bjornstrom.se

Jag har varit i USA tretton gånger men aldrig tidigare i Australien så kvällens flygning ska bli spännande. Jag åkte ut tidigt till Changi och utnyttjade gratis internetanslutning (se tidigare bloginlägg) och käkade middag.

När jag checkade in testade jag en “fuling” som fungerade. Planet lyfte 23.40 och flighten varar i strax över sju timmar. Jag hade redan checkat in via Singapore Airlines hemsida och hade valt en rad där jag hade tre egna stolar. När jag lämnade bagaget visade det sig att någon annan satt sig brevid mig. Jag frågade killen vid incheckningen om det fanns en ledig rad med fönsterplats flyttade han mig några rader bakåt så att jag hade tre stolar i bredd. Därefter bad jag honom att blocka dom andra stolarna eftersom jag hade två polare som skulle checka in senare och ville sitta brevid mig - vilket inte var något problem.

Några timmar senare satte jag mig i min stol och mycket riktigt hade jag fått tre stolar i bredd vilket jag var ensam om i ekonomiklass. Efter middag somnade jag liggande över alla tre stolar. Tyvärr är inte 140cm tillräckligt för en snubbe på 190cm så jag sov ganska dåligt - en fyrsätesrad är bättre men det finns inte på Boeing 777, bara på 747 (jumbo).

Jag landade i Melbourne klockan 08.30 lokal tid efter bara 6,5 timmes flygning - vi hade 230km/h medvind hela vägen vilket kortade flygtiden med 45 minuter. Normalt sett är det ju jätteskönt men det innebar att jag bara fick tre timmars sömn.

Ett tips till alla som flyger till Australien: du måste ha ett visum för att komma in! Det låter kanske självklart men jag upptäckte det på Bali för två dagar sedan! Som tur är kan man ansöka om visum via en hemsida och man får svar inom 30 sekunder - ruskigt smidigt. Därefter är det bara att glida igenom tull och passkontroll. I Melbourne hade dom en extra kontroll med röntgen innan man fick lämna flygplatsen - dom vill inte att man importerar mat eller farmprodukter in i Australien.

Maria pluggar på University of Melbourne som är stadens bästa skola och rankas som 22:a bästa skolan i världen enligt en färsk studie som skolan gärna visar för nya studenter. Hon läser tre olika kurser parallellt och får slita rejält för att hänga med har jag märkt - det blir många sena nätter framför böckerna. Normalt kostar ett studieår 135.000kr men Maria hade tur (nåja, hon hade ju 90% VG under dom första sex terminerna i Uppsala) att få en utbytesplats och fick skolavgiften kostnadsfritt.

Maria delar lägenhet med Cecilia, en 22 årig tjej ifrån Borlänge som pluggar på Deakin University på andra sidan stan. Lägenheten var jättefräsch och låg oväntat centralt intill en stor park. Jag tyckte det var jättesmidigt att åka spårvagn i 7 minuter för att komma ner till gågatorna i city. Hon bor granne med Pizza Hut men otroligt nog hade hon aldrig ätit där. Det ändrade jag på redan andra kvällen :)

Jag förväntade mig 40 graders hetta, öken, flygande doktorer, kängurus, Fosters öl och hundratals brudar som såg ut som Kylie Minouge. Jag kan härmed bekräfta att inget av ovanstående stämmer på Melbourne!

Min timing var ju perfekt - jag börjar med Asien där det varit 30-38 grader varje dag och sedan flyger jag till Melbourne precis i tid för vintern. Första kvällen var det 12 grader ute och min kortärmade tröja kändes plötsligt lite tunn. Vi gick från Marias lägenhet mot en närliggande Thailändsk restaurang genom en park. I parken finns gott om “Possums” som springer runt nattetid.

Som ni ser på bilden är dom inte så rädda för människor, den här mamman med barn kom fram och ville kolla närmare på oss. Dom är ganska söta rackare, eller hur?

Det blev en rejäl thailändsk middag som smakade lika bra som i Thailand faktiskt. Fantastiskt nog serveras inte Fosters öl någonstans vilket är lite fascinerande, däremot finns det gott om lokala varianter som smakade lika illa allihopa - jag är mer “Miller” än “Bitter” om ni förstår vad jag menar. Jag var ganska sliten av sömnbrist så det blev en tidig kväll för herr Björnström. Bättre att sova och vara fräsch inför morgondagens sightseeing!

Melbourne har ingen tunnelbana, här är det ett smidigt system av spårvagnar som gäller. Staden har ungefär 3,5 miljoner innevånare så det är inte en liten stad - citykärnan har gott om skyskrapor och i Australien anses denna stad vara landets shopping-huvudstad.

