bjornstrom.se

Jag bestämde mig för att köpa en ny men billigare digitalkamera eftersom jag har så pass lång tid kvar av resan och utan bilder blir det ingen blog. Efter att ha kollat runt på Pantip plaza och kollat svenska priser på Cyberphoto.se hade jag kommit fram till att det skulle bli en ny Canon fast i pocketversion. Hittade en butik som erbjöd mig en Powershot S70 inkl 1GB Kingston Elite Pro Compact Flash för under 3.400kr så det blev affär direkt. Svenska priset är 6.605kr för samma kombination.

Kameran fungerar fint och passar i fickan vilket är en klar fördel jämfört med Pro1 som alltid hängde runt halsen. Den har 7.1 megapixel, 28-105mm objektiv och är ganska snabb. Det är ingen EOS-1Ds men säkert en bra allroundkamera.

Sedan checkade jag in på Baiyoke Sky hotel med mitt superpris (kostar mindre än ett vandrarhem i Stockholm) och fick ett rum på 27:e våningen. Gled ner till poolen för att bättra på solbrännan lite men det var ganska mulet idag tyvärr. I omklädningsrummet hittade jag den minsta bastu jag någonsin har sett - vill man verkligen ge sig i denna maskin? Den är ju mindre än en normal garderob och tydligen ska fyra man få plats där inne!

I poolområdet (som ligger på 20:e våningen) var det inte mycket folk denna dag - jag låg där med två andra par. Båda paren bestod av män i 50 årsåldern som troligen var engelsmän eftersom dom var så bleka och rödbrända. Ena mannen hade sin jämngamla fru som hade 30-40 kilo övervikt gissar jag, en ganska rejäl dam. Den andra hade tydligen hittat sin “fru” här nere i Thailand, hon måste vägt max 45 kilo eftersom hennes lår var som mannens armleder. Man ser liknande par hela tiden tycker jag - väldigt många killar (även runt 25 års åldern) som går runt med snygga thailändska flickvänner även om dom själva inte alltid är i toppform.

Utsikten ifrån 76:e våningen var lika imponerande på morgonen. Frukosten serveras nämligen här uppe så man får välja mellan att vara hungrig eller glida upp på 280 meters höjd. Bra sätt att vänja av höjdrädda kanske?

Dom där små ljusa tornen som står tätt intill varandra på högersidan är Grand Diamond hotel. Det vit/grårandiga huset i vänsterkanten är en jättestor galleria vid World Trade Center Bangkok. Nu ser ni hur centralt hotellen ligger.

Jag testade en spännande hiss som går på utsidan av huset ifrån bottenvåningen upp till 77:e våningen (280 meter). Filmen börjar dock vid 18:e våningen eftersom den går på insidan av huset upp till den höjden. Hissen har glasväggar ner till golvet och kändes som ytterligare en utmaning för mig! (filmen är 19MB och tyvärr filmad på höjden)

Martin åker 77 våningar glashiss

Imorgon bitti åker jag äntligen till Ko Chang efter elva dagar i Bangkok - betydligt mer än jag planerat. Tacka Indonesiska ambassaden och alla dessa helgdagar för det (och en viss brist på planering ifrån herr Björnström såklart!).

Tog en liten kvällspromenad ner mot Trade Center för att käka middag och mötte denna elefant på övergångsstället. I Stockholm har man väl sett lite coola motorcyklar och bilar, galna hundar och fulla gubbar längs gatorna men sällan möter man elefanter som glider förbi.

Ett par hundra meter senare kommer jag till en gångbro där det står ytterligare en elefant och tigger mat ifrån förbipasserande. För några kronor får man köpa jordnötter av en säljare för att mata elefanten som lydigt niger och tackar för maten. Även om det varit lite kul att mata en elefant så ska man inte uppmuntra detta - elefanterna hör inte hemma i downtown Bangkok. Läste senare att en elefant dog förra året när den råkade fastna med foten i en avloppsbrunn mitt i stan. 

