bjornstrom.se

Dag tre inleds med att vi färdas genom Serengeti tillbaka mot Lake Manyara som vi passerat första dagen på väg mot Ngorogoro - totalt 32 mil på vägar som knappt existerar. Vi ser mycket längs vägen - bland annat enorma hordar med Zebror som samlats i tiotusental.

Detta är alltså Lake Manyara som främst består av skog och sankmark runt sjön. Med jämna mellanrum översvämmas området när sjön växer över alla breddar och djuren har lärt anpassat sig till detta - vi hade turen att få se Lejon som klättrat upp i träd vilket är väldigt ovanligt. Större bild över Lake Manyara

Vi denna park såg vi massor av elefanter, giraffer, antiloper och apor. Närmast sjön såg vi ett par flodhästar och några lejon som slumrat till i eftermiddagssolen. När dagen närmade sig sitt slut var man alltid lycklig!

Se hela bildgalleriet från Lake Manyara!

Längst ner hittar ni min värsta fiende - “Africa Dungbeetle”. Det framgår inte hur enorm denna skalbagge är. Tänk dig en skalbagge som är närmare en SonyEricsson mobiltelefon i storlek än en femkrona. 13 cm mellan vingspetsarna. Japp - du läste rätt! Den flyger! Jag tror inte ni förstår hur fort jag kan förflytta mig 30 meter när en Dungbeetle bestämde sig för att landa på mig vid bardisken. Den låter ungefär som en radiostyrd helikopter så man får några sekunder förvarning när dom är på väg in!
Incooooomiiiiing!

Jag vaknade lite sliten efter natten på Wild Africa Lodge. Bortskämd av lyxhotell blev det antiklimax att bo i ett slags tält-hus sista natten. Väggarna bestod av tältduk och det var varken kallt eller fritt från flygande varelser kan jag lova. Man ville helst inte ha någon del av kroppen synlig så jag täckte ansikte och armar under en handduk vilket blev minst sagt lite varmt efter sisådär tio sekunder. Vi hade en liten myggspiral men personerna på tändsticksfabriken har uppenbarligen aldrig sett en svenskt tändsticka - det gick åt ungefär 20-25 stickor för att tända spiralen. Som slocknade efter en kvart. Så var cirkusen igång igen :)

Jag måste erkänna att man var lite sugen på att kramas med flickvännen efter att ha sovit med Christian i ett par veckor men så här mycket morgonstånd kommer man nog aldrig få uppleva :)

Titta noggrant i trädet. Detta är en av anledningarna till att man aldrig promenerar runt i skogen här nere. En lejonhona gömmer sig i trädet och väntar på att någon eller något ska promenera förbi.

Vi blev lämnade på flygplatsen 13.59 - en minut före schemat. Vår chaufför/guide har gjort ett utmärkt jobb och vi kan varmt rekommendera Robbie för den som vill göra en lyckad Safari i Tanzania. Maila mig så vidarebefordrar jag er alla uppgifter ni behöver för Rickshaw och Robbie. Vi lämnade en rejäl dricks som tack för en superlyckad Safari och det är något som verkligen uppskattas här nere där lönerna är 95% lägre än i Sverige…

Sista bilden är tagen ovanför StoneTown på Zanzibar där vi mellanlandade på vägen “hem” till Dar es Salaam.

Efter hemkomsten från Safarin hade vi 24 timmar i Dar es Salaam innan det var dags att hoppa på Swissplanet hemåt. Även Anders skulle åka med samma plan - han skulle vidare på möte i Guatemala via Dallas, Texas. Då upptäcker jag att Swiss äntligen gått med i Star Alliance från och med den 1:a April och att Eurobonus kör en specialkampanj under hela April månad med 7.500 extra miles om man testar flyga Swiss. Jag dubbelkollar vår biljett och inser att vårt plan lyfter klockan 21:35 den 31:a Mars - mindre än tre timmar för tidigt för att kvalificera sig för erbjudandet. Dessutom finns det en Singapore Airlines flight som ansluter perfekt på tisdag vilket skulle ge mig lite extra PPS poäng, jag är bara 5 poäng från att bli PPS. I valet mellan noll och 14.000 miles gjorde jag vad varje sann Flyertalk medlem skulle ha gjort.

