bjornstrom.se

Idag är det tretton dagar sedan jag dök senast. Trots att jag gjort rent såren dagligen och bytt plåster har inte såren läkt. Ett av fyra sår ser faktiskt värre ut nu än det gjorde på Bali. Jag har inte brytt mig om att gå till en läkare eftersom det bara rör sig om skavsår och hur svårt ska det vara att göra rent såren själv?

Klicka här för att se hur mina sår ser ut (inget för känsliga)

Efter viss övertalning ifrån Maria stapplade jag iväg till närliggande Darlinghurst Medical Center som tittade närmare på mina fötter och förklarade att jag hade en infektion i två av tårna. Man gör INTE rent såren med alkohol (vilket jag gjort i 13 dagar) eftersom det torkar ut huden och gör att huden inte växer för att täcka såren. Dessutom hade jag satt plåstren för hårt vilket förklarade mina blå tår. Daglig rengöring med receptbelagd antibakteriell salva, ett litet finmaskigt nät runt tårna, plåster, flexibel tejp och små tå-strumpor gjorde susen. Dessutom ska jag äta antibiotika fyra gånger om dagen i tio dagar!

En timme senare satt jag på hotellrummet igen med ett berg av artiklar - 900 kronor kostade kalaset! Tur att jag har företagsförsäkring som täcker detta.

Mitt tips: om du inte vet vad du håller på med ska du nog be en läkare kolla på dina sår för att undvika infektioner och andra problem!

Sydney är inte huvudstaden i Australien vilket man lätt kan tro (det är Canberra). Staden har cirka 4 miljoner innevånare (20% av hela landets befolkning) vilket är en halv miljon mer än Melbourne men staden känns betydligt mer som en storstad.

Jag hittade ett gatuhörn med mitt namn till och med - snacka om PTH :)

AMP-tower är högst i stan - 305 meter högt. Observera stålvajrarna som är spända längs sidorna för att minska svajningarna på toppen.

Sydney har en monorail-linje precis som i Kuala Lumpur men tågen är betydligt mindre och sträckningen är koncentrerad till turistområdena. Ett varv runt innerstan tar cirka 12 minuter och tågen går i en stor cirkel - du kan bara åka åt ena hållet.

Maria fick feber igår och har legat nerbäddad hela dagen. Jag har ont i fötterna efter mitt besök på sjukhuset - vilket perfekt par! Vi bestämde oss för ett ryck och tog en taxi till Bondi beach (ca 8 kilometer) för att se solnedgången. När vi kom ner fanns det inte så mycket folk kvar på stranden men ett femtiotal surfare fanns fortfarande ute i vågorna som var ungefär 1 meter höga. Längs strandpromenaden tog vi denna bild:

Vattnet var ganska kallt, det är ju bara kring 19 grader här nu och badsäsongen är definitivt över om ni frågar mig men jag är ju lite av en badkruka när det är kallt i vattnet. Minimum 22 grader gäller för dykning utan tjock 7 mm heltäckande våtdräkt och jag känner likadant när man ska bada!

Fick några fina bilder ifrån stranden, en av dom ser ni längst upp på min blog just nu.

Efter Bondi Beach åkte vi in till stan igen och käkade en jättegod middag. Jag övertalade Maria att åka ett varv med monorail men det var ganska tråkigt visade det sig.

Måndag morgon och det är dags för Maria att åka tillbaka till Melbourne. Hon flyger tillbaka med JetStar och jag ska roadtrippa tillbaka - det är cirka 108 mil att köra. Att boka hyrbil är ungefär lika struligt som att hitta bra flygpriser eller hotellrum. Jag gjorde bort mig ett antal gånger i USA genom att göra en “walk-in” utan bokning vilket resulterade i relativt skyhöga kostnader.

