bjornstrom.se

I Maj 2005 började jag tala med Anders Ingelstam om att hälsa på nere i Tanzania - ni som följde min Asienblog minns säkert detta:
http://www.bjornstrom.se/blog/grodan_tanzania_och_en_golf/

I höstas började Christian Åhs från Jönköping nämna att han också skulle ner och snart sattes planen: Afrika till våren. Anders spikade datumen och under cirka tre veckor kommer vi bo hos Anders och besöka Zanzibar samt göra en rejäl Safari. Ska bli jättespännande!

Jag har aldrig varit i Afrika innan och har inte ens någon bild av hur det är där nere. Dags att köpa Lonely Planet Tanzania och läsa på lite om grunderna. Det ska vara regnsäsong men Anders lovar att det inte är någon fara. Snart åker vi!

Tanzania ligger på Afrikas östkust precis söder om Ekvatorn. I norr ligger Kenya, nordväst Uganda, i väst ligger Rwanda, Burundi och Kongo, sydväst Zambia, Malawi och i syd ligger Mozambique. Swahili är det officiella språket men ganska många kan knackig engelska - åtminstonde i områden som besöks av turister.

Landet är lite mer än dubbelt så stort som Sverige och har strax under 40 miljoner i befolkning med en befolkningsökning som är mer än tio gånger så kraftig som vi är vana med i norr. I snitt blir folk bara 45 år mot 80 år i Sverige - vilket delvis beror på att 9% är smittade med HIV idag. Tanzania är ett av världens fattigaste länder med endast $700 per person i BNP - bara 2% av siffran för Sverige eller en tiondel av motsvarande siffra för Thailand.

Nu vet ni förutsättningarna! Vi har inte ens en bild av hur vår resa kommer bli eller hur det kommer se ut när vi kliver av planet. Spännande!

CIA Factbook om Tanzania

Jag har börjat irritera resebyråer och telefonbokningen på SAS med att kunna det mesta om biljetter, regler, destinationer och flighter. Så blir det oundvikligen när min hobby är deras jobb. Ni som följt min round-the-world blog vet att jag tidigare köpt en CRWSTAR1 som ger totalt 29.000 miles och den “tog slut” i Frankfurt på vägen hem från USA. Därför besökte jag Lufthansa kontoret på FRA och uppgraderade med ytterligare 10.000 miles för cirka 13.000 kronor. Det ger mig tillräckligt med miles för att flyga ner till Dar es Salaam i Tanzania och poäng över till en romantisk helg med flickvännen senare i vår.

Detta är alltså i Business Class och som jämförelse kostar en vanlig tur-retur biljett med LX (Swiss) över 30.000 kronor. Swiss går med i Star Alliance den 1:a April men det går att boka RTW-biljetter redan nu tack vare dess samarbete med Lufthansa.

Incheckningen på Kastrup var ruskigt strulig på grund av datorstopp i SAS system. Trots att jag var fjärde man i incheckningskön tog det 45 minuter och jag gissar att många missade sina plan. 2 timmar senare var jag i Zürich och tog in på Intercontinental. Christian landade fyra timmar senare. Med lite tur och ett Elite Platinum kort i fickan blev vi uppgraderade till en svit eftersom dom trott att vi var ett par (Christina?).

06.30 var det uppstigning och avfärd mot flygplatsen. I loungen drack vi Espresso och laddade inför 10 timmar på LX292 till Dar es Salaam med mellanlandning i Nairobi, Kenya.

Jag hade lågt ställda förväntningar på Swiss men dom lyckades imponera på mig med utmärkt service och god mat. Planet var en Airbus 330 som inte genomgått uppgradering av stolarna i Business Class och hade ganska dålig IFE (inflight entertainment). Men det gjorde ingenting när flygvärdinnan var jättetrevlig och bjöd på Schweizisk choklad och ett leende.

Vid min sida hade jag en före detta purser på Swiss som kände kaptenen ombord. Han satt rätt mycket i cockpit men vi fick en chans att snacka några timmar och det var jätteintressant att höra hans historier. Fick veta att han kände besättningen på Swissair 111 som kraschade utanför New York bland annat.

Christian satt “bakom skynket” men hade fått fyra stolar i bredd på denna flight som var ganska tom i ekonomiklass. Jag försökte uppgradera honom genom ivrigt flirtande men det dröjde ända till Nairobi innan det fanns plats för honom.

Sista timmen åt vi choklad och drack skumpa ihop - tillbakalutade och lite spända på vad som väntade i Dar es Salaam.

Det var runt 30 grader varmt när vi landade och procedurerna för att få ett inresevisum á 50 dollar tog nästan en timme. Anders mötte oss på flygplatsen och det kändes lite surrealistiskt att faktiskt vara i Afrika för första gången. Mörka gator mötte oss längs rutten mot hotellet men efter en halvtimme satt vi i baren och fick lära oss vad begreppet “Kili-time” innebär. Kilimanjaro beer är riktigt bra.

Filmregissören Kjell Sundvall hade lagt beslag på våra sängar hemma hos Anders så vi fick bo på hotell under två nätter. Jag utnyttjade mina poäng (vi har diskuterat poäng-trix i all oändlighet så jag tar inte upp det igen) för två gratisnätter på Holiday Inn.

