Nattdyk vid “the Beach”
Friday, 01 April, 2005
Om ni sett filmen “the Beach” med Leonardo di Caprio känner ni till den vackra stranden vid Maya bay, Phi Phi Leh. Vi ägnade hela dagen där åt mina resterande certifieringsdyk - undervattensfotografering, undervattensnavigation och ett nattdyk.
Phi Phi Leh är obebodd och ett populärt utflyktsmål för dykbåtar och turister i speedboats som gärna ankrar vid “the Beach” i några timmar. Vi mötte ett tiotal dykare under mina dyk vilket var något nytt för mig - man får se upp så man inte krockar.
Nu när man håller på med dykning börjar det kännas angeläget att börja träna upp min egen “internal buoyancy device” som påverkar flytkraften i vattnet. Har börjat köra tre set med 20 situps på morgonen men det är en bit kvar till ett sexpack :)
Nattdyket var utan tvekan det coolaste dyket jag gjort. Tänk dig att du sitter i en lång gungande eka mitt i mörkret och enda ljuset kommer ifrån ett par ficklampor. Du ska sätta på dig viktbälte, mask, snorkel och fenor - sedan hoppa i vattnet. Där ska du hitta och glida in i dykvästen som du knäpper på dig. Dubbelkollar luften en sista gång innan det är dags att gå ner under ytan.
Så fort jag kom under ytan och började dyka var det ännu mer att tänka på än vanligt. Jag blev desorienterad direkt eftersom sikten var cirka 5 meter och man får ett extremt tunnelseende tack vare ficklampans riktade ljus. Där inte ficklampan lyser kan det vara ungefär vad som helst så man sveper fram och tillbaka hela tiden. Min dykkompis Peter dök för fort och landade på botten 18 meter ner eftersom han var så koncentrerad på att följa dyklinan, hantera ficklampan, tryckutjämna, inte krocka med oss andra (man ser inte dykarna, bara ficklampans ljus) och hantera luften i västen.
Efter någon minut svepte vi fram över bottnen och jag återfick känslan av kontroll återigen även om sikten gav mig många överraskningar under dyket som varade i 41 minuter. Plötsligt dyker det upp grejer man inte förväntat sig och skuggor kan skapa en massa effekter. Vi dök ju inte i öppet hav utan längs en lång klippvägg så det fanns en hel del att krocka med om man inte svepte fram långsamt.
Vi såg en enorm eremitkräfta som kutade fram längst revet och ett antal ovanliga fiskar som mest tittar fram på natten. Under en övning stannade vi upp och satte oss på bottnen där vi stängde av ficklamporna. Mycket konstig känsla att sitta på havsbottnen 18 meter under ytan mitt i natten! När man flaxar med armarna finns det plankton som lyser upp så att det bildas små stjärneffekter i vattnet - väldigt coolt. Vi satt där och flaxade i någon minut och bildade en slags stjärnhimmel av luminerande plankton.
Bilden nedan är tagen på väg tillbaka mot hotellet igen, Peter till vänster och Johnny till höger. Nu är jag klar “PADI Advanced Diver” också!