Bästa sättet att få ett bra pris är nämligen att förboka bilen genom svenska kundtjänsten där du kan pruta lite och får alla försäkringar etc inkluderade i priset. Jag bokar via svenska AVIS som du även kan ringa ifrån utlandet, ett smidigt sätt att sköta bokningen på svenska och till bästa pris. På AVIS hemsida kostade en hyrbil i klass W cirka 673 dollar för en vecka med avlämning i Sydney. Genom att boka via Sverige kostade bilen istället 537 dollar och då inkluderas alla nödvändiga försäkringar. Enkelt och smidigt sätt att spara pengar med andra ord.

Jag åkte tunnelbana mellan inrikes och utrikesterminalerna - och upptäckte att tunnelbanan har två våningar här vilket jag aldrig sett tidigare.

Det var lite nervöst att hyra bil i ett land där alla kör på fel sida av vägen. Jag insåg ju att stadskörning i en fyramiljonersstad på fel sida skulle kunna skapa lite problem. Hade ingen lust att köra på motorvägen åt fel håll! Därför såg jag till att välja en bil som skulle hålla mig säker och samtidigt synas väl i trafken. AVIS har bilar ifrån klass A (pyttebil) till W (störst). Jag valde W.

En Nissan Patrol är 505 cm lång, 194 cm bred och 185 cm hög. Den väger 3 ton och min bil var vit. Perfekt citybil! Jag resonerade enligt konceptet “störst går först” eftersom jag anade att folk skulle ge mig lite mer avstånd i trafken när bilen är så stor. Vem vill krocka med en vinglande 3 tons jätte-SUV? Jag hoppade in i bilen och satte mig på fel sida. Kändes ju jättekonstigt att plötsligt växla med vänster hand, tur att det var automatlåda i denna bil. Efter en minuts pep-talk satte jag fart ut ifrån parkeringen mot motorvägen. Fem minuter senare var jag inne i centrala Sydney.

Tre saker slog mig omedelbart. För det första är det jätteknepigt att placera bilen rätt på vägen, det är väldigt lätt att åka för långt till vänster i körfältet så att man glider in i nästa fil. För det andra måste man ställa om hela “backspegel-reflexen” eftersom döda vinkeln plötsligt är till höger och mitt-backspegeln är till vänster. Tog mig 2-3 dagar att lära om denna reflex hyggligt. För det tredje sitter blinkersspaken på fel sida! Jag måste ha slagit på vindrutetorkarna hundra gånger i korsningar och när jag skulle byta fil på motorvägen, lite pinsamt.

Mitt val av bil fungerade ypperligt. Jag fick aldrig några problem att trängas i trafiken och folk lämnade gott om utrymme för att jag skulle kunna byta filer och göra lite småmisstag. Med en så hög bil får man gott om sikt framåt och bakåt dessutom. 

När man har möjlighet att förflytta sig med bil får man oftast ett annat perspektiv av en stad och kan lättare knyta ihop dom olika platser man tidigare besökt. Jag glassade runt i Sydney en hel dag för att se så mycket som möjligt. På bilden nedan syns det karaktäristiska blå/gröna havet på Bondi Beach som inspirerade Apple att färglägga den första iMac-datorn.

Jag åkte över Harbour Bridge och insåg hur högt det måste vara att göra en bridge-walk (se tidigare inlägg) upp till 150 meter över havet. Dessutom såg det rejält brant ut!

Manly beach skall vara väldigt trevligt men när det bara är 18 grader kändes det inte lika spännande. Jag gick runt i kvarteren som var mysiga men alla dessa strand-orienterade ställen kräver ju sol och värme för att göra sig bra.

Imorgon bitti ska jag påbörja min RoadTrip genom Australien!

Inatt sov jag på Holiday Inn vid flygplatsen som hade bredband på rummet så det blev en ganska lång kväll där jag uppdaterade bloggen och fixade en massa småsaker som blivit liggande. Steg upp med huvudvärk så jag satt inte bakom ratten förrän vid 14-tiden.