Så jag fixar hotell över helgen och bokar in mig på nästa flight vilket är på måndag kväll. En lugn helg ensam i Dar es Salaam!  Jag och Christian äter en god lunch ihop och sen säger jag farväl till familjen Ingelstam och glider vidare till Swiss biljettkontor. Ni som följt min jorden-runt-resa minns att jag köpt en CRWSTAR3 biljett som ger mig 24 flighter och 39.000 miles att utnyttja. En snabb omräkning visar att jag har några sträckor “över” så jag bestämmer mig för att göra en milage run inom Europa. Jag bokar DAR-ZRH-MAN-ZRH-LCY-ARN på vägen hem vilket ger mig en helt onödig men härlig och kostnadsfri flygning till Manchester fram och tillbaka med Singapore Airlines på övervåningen i en Jumbojet. Sen till London för att hälsa på min polare Linus och sen mot Arlanda.

Jag har endast en timme mellan flighterna på Tisdag men det kan väl inte vara något problem - Schweizare är ju kända för att hålla tiden :)

Jag lyckades kvalificera mig för diplomatrabatt på hotellet vilket ändå inte var superbilligt men Anders hade varmt rekommenderat hotell SeaCliff där han bodde med familjen när dom först landat i Tanzania. Min ensamma helg förvandlades till en avslappnad lyxhelg där jag varvade tid vid poolen med att sitta och bygga denna blog du just nu besöker. Trådlöst internet på rummet, platt LCD-TV med BBC och CNN, underbar utsikt över havet från poolområdet och Champagne (!) vid frukostbuffén. Galet!

SeaCliff är ett helt område i västerländsk stil och på helgkvällarna är det packat med ungdomar precis som i en amerikansk mall. Deras feta Lexus och Mercedes SUV:ar står parkerade utanför och ställen som Sydafrikanska Coral Ridge Spur är fullpackade. Jag bestämmer mig för att glida in och se vad dom erbjuder.

Jag testar deras “Hot Stone” meny som visar sig vara riktigt ovanlig. Man får in en träbricka med en glödhet stenplatta där man tillagar sitt kött själv. Jag fick in en jätte-oxfilé med bakad potatis och två goda såser och började steka köttet. Tyvärr var jag lite långsam och stenen kallnade efter en stund - då fick jag en ny bricka och ny potatis. Det var ett kul koncept som säkert tilltalar många. Personligen insåg jag att det finns en anledning till att man betalar en kock att tillaga maten - det blir bäst så :)

LX293 mot Zurich lyfter 21.35 så jag gled in på flygplatsen vid 19.00. Jag brukar köra kavaj när jag flyger men idag var det helt fel kläder - det finns inte någon AC inne på flygplatsen. Det dröjer en kvart innan incheckningen börjar och då glider rapartisten Shaggy in i Business Class kön med hela sitt band! Det dröjer inte tio minuter, inte en halvtimme utan lite mer än en timme innan jag kommer fram till disken och då är jag rejält svettig & sur eftersom det är 31 grader varmt.

Hela processen från att jag gick in på flygplatsen till att jag satte mig i loungen tog 1 timme och 45 minuter i denna hetta - det var ungefär 1,5 timme mer än jag väntat mig. Tanzanite Lounge på DAR var inget vidare - påminde mest om en östtysk bordell från 70-talet. Jag dricker lite juice och äter en Samosa. Trettio minuter senare sitter jag i min flygstol längst fram i planet och tänker “Gud vad skönt - lite middag och sen ska jag sova hela vägen till Zurich”.

Vi mellanlandar i Nairobi, Kenya efter 55 minuters flygning för att fylla på med passagerare i cirka 35 minuter och sen serveras middag. Efter fem minuter på marken börjar det plinga i högtalarsystemet “plong-plong-plong” i tät följd och ett tjutande varningsljud längst fram i planet. Det börjar springa lite flygvärdinnor, tekniker och en pilot fram och tillbaka och jag känner en lätt lukt. Någon säger “det är nog en toalett som är full” och vi tänkte inte mer på det.

“This is your captain speaking. We have smoke in the main cabin and we need everybody to leave the plane”. En minut senare står jag i gången mellan planet och gaten med min kavaj, väska och återigen över 30 grader varmt. Tjoho!

Det tar tio minuter innan vi får komma in i gateområdet där det står 150 passagerare och väntar på att få stiga ombord. En flygplatsanställd säger att man måste testa motorerna på planet och att Swiss-tekniker finns på plats. Det bör ta max femton minuter.