Jag blev både glad och förvånad över att hotellchefen lämnat ett handskrivet brev på vårt rum där han hälsade oss välkomna - “allt är möjligt” var hans motto. Tänk vad ett litet Platinumkort kan göra susen! :)

Morgonen började med regn så vi höll oss på hotellet i några timmar. Tack vare trådlös internetanslutning flög timmarna förbi och snart sken solen igen. Vi var båda blekare än våra sänglakan på hotellet vilket säkert uppmärksammades när vi lämnade säkerheten på Holiday Inn och vandrade ut på stan. I Lonely Planet Tanzania hade vi hittat en rekommenderad vandringstur runt Dar es Salaam som vi tänkte följa - första stoppet var vid fiskmarknaden.

Det tog inte många sekunder innan en trevlig men påstridig ung afrikansk man bestämt sig för att följa med oss på vandring. Jag försökte bli av med honom på alla sätt men han ville absolut vara en del av vår vandringstur. Senare visade det sig vara ett lyckodrag eftersom hans närvaro gjorde att vi blev lämnade i fred av alla gatusäljare.

Fiskmarknaden var ganska rörig och vi var garanterat enda vita människorna inom synhåll. Totalt såg vi 2-3 vita under hela vår dag på stan. Jag hittade det här ståndet som sålde fina snäckor och skal men bedömde att det var lite knepigt att ta med sig hem.

Vi kunde inte klaga på varken värmen eller luftfuktigheten efter regnet - snart var det “Kili-time” och vi satte oss på en liten restaurang vid vattnet. Vår afrikanske vän hade inte ätit på ett tag så vi bjöd honom på lunch och diskuterade livets stora frågor.

Dalla-Dalla kallas bussarna för och utgör lokaltrafiken här. Bussarna är väl avsedda för nio personer i Sverige men här kan dom pressa in ungefär dubbelt så många har jag sett - lite galet men billigt.

På bilden under sitter en man och målar reklam längs ett plåtstaket. När en målning är klar flyttar han sig tio meter i sidled och börjar på nästa!

Byggnaden nedan är en del av regeringsbyggnaderna - här sitter vice-presidenten och hans personal. Bilden under är tagen inuti en katedral längs strandpromenaden som vi tyckte var fin. 30% av befolkningen är kristna, 35% muslimer och resten tillhör andra lokala religioner.

Christian stoltserar utanför börshuset i Dar es Salaam. Inte lika pampigt som NYSE i New York!

Namnet Zanzibar känner många till men väldigt få kan säga var ön ligger på kartan eller vilket land den tillhör. Flera har trott att det är ett eget land faktiskt. Tanzania består av orden “Tanganyika” och “Zanzibar” och är en fedration av dessa två stater. Ön består till 99% av muslimer och det har uppstått konflikter med jämna mellanrum men i det stora hela är det väldigt lugnt här.

Zanzibar ligger cirka 60 kilometer utanför kusten och båtfärden tar bara två timmar från hamnen i Dar es Salaam. Anders chaufför körde oss till hamnen och efter att ha blivit lurade på 5 dollar fick vi våra biljetter och var på väg. Biljetterna kostade $40 per person - ungefär 300 kronor med andra ord. För lokalbefolkningen är priset 75% lägre. En stund senare satt vi på däck och njöt av vädret.

Vi hade bokat hotellet via telefon och en chaufför väntade på oss vid det minst sagt kaotiska färjeläget i Zanzibar Town. Upptäckte att minibussen bakom vår hade klistermärket “Estrad Musik” på framrutan - en musikbutik i Stockholm!

Resan mot Kendwa beach på nordvästra ön tog 1.5 timme och vägarna var tidvis enormt dåliga - sista kilometern skulle definitivt räknas som offroad med svenska mått och jag var inte helt säker på att vi skulle komma fram överhuvudtaget :)

Zanzibar mötte oss med underbara milsvida vita stränder och turkosa varma vatten. Vårt hotell var inte speciellt roligt men när omgivningen var så vacker kunde man inte klaga. Jag kände mig riktigt exotisk som hamnat här och blev ruskigt förvånad när vi checkade in och fick veta att 12 av 16 bäddar var upptagna av svenskar! Vi hade hamnat på samma plats som ett gäng läkarstudenter från Linköping. Liten värld…

Stranden var nästan tom på folk och tempot är nedskruvat till slowmotion. Solen står i zenit så här nära ekvatorn och det bränner verkligen i huden på nolltid. En mysig restaurang på stranden serverar god mat och kalla Kilimanjaro beer. Inga fula parasoller eller störande barn här. Väldigt få och väldigt trevliga försäljare. God mat och hyggliga priser. Skulle säga att detta är perfekt för smekmånaden! Synd bara att jag fått med mig herr Åhs istället för någon vacker brunett :)

Det är bara några dagar sedan vi lämnade ett iskallt och stressigt Stockholm och det är nästan svårt att förstå varför man utsätter sig själv för allt det där tråkiga när man kan ha det så bra här?

På stranden ligger Kendwa rocks med ett par volleybollplaner och goda middagar. Jag läste ett par böcker som jag länge velat “ta tag i” och körde så mycket tid i solen som man vågade. Det tar ett par dagar att varva ner och rida ut koffein-beroendet…

Varje eftermiddag samlades vi på volleybollplanen för att göra av med all energi man byggt upp under dagen. Halvfemtiden var ganska optimal eftersom det hunnit bli lite svalare och ungefär två timmar innan det mörkret fallit över vår strand.

Jag är inte någon stjärna på volleyboll - det kan jag intyga utan några omsvep. Ganska kvickt insåg jag att laget tjänade mest på att hålla mig framme vid nät. 190 cm höjd är användbart när det är dags att putta bollen över till motståndarlaget!