bjornstrom.se

1955 lanserades Skyline ALSI-1 av Prince Motor Company i Japan, första generationen av en populär bilmodell. 1967 bytte biltillverkaren namn till Nissan och Nissan Skyline var född.

Dagens toppmodell har det enkla namnet Nissan Skyline R34 GT-R V-Spec. Officellt har bilen 280 hästkrafter eftersom japansk lag förbjuder bilar med högre toppeffekt. Sanningen är att minst femtio hästkrafter ytterligare gömmer sig under huven för standardversionen och toppmodellen har närmare 500 hästkrafter.

Tack vare fyrhjulsdrift når bilen 100km/h på under fem sekunder och stoppar tre meter snabbare än en Porsche GT3 från 120km/h. Då talar vi fortfarande om standardexemplar - Skyline är främst känd för dess trimvänlighet. Genom att uppgradera vissa komponenter finns det bilar med över 1000hk och den har fått namnet Godzilla inom sportbilskretsar.

Alla Skyline är vänsterstyrda och bilen har endast sålts i Japan. Ett fåtal exemplar har hamnat i Storbritannien och ett tjugotal bilar finns faktiskt i Sverige idag, främst äldre modeller. Du får betala Ferraripriser för en ny R34 levererad i Europa. I Australien fanns det gott om Skylines och Maria tröttnade snabbt på att jag ropade Skyline varje gång vi såg en bil köra förbi.

Läs mer om Nissan Skyline R34

Jag har alltid gillat tekniska prylar så ett besök till Royal Australian Airforce Museum strax utan för Melbourne var ett givet besök. En grymt avslappnad gubbe vaktade området som fortfarande är en officiell Australiensisk flygbas där dom tränar piloter.

Detta museum är inte speciellt stort - ett större showroom och två mindre hangarer plus en informationsrunda där man får lära sig mer om historia och teknik. Många känner inte till att Australien faktiskt är USA:s främsta allierade sedan andra världskriget. Storbritannien hade ingen möjlighet att försvara Australien från japanskt anfall när det hotade som mest 1942 - det var USA som kom till räddningen. Sedan dess har Australien varit en trogen partner i alla större konflikter inklusive Koreakriget, Vietnam, Irak och Afghanistan. RAAF använder nästan uteslutande amerikanska flygplan och helikoptrar idag dessutom.

På bilden ovan bygger två man en De Havilland Mosquito - ett attackplan från 1940-talet. Dom började med en träram och om ett par år kommer den flyga återigen.

Det var ett intressant besök men flygmuséer har svårt att imponera på mig nuförtiden. Efter vårt besök på USAF museum i Dayton Ohio är jag nog förstörd för alltid - ingen kan matcha deras utställning.

IKEA har två varuhus i Melbourne och ett av dom ligger relativt nära Marias lägenhet. Vi gjorde ett besök för att köpa lite smågrejer och för att äta svenska köttbullar!

Observera att Maria numera har ett rejält bandage för att hålla tummen ovanför hjärtat. Tydligen ska det minska cirkulationen och risken för spridning av infektionen. Jag går runt med bandage på tårna och Maria har armen i bandage - vilket gäng!

Alla IKEA-produkter har samma namn runt om i världen och jag kan tänka mig att många undrar hur tusan man kan döpa en produkt till “Börje”, “Säffle” eller “Örjan”. Efter en snabb sväng siktade vi mot restaurangen och hittade dom berömda köttbullarna.

Jag valde att börja med en svensk specialtallrik med sill, potatis, lax, rostbiff, knäckebröd och lite andra grejer. Köttbullar till varmrätt. Till min stora förvåning kunde jag även köpa en Norrlands Guld till maten!

På bottenvåningen finns “Swedish Food Market” där man hittar många svenska produkter. Tunnbröd, sill, knäckebröd, hundra sorters godis, kakor, kaviar osv. Dessutom fanns alla olika varianter av Absolut till salu - på IKEA av alla ställen.

När du ska ut i Outback och köra längre sträckor kan det vara bra med en extratank full av bensin. Denna Nissan Patrol har dubbla bensintankar som standard - något jag aldrig sett tidigare. En liten knapp kallad “sub tank” gör att bensinen flödar ifrån en 32 liters extratank till huvudtanken som är på hela 95 liter. Totalt 127 liter gör att man kan köra ganska länge mellan stoppen.

På bilden ovan har jag börjat tömma extratanken så att huvudtankens gick ifrån noll till 1/4 full ungefär.

Dubbla tankar ger dubbla tanklock - tog några minuter extra på bensinmacken.

Jag förknippar Australien med RoadTrains - enormt långa lastbilar som ersätter tågtransporter tvärsöver landet. Tyvärr såg vi inte några riktigt feta rackare - denna Ford lastbil på 33,5 meter var det längsta jag såg.

