bjornstrom.se

Vi promenerade runt i Auckland som var halvmolnigt och runt 20 grader varmt. I jakten på gratis internet hittade vi kaffekedjan Esquires som gav en timmes Wifi om man köpte en kopp kaffe - två i ett! Kedjan är tydligen Kanadensisk men har funnits i Nya Zealand i fem år och har 35 caféer. Mycket bättre än Starbucks som tog 55kr för en timmes Wifi. Även om priserna i Auckland är på svensk nivå så kändes allt ganska dyrt - det är farligt att tillbringa för mycket tid i USA (och på Samoa) där valutan gör allting billigt…

Jag hittade en tidningsartikel om en stad i Australien där några innevånare huggit ner 20 träd för att få bättre utsikt från sina dyra villor. Kommunen hämnades genom att betala 10.000 dollar för att ställa två containrar på samma ställe som träden tidigare stått för att totalt blockera utsikten! Vilken hämnd! Vilket land! Blir spännande att bo “down under” :)

Vi tog en lunch i Sky City och då upptäckte jag deras smarta Ketchupförpackningar. Inget hörn att riva av och inget kladd! Vänd förpackningen upp-och-ner och tryck till så är det klart, varför har ingen tänkt på det här i Sverige? (se småbilder nedan)

Upptäckte också att iPhones fanns till salu i importbutikerna. EU har ju lagar mot parallellimport av produkter som inte är lanserade men på Nya Zealand finns inget sånt. Observera företagsnamnet: Parallel Imported LTD.

Vi gick runt i centrala Auckland och såg en svensk flagga i ett skyltfönster - Kikki K Swedish Home Office style hette butiken och såg ut att vara en direkt kopia av svenska Ordning & Reda. Kristina “Kikki” Karlsson heter alltså tjejen som startade alltihopa för cirka 10 år sedan och hon är mycket riktigt från Sverige. Hon fick idén när hon flyttade till Australien (hon följde kärleken) och insåg att ingen sålde designade, snygga kontorsprodukter. Kikki berättar om sin svenska inspiration här.

Uppenbarligen har det gått bra för henne för hon har fått en hel del utmärkelser:
Kristina has twice been a finalist in the Telstra Business Woman’s Awards, has been named Young Entrepreneur of the Year by Women Chiefs of Enterprise International, was named Most Successful New-Comer in the Swedish Business in Australia Awards, and was recently named Best Small Business in the Ethnic Business Awards. Läs mer

Som svensk är det lite kul att gå runt i butiken för man ser små svenska symboler och bilder överallt.

Produkterna såg välgjorda ut och består i princip av vad du hittar i en Ordning & Reda butik.

Kolla in deras hemsida:
http://www.kikki-k.com.au/

Flighten till Auckland var verkligen rekordlång - vi landade 28 timmar (!) efter start från Apia på Samoa! Naturligtvis var det datumgränsen som spökade och lade på ett dygn på restiden. Vi lämnade Samoa 14.40 söndag och landade 18.40 på måndag.

Ett par timmar senare var vi på Crowne Plaza Auckland som verkligen låg centralt bara 250 meter från SkyCity Auckland där 328 meter höga SkyTower ligger. Om du klickar på bilden nedan ser du att två tunna linor hänger ner från toppen - dom används för ett 192 meters SkyJump! På 16 sekunder faller du från toppen med en vajer fäst runt midjan…

Hotellet var ganska ordinärt men framför allt väldigt var det väldigt kallt! Vi frös konstant och trodde att det berodde på vår två veckor på Samoa men när Maria tog fram termometern såg vi att det var 17,5 grader inomhus och 19 grader utomhus. Efter ett par diskussioner med receptionen på hotellet fick vi byta rum och då blev allt mer normalt.

När vi lagt oss i sängen och skulle sova sa jag till Maria: “Inser du att jag inte talat i mobiltelefonen på 15 dagar?”. Det måste vara ett personligt rekord för mig - har nog aldrig varit så avslappnad sedan jag skaffade mobiltelefon 1992-1993.

Söndag lunch var det slut på solandet & badandet. Vi hoppade på hotellets buss mot flygplatsen som bara ligger ett par kilometer från Aggie Grey’s Resort.

Vid incheckningen visade våra väskor 88,5 kilo (ser ni hur ilsket rött den lyser) och kvinnan börjar tala om övervikt. Men reglerna för våra biljetter säger tydligt att maximal vikt är 2 väskor á 32kg per person PLUS 20kg extra för mig som är Star Alliance Guldmedlem. Efter ett par minuters diskussioner om IATA regler så lugnade hon ner sig :)

Air New Zealand flyger Airbus 320 hit och planet var fullt. Dom flesta flighter till Samoa sker på konstiga tider mitt i natten och det här var en av få flighter som gick dagtid.

Bara för att utmana ödet tittade vi på Lost säsong 3 på flighten. För dig som inte följer Lost kan jag tipsa om att den handlar om en flight i Söderhavet som kraschar någonstans runt Fiji - dvs där vi är nu :)

Vi tog ett glas vin på flighten och när vi sett två Lostavsnitt var det nästan dags att landa så det gick väldigt kvickt. Air New Zealand tycker jag tillhör ett av dom bästa bolagen inom Star Alliance med trevlig personal och hygglig servicenivå.

Vi tillbringade natten i en bungalow på Savaii och när vi vaknade var det fredag morgon och dags för en kort sprint mot färjan tillbaka till Upolu. Vädret var toppen och ett par timmar senare rullade vi i land och åkte direkt till Aggie Grey’s Beach Resort & Spa.

Hotellet öppnade 2006 och har inte mycket gemensamt med 70 år gamla Aggie Grey’s inne i Apia. Vi ville ha ett par sköna dagar vid poolen innan det var slut på äventyret i paradiset - på söndag åker vi mot Nya Zealand.