Melbourne är känt för sina stora evenemang - Olympiska Spelen genomfördes här 1956, F1 säsongen börjar alltid här i mars, Australian Open spelas i Januari och på hösten är det motorcykel Grand Prix som exempel. Mitt i stan finns en stor AFL-arena där man spelar Australian Football som är en slags skum blandning av vanlig fotboll, rugby och amerikansk fotboll. Ser jäkligt hårt ut och det händer mycket även om jag inte förstår reglerna.

Idag var det holländska nationaldagen så en massa folk gick runt i orange kläder, träskor (kolla skorna på killen till höger!) och dom sålde tulpaner på stan.

Känner ni igen logotypen? Visst är det Burger King som bytt namn till Hungry Jack’s här nere.

Stadens grundare heter faktiskt Batman! Gissa om utbytesturisterna kör många dåliga skämt med lokalbefolkningen: “Kunde ni inte döpt staden till Gotham City” osv…

Jag ville se alla skumma australiensiska djur som Maria berättat om (hon har rest runt i Australien och campat ute i bushen) så vi tog spårvagnen till Melbourne Zoo. Många av dom “vanliga” djuren har man ju sett tidigare så jag var mest intresserad av koalabjörnarna, markattor, kängurus, platypus (ser helt galet ut) osv.

Detta är en Echidna som påminner om en korsning av en myrslok och en gigantisk igelkott. Detta är ett däggdjur som lägger ägg - en ovanlig kombination. Läs mer om Echidna här

Vi gick in i ett område där Kängurus hoppade runt fritt och ett par kom fram till oss och kollade in dom svenska besökarna. Ser ju lite roligt ut när dom studsar runt.

En emu ser mest ut som en vilsen struts, den här blev riktigt närgången så vi backade lite - dom där jättelika klorna till fötter såg lite otäcka ut.

Krokodiler finns det gott om i vissa områden - det hade varit kul att åka upp till Brisbane Zoo och se Steve Irwin brottas med krokodiler någon gång!

Maria har fullt upp i skolan så jag har hängt på stan och kollat vad staden har att erbjuda. Jag kan definitivt rekommendera “hot grilled chicken tenderloins” på Nando’s Chicken som verkar vara en brittisk kedja med många restauranger i Australien. Det är så starkt att jag inte kunde sluta äta - man blir ju alldeles beroende av det.

I stadens tekniska bokhandel fanns det en massa streetracingfilmer att köpa - hittade bland annat svenska Getaway Stockholm som tydligen tillhörde storsäljarna.

På grund av kombinationen vinterväder och för lite kläder har jag blivit förkyld och håller på att tappa rösten! Kör med tre lager tröjor på mig nu - 15 grader är ju tio grader mindre än A/C:n på hotellet i Indonesien :)

Idag flög vi från Melbourne till Sydney med LCC:n JetStar som ägs av flygbolaget Qantas. LCC står för “Low Cost Carrier” och konceptet är identiskt med RyanAir. Billiga biljetter (500kr för 1 timmes flygning - 85 mil) och ingen direkt service ombord. Med en så kort flygning var det inte mycket att fundera över.

Maria fastnade i säkerhetskontrollen och personalen gjorde ett test för att kolla om hon hade fibrer från sprängdeg eller andra explosiva ämnen på kroppen.

Testet var negativt och en stund senare fick vi gå mot planet enligt principen “först ombord får välja säten” eftersom man inte kan boka sittplatser.

I Sydney tog vi en taxi till Coogee där jag hoppades att Linmarie hade fixat hotellrum åt oss. Coogee beach ligger strax söder om kända Bondi beach. Vi kom i solnedgången och det var en del surfare i vattnet fortfarande. Tyvärr hade vår planering strulat och vi fick åka in till stan istället (se nästa bloginlägg).

Efter en god middag och en kvällspromenad runt Darling Harbour somnade Maria tidigt på rummet. Jag satt uppe och kollade på drifting-tävling på TV! Drifting är en motorsport där två bilar tävlar på bana sida-vid-sida. Målet är inte att komma först i mål utan att köra snyggast - ju mer sladd desto bättre. Minst sagt sjuk sport som jag bara trodde fanns i Japan men tydligen är det jättepopulärt även i Australien.

Min plan att bo billigt på Crown Plaza hotel i Coogee där Linmarie jobbar - tjejen jag träffade på Phi Phi Island - misslyckades trots en viss planering. Vi hoppade på en buss in till centrala Sydney och var ganska trötta när vi checkade in på Holiday Inn Darling Harbour. Det blev inte så billigt som jag hoppats på och hela incheckningen var lite strulig trots att jag har Priority Club kort som skall innebära att man i princip bara hämtar nyckeln och går mot rummet.