Tänk dig ett konferensrum hos en stor läkemedelstillverkare. Marknadsavdelningen träffar högsta ledningen och ska presentera sina senaste förslag. “Vi har kommit på ett väldigt bra namn för vår senaste konsumentprodukt. Istället för krångliga namn som antibiotika elller penicillin har vi valt namnet Flucloxacillin. Kommer sälja som smör!”

Testa säg namnet tre gånger i rad. Helt omöjligt. Ingen slump att företaget heter Flopen :D

Maria läser en kurs kallad “Global History since 1945” på University of Melbourne. Kurslitteraturen utgörs bland annat av boken “One World Divisible - A global history since 1945” av David Reynolds. Jag började läsa ett kapitel och fastnade - snart sträckläste jag boken som är 920 sidor tjock (jag hann nog inte mer än 400 sidor dock).

Kan verkligen rekommendera denna bok som garanterat kommer ge dig en mängd “aha!” upplevelser och betydligt bättre koll på bakgrunden till många av dom konflikter som pågår än i dag. Allmänbildningen får en rejäl skjuts och dessutom är boken faktiskt både spännande och kul. Jag tror du får ge ett par hundra men det är något du får igen genom att imponera på vänner och bekanta med uttryck som “Israel-Palestina konflikten har egentligen sina ursprung i Ottomanska rikets sönderfall. Britterna annekterade området men hade inte råd att understödja kolonierna efter andra världskriget, ett annat exempel är ju Indien/Pakistan-konflikten som faktiskt har liknande drag”.

Om du ägnar några kvällar framför tv-apparaten kommer du snabbt inse att “Footie” är himla stort i denna stad. Föreställ dig att ingen diskuterar V75, stryktipset, bandy, handboll eller fotboll. Allt handlar om Footie - Australian Rules Football.

Marias kompis Jeff bjöd in oss till Kangaroos hemmamatch på Telstra Arena - en jättearena med 50.000 platser. Ikväll var det “bara” 32.500 personer på plats för att se matchen mot Bulldogs.

Det första man upptäcker är att spelplanen är enormt stor. Fantastiskt nog är inte storleken på planen fastställd utan kan variera rätt mycket mellan olika arenor. Den är dock alltid oval och 135-185 meter lång och 110-155 meter bred. 18 man spelar för vardera laget så det finns en jäkla massa spelare på planen hela tiden och då har vi inte ens räknat dom sju domarna.

Spelet präglas av dess snabbhet och fria rörlighet av bollen - offside existerar inte. Spelarna springer med bollen men måste studsa den i marken var 10:e meter. Varje fot-passning längre än femton meter ger automatiskt en frispark. Du måste alltså sparka bollen till din medspelare för att få frispark, kastar du bollen fortsätter spelet som vanligt.

I vardera ände av planen finns fyra stolpar. Sparkar du bollen mellan dom mittersta stolparna får du sex poäng. Sparkar du den innan för dom andra stolparna får du en poäng. Oavsett vilka stolp-par du kastar bollen igenom får du en poäng. Det blir en massa mål och det gör spelet roligt - under vår match gjordes 58 mål!

Matchen varar i fyra perioder á 20 minuter med en liten paus mellan perioderna. Flest mål vinner. En rolig detalj är att spelare inte kan bli utvisade och att alla spelare saknar skydd. Det blir rätt tuffa tag ibland :)

Den som ser på hockey käkar varmkorv. I Australien äter man meat pie! Jag köpte en liten köttfärspaj och en öl och njöt av spelet. Smakade fint!

Det sköna med Footy är att man tagit regler ifrån lite olika sporter och skapat en ny publikfriande sport med mycket action. Jag tillhör iofs inte typen som gillar matcher i Allsvenskan mellan Öster-Elfsborg som slutar 1-0 efter 90 minuter. Kanske skulle vi sparka igång Footy i Sverige? Jänkarna har redan skapat en serie upptäckte jag när jag sökte på nätet.

Även om jag inte hejade på något av lagen tyckte jag att denna kväll var en av dom bästa under min resa i Australien - jag har sökt något typiskt australiensiskt annorlunda och äntligen hittat det!

Maria hade jättekul på matchen trots jättetummen. Lär dig mer om Australian Rules Football på Wikipedia

Maria hade sett Koalabjörnar tidigare men dom hade sovit hela tiden. Faktum är att dom tillbringar inte mindre än 20 timmar per dygn åt att sova, resten av tiden sitter dom still och äter. Att se en Koala röra sig verkar vara mycket ovanligt - vi hade tur denna dag.

På vägen in i detta Koala preservation camp som låg på Philip Island såg jag denna skylt som varnade för ormar: “...home to such things as the CopperHead snake - Yep It’ll kill ya!”

Den här snubben är äldst i gänget och tog en liten promenad på räcket vilket japanerna älskade. Han hade hittat ett träd på andra sidan med massor av gröna löv, tyvärr hittade han inte en väg dit. Efter en stunds försök kom en park ranger och la en pinne mellan dom två räckena så han kunde klättra över till andra sidan. Sedan hoppade han upp i trädet och satte sig på en gren där han började käka.

