bjornstrom.se

Jag har jobbat med att starta och driva communities sedan 2001 - tio år som förändrat mitt liv på många sätt. När jag skaffat nya intressen så har jag startat en community om ämnet - så var det när jag startade 99mac och sedan dess har jag lanserat ett antal sajter inom olika ämnen. Vissa sajter har slagits ihop, vissa har vissnat och stängs och andra är större än någonsin. Det krävs mycket energi och insats för att få en ny sajt att växa och blomstra så jag har blivit allt försiktigare med att starta nya projekt senaste fem åren eftersom mina befintliga sajter tagit så mycket tid. Och jag vill ju ha tid kvar för resandet…

2006 fick jag idén till en ny sajt. Mitt intresse för resande och särskilt det här nördiga Business Class resandet med trix och trollerier som gör att man flyger underbart till låga priser. Jag registrerade domänen BusinessClass.se och senare även .no och .fi för att täcka flera länder. Danskarna lämnade jag utanför. Jag kom 20% av vägen med sajten men insåg att det krävs mer. Mycket mer. Och den energin hade jag inte då så jag fryste planerna och domänen vilade.

2010 började jag diskutera planerna med vän jag träffat på Flyertalk.com. Jacob Molin var ännu galnare än jag vad gäller resandet. Det jag gjort i Business Class har han gjort i First Class. Vi insåg att vi båda ville skapa en likadan sajt och planerna föll på plats. Under en middag på Jimmys Steakhouse spred vi idéerna för fler personer och snart hade vi en kärna på fem personer som bildar Team BusinessClass.se.

För några veckor sedan lanserade vi en betaversion och vi har idag (8:e Juni) över 200 medlemmar. Forumet är jätteaktivt och det finns redan enormt mycket information, guider, loungeguider och spännande bildreportage. Här hittar ni min presentation på BusinessClass.se.

Om du läst min blog och blivit nyfiken på BusinessClass resandet - bli medlem och skriv ditt första inlägg. Det är ett litet steg mot en ny spännande värld!

Martin Björnström

Idag gjorde jag min fjärde flyglektion hos Tristar Aviation och tredje timmen i Diamond DA40-180. Vilken skillnad mot för en vecka sedan! I torsdags flög jag trafikvarv runt Moorabbin i skymningen och fick sex landningar varav fyra i mörker. Då fick jag prata mycket radio och gå igenom rutinerna för start och landning många gånger så att det inte längre är något att fundera över. När saker föll på plats steg-för-steg kändes det jättebra och jag gjorde fina landningar så jag fick beröm av min instruktör.

Idag gick jag ut själv till planet och gjorde pre-flight inspection och förberedde allt innan instruktören kom ut. Det var verkligen massor av flygplan på marken - båda motoruppkörningsplatserna var fulla med sex plan i vardera och vi fick köa för en bra stund innan vi kunde lyfta.

Moorabbin är verkligen något helt annat än Bromma. Här sker 395.000 starter/landningar årligen (JFK i New York har 440.000) och det finns fem startbanor i tre olika riktningar plus ett myller av taxibanor. Under träning i trafikvarvet (man startar och flyger runt flygplatsen och landar igen) pågår parallella varv medsols och motsols med uppemot 15 plan aktiva samtidigt så det man lägga lite koncentration på att följa trafiken. Kort sagt: bra träning!

Vi lyfte och styrde västerut och korsade strandlinjen ut över Port Philip Bay. På Brighton Beach kan man se dom små färgglada strandhytterna som är så populära på sommaren. Därefter gjorde vi en stor sväng och flög längs med stranden så nära Melbourne CBD vi kunde komma. Tyvärr hade vi låga moln idag vilket gjorde att vi inte fick flyga in över staden. På bilden ovan ser man faktiskt vårt hus om man vet vad man ska titta efter. Nästa gång ska jag försöka komma närmare.

Trots att vi flyger i cirka 120 knop (ca 220km/h) så tar det nästan en halvtimme att flyga från CBD mot ytterförorterna - det säger en hel del om hur stor denna stad är! Man ser oändliga rader med radhus och villor ända till horisonten från 1000 meters höjd. “The Australian dream” är ju att ha ett eget hus så befolkningstätheten är relativt låg eftersom det i princip inte finns höghus i förorterna som i Sverige.