Även om det är jättehärligt med stora pooler, barpool, beachvolleyboll, ett par konstgjorda sandstränder, frukostbuféer och 5-6 restauranger så tappar man ändå känslan av Samoa. Denna resort skulle ju egentligen kunnat ligga på Kanarieöarna…

På rummet väntade färska blommor på sängarna och i badrummet. Vi lade oss vid poolen och spelade volleyboll mot andra gäster. På kvällen stötte vi ihop med Kent Olsson och hans fru igen! Slutade med att vi delade en flaska rödvin och satt halva kvällen i restaurangen och snackade. Kent berättade om livet i riksdagen och som moderatpolitiker - det var jätteintressant att få en inblick “bakom kulisserna”. Vi berättade om våra Australienplaner och vår resa. När vi skiljdes för kvällen bad jag Kent hälsa Fredrik (Reinfeldt) från mig :)

Att köra bil på Savaii innebär att man får en chans att se hur folk verkligen lever eftersom väldigt många bor precis intill vägen - det finns inte många meter obebyggd mark längs vägen runt ön.

Förutom ett oändligt antal Fales finns det gott om kyrkor - och där har man inte sparat på slantarna. Det ser nästan overkligt ut med kyrkor som detta bland alla palmbladshyddoor.

Nuu black sand beach är alltså exakt det man kan tro- en strand med svart vulkansand. Kontrasten mot det vita skummet i vågorna gav ett väldigt trevligt fototillfälle men det är svårt att se hur svart stranden faktiskt är.

Jag försökte få fram kontrasten genom att ta en bild på en grön frukt i den svarta sanden.

Vi blev tipsade av ett kandensiskt gäng att vi måste se Alofaaga Blowholes på sydvästkusten. När vågorna slår in från havet bildas övertryck under klipporna och jetstrålar skjuter mer än 50 meter upp i luften.

Jag visste vad som väntade men blev förvånad över vilket tryck som bildades - som en raket sköt vattnet upp. Skulle man sticka ner huvudet i hålet när strålen kom så skulle man få en jäkla resa!

En smart gammal gubbe hade räknat ut årets knep. Han plockade kokosnötter och kastade ner i hålet vid exakt rätt tillfälle. PANG så flög nötterna långt upp i luften och ut till havs - vilken show! 10 Tala kostade hans lilla tricks men det var det värt! När jag tog den här bilden ville jag vänta på en raketstråle i bakgrunden men Maria ville att jag skulle ta bilden så snabbt som möjligt. Efteråt berättade hon att gubben hade nog duschat senast hösten 1986…

Kolla in trycket och försök följa kokosnötterna!

Bara några hundra meter från Le Lagoto Beach resort ligger Satoalepai där man kan titta närmare på jättesköldpaddor.

Intill en sjö har en klyftig familj byggt ett litet sköldpaddereservat som var förvånansvärt ambitiöst med tanke på hur folk faktiskt lever och bor här.

Ett tjugotal sköldpaddor fanns här och verkade ha det hyggligt bra även om dom hör hemma fria i havet. Vi var med vid en av dom två dagliga matningarna och sköldpaddorna gled upp graciöst och parkerade framför tjejen med färsk mango.

Förutom mango verkade dom flesta växter duga som lunch för dom här rackarna. Man kan simma och snorkla med sköldpaddorna men vi tyckte att det var bättre att låta dom smälta maten ifred.

Kolla in den lilla filmen jag gjorde:

Vägarna på Savaii kräver ett skarpt sinne och en fot ständigt förberedd på att bromsa.

Vi var vana med fritt springande hundar, katter, grisar och höns från Upolu. Savaii lade till ytterligare en dimension: hästar och kor!

På Savaii’s östkust ligger Siufaga Beach som verkligen såg ut som en söderhavsstrand med vit sand och kristallklart turkost vatten.

Sent på eftermiddagen nådde vi norra delen av ön och Le Lagoto Beach Resort. Tyvärr var alla Bungalows upptagna så vi fick ta nedervåningen på ett “standardhus” som var betydligt större än vi behövde och inte alls lika mysigt som deras lyxiga Bungalows.

När solen gått ner tände dom upp eldar runt poolområdet och det blev riktigt fint. Vi råkade ut för ännu en objuden besökare i duschen - Maria flög ut och skrekt åt mig att döda gästen med åtta ben. Jag valde att ringa receptionen istället och 45 sekunder senare kom en ung tjej till vårt rum. Hon förstod inte riktigt vad problemet var och gick direkt till duschen och plockade upp kackerlackan med fingrarna (!) och bar ut den i trädgården och trampade på den samtidigt som hon log från öra till öra. “Vilka fegisar från Europa” :)

Kvällen avslutades med jättegod middag och lite barhäng med ett Australiskt par från Melbourne som var här på bröllopsresa. Dessutom stötte vi på Kent Olsson igen som också bodde på hotellet.

Vi körde av färjan och satte kurs mot Savaii:s sydkust för att titta närmare på ett vattenfall vi läst om i en guidebok. När vi svängde av huvudvägen och körde in på den lilla lervägen mot vattenfallet kom det fram en man och ville ha fem Tala i inträdesavgift. När han fått sina pengar gled han tillbaka till en liten Fale och sov vidare.

Otroligt nog övergick regnet till solsken när vi kom fram!

Vattnet var verkligen kristallklart och hade varit perfekt för dykning - jag såg botten mer än 50 meter bort! Lite kyligt var det men härligt uppfriskande. Vattenfallet var ganska litet just idag men när det är full fart på regnet är det nog skillnad!

Ser inte helt fel ut va? Maria fick en liten dusch mitt ute i regnskogen.