Mot Phi Phi Islands
Saturday, 26 March, 2005
Före frukostbuffén talade jag med hotellets egen bokning som fixade en taxi till färjeläget i Phuket Town vid 11.30. Helt odramatiskt tog jag mig till färjan och betalade 120 kronor för en tur & returbiljett. Havet var lugnt och båten var stor även om den var ganska risig.
Jag träffade ett svenskt par ifrån Strömstad som brukar åka ner till Phuket varje år och gav mig lite tips på bra ställen och restauranger. Han hade träffat en V75-miljonär i Phuket som flyttat ner till Thailand och numera var heltidsalkoholist i solen. Pengarna var troligen slut nästa år trots att han vann hela 22 miljoner (!) vilket visar att pengar inte innebär lycka.
Efter 90 minuter kom vi fram till Phi Phi Islands och många var tysta när vi gled in i hamnen. Som ni säkert minns dog det väldigt många här när flodvågorna slog in ifrån två håll och svepte över öns mittendel. Phi Phi är delad i två delar med en smal landtunga vars högsta punkt är några meter ovanför havet. Idag är det dessutom exakt tre månader sedan katastrofen.
På ön pågår en hel del arbete och vi såg ett par caterpillars som jobbade på stranden och man hörde byggnadsarbetare jobba runt om på ön. I lokaltidningen läste jag att ett hundratals SHIT:are jobbar här (SHIT = Suspected Hippie In Transit) för att hjälpa lokalbefolkningen att så snabbt som möjligt återuppbygga hotell, restauranger och affärer.
Redan innan jag stigit av båten kom en snubbe ifrån Holiday Inn och visade mig den longtailboat vi skulle åka med till vårt hotell som ligger på andra sidan ön (och som inte påverkats av tsunamin). Jag kan inte säga att en longtail skapar mycket förtroende men dom ska tydligen vara väldigt sjödugliga. Ett öronbedåvande dån ifrån motorn gjorde det omöjligt att prata med det amerikanska par som åkte med i båten - resan tog 40 minuter och jag är jäkligt glad att det var vindstilla för annars hade det nog blivit lite jobbigt.