Vi avslutade lektionen med några landningar och när vi taxat in mot vår parkeringsplats kändes det jättebra. Instruktören tyckte också att vi putsat på detaljerna så mycket att vi är redo att gå vidare med instrumentträning nästa helg och sen börja med ett par långa Navigationspass. Efter lektionen hade jag 29,2 timmar och 88 landningar i loggboken.

Upplägget för PPL (Private Pilot License) skiljer sig lite mellan Australien och Sverige. I båda länderna krävs elevtillstånd, utfört teoriprov, uppflygning, medical klass 2 (läkarundersökning) och 45 timmar i loggboken. I Sverige pluggade jag kvällslektioner från Augusti till Januari hos FlygTeoriskolan och skrev totalt nio prov för Luftfartsstyrelsen. I Australien skriver man två prov: BAK (Basic Air Knowledge) och PPL teory. För PPL teori krävs 70% rätt på 50 multiple-choice frågor.

En praktisk skillnad är upplägget på flygningen med stort fokus på Navigation. Anledningen är att Australien har ett begränsat antal radiofyrar och andra hjälpmedel i detta enormt stora land och därför är det extra viktigt att man inte råkar flyga fel. Vi ska göra totalt 8 NAV lektioner på 2,5 till 4 timmar vardera. Ett kul sätt att se mer av staten Victoria!

Jag skickade in min SPL (Student Pilot License) ansökan idag och det kommer ta cirka en månad innan jag får elevtillståndet i handen. Ansökningsformuläret var relativt omfattande och jag fick uppge mina bostadsadresser under dom senaste tio åren som en punkt.

När jag fått mitt SPL ska jag genomgå en GFPT (General Flying Practice Test) som normalt görs efter ca 15 timmar i loggboken. Efter avklarat GFPT får jag flyga solo (kallas för EK i Sverige - jag fick mitt EK certifikat i Januari) och jag får även ta med mig en passagerare så länge jag befinner mig i träningsområdet. Det är en stor skillnad mot hemma. Undrar om Maria vill flyga med mig innan jag har mitt cert? 

Tillbaka på Tristar och dags att testa Cessna 172. När vi kom ut till planet blev jag lite förskräckt - detta är ett gammalt plan. En snabb inspektion av planet gav mig en halv A4 sida med anmärkningar men min instruktör sa att det där inte var något att fundera över. Planet jag flög på Bromma (SE-LYO) var bara 1.5 månad gammal när jag började flyga henne så jag är lite bortskämd med nya flygplan.

En titt inuti cockpit gjorde mig ännu mer osäker. Jag är van med Garmin 1000 instrumentpanel med två 10.4” LCD bildskärmar och datorstyrning av allt från instrument, navigation inkl GPS och radio till själva motorinstrumenten. Här var det analoga snurror för allt. 

Shane (min instruktör) guidade mig igenom motorstart och vi rullade iväg mot motoruppställningen. Fem minuter senare var vi i luften och jag fick testa Cessna upplevelsen. Faktum är att planet flyger väldigt stabilt och är väldigt trevligt i luften. Vi gjorde lite stallövningar och jag fick känna på hur planet kändes i luften med branta svängar. Jag kunde inte riktigt vänja mig vid den analoga instrumenteringen och många andra små skillnader.

Hade detta varit en ny Cessna 172 med Garmin 1000 cockpit skulle jag gärna bytt från Diamond men detta plan är nästan 30 år gammalt och kändes risigt helt enkelt. Prisskillnaden mot Diamond är trots allt bara $100 AUD per timme. Om du gick till en biluthyrning och fick välja mellan en ny Lexus med all extrautrustning och GPS för 1800kr/dag eller en Volvo 140 från 1976 för 1300kr/dag - vad skulle du välja?

Jag fick en ny erfarenhet och lärde mig några nya grejer men dagen slutade med att jag bestämt mig för att endast flyga Diamond DA40 framöver. Nästa lektion bokad på torsdag!

