runt om i USA.

Eftersom fabriken precis börjat tillverka Corvette C6 är tillverkningstakten fortfarande låg. Under 80-talet massproducerades bilmodellen vilket gav dålig kvalitet och dåligt rykte bland sportbilsälskare. Det slutade med efterföljaren C5 som handbyggdes och kvalitetstestades rejält innan dom levererades till kunder.

Fabriken i Bowling Green är ett undantag bland GM:s massproducerande jättefabriker - här tillverkas bara två modeller: Chevrolet Corvette och Cadillac XLR. Vi får en rejäl titt på fabriken under 1.5 timme men får inte fotografera under vår rundtur. Det är betydligt fräschare än Harley Davidson-fabriken vi besökte tidigare även om anställda har rökrutor på fabriksgolvet och det finns möjlighet att äta lunch bara ett tiotal meter ifrån löpande bandet. (klicka på “läs mer")

Vi följer produktionsbandet ifrån dess början där svarta chassin kommer ner ifrån taket i långsam takt. Det är högt i tak och ovanför våra huvuden transporteras delar till olika stationer längs produktionslinjen enligt “just-in-time principen” som innebär att varje bil är unik och dess komponenter rullar fram precis när bilen skall monteras. Varje station utför olika moment och när vi går längs linjen börjar bilen ta form, del för del. Totalt finns mellan 75 - 100 stationer innan en färdig bil är klar på andra sidan fabriken. Vid varje station finns just dom delar som passar till respektive bil - exempelvis inredningen, färgen på karossen, fälgar och extrautrustning skiljer mellan dom unika bilarna. Arbetarna jobbar 06.00 - 14.30 vardagar och man använder endast ett skift per dag.

Vi blev väldigt imponerade av en station där själva bilen långsamt glider ner på motor & växellåda som monterats på skenor. Fyra personer står vid respektive hjul och styr hjulupphängningen till rätt platser i bilen och drar åt bultar med rejäla verktyg. Det tog inte mer än 60 sekunder att montera en hel motor, växellåda, koppling och hjulupphängning.

Ju längre vi går desto fler detaljer kommer på plats, till sist är det dags för fälgar, Corvette-emblem och putsning. Sen fyller man motorn med 16 liter bensin och gör en första start av den stora 6-liters V8:an. Någon station senare har två killar ett trevlig jobb: dom provkör alla bilar på “rullande kilometern” - dom kör alltså alla Corvette som levereras!

Idag tillverkas bara Corvette Coupe eftersom produktionen bara pågått i fem dagar, några få Cabrioleter har producerats men i takt med att teamet vänjer sig med C6-produktion kommer fler tillverkas. Normalt tillverkas cirka 120 bilar per dag men just nu är takten ca 60 per dag. Totalt ca 35.000 bilar per år kör ut genom portarna.

Varje station har 3.5 minut på sig att utföra sina moment och det innebär ungefär en minuts marginal till godo. Om man inte hinner klart måste man stoppa produktionslinjen vilket kostar GM cirka $100.000 per minut. Det är inte populärt med andra ord. Stora skyltar i taket markerar vilken station som har problem så att produktionsledare kan tillskynda för att lösa problemen så fort som möjligt. Under vår visning stoppades bandet fem gånger och då gick bandet ändå med halv fart - inte så konstigt dock eftersom man bara monterat ihop C6:or i fem dagar.

Innan C6:orna rullas ut görs en omfattande kvalitetskontroll av fem personer som använder kraftig belysning för att titta igenom lacken efter minsta repa, testar alla funktioner, provkör bilen i 60mph etc. Otroligt nog berättar vår guide att dom aldrig någonsin byggt en helt perfekt Corvette C5 eller C6 - alla bilar måste justeras på något sätt innan dom levereras! Direkt efter kvalitetskontrollen står ett stort team med tekniker och fixar smådetaljer här och där. Både imponerande och en rejäl tankeställare! Jag inser plötsligt att helt nya bilmodeller utan tvekan kan innehålla en hel del fel som säkert inte är lika vanliga efter 1-2 år av produktion.

Vi kan bara säga att nya Corvette C6 ser riktigt bra ut, något mindre än tidigare och att den nya 6-liters V8:an på 400 hästar låter riktigt härligt. En ännu värre version: Z06 kommer börja tillverkas i vår med 500 hästkrafter som skall sparka rumpa med Dodge Viper. Priset för en Corvette Coupé är $43.000 och ca $53.000 för en Cabriolet (322.000 eller 398.000kr utan sales tax: varierar per stat)

Ett kul besök som är helt gratis och rekommenderas för alla bilintresserade. Turerna går 09.00 och 13.00 varje dag.