Roadtrip! Jag har en viss vana av att Roadtrippa sedan tidigare - främst ifrån USA men även några varv i Europa. Pappa hade tjänstebil med fri bensin när jag var liten så jag har alltid åkt mycket bil. När andra åkte till Kanarieöarna med charterflyg åkte vi på bilsemester. Jag hade kört bil i 15 europeiska länder redan innan jag fick mitt körkort (!). Det berodde på att vi missuppfattat det här med övningskörningstillståndet - jag körde under en hel sommar från Övertorneå i norr till södra Frankrike och Schweiz. Snacka om att snubben från Vägverket blev förvånad när jag berättade att “det var knepigt att fickparkera under Eiffeltornet” under min uppkörning :)

Förra sommaren körde vi en rejäl roadtrip i USA som blev 1.600 mil lång - nytt rekord faktiskt. Två år tidigare gjorde vi sydstaterna och körde 950 mil.

Någon timme söder om Sydney ligger Wollongong där min kompis Albert pluggade under ett år. Tyvärr har han redan åkt hem och finns i Stockholm nu. Jag gled in på Chili’s som alltid är bra - en av mina favoritkedjor ifrån USA.

I bergen ovanför Wollongong finns en trevlig utsiktspunkt där man får en bra bild av staden nedanför. Backarna var branta men min Nissan Patrol bara skrattade och ville ha betydligt tuffare arbetsuppgifter. Kanske blir lite offroad imorgon!

Från Sydney är det cirka fyra timmars körning eller 30 mil till Canberra - huvudstaden i Australien. Min omväg via Wollongong gjorde att resan blev någon timme längre och det hann bli mörkt innan jag kom fram. Det är verkligen ödsligt här - såg inte en enda bensinmack eller ett hotell längs hela vägen.

Canberra tog emot mig med armarna i kors, här kände man sig inte välkommen. Jag hade lyckats pricka “budget night” där Australiens parlament diskuterar igenom årets budget. Ett par tusen journalister och politiker har samlas och alla hotell är fullbokade. Succé!

Efter att ha besökt tio fulla hotell med priser uppemot 300 dollar (1750 kronor) per natt kändes det lite jobbigt. När jag frågade efter avståndet till nästa stad fick jag svaret “Det är bara 26 mil till Albury, där finns det nog lediga rum...”.

Jag blev alltmer frustrerad och började fundera på att sova i bilen trots att det bara är fem-tio grader på natten. Av en ren slump hittade jag ett backpackerställe som hade en ledig säng för mig. En halvtimme senare stängde jag ögonen och drömde mig bort ifrån denna stad :)

Canberra imponerade inte speciellt mycket trots goda förutsättningar. Här bor ungefär 300.000 innevånare idag, en kvarts miljon fler än för fyrtio år sedan. Staden är en av två huvudstäder i världen som planerats från grunden och gatnätet bildar faktiskt ett assymetriskt mönster med parlamentet i centrum.

Parlamentsbyggnaden nedan byggdes 1988 och skall vara väldigt fascinerande enligt guideboken. Jag drog runt ett par varv och åkte vidare. I bergen bortom Canberra finns NASA Deep Space Center med enorma parabolantenner och ett litet museum. Det är där radiosignalerna från månlandningen togs emot och skickades vidare till tv-tittare över hela världen. Jag är erkänt duktig på att hitta, speciellt om jag får en karta. Trots 2,5 timmes bilkörning hittade jag inte rätt väg från Canberra till NASA-centret - minst sagt frustrerad bestämde jag mig för att åka raka vägen till Melbourne.

640 kilometer till Melbourne och i stort sett ingenting att se längs vägen. En stor skillnad mellan roadtripping i Australien och USA är att här finns det inte mycket människobyggda attraktioner - det är naturen som gör resan. En känd australier slog nytt rekord i fortkörningsböter samma dag som jag åkte längs denna väg - han körde 231km/h med sin Bentley Continental. Få ställen på jorden passar så bra för fortkörning - här finns varken poliser, trafik eller snäva kurvor.

