bjornstrom.se

Vi landade på Bali framåt halvåttatiden på kvällen efter 2,5 timmes flygning ifrån Singapore. Bali är inte ett eget land som en del verkar tro utan en del av Indonesien. Jag passerade skylten “Du blir avrättad om du smugglar knark” med viss förskräckelse - ryktet säger att flygplatspersonal är inblandad i knarktrafiken och använder oskyldiga resenärers bagage för att få dom värdefulla påsarna genom tullen.

På planet träffade jag Andy, en trevlig 34 årig Balines som jobbat i USA på ett stort kryssningsfartyg. Han har inte varit hemma på sex månader och familjen vet inte att han kommer ikväll. Andy tipsar mig om var man ska stanna i Bali och erbjuder mig att följa med honom hem för att lämna mina väskor, sedan ska han köra runt mig på moped i Kuta för att hitta ett vettigt hotell. Jag var först lite tveksam till upplägget men han verkade riktigt trevlig så jag hakade på honom.

En stund senare har vi åkt taxi ifrån flygplatsen hem till Andy som bor mitt inne i Kuta bara ett par hundra meter ifrån största gågatan. När han kommer hem blir hans familj naturligtvis jätteglada, hans dotter med orange t-shirt grät oavbrutet i trettio minuter.

Ungarna i kvarteret tyckte det var jättespännande med en lång blond snubbe som dessutom har en tuff kamera. Det var inte svårt att få dom att posera framför kameran!

Jag blev bjuden på Satay grillspett och lite dricka innan vi drog iväg på en liten moped genom kvarteren. En halvtimme senare hade jag både fått ett billigt och bra hotellrum samt bokat båt till Gili Trawangan nästföljande dag. Priserna var inte högre än någon annan betalade - jag misstänkte först att Andy kanske fick en liten kickback för upplägget men så var det alltså inte. Snacka om bra första intryck av Bali, dom är verkligen jättetrevliga här.

Jag vaknade i god tid för frukost trots att jag inte längre har någon väckarklocka, mobiltelefonen är ju kvar i Thailand. Halv tio hämtade en minibuss upp mig och en stund senare satt jag på en större buss mot Bali:s östkust. Tyvärr tog det 2,5 timme att korsa ön trots att jag hade kört samma sträcka på en halvtimme.

Sedan väntade fem timmar i solen till havs vilket var riktigt trevligt. Perama har en direktlinje ifrån Bali till Gili Islands så att man slipper gå iland på Lomboc. Fördelen är att man sparar några timmar plus allt besvär med jobbiga försäljare vid färjeläget på Lomboc som tydligen ska vara bland det värsta folk varit med om.

För 185.000 rupiah fick vi alltså både bussfärd och båtfärd inklusive två måltider, det motsvarar 133 svenska kronor. Till detta kommer eventuella drycker ombord (Coca Cola: 3kr).

När vi närmade oss Gili Trawangan som var mitt mål för kvällen såg vi en massa delfiner som hoppade i vattnet framför båten. Tyvärr simmade dom inte med oss och det var omöjligt att få vettiga bilder på dom. Såg också en massa flygfisk som är jäkligt coola. Dom flyger ju flera hundra meter i höga hastigheter - jag hade en helt annan bild av dom. En snubbe på båten hade fått en flygfisk i huvudet när han dök, gav en rejäl bula tydligen.

På båten snackade jag med en trevlig engelsman som tyckte att backpacking i Asien inte var så utmanande. Han var på väg till Sydafrika för att resa genom Afrika ända upp till Egypten på två månader. Det var tydligen tuffare men också mer givande. Kanske en RoadTripAfrica 2007?

Dykfirman Manta Dive på Gili Trawangan hade den finaste hemsidan och smart marknadsföring på Peramabåten - “Vi bjuder på en öl om du tittar in hos oss”. Dom var trevliga så jag bestämde mig för att spendera mina fyra dykdagar hos Manta Dive.