Större bilder på nya Corvette C6:
http://www.bjornstrom.se/pics/145-big.jpg
http://www.bjornstrom.se/pics/146-big.jpg
http://www.bjornstrom.se/pics/147-big.jpg

I Ft Lauderdale finns “the Boys Toystore” som säljer ovanliga bilar och båtar. Här hittade vi en Dodge SRT/10, en ovanlig blandning av sportbil och lastbil.

I USA är lätta lastbilar mer populära än personbilar vilket gör att tillverkarna försöker hitta nya varianter på konceptet för att få kunder. SRT/10 är en lätt lastbil med en 500hk 8.3L V10 motor som kommer ifrån deras sportbil Dodge Viper. Resultatet är ett fruktansvärt monster till lastbil som skämmer ut både Porsche och Ferrari:s vid rödljusen. Kul!

På söndag avgörs Malaysias F1 Grand Prix på Sepang några mil söderut. Hela staden har F1-feber och i området kring Golden Triangle ser man olika former av events och F1-bilar parkerade överallt.

I KLCC finns ett Petronas F1-museum (oljebolaget är huvudsponsor) där man kan se bilar som deltagit från 1997 till 2004 års Grand Prix. Här finns även möjlighet att kolla närmare på motorer osv.

Just när jag råkade gå förbi kom Jaques Villeneuve och hans kollega upp på en scen och presenterade deras F1-team. Sedan fick några hundra entusiastiska Malaysier autografer signerade på kort, tröjor och diverse kroppsdelar.

Det verkar som om F1-teamen har valt ut dom mest populära krogarna och hyrt dom under torsdag till söndag för en enda lång fest. På den här klubben hade Marlboro klätt hela lokalen med sitt F1 promotionmaterial och ställt en Ferrari i entrén för att väcka intresse. Samma procedur såg jag på flera andra ställen här i stan.

Jag kommer INTE gå på F1 här på söndag pga kostnaderna, eftersom det väller in turister har priserna gått i taket även om det inte är på fascinerande höga nivåer. En entrébiljett med sittplats kostar cirka 1000kr på söndag och hotellpriserna går upp med 50% från torsdag natt. Jag hittade ett billigare hotell (utan Wifi men det är ju gratis på Starbucks) för torsdag natt och sedan drar jag norrut med tåg till Kota Bharu.

Jag hittade ett billigt hotell bara 100 meter ifrån Kota Beach Resort där jag bodde förra gången jag var i Phuket. Denna gång fick jag ner priset till 100kr per natt och rummet var helt ok! Observera baren som ligger 5 meter ifrån min dörr - glasfönstren har spegeleffekt men det märks inte från insidan. Det kändes mycket konstigt att sitta på rummet med folk som ibland tittar rätt på dig fast dom inte ser dig.

Upptäckte senare på kvällen att lampan på mitt nattduksbord lyste upp rummet tillräckligt för att folk skulle se genom glaset, tur att man inte hittade på några dumheter där inne - vilken show dom skulle haft :D

Jag hyrde en liten 125cc moped för 30 kronor och körde runt nästan hela Phuket - uppemot tio mil faktiskt. Tur att bensinen bara kostar 1.50kr litern här! Bilden nedan är tagen vid stora busstorget inne i Phuket Town. Stannade där och köpte dricka och lite snacks - vad sägs om Pringles med smak av grillad hummer (!)

Trafiken här nere är väldigt intressant eftersom man kryddat med “typ”. Jag menar slangordet som betyder “ungefär”. Här finns säkert en massa trafikregler men i praktiken innebär heldragen linje bara “typ heldraget”, rött trafikljus betyder typ stanna, stoppskylt är bara typ stopp - ni förstår systemet.

En mycket god regel är att aldrig utgå ifrån någonting - jag mötte till och med trafik som körde på fel sida av vägen! En annan god regel är att alltid bära hjälm och köra med stängd mun - den som kört motorcykel och fått en humla i munnen vet varför. Det är väldigt farligt att köra motorcykel på Phuket - i snitt dör 400 personer om året vilket är mer än en om dagen! Jag såg två olyckor varav en riktigt otäck under min rundtur och Eine som driver den svenska krog jag äter middag hos berättade att han såg fyra olyckor på en timme dagen innan.

Drog till ett internetcafé och uppdaterade bloggen, ligger faktiskt ikapp hyggligt nu igen. Smidigt när dom har Ethernet vid fikaborden, bara att plugga in och köra.