I Melbourne är Moorabbin Airport stadens motsvarighet till Bromma flygplats fast väldigt mycket större. Moorabbin ligger cirka 30 minuter sydöst om CBD med bil och cirka 50 minuter med tåg/buss. Jag åkte runt och besökte några flygskolor förra helgen - det finns totalt nio flygskolor och 400 privatplan här! Till sist fastnade jag för Tristar Aviation som var ensamma om att flyga Diamond DA40 med Garmin 1000 cockpit i Melbourne.

Det var tre månader sedan jag flög min senaste lektion på Airways på Bromma och det känns som att man tappat lite av rutinerna som satt i ryggraden då. Min tanke är att avsluta min PPL privatflygarutbildning här nere och sen konvertera licensen i sverige så jag får dubbla certifikat.

När jag kom till Tristar tänkte jag att “det här blir lite nytt men i grunden samma saker som tidigare” men jag hade fel!

När man flyger används alltid Zulu-tid, dvs GMT eller Greenwich Mean Time. I Sverige skiljer det en eller två timmar beroende på säsong men här i Melbourne skiljer det tio timmar! Känns lite konstigt att skriva 00:30 takeoff time i loggboken när man flyger på dagen!

Redan när vi kommit ut till planet och tittade in i cockpit insåg jag att det saknades en del grejer och att några nya knappar & spakar tillkommit. Planet är en Diamond DA40-180 med 5.9 liters 4-cylinders bensinmotor och 180hk. Jag är van att flyga Diamond DA40D med 2.0 liters 4-cylinders Dieselmotor och 135hk. Mer hästkrafter nu alltså men också ett nytt sätt att flyga planet.

När vi började med checklistan märkte jag att ungefär halva listan skiljde sig från det jag är van vid och kunde inte ens starta planet själv. Istället för en gasreglare finns tre reglare: gas, propeller rpm och mixture och dom två nya spakarna hade jag ingen aning om vad jag skulle göra med. När vi började taxa ut mot startbanan krävdes ingen klarering från tornet, motoruppkörningen var helt annorlunda och det var massor av flygplan på taxibanorna så vi fick stanna och väja ett par gånger.

När vi kom fram till banan ropade jag:
“Moorabbin Tower, Diamond Echo November Delta, at Runway three five left, dual for training area, recieved papa, ready” vilket var första gången jag talade engelska på flygradion. “Echo November Delta, cleared for immediate take off” kom svaret och då var det bara att rulla ut snabbt på banan och sen full gas och lyfta. Det är så himla mycket plan på väg in för landing att allt måste gå blixtsnabbt och inte lika lugnt & planerat som man är van vid från Bromma.

Under min 45 minuters flygning insåg jag att det blir en liten nystart med flygutbildning i Australien och några snäpp vassare än att flyga från Bromma. När vi landat gjorde vi en liten genomgång och bestämde att jag skulle testa flyga Cessna 172 imorgon. Dels för att få erfarenhet av Cessna som är väldigt vanliga hyr-flygplan och dels för att jag faktiskt inte har stenkoll på deras DA40 så att jag likaväl kan lära om på Cessna och spara $100 AUD per flygtimme.

PS. Vad tycker ni om registreringsskyltarna här nere i Melbourne? Victoria - the place to be. Kan inte göra annat än hålla med :)

Klicka på bilden för att se hela seriestrippen från xkcd. Fotnot: LiveJournal är motsvarigheten till svenska resedagboken.

När vi landade i Melbourne började ett nytt kapitel i våra liv. Maria har bott i Melbourne tidigare under hennes skolår 2005 på Melbourne University, men för mig blir allt helt nytt.

Jag har tagit beslutet att skapa en helt egen sida som bara handlar om livet i Melbourne, hur vi upptäcker staden och en massa smådetaljer att tänka på när man flyttar utomlands. Min tanke är att sajten kommer skilja sig så pass mycket från bjornstrom.se som blivit en reseguide att jag vill driva dom separat.

Titta in på Melburnian.se och börja läsa redan idag!