Anthony som äger dykfirman kunde erbjuda i princip allt jag ville testa inklusive ett dyk med DPV [I]Diver Propulsion Vehicle[/I] - en elektrisk undervattensscooter. När man läser teorin för PADI Open Water får man lära sig att rökning och alkohol inte är något att kombinera med dykning. I Sydostasien tar dom inte rekommendationerna alltför allvarligt kan jag lova - ser ni Carlsbergskylten intill deras skylt!

Chris som jobbar på Manta Dive äger den bästa puben på ön - en Irländsk pub kallad Tir Na Nog som även har 10 bungalows för 110kr natten inkl aircon. Jag slog till direkt och tjugo minuter senare hade jag checkat in.

Gili Trawangan överraskade mig med att erbjuda utmärkt Sushi på restaurangen Ryushin. Åt goda Californa rolls med flygfiskrom, smakade som vanlig löjrom men coolt att ha testat.

Första dagen dök jag med två herrar i 60-årsåldern från Holland och en Indonesisk Divemaster. Herrarna hade över 300 dyk vardera och var utbildade divemasters, en av dom hade en jäkligt trevlig undervattenskamera som jag pillade lite på.

En fördel med att dyka här jämfört med Thailand är dom korta avstånden till dykplatsen - sällan mer än tio minuter från stranden tills det är dags att hoppa i vattnet. Därför åker man tillbaka till dykfirman mellan dyken istället för att käka lunch på båten som jag är van vid.

Sikten i vattnet var minst 30 meter vilket kändes fantastiskt härligt, bästa jag någonsin upplevt hittills i min korta dykkarriär. 30 grader i vattnet som vanligt och mycket att kolla på där nere.

Morgondyket är vid 09.00 och eftermiddagsdyket vid 14.00. Det gjorde att jag fick några timmar för lunch, ett strandbesök och ett par timmar i hängmattan på Manta Dive.

Fem svenska 21-åriga tjejer ifrån Härnösand följde med på eftermiddagsdyket och vi käkade middag ihop senare på kvällen. Dom är nere i 1,5 månad på Bali men passade på att titta över till Gili för att göra några dyk - tre av dom var Advanced Diver precis som jag och dom två andra tog sina Open Water här.

I teoriboken för Advanced Diver jämför dom undervattenscootrar med “a F18 jet on a bombing run” så jag hade höga förväntningar när det blev dags att testa. En DPV drivs av ett stort batteri och är egentligen bara en stor propeller med två handtag. Två gasreglage ger full fart eller supercharger vilket ger 30% extra fart.

Jag hoppade i med min kanadensiska Divemaster och dök ner till 20 meter innan vi startade våra DPVs. Man måste vara lite försiktig eftersom dom kan dyka eller stiga flera meter på nolltid - risken för squeeze i öronen är ganska överhängande och det kan vara knepigt att tryckutjämna när man har båda händerna på handtagen.

Full gas - och det händer typ ingenting! Visst den rör på sig och man få hålla i sig men vi snackar nog om två knop ungefär. Jag kan simma om en DPV med mina fenor. Vi glider runt lite och jag går ner på 50 cm höjd ovanför botten för att få lite mer fartkänsla. Efter en kvart är man ganska trött på det eftersom det går för långsamt. Jag skulle nog vilja ha minst fyra-fem gånger så mycket krut i min DPV för att det ska bli skoj.

Undervattensakrobatik är däremot något som en DPV verkligen kan erbjuda. Rulla ihop dig till en boll, sätt DPV:n i famnen och rikta den något uppåt. Sätt full fart och du gör en loop på fem sekunder - jag loopade nog 25 gånger vilket var jäkligt coolt. Ganska snart gör man alltmer avancerade rollar, loopar och piruetter. Efter ett dyk med DPV bestämde jag mig för att inte göra ett andra specialiseringsdyk, ska försöka hitta några fetare DPV:s för det.