Två timmar senare är jag rejält trött på att stå i denna trånga Gate och vi lyckas övertala personalen att släppa oss fria. Klockan är efter midnatt så det finns inte många öppna affärer. Jag och en amerikanare sätter oss i en liten bar och köper varsin Tusker Beer. Shaggy och hans polare kommer också dit så vi sitter tillsammans och suckar över dålig information och en jobbig flygning. Det tar totalt 3.5 timme att fixa planet och 02:00 lyfter vi från Nairobi. Äntligen middag!

Vi har precis fått in förrätten när vi flyger in i så kraftig turbulens att flygvärdinnorna avbryter serveringen och tvingas spänna fast sig i stolarna. Slutligen får jag min middag vid 03:20 och då är jag jättetrött och grinig. Somnar så fort jag kan - morgondagen kommer bli jobbig för jag gissar att Singapore Airlines inte väntar på mig i Zürich…

Mitt plan mot Manchester (och hela min dagsplanering) hade lyft 07.30 från Zürich. När vi landade jätteförsenade strax efter 10.00 blev jag hänvisad till Swiss transferdesk där en käck liten tant glatt förklarade att jag var ombokad på nästa Swissflight till Manchester. Jag var inte speciellt intresserad av att sätta mig på ett liten pytteplan tvärsöver Europa när det var Singapore Airlines och PPS-poäng jag var ute efter. Swiss kunde inte på något sätt hjälpa mig att komma med nästa SIA-flight eller ändra min resrutt. Jag ringde till Maria och Christian och var allmänt trött på situationen men i slutändan var det bara att acceptera deras råd - gör det bästa av situationen. Mot Manchester!

Flygvärdinnorna på vår lilla 72 stolars AVRO blev lite förvånade över att jag skulle åka tillbaka med samma plan till Zürich men efter att ha förklarat min situation och nattens äventyr var dom jättegulliga mot mig och jag fick absolut bästa service. Faktum är att jag sov nästan hela vägen till Manchester.

På MAN väntade en man på mig för att ge VIP-transfer genom flygplatsen på kortast möjliga tid eftersom boarding på planet började 5 minuter efter att vi landat. Det tog inte många minuter innan jag gled upp vid gaten igen och blev framvinkad av personalen som ropade i en liten radio “yes, he’s here now”. Jag var ensam om att flyga i Business Class så planet hade bara en rad framför skynket, dom andra måste undrat vad jag var för snubbe när flygvärdinnorna ropade “hej igen - du sitter på rad 1 som vanligt” :)

Lunchen var utmärkt och jag hade i princip en egen flygvärdinna som jag hängde med. Två timmar senare landar vi i Zürich igen och självklart är vi försenade! Jag går till transfer desk igen och dom känner igen mig. När tanten inser att jag missat min andra flight för dagen blev det lite pinsamt henne. Jag blir hänvisad till Swiss loungen i 1.5 timme i väntan på nästa plan. Lyckas hitta världens längsta Loungebar iallafall :)

Jag var ganska mätt på andra resan mot Storbritannien och dagens tredje flight. Flygvärdinnorna bjöd på god Champagne och Lindt choklad som jag inte kunde säga nej till. Naturligtvis är även detta plan försenat och jag landar på London City 45 minuter efter schemat. Jag och Linus drack ett par öl och jag fick se hans nya lägenhet i London City som var riktigt trevlig med utsikt över “the Gurkhin” i Finansdistriktet.

Morgonen därpå var det dags för AVRO för fjärde gången på kort tid - denna gång med SAS till Arlanda. Deras plan och service är inte i nivå med Swiss men jag fick en ganska schysst lunch - otroligt bra för att vara SAS i dessa tider av “vatten kostar 5kr”.

När jag landade på Arlanda var mitt Afrikaäventyr över och även min CRWSTAR3 som jag använt sedan 19:e December. Jag hoppas att ni som följt mina två bloggar tycker innehållet varit hyggligt intressant och att jag inte babblat för mycket om flygplatskoder och biljett-typer. Tipsa gärna andra om mina reseberättelser - jag tycker det är kul att få frågor och kommentarer här.

Det känns inte helt kul att vara tillbaka kan jag lova. I fortsättningen hänvisar jag er till min Dagbok där ni kan följa vad som är aktuellt just nu. Köpet av min CRWSTAR biljett var nog det bästa köp jag någonsin gjort - vilken investering i själ, sinne och allmänbildning!
Martin har komma-hem-ångest