bjornstrom.se

Klockan ringde tidigt och vi hade avslutat frukosten strax efter nio - vår plan var att åka till grannön Savaii på dagsutflykt. Färjorna går varje timme mellan öarna så vi tänkte i princip åka till färjeläget och hoppa på nästa färja. Så enkelt var det självklart inte! Färjorna är i princip alltid fullbokade för biltrafik och vi var tvungna att boka biljetter i förväg - och imorgon ska vi ju åka vidare mot Nya Zealand på kvällen så vi vågar inte lita på färjetrafiken, vi vill ju inte missa flighten.

Maria längtade efter lite mer strandliv så vi bestämde oss för att ta kustvägen ner mot Lalomanu, cirka 8 mils bilkörning. Efter en timmes bilkörning hade vi kommit ungefär en tredjedel av vägen och började tröttna. Ska det verkligen ta över fem timmar tur och retur? Slutade med att vi vände och åkte tillbaka igen - ganska misslyckad dag! Vi tankade vår Toyota Rav4 och upptäckte att bensinen “bara” kostade 6:80kr litern! Är inte det ganska konstigt med tanke på att Samoa har rätt långa transportvägar till närmaste oljekälla?

Maria lade sig vid poolen och jag satte mig i cocktailbaren på Aggie Grey’s och bloggade vidare - vi upptäckte att det fanns trådlöst nät här! Du som läser detta undrar säkert varför jag ofta “ligger efter” med bloggandet - tillgången på användbart internet i kombination med att det faktiskt tar rätt lång tid att välja ut och redigera bilderna samt skriva texter även om dom är rätt korta. Hursomhelst hade jag det jättebra i baren - söta Samoanska kvinnor serverade espresso och fruktjuicer när jag satt och knapprade iväg på min MacBook Pro.

Kvällen slutade riktigt bra. Vi bestämde oss för att slå på stort och äta på Bistro Tatau som är Apias finaste restaurang. Maten var toppen - den Australiska kocken hade satt ihop en bra och omväxlande meny. Det blev en liten kulturkrock när Samoaner ska erbjuda västerländsk service - det blev lite stelt vilket var synd när det naturliga bemötandet här på Samoa är så trevligt. Priserna var inte farliga - runt 130kr för varmrätterna.