På kvällen träffade jag ett finskt par som såg min nyinköpta Suunto Cobra dykdator - den är ju finsktillverkad och skapde en del glada tillrop. Strax därefter försökte dom supa mig under bordet och alla som festat med finnar vet att man inte har en chans. Finskan drack gladeligen ett helt dricksglas med Mekongwhiskey precis som om det var bordsvatten. Någon timme senare var hon jätteglad och dansade hejvilt bland barstolarna med relativt obscena dansrörelser. Ytterligare en timme senare var hon både ledsen och skitförbannad - svor på den grövsta finska jag hört. Ingen rolig historia. Slutade med att jag somnade vid 04.30 vilket gav mig hela två timmars sömn innan morgondagens resa till Phukets flygplats. Jag ska nämligen åka till Bangkok och jobba i tre dagar (via internet).

Jag hoppade in i den “limousine” som skulle köra mig till hotellet - i själva verket var det en vanlig Mercedes Vito minibuss som iofs var helt ok. Lutade mig tillbaka och tänkte sova dom 45 minuter det tar att åka in till centrala Bangkok.

Händelseförloppet som följer påminner mest om en dålig amerikansk actionfilm. Tänk er en massa däckskrik och bilar som kraschar och flyger åt alla håll. Ungefär som en härlig biljakt i spelet GTA - Grand Theft Auto, fast på riktigt!

Jag hör först ett däckskrik på motorvägen, vänder huvudet tillbaka och ser en pickup komma med låsta hjul, utan kontroll och med bredsidan först. Han smäller stenhårt in i bilen framför så att hans bakhjul lyfter ifrån marken och strax därefter landar på motorhuven på bilen bakom. Någon sekund senare kommer ytterligare två bilar och smäller in i högen. Min taxichaufför inser att detta är fel plats att befinna sig på och gasar på snabbt för att ta sig ur den nybildade högen av skrot mitt på motorvägen.

Det regnar kraftigt och uppenbarligen har bilarna varken ABS eller däck som klarar regn. För 30 sekunder senare är det dags igen, denna gång framför oss. Ett tiotal bilar kedjekrockar och täcker dom två körbanorna till höger om oss! Bilar överallt!

Vi passerar dessa bilar och jag börjar fundera över var min kamera är. Ahh, den ligger i bakluckan - hade ju blivit bra bilder annars. Vi bromsar in ganska kraftigt och kommer fram till ytterligare en hög med bilar, denna gång i samma fil som vi ligger i så taxin måste byta körbana för att kunna ta sig förbi. Det börjar likna en folkracebana på motorvägen!

Fem minuter senare stannar vi helt. Poliser står 20 meter framför oss och har stängt av motorvägen för att ambulanser ska kunna ta sig fram. I körbanan längst till vänster står nu ytterligare tio bilar varav några ligger ovanpå varandra, det verkar som om dessa pickups är alldeles för lätta bak när dom panikbromsar. Ett par snubbar sitter fastklämda och när ambulanserna kommer ska dom börja trixa ut folket ur bilarna.

Jag sitter och tänker för mig själv “fy fan för att köra bil här - utan Hummer skulle jag nog stanna hemma”. Kommer till hotellet och berättar för lite polare vad som har hänt, inser ju att jag likaväl kunde ha varit mitt i smeten om jag haft lite otur.

Morgonen därpå läser jag i tidningen om regnet som ställt till med så mycket olyckor. Fyrahundraåttioåtta olyckor, 488st på en dag! 19 döda och antagligen en himla massa skadade. Helt galet, klart värsta jag varit med om på en motorväg.

Läs artikeln ifrån tidningen the Nation

Jag upptäckte ett hyrbilsföretag med ett intressant koncept. Bayswater Car Rental erbjuder 2000st vita Toyota Corolla till låga priser. Du har i princip bara två val när du väljer bil - sedanmodellen med lite större baklucka och ett val mellan ny bil eller en bil som är 1 år gammal. Alla bilar är dock vita, påminner lite om den ursprungliga T-Forden som bara fanns i svart.

$15 per dag för en smidig och nästan ny bil av god kvalitet med AC och automatlåda med obegränsat antal kilometer är ju ett bra pris - det blir strax över femhundra spänn i veckan inkl GST, australiensisk moms. Perfekt för ett gäng som ska åka runt och upptäcka Australien! Enda nackdelen är att du måste återlämna bilen på samma plats, du kan inte göra en “one-way” och lämna bilen i exempelvis Melbourne.

Kolla in deras hemsida här: http://www.bayswatercarrental.com.au