Kvällen avslutades med spritfest på Tir Na Nog eftersom tre av tjejerna skulle lämna ön nästa dag - dom hade hittat kärleken på Bali och längtade tillbaka. Dykinstruktören Mike var inte helt ovan att hantera varken sprit eller småtjejer och drog igång rejält. Jag höll igen ganska ordentligt eftersom jag hade bokat specialiseringskurs för NItrox klockan 08.15 på morgonen därpå. Blev lite förvånad att även Joe (pekar på bilden) skulle göra samma kurs - han kom inte hem förrän halv fem på morgonen. Perfekt dive buddy, eller hur!

Idag gjorde jag en endagskurs kallad Enriched Air Diver Specialist eller Nitrox Specialist som den ofta kallas. Kursen lärde mig att hantera dykning med mer luft än vanligt i tanken vilket krävde en hel del teori och specialkunskaper för att mäta och hantera flaskorna.

Normal luft innehåller 21% syre och 79% kväve. Kroppen kan bara hantera en mindre mängd kväve i blodet innan risk för tryckfallssjuka uppstår - därför är dyktiden på exempelvis 40 meter endast 8 minuter med vanlig luft. Åtta minuter är inte mycket - tänk på att det kan ta ett par minuter att komma ner till djupet, i princip är man bara nere och vänder.

Lösningen är att öka syrehalten för att minska mängden kväve som man andas in - vilket kallas för Nitrox. Det låter som en enkel lösning men skapar andra problem - exempelvis är rent syre extremt brandfarligt och det uppstår explosionsrisk om man blandar Nitrox i flaskor som normalt används för vanlig luft.

När man använder högre syrehalter uppstår även en risk för syrgasförgiftning som uppstår om man andas för mycket syre under tryck. Därför måste man alltid beräkna vilken Nitrox % man ska använda för respektive dyk. Ett dyk med Nitrox EANx 28% ger dig möjlighet att dyka djupt med dubbelt så långa dyktider på 40 meter som med vanlig luft. Om du ska hålla dig på endast 15 meter kan du använda mer syre, exempelvis Nitrox EANx 36-40% och få många timmars dyktider - perfekt om du ska undersöka ett vrak eller göra många upprepade dyk på en dag.

Med Nitrox är det oftare luftmängden i flaskan som avgör hur länge du kan vara nere istället för mängden kväve i blodet som sätter gränserna när man använder normal luft på djupa dyk.

För att vara säker på vad du har i flaskan måste du ALLTID mäta syrehalten personligen, lita aldrig på vad andra har mätt. Använder du fel flaska eller fel syrehalt kan det ge mycket allvarliga konsekvenser! Ta ner Nitrox 40% till 40 meter så hamnar du garanterat på sjukhus i bästa fall.

Först använder du en flödesmätare som mäter hur mycket luft som lämnar flaskan - för att kunna göra en exakt mätning ska inte mer än 3 liter luft per minut passera plastslangen.

Därefter ansluter man en analysator till slangen och mäter syrehalten - i detta fall 30,6% vilket vi avrundar till Nitrox EANx 31%. Perfekt för djup kring 35 meter.

Jag vill poängtera att du inte märker någon skillnad när du andas Nitrox jämfört med att andas vanlig luft. Vissa säger att man inte blir lika trött på kvällen men jag kan inte påstå att jag märkte någon direkt skillnad.

Runt Gili Trawangan ligger ett flertal utmärkta dykplatser med djup ner till 65 meter och namn som Deep Turbo, visst låter det indonesiskt? Jag passade på att utnyttja tillfället för att göra ytterligare en specialiseringskurs kallad Deep Diver Specialist.

Som nybörjare med Open Water certifiering är gränsen 18 meters djup, för Advanced Diver är gränsen 30 meter. Idag gick jag ett steg längre med Deep Diver kursen som ger ända ner till 40 meter - maximala för fritidsdykare enligt PADI. För den som andas vanlig luft finns det sällan någon mening att ens närma sig 40 meter eftersom dyktiderna blir extremt korta - 8 minuter total dyktid är inte så jättekul.