Den här varningsskylten var så söt att jag var tvungen att stanna bilen och ta en bild.

Resan tog bara sju timmar varav en timme i bilkö inne i Melbourne. Tyvärr hade jag inte någon nyckel till Marias lägenhet, hon var inte hemma och min mobiltelefon hade slut på batteri. Jag hade inte hennes nummer sparat någonstans förutom i min webbmail. Internetcaféet i kvarteret hade stängt för kvällen. Tog 1,5 timme att hitta ett internetcafé med möjlighet till parkering, hitta numret, ringa Maria och träffas. Somnade tidigt…

Jag har skrivit tidigare här om mina erfarenheter av att RoadTrippa i USA och Europa. Australien erbjuder en annan typ av resande och jag tänkte ta upp lite skillnader här som kanske hjälper dig att planera.

I Europa bor det 459 miljoner innevånare, USA har 295 miljoner och Australien har 20 miljoner. Europa är fördelat på 9,9 miljoner kvadratkilometer, USA är nästan lika stort med 9,1 miljoner och Australien strax därefter med 7,7 miljoner. Det gör alltså att du hittar 46 personer per km2 när du roadtrippar i Europa, 32 personer i USA och 2,6 i Australien. När man räknar in att 64% av befolkningen bor i Sydney, Melbourne, Brisbane, Perth, Cairns, Canberra eller Darwin blir siffran ännu lägre: under en person per kvadratkilometer. I Sverige är siffran 22 personer per kvadratkilometer och då bor det inte många norr om dalälven…

Slut med siffrorna - ni förstår vad jag menar. Det bor inte en kotte i Australien så fort du lämnat storstäderna och det påverkar din resa en hel del. För det första kan du inte räkna med bensinstationer, hotell eller andra saker byggda av människor - här är det endast naturen som räknas när du reser utanför dom tättbebyggda områdena.

Jag åkte 106 mil mellan Sydney, Canberra ner till Melbourne och såg fyra bensinmackar längs vägen. Området räknas inte ens som Outback - du måste upp till Broken Hill (100 mil) för att klassas som äkta vildmark. I USA finns det bensinmack och hotell vid nästan varje motorvägsavfart - det finns några områden i Alabama, i Arizonaöknen och i västra Texas där denna regel inte gäller. Vilket är bäst? Det är upp till dig att avgöra!

Jag hade en klar bild av att det skulle vara varmt i Australien men så var det naturligtvis inte. På vintern blir det kallt - dock inte snö och is som i Sverige. Jag hade sju grader i Canberra i början av Maj och det blir ännu kallare framåt midsommartider. I norra delen av landet som gränsar mot Indonesien blir det inte alls lika illa, kan vara värt att planera resan efter säsongerna.

Priserna i Australien ligger på Europanivå och utbudet av exempelvis lågpris-hotellkedjor är begränsat så du hittar inte dom allra lägsta priserna utanför storstäderna. Det går naturligtvis att tälta men det är inte något jag har erfarenhet av själv. Att resa runt i tre månader här kommer kosta dig rejält mycket skulle jag säga.

Idag fick jag chansen att glida runt i Melbourne med bil och såg stadsdelar bortom gångavstånd. Dagen började med ett besök hos en urmakare som gjorde service och polerat min klocka. Varje fjärde år måste jag lämna in den för service och vartannat år polerar jag stålklockan - den blir som ny varje gång.

Det är smidigt med bil men ännu smidigare med spårvagn. Melbourne har ett omfattande nät av spårvagnslinjer och med ett veckokort kan du enkelt resa runt i denna storstad. Staden är väldigt utbredd och har flera olika stadsdelar med egna centrum och stil. Trivs du inte i city är det bara att åka ner till St Kilda, Chapel Street eller något annat område.

Maria vaknade med ont i tummen. Den hade oförklarligt svullnat och blev snart dubbelt så stor som motsvarigheten på andra handen. Hon bokade in ett besök hos doktorn nästföljande dag.