- Melburnian.se kommer bara handla om livet i Melbourne och den dag vi lämnar staden så stannar sajten.

- Melburnian kommer vara lite mer detaljerad och innehåller fler personliga tankar kring att bo utomlands och alla små skillnader i vardagen man bara upptäcker om man flyttar.

- Vad innebär det här för bjornstrom.se? Du kommer hitta alla nya resor och äventyr här som vanligt. Jag kommer dessutom fortsätta lägga till saker ni missat så att min reseguide blir mer komplett. Med andra ord har ni nu två sajter att följa!

Jag har länge haft ett par idéer i huvudet om hur bloggen “borde” se ut och vilka funktioner som vore roliga att introducera. Nu har jag nöjet att presentera nya bjornstrom.se - här är alla nyheter från sidhuvud till sidfot:

Nytt sidhuvud

Istället för att ni ska se samma bild månad efter månad har jag numera ett tjugotal bilder tagna från mina resor. Menyraden är också flyttad så att den ligger överst på sidan.

Kartor i inläggen

Detta är något som jag drömt om länge - att bygga in kartor så att besökare lättare kan se resrutterna. Ibland nämner man orter och länder som få har hört talas om - då är det smidigt med en karta så man får en snabb överblick. Idag har jag lagt in koordinater på cirka 10% av inläggen och det blir fler hela tiden. När det är klart kommer ni hitta 600 små markeringar här:
http://www.bjornstrom.se/blog/karta/

Taggar

Alla inlägg har numera taggar! Jag vill tillägna Arvid Björkström ett stort tack för hans arbete med en ny taggmodul som gjorde det möjligt att sätta taggar på så många inlägg på kort tid - utan honom hade jag haft väldigt många timmars jobb. För första gången går det nu enkelt att hitta alla inlägg som handlar om till exempel skyskapor, dykning eller bilar.

Testa att klicka på några taggar - du kommer troligen hitta en massa du aldrig sett tidigare!

Stora & små klickbara bilder

Jag har hittat ett nytt sätt att lägga upp bilder som är både smidigt och bra för dig som läsare. Bilder som har tunna ramar går att klicka på och då laddas en större version - testa på bilden nedan! Jag kommer också ladda upp fler bilder per inlägg i fortsättningen (när det behövs) och då visas dom i lite mindre format längs ner i inläggen, dom är också klickbara. OBS! Du behöver inte klicka på varje bild separat - det finns en “next” knapp som visas när du drar markören upp i högra hörnet!

Sökning

Att kunna söka bland inläggen är ganska grundläggande men det har inte fungerat så bra tidigare, det är nu fixat. En sökruta finns längst upp till höger.

Google hittar bättre

Du har kanske märkt att alla webbadresser ändrats? Tidigare var adressen bjornstrom.se/index.php/roadtrip2004/comments/bla bla bla men det är nu ändrats till bjornstrom.se/blog/bla bla. För dig som prenumererar på mina RSS flöden kan det vara bra att dubbelkolla att dom fortfarande fungerar. Jag har även tagit fram en sitemap.xml som automatiskt skickas till sökmotorerna.

Ny sidfot

Nu hittar du länkar till mina långresor längst ner på sidan. Jag har också lagt till länkar till länder, städer och populära ämnen så att det blir snabbt och enkelt att hitta. Om du vill se en snabb översikt av allt jag någonsin skrivit om kan du klicka på ”visa alla ämnen”.

Ny inriktning: Reseguide

Jag är bra på att fotografera och skriva om händelser och upplevelser från resor runt om i världen. Men jag är dålig på att uppdatera sajten dagligen och jag har insett att jag egentligen inte vill skriva en blog som handlar om mig personligen - sajten är istället en inspirationskälla med målet att få dig att ta steget och förverkliga din drömresa. Jag har faktiskt gått igenom gamla inlägg och tagit bort inlägg som jag inte längre tycker passar här. Med dagens ombyggnad av sajten blir det lättare för mig att komplettera med material som jag ännu inte publicerat. Nya bjornstrom.se - troligen av dom största personliga reseguiderna!