Därför är det optimalt att kombinera denna kurs med Nitrox vilket vi gjorde på dagens två djupa dyk. Med Nitrox EANx 28% i flaskan gick vi ner till 40 meter och gjorde en del övningar. Jag har fått lära mig att tömma dykvästen blixtsnabbt (ryck i övertrycksventilen) och sedan dyka vertikalt med huvudet före ner till 35 meter på 45 sekunder för att maximera dyktiden på botten. Där nere gjorde vi en del roliga övningar - exempelvis öppnade min instruktör en Coca Cola flaska och innehållet kunde inte komma ut pga trycket. Jag försökte skaka men det hände ingenting. Tog även ner en stor röd påse med jordnötter som plötsligt var svart (färgen röd tränger inte ner till detta djup) och stenhård pga det omgivande trycket. Vi gjorde ett par matematikövningar och koordinationsövningar men jag kunde inte på djupberusad hur jag än gjorde.

Dagens andra dyk gjorde jag med Emma - en brittisk dykinstruktör. Vi testade att göra ett förlängt säkerhetsstopp på åtta minuter med en extraflaska som sänktes ner till 6 meter av båten ovanför. Jag hängde där och andades vanlig luft i evigheter kändes det som. På bilden till höger finns även Sheryl som jag gjorde DPV-dyket med.

Efter detta dyk har jag klarat av mina två specialiseringar - två nya plastkort i plånboken! Nu har jag valet att fortsätta med ytterligare tre specialiseringar för att bli Master Scuba Diver - högsta PADI-nivån för fritidsdykare. Ett annat alternativ är att göra en 2-4 veckors Divemaster utbildning där man jobbar på en dykfirma och får dyka minst två gånger om dagen för att få erfarenhet - 60 dyk är minimum för att bli Divemaster.

Ett tredje (och mer spännande) alternativ är att gå en DSAT TecDiver kurs där man får lära sig mer om extremare dykning bortom 40 meter. Då använder man flera flaskor, 2 eller fler regulatorer etc. Perfekt om man ska vara nere på djupet ganska länge vid ett vrak etc. Vikten för utrustningen varierar mellan 55kg och 110kg så det är nog dags för lite styrketräning när jag kommer hem!

Frida och Lina gjorde ett fun dive och såg en massa roliga fiskar, ett par hajar och någon sköldpadda. Av någon anledning blir jag mer intresserad av extremare saker än att bara glida runt - tror det beror på att jag sällan går runt i skogen och kollar på bär och fåglar. Roligare med crossmotorcykel!

Dykningen i Indonesien är verkligen i världsklass. Flera av instruktörerna och divemasters som jobbar på Manta Dive kommer ifrån Australien eller har jobbat på barriärrevet som ska vara betydligt sämre i jämförelse. Jag har fått dessa tips ifrån folk som är vana dykare, mitt mål är att besöka dom allihopa inom en femårsperiod om tid och pengar finns!

Några tips för dig som vill ha bra dykning i Asien:

- Komodo Island och Flores i Indonesien. Runt Komodo ser du alltid stora Manta Rays på upp till sex meter! Åk båt ifrån Bali via Gili - tar fyra dagar och då får du även se Komodo Dragons som äter människor. Världens största ödlor!

- Sipadan Island i nordöstra Malaysiska Borneo. Gränsar till Indonesien. Grymt mycket hajar av olika typer inkl hammarhaj. På ett dyk kan man se fler än femtio hajar enligt historier jag hört.

- Norra Sulawesi i Indonesien har grymt bra dykning säger flera personer jag talat med - flyg till Manado och dyk på reven.

- Similan Islands i Thailand erbjuder mycket hajar och bra dykning. Det finns “live aboard” båtar som ligger ankrade året runt där - åk med speedboat ifrån Phuket på ett par timmar.

- Gili Trawangan där jag precis spenderat några dagar. Gott om revhajar och stora sköldpaddor. Sikten är 25-50 meter och det finns djup långt bortom 40 meter inkl ett vrak i närheten.