Den här mamman med barn var väldigt söta - kolla in minen på ungen. Det är inte en slump att dessa djur är förebilden för nallebjörnarna.

Den mest berömda attraktionen på Philip Island är pingvinerna som kommer iland vid solnedgången på samma ställe varje kväll. Idag finns en anläggning där man köper biljett och får sitta inom två inhängnade områden och vänta på solnedgången.

Vi var på plats före 17.00 och fick bra platser längst fram. Det blåste och var ganska kallt så jag köpte en fleecefilt som vi värmde oss med. Vid kvart i sex dök den första pingvinen upp och ställde sig på stranden. Dom var bara 2-3 decimeter höga - pyttesmå! Han stod där ett tag och skrek lite på sina kompisar och efter några minuter var dom 20-30 stycken samlade i grupp. När dom blivit tillräckligt många sprang dom från vattnet över stranden in i buskaget som gav dom skydd. Samma procedur upprepade sig många gånger och flera hundra pingviner sprang över stranden - ruskigt söta var dom.

Tyvärr var fotografering strikt förbjudet eftersom man inte vill skrämma pingvinerna, risken finns ju att dom inte kommer tillbaka - detta är ju helt vilda djur. En tjej som satt framför mig tog en bild och genast var en park ranger där och tog kameran - hon fick tillbaka den inplastad en stund senare. Därför har jag inte några bilder på detta - åk hit själv och kolla!

Det bästa med mitt besök i Australien var naturligtvis att få spendera två veckor med Maria. Inga koalabjörnar eller pingviner slår det! Hon kommer plugga på andra sidan jorden fram till jul och sedan åka ut på backpacking i Asien under några månader. Det känns såklart tungt att åka härifrån utan att veta när vi ses igen men samtidigt är man ju glad att man har någon som man tycker om så mycket.

Australien uppfyllde inte mina förväntningar men det kan bero på att jag besökte kontinenten på vintern - jag gillar värme och låga priser. Jag är glad över att ha upplevt ett par veckor här men jag är inte alls säker på att jag skulle åka tillbaka om jag inte haft Maria här nu. Flera personer har sagt att östkusten är riktigt najs - särskilt Fraser Island. Samtidigt känns det som att både bad och dykning är ett par snäpp fetare i Indonesien - och till 1/3 av priset. Det finns så många sköna ställen att åka till att nästa besök kommer dröja om inte längtan efter Maria blir för stor :)

Många brukar säga att USA är så extremt tuffa i tull och passkontrollerna. Australien är ett snäpp värre. Först och främst krävs visum för att komma hit, svenskar behöver inte visum för att komma in i USA. För det andra gör dom en extra röntgenkontroll av allt bagage efter att man har gått igenom tullkontrollen på väg in i Australien på jakt efter mat och annat som kan skada den ekologiska balansen. För det tredje måste man fylla i ett formulär när man ska lämna Australien också! Som medborgare måste man tala om vart man ska och hur länge - jag behövde bara tala om att jag lämnar landet, var jag varit och vart jag ska. Hursomhelst några snäpp värre än något jag sett tidigare.

Jag planerade denna flygning lite dåligt och hoppade på planet klockan 10.00 vilket innebär 7,5 timmars dagflygning utan sömn. Jag lyckades somna ändå till sist och det blev inte så farligt. Singapore Airlines och Boeing 777 börjar kännas som standard nu - inget speciellt liksom. Det straffade sig på Heathrow när jag skulle flyga SAS och Boeing 737. Usch vad hemskt dåligt det var i jämförelse.

Jag fick min plats vid vingen som vanligt - lyckades ändå se Ayers Rock mitt i vildmarken. Nu slipper jag köra bil i 500 mil för att se en stor sten iallafall :)

Jag var inte på toppenhumör för ytterligare en tretimmars flygning till Cairns efter min jobbiga flight från Singpore. Vi hade bokat billiga biljetter med Virgin Blue redan tre veckor tidigare och dom gick inte att boka om - bara att hoppa på flighten och se glad ut!

Virgin Blue är ett lågprisbolag som delar på inrikesmarknaden vid sidan av Qantas / Jetblue. Bolaget flyger främst Boeing 737-700/800 precis som amerikanska förebilden Southwest Airlines.

Incheckingen sker uteslutande med dessa automater eller online hemifrån - sen droppar man bagaget i en “bagage drop” som ska snabba upp processen.

En kul detalj är att planet har bildskärmar vid varje plats med live TV. Det kostar A$5 för en flygning - cirka 30 kronor.

Vi skrattade gott åt den galna Stewarden som lekte lekar och skojade friskt i högtalarna innan och under flighten. Skön och lättsam stil som gjorde flighten bättre än väntat trots att stolarna var väl trånga för en 190cm kille som jag.