En sista nyhet är att det nu finns mycket smidigare knappar för att hoppa framåt och bakåt bland inläggen & blogsidorna.

Air New Zealand imponerade återigen med sin Koru Club check-in för resande i Business Class eller Star Alliance Gold medlemmar. Istället för att köa ute i terminalen glider man in bakom ett par glasdörrar till ett loungeliknande rum med egen passkontrol och kan checka in i lugnt och ro. Snabbt och smidigt är receptet - men inte idag.

Jag lämnar fram våra pass och mitt Eurobonus Guld kort för att checka in men jag ser att något är fel för pannan veckar sig på damen bakom kassan. “Sir, you don’t seem to have a Australia Visa registered”. Jag hade förberett mig för en liknande situation och på 30 sekunder hade jag fått fram min MacBook Pro och kunde visa upp en kopia på mitt visum. Men det hjälpte inte - för visumet fanns inte i datorerna!

Ett tag såg det riktigt mörkt ut och vi fick lämna incheckningen för att gå till en specialdisk i terminalen för att försöka lösa problemet. Vi hade varit ute i riktigt god tid men nu började minuterna ticka iväg. Konstigt nog hittade damerna i specialdisken mitt visum på 1 minut och snart hade vi hittat felet: herr Bjornstrom heter egentligen herr Bjoernstroem. Detta är dagens tips för dig med åäö namn: titta på nedersta raden i ditt pass där namnet är blandat med en massa konstiga tecken. Om ditt namn är stavat med oe, ae eller aa - då heter du så: punkt slut!

Femton minuter senare åt vi frukost i Koru Club lounge och därefter var det dags för en kvick promenad till vår väntande Air New Zealand Boeing 747 mot Melbourne.

Detta markerar också slutet på första delen av vår jorden runt biljett - inom ett år måste vi flyga klart sträckan Melbourne - Singapore - Manila - Seoul - Tokyo - Köpenhamn. Men nu ska vi till vår nya hemstad Melbourne!

Cecilia var rumskamrat med Maria under studieåret i Melbourne 2005 då hon träffade pojkvännen Tom från Nya Zealand. När Maria åkte hem till Uppsala flyttade Cilla till Auckland och hon bor fortfarande här. Vi passade på att köra en parmiddag på the Orbit längst upp i Sky Tower.

Restaurangen roterar ett varv per timme så det var enkelt att hålla koll på hur länge vi suttit vid bordet. “Nu passerar hamnen igen” sa jag ett par gånger. Dagens överraskning är nog att den yttersta delen av restaurangen närmast fönstren inte roterar så damer som lägger sina handväskor där kommer nog bli förvånade en kvart senare när den förflyttat sig 15 bord bort!

Strax utanför fönstret finns SkyWalk360 - en plattform som går runt tornet på cirka 200 meters höjd utan räcken. För 115 dollar får du uppleva hur det är att gå ett varv runt tornet med endast en vajer fäst runt midjan och monterad i en räls ovanför dig. Det såg coolt ut på bilderna men när jag såg plattformen från restaurangen insåg jag att det måste vara sjukt läskigt.

Läs mer om Sky Tower här

Som ni vet gillar vi livet under ytan så ett besök på Kelly Tarlton’s Underwater World var självskrivet. Här erbjuds ett “Antarctic Adventure” med Pingviner och historier om männen som försökte (och lyckades) nå Antarktis först.

Här fick vi också se dom största Stingrays jag någonsin sett med runt 1.5 meter mellan “vingspetsarna”. Vi har matat Stingrays tidigare på SeaWorld i Florida men dom var inte i närheten så stora - dessa bjässar skulle jag passa mig för att stoppa fingrarna i munnen på.

Här fanns också en hajtank med bland annat sköldpaddor där man åkte på ett rullande band - den var inte så imponerande efter att ha besökt andra större akvarium.

Jag hade aldrig sett en Porcupine Pufferfish tidigare och stod helt fascinerad i flera minuter och kollade på när den simmade runt. Den ser ju ut som en seriefigur med sina stora ögon och söta mun!

Till sist: Kolla in deras VW Beetle med hajdekor och regskylten “Bite Me” :)