På vägen tillbaka till Bangkok träffade jag en trevlig australiensisk diamanthandlare som var på väg till en lokal marknad för att handla insmugglade stenar ifrån Cambodja, snacka om att man träffar olika typer av människor på en resa! Han berättade en massa om vad man ska tänka på när det är dags att köpa en fin ring, verkar vara betydligt mer avancerat än jag föreställt mig.

På busstationen i Bangkok stod en massa taxibilar som ville ha 250 baht (40 kronor) för att köra mig till hotellet - jag visste bättre än så och vandrade ut på Sukhumvit Road och fick en taxi med taxameter. Notan slutade på under 80 baht eller 13 spänn. Skönt att känna sig lite mer erfaren i denna kaotiska stad.

Jag checkade återigen in på Baiyoke Sky Hotel, denna gång på 70:e våningen! Otroligt nog kände jag mig inte höjdrädd när jag kollade ut ur fönstret i mitt rum, undrar om jag kommer känna mig lika säker på andra höga byggnader? Kan det vara så att jag lärt mig att just DETTA hus är väldigt stabilt?

Det blev en trevlig japansk middag på en restaurang vid World Trade Center - till priser man bara kan drömma om i Sverige. Jag avslutade kvällen med att gå igenom min packning, slängde en massa strunt jag samlat på mig och gjorde klart för avresa mot flygplatsen. 11.05 imorgon bitti avgår planet mot Bali med mellanlandning i Singapore.

Bangkoks flygplats inte är speciellt rolig även om jag inte hade några direkta problem med incheckning eller att få tillbaka mina momspengar. Turister får tillbaka 7% av priset på dyrare produkter köpta i Thailand när man passerar tullen på flygplatsen. Allt som behövs är ett VAT-refund kvitto ifrån din butik (ta med pass!) så får du tillbaka momsen kontant på flygplatsen.

Mycket folk, mycket affärer men inte bra priser är en bra sammanfattning av taxfree-shoppingen här. Bra priser jämfört med Sverige utan tvekan men inte jämfört med vad du hittar inne i Bangkok. Bara för att det är taxfree (priser utan 7% moms) betyder det ju inte att priserna automatiskt är låga, något som många missar.

Framförallt vill jag varna för att växla pengar här, åtminstonde om det gäller Malaysiska Ringgit och Indonesiska Rupiah. Växelkurserna var bortom oförskämda - minst 30% sämre än den officella kursen! Jag sparade många sköna kronor på att växla på Changi istället.

Jag hittade den här sköna skylten med 21 tips på hur du lever ett bra liv. Några punkter var väl rätt bra?

Singapore Airlines flyger Boeing 777:or på dom flesta sträckorna förutom Singapore - London verkar det som. Jag åkte 777-300 till Singapore och sedan 777-200 till/från Bali.

Ombord väntar som vanligt bra service och ett enormt utbud av filmer. Jag kollar mest på kanal 61 (tv-serier: komedi) och 62 (tv-serier: action). Här ser ni vad som erbjuds på en av dom 500 kanaler som är tillgängliga: Friends, Joey, Frasier, Will & Grace, Two & a half men, Everybody loves Raymond, The king of Queens osv. På 62:an var det mycket CSI som jag tycker är bra.

Dags för etapp två av min resa. Jag kramade Maria hejdå nere i Phuket och tog en flight med lågprisbolaget Air Asia till Bangkok kvällen den 2:a Januari som landade 00.30. Min bokade bil från hotellet kom aldrig till flygplatsen för att hämta upp mig trots att jag ringde och receptionen svarade “vänta vid gatan så kommer den snart”. Fick en ursäkt av hotellchefen senare dagen därpå men bara 4.5 timmes sömn.

Som ni vet har alla mina bokningar skett i sista sekunden och det höll på att straffa sig rejält. Nyår i Thailand innebär enormt mycket turister och det var nära att jag inte hittade en enda flygstol mellan Phuket och Bangkok. Kan vara värt att tänka på om du ska göra någonting liknande i jul & nyårstider.

Vid 09.00 dagen därpå kliver jag in på Bangkoks flygplats för att testa om det verkligen går att bara kliva in och hoppa på nästa plan - och dessutom flyga till en annan ort än den jag bokat. Mest för att se hur det fungerar i praktiken och för att samla material inför en kommande sajt som jag ska bygga: BusinessClass.se. Låter lite konstigt men ett bra sätt att få praktisk erfarenhet av sista-sekunden-ändringar som är så vanligt bland affärsresenärer.

Ombokning av datum och tider för RTW biljetter kostar ingenting och kräver egentligen inte ens en bokning utan det räcker att man går till incheckningen och kliver på planet förutsatt att det finns en stol ledig - det är väldigt smidigt och perfekt för mig som inte gillar att planera. Ombokning av flygrutt (så kallad rerouting) på en RTW kostar 125 USD plus flygskatter till den ort man ska flyga.

Eftersom min jorden-runt biljett har 4000 miles och mer än 10 flighter “över” blev jag övertygad att ta en liten avstickare till CGK - Jakarta i Indonesien. Varför då undrar ni? Det kallas för “milage run” och går bara ut på att flyga extra långt så man får så många poäng som möjligt. Jag behöver ju 70.000 poäng för att bli Guldmedlem så varje “oflugen mile” är ju en bortkastad poäng.

Ombokningen tog 30 minuter eftersom biljettkontoret måste räkna om miles och flygskatter på hela resan och sedan debitera mig mellanskillnaden. Därefter checkade jag in och fick gå genom VIP-kön i passkontrollen för att hinna med planet: jag checkade in mitt bagage 18 minuter innan planet skulle lyfta! 

Innan jag lämnade Sverige hade jag och Carina krigat med Singapore Airlines för att jag skulle få plats 17A på sträckan Frankfurt - Singapore som jag läst var “bäst på planet”. Carina satte texten “Must, must seat 17A” på min PNR eller bokningstext och jag fick ju min drömplats till slut. Jag hade inte tänkt på att texten skulle finnas med på samtliga följande flighter!

När jag checkade in i sista sekunden och sprang mot gaten i Bangkok hann ett par uppmärksamma Singapore Girls inse att jag fått “fel säte” och när jag skulle gå ombord fick jag ett nytt boardingkort med platsen 17A! Jag blev väldigt förvånad och det var först senare jag förstod hur det gått till. Vilken service!

Singapore Airlines flyger Boeing 777 även på korta sträckor vilket jag fullkomligen älskar. Det är ju stor skillnad att flyga stora plan med bättre benutrymme och lite “luftigare” kabin. Tänk om flygbolagen i USA och Europa kunde flyga lite rejäla kärror (Airbus 330 eller Boeing 777) även på kortdistans så man fick sträcka på benen!

På bilden ser ni Singapore Airlines Ultimo stolar som används på regionala flighter inom Sydostasien - alla dagens flighter använde likadana plan. Stolarna går inte att fälla till sängar som en SpaceBed men är väldigt sköna och går att luta rejält. Benutrymmet är 60” vilket motsvarar två rader i ekonomiklass. Trots att detta var en tvåtimmars flight fick vi en trerätters lunch med fördrink.

Handkontrollen till KrisWorld systemet är av äldre modell (nåja, fem år iallafall) med möjlighet att spela Nintendo etc.

Efter min ombokning tidigare idag ska jag flyga Bangkok - Singapore - Jakarta - Singapore i sträck med endast 40 minuter mellan flighterna. Jag åt lunch på första flighten men sen var jag proppmätt och lutade mig tillbaka med en tidning. Vilket sätt att spendera en dag!

När jag landade i Singapore fick jag halvspringa för att hinna med planet till Jakarta - flighten hade redan status “Final Call”. Bagaget hann med utan problem - dom är effektiva på Changi Airport.