bjornstrom.se

Kuta beach är stranden där allt började. Efter andra världskriget flyttade ett amerikanskt par hit och byggde några bungalows längs stranden. Sedan dess har det hänt en hel del men Kuta är fortfarande i centrum för turismen på Bali.

Från flygplatsen tar det inte mer än 10-15 minuter med taxi till Kuta och här hittar du gott om affärer, restauranger och uteliv i dom trånga gränserna På stranden finns alltid ett hundratal surfare - från nybörjare till dom riktiga proffsen.

Turismen innebär också att det finns gott om jobbiga försäljare på stranden och på andra ställen där rika besökare befinner sig. Jag har fått massor av erbjudanden om att köpa diverse rökbara naturprodukter trots att import av knark innebär obligatoriskt dödsstraff. Dessutom kan man få både massage av “beautyful Balinese women” och även “one hour Jiggy-Jig”. Plötsligt insåg jag vad alla dessa t-shirts med Jiggy-Jig innebar!

Trafiken i Kuta är lika kaotisk som i Bangkok men här finns bara enkelriktade smala gränder. Trots det har jag många gånger mött fordon i mötande riktning som kör på trottoarerna!

Om du är sugen på Quicksilver, Ripcurl, Billabong, Roxy eller andra surfingmärken är detta rätt ställe - priserna är ungefär 40-50% lägre än i Australien. Alla typer av märkeskläder går att köpa till ruskigt låga priser - en Polo Pikétröja kostade bara en hundralapp i en riktig Polo Ralph Lauren butik.

På stranden ligger Hard Rock café och Hard Rock Hotel som inte imponerade. Jag var rejält hungrig en kväll och tog en burgare och ett par öl i baren - det var inte mycket folk och priserna var jämförelsevis skyhöga. Det är nämligen inga problem att äta en god middag för under tio kronor på många restauranger!

Jag lyckades hitta ett hål i Marias skolschema och bokade 10 dagar på Bali för en romantisk vecka ihop. Hon flög Air Paradise från Melbourne och jag flög Thai via Bangkok. Vi hade det jättebra ihop och utforskade hela ön tillsammans med vrakdykning på Tulamben och såg Mola-Mola (Klumpfisk) när vi dök på Nusa Lembongan. Jag stannade ett par dagar extra och vi tänkte fira Marias sista kväll på Bali med en god middag i Kuta. Vi var båda trötta efter mycket dykning och somnade några timmar på eftermiddagen. Sen satte vi oss i en taxi och åkte in mot Kuta Square.

När vi är 500 meter från målet stannar taxin för att tala med upprörda Balineser som säger att en bomb precis exploderat. Vi kliver ur taxin och börjar gå bort från centrala Kuta. Jag stannar vid ett internetcafé och dubbelkollar Reuters samt TT men ingenting finns uppe. Då drar jag slutsatsen att det inte är fråga om en bomb utan kanske en gasläcka. Vi går bort från Kuta mot Legian någon kilometer norrut för att undvika trafikerade gator. Vid bombningarna 2002 small det två gånger - en liten bomb lockade ut folk på gatorna och en 1000kg bomb utplånade sen folkmassan i en stor smäll. Därför ville jag bort från potentiella bombplatser så fort som möjligt. Läs mer om bombningen 2002 här: Bomberna på Bali (2002)

Vi åt middag och därefter fick vi höra att det rörde sig om tre explosioner. Tre självmordsbombare hade vandrat in på ett Café vid Kuta Square och på strandserveringar i Jimbaran bara några kilometer söderut. Vi blev chockade över att vara mitt i allt detta. Jag ringde TT för att berätta att vi fanns på plats och det visade sig att jag var den enda svensk som rapporterade direkt från Bali.

Maria åkte till Melbourne dagen därpå och jag tog många bilder som jag skickade till svensk press via TT. Nu i efterhand inser jag att det var mitt sätt att hantera situationen bäst - ensam mitt i ett bombområde är inte så jättekul. Bilden längst ner från flygplatsen hamnade faktiskt på både löpsedeln och förstasidan i Svenska Dagbladet vilket jag är lite stolt över. Mina bilder publicerades i SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, Göteborgsposten, Sydsvenska Dagbladet, Barometern, Östersundsposten mfl och jag blev intervjuad av TV4 per telefon också.

Se reportaget från Kuta Square och Jimbaran Beach