Imorse loggade jag in på PriorityClub.com och upptäckte att detta hotell är 350kr billigare om jag bokat rummet via hemsidan istället för att göra en “walk-in”! En halvtimme senare upptäcker vi att vi inte är välkomna vid frukostbuffén eftersom vårt rum inte inkluderar frukost, vi har inte ens blivit tillfrågade om vi var intresserade av frukost när vi checkade in!

Irriterad talade jag med personalen på hotellet som förklarade hur man ska göra för bästa service och bästa priserna, så här fungerar det: Dom flesta hotell som tillhör någon av dom stora kedjorna ägs av lokala franchisetagare. Detta hotell ägs av ett Australiskt företag. Priority Club är ett fristående företag som fungerar ungefär som en liten resebyrå. När jag gör en “walk-in” har inte hotellet tillgång till mina medlemsuppgifter och kan inte avgöra vilket pris jag ska betala för rummet, dom har inte heller någon anledning att pruta eftersom jag faktiskt redan står vid disken redo att betala. “Walk-in” är något som alla hotell älskar - trötta hotellgäster som vill ha ett rum utan att pruta!

Efter att lärt mig läxan loggade jag återigen in på PriorityClub.com och sökte på hotell i Sydney. Ett annat Holiday Inn som ligger 2 kilometer bort erbjöd ett liknande rum inkl frukostbuffé för $92 lägre pris. Efter att ha bokat rummet fick jag omedelbart en bekräfelse via epost. En timme senare gick vi in genom dörrarna på hotellet och en stor plasmaskärm till vänster om disken visade “Today we welcome...Martin Björnström” bland ett antal andra namn. Jag visade mitt kort och fick en nyckel - incheckningen tog under trettio sekunder. Som medlem fick vi också morgontidningen levererad till rummet och gratis frukost på rummet men det ville vi inte ha. Med andra ord: billigare, smidigare och bättre genom att skaffa ett kort som är gratis.

Kolla i överkanten på skrivbordet, där hittar du en Ethernetkabel med några megabit bandbredd. Även om det inte låter jättefascinerande är det jäkligt smidigt att ha internet på rummet eftersom jag kan ringa billigt via Skype, uppdatera bloggen och hålla kontakten med folk.

När du tänker på Sydney - vad ser du framför dig? Chansen är stor att operahuset är något av det första du ser framför dig. Jag gissar att minst 99% av alla turister någon gång passerar här. Som svensk kan du vara stolt över att taket faktiskt är byggt av svenska takplattor!

På långt avstånd ser det ut som taket är byggt av jättestora vita block men när man kommer nära ser man dom små vita takstenarna som är indelade i större mönster. Hela formen på operahuset är väldigt vacker och det går lätt att ta hundra bilder i olika spännande vinklar.

Intill operahuset ligger Harbour Bridge som är strax över 500 meter lång och 155 meter hög räknat ifrån toppen av brospannet till vattnet. Om du tittar noga på bilden ser du att folk faktiskt klättrar i vänsterkanten. För cirka 750 kronor får du göra en 3,5 timme lång klättring som troligen kittlar även dom minst höjdrädda. Det finns trappsteg hela vägen men vinkeln är cirka 40 grader som mest, bredden på stålbalkarna är under en meter och räcket som hindrar dig från att falla mot en säker död sträcker sig bara till höften. Alla som klättrar måste därför ha på sig en sele som fästs i räcket för att inte en vindpust ska ta med sig hela besökargruppen ner i vattnet.

Jag upptäckte ett hyrbilsföretag med ett intressant koncept. Bayswater Car Rental erbjuder 2000st vita Toyota Corolla till låga priser. Du har i princip bara två val när du väljer bil - sedanmodellen med lite större baklucka och ett val mellan ny bil eller en bil som är 1 år gammal. Alla bilar är dock vita, påminner lite om den ursprungliga T-Forden som bara fanns i svart.

$15 per dag för en smidig och nästan ny bil av god kvalitet med AC och automatlåda med obegränsat antal kilometer är ju ett bra pris - det blir strax över femhundra spänn i veckan inkl GST, australiensisk moms. Perfekt för ett gäng som ska åka runt och upptäcka Australien! Enda nackdelen är att du måste återlämna bilen på samma plats, du kan inte göra en “one-way” och lämna bilen i exempelvis Melbourne.

Kolla in deras hemsida här: http://www.bayswatercarrental.com.au