Dagarna gick väldigt fort på Gili Trawangan eftersom jag ägnade varje dag åt att dyka och dessutom gjorde jag ju två specialiseringar vilket krävde en hel del teoriläsning. I princip blev det bara stiga upp - dyka - teoriläsning - dyka - gå igenom teori - middag - kanske ett par öl - sova.

Jag har jäkligt ont i fötterna nu efter dykfenorna. I tre dagar använde jag vanliga gummifenor som inte passade perfekt vilket gav mig rejäla skavsår i hälarna och tån intill stortån. Till sist var såren så djupa att jag hade problem att gå, då bad jag att få använda dykskor och en annan typ av fenor vilket hjälpte en hel del. Dykskor och fenor ligger härmed högt upp på önskelistan inför framtida dyk.

På vägen till Gili åkte vi båt direkt ifrån Bali men på vägen tillbaka var vi tvungna att först ta en mindre båt till Lomboc och sedan ägna en timme på dom serpentinvägar på väg till stranden där vår båt låg ankrad. Bussfärden var ganska spännande - chauffören hade svårt att växla ner till ettan i uppförsbackarna och en gång hann bussen stanna innan han fått i lägsta växeln. Av någon anledning kunde han inte starta ifrån stillastående så vi fick rulla baklänges ner för backen och ta sats på nytt!

Lomboc är muslimskt och här serveras inte alkohol - nakenbad är inte heller tillåtet. Tjejer ska inte heller ha på sig kortärmade tröjor, urringat eller shorts när dom rör sig utanför hotellet.

Jag sov i tre timmar på båten och ägnade resten av resan med att snacka resor med ett gäng holländska tjejer som rest runt i Indonesien. Dom hade sett och gjort en hel del sköna grejer - en boattrip här nere hade varit spännande. När vi gick i land hoppade jag på bussen och vid fyratiden checkade jag in på hotellet i Kuta.

Första besöket var apoteket där jag köpte små fyrkantiga bomullsbitar indränkta i 70% alkohol samt rejäla plåster för att leka mini-kirurg. Min sår på fötterna sved rätt rejält men när jag gjort rent allt såg det bättre ut.

Uppdaterat: Jag var på Bali under andra bombningen Oktober 2005 - Läs mer här!

Den 12:e Oktober 2002 detonerar en stor bomb utanför Paddys - en populär pub längs den största gatan i Kuta. Det blir snabbt kaos eftersom det finns tusentals människor längs gatorna i centrala Kuta under denna lördagskväll. Någon minut senare exploderar en mycket större bomb precis utanför innestället Sari Club bara ett par hundra meter bort längs samma gata och över 200 ungdomar dödas omedelbart, nästan hälften kom ifrån Australien. Antalet skadade är minst 500 personer.

Bomberna har placerats av indonesiska muslimer som vill stoppa turismen och livsstilen på Bali som inte riktigt följer deras livssyn. Bali är inte muslimskt som resten av Indonesien och det räcker att man åker båt till Java eller Lomboc några mil bort för att uppleva ett helt annat land. Rykten säger att Al-Qaida var involverade i dådet som fick ödestigra konsekvenser för Bali. Bilderna på djupt troende muslimer som leende fick sina domar i Indonesiska domstolar har du nog sett i dagstidningarna.

Turismen gick ner 50% över en natt och många fick väldigt svårt att överleva under ett par svåra år. Kom ihåg att Balineserna inte är ett rikt folk men många har satsat allt på att starta små verksamheter fokuserade alla dessa rika gäster som besöker deras ö. Våren 2005 har alltfler besökare vågat återvända men det är fortfarande långt kvar till nivåerna före 2002 har flera personer berättat för mig.

Idag står ett stort monument kvar som minne med namnen på alla omkomna. I listan hittade jag Linda Cronqvist, Ulrika Gustafsson, Maria Johansson, Johanna Bergander och Caria Räfling som råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Konstigt nog skrevs inte mycket om dessa svenska tjejer i svensk press efter bombdådet.

Sari Club är borta för alltid och nu finns bara en tom gräsplätt kvar med texten:
Bali has a Soul - Australia has a heart. United we stand